Kennelmamman har hunnit med att lägga upp lite färska bilder på småvalparna. Några smakprov, fler finns på kennelns webb:
Fick en fråga på en annan blogg:
”Eva, hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?”
Jag tror han kommer att älska honom. Kanske lite väl mycket. Misstänker att jag får skilja dem åt emellanåt så den lille får vila. Göra nåt slags schema, kanske, där lek med Kasper blir en del, och äta, sova, socialisera, miniträna osv blir andra delar.
De få hundar som varit inne här hos oss tillsammans med Kasper har fungerat hur bra som helst. Han har (hittills) inget behov att försvara sina ben eller leksaker. Ska bli väldigt spännande att se interaktionen dem emellan, så får vi väl se var vi människor behöver gripa in och vad de klarar att reda ut själva.
Hur blir det med en ny valp? Vad ska tränas?
När man skaffar sin första hund är det så mycket nytt. Vad ska man köpa? Hur ska man potträna, socialisera, träna kontakt osv? Nu inför andra hunden har vi ju det mesta här hemma redan, och det som kan behöva kompletteringsköpas kan man ta efter hand, det känns inte som om jag behöver springa iväg och köpa en massa saker redan nu. En stor bädd finns redan. Om han sedan kvalar in att få använda den beror lite på hur bitig han blir. Inför Kasper fick jag rådet att skaffa en billig bädd av typ banankartong och kudde – för han kommer ändå att bita upp den. Han bet ingenting i sin bädd! Nu har Kasper alltså redan en stor fin typ saccosäck som han sällan använder och som istället kan bli Lakrits, så om vi behöver akutskaffa nåt annat beror egentligen på hur Lakrits hanterar denna dyra tingest. För frigolitkulor över hela huset är väl inte vad jag siktar på …
Vad vi ska träna i början har jag väl någorlunda klart för mig, och kennelmamman kommer säkert att bidra med mer. Något jag kommer att satsa mycket på är passivitetsträning. Jag trodde jag passivitetstränade en hel del med Kasper, men så här i efterhand inser jag att det borde jag lagt mycket mer krut på. Det är svårt när man är nybörjare på hund att veta hur, och hur mycket, man behöver träna något, även om man läser/får förklarat för sig vad man borde träna in.
Likaså kommer jag att vara mycket konsekventare i koppeltränandet redan från start.
Sedan har ju Lina lagt upp en mycket fin lista på valpträningssaker, som jag kan passa på att kopiera in hit:
– Kedjeträning
Och så kikar jag in hos Thorsvi, och därifrån måste jag ju också hämta en bild. Labbevalparna äter riktigt symmetriskt och fint.
Vi behöver ju verkligen träna lite mer rallylydnad inför Rimbo 30 maj. Så jag åkte till klubben ikväll och hade sån tur att hindren redan stod uppe sen en tidigare kurs. Vilken flax! Lite mekade vi om dem, men det stora jobbet var redan gjort.
Vi var fyra som tränade och eftersom Kasper gnällde där han satt fastbunden fick han vänta till sist med att starta. Jag körde med externbelöning (köttbullar i gröna skålen) och det kanske var bra. Första varvet var han i och för sig ganska nosig, men de två övriga varven hade han bra fokus på mig. Det enda var att sista skylten för mål var språngmarsch, och då drog köttbullarna så mycket att han inte höll jämna steg med mig (eller jag med honom) utan drog före. Det där skulle absolut ge poängavdrag på tävling, så jag måste tänka på att ha belöningen längre från målskylten, kanske inne i min rygga. Borde ta med mig den och testa det på torsdag.
Annars hade vi två problem: varv två var Fronten som förgjord, gjorde nog om det delmomentet tre gånger på två olika skyltar innan det satt. Varv ett och tre gick dessa skyltar å andra sidan hur bra som helst. Konstigt, får ingen logik i det. Tror inte jag betedde mig annorlunda på något sätt.
Vårt andra problem var mitt fel. Vi hade en Sitt-och-Ligg-och-Gå-runt-hunden-skylt mitt inne i en Sakta-zon, och jag glömde mig och gick för fort där. Som tur var skrek träningskompisarna, så jag sansade mig. 🙂
Imorgon är det möte inför utställningen i höst, så jag ska väl pallra mig dit och bli frivillig till någon syssla. Helst en syssla där man kan ha med liten valp i nån hage. Blir ju bra miljöträning för den lille herrn.
Och på torsdag är det rally på allmänna träningen, så då ska vi absolut dit igen.
Husse gjorde några svartvita bilder igår på valparna:
Idag var vi och kikade på de små telningarna. Ja, Kasper fick stanna hemma, men både husse, jag, lillmatte och hennes pojkvän for den timslånga vägen till Thorsvi bortåt Enköpingshållet.
Guinness kom och hälsade helt lugnt, inte det minsta orolig att vi utbölingar skulle komma och klämma för mycket och närgånget på hennes fina små valpar.
Av hanarna verkar Huvudet vara kaxigast, iallafall för tillfället. De båda gråbruna hanarna kändes rätt likvärdiga till sättet, även om Nacken charmade lite extra genom att slicka mig riktigt ren på hela vänsterhanden och sedan suga tummen en lång stund.
Även tikarna var framme och klängde och klättrade. Efter att ha varit vakna och aktiva i kanske en halvtimme föll de alla ihop av stor utmattning och låg utdrällda som kläderna i ett tonårsrum (oj då, nu ligger jag illa till, efter den liknelsen…).
Ellis, som ska bli matte till en av tikarna och redan är matte till en annan Thorsvihund, Extra, och Agnetha, matte till Thorsvihunden Kiwi, kom förbi och hälsade. Kanske inte så mycket på oss som på valparna… 🙂
Jag lämnade kvar en grön snuttefilt som Lakrits ska få ta hem med mamma- och syskondofter på, så han inte längtar ihjäl sig sen. Sen, när är det? Den 16 juni hämtas han hem till oss. Men redan dessförinnan blir det ett nytt besök den 3 juni, då har de hunnit fylla sex veckor.
Idag rapporterar kennelmamman om att det är Stora Utdrullningsdagen, det vill säga dagen då de små för första gången lyckades kravla sig över kanten till valplådan ut i stora världen. Mamma Guinness bidrog stort till detta genom att lägga sig strategiskt utanför lådan och locka med sina mjölkstinna juver. Stjäl i vanlig ordning lite bildbevis på detta historiska ögonblick:
Vänstertiken och Huvudhanen ser ut att leda ligans rymningsattack.
Kennelmamman har nu skapat en lite större omvärld för de små knytten:
Första lilla valpen har redan förstått var toan är belägen.
Vi ska åka och träffa småttingarna på söndag. Gissa på en skala hur kul det ska bli? 😀
Dags att låna en ny valpbild från Thorsvi:
Här ligger de könssorterade så fint:
Rumpan (tik), Vänster (tik), Höger (tik), Ryggen (hane), Nacken (hane), Huvudet (hane)
Valparna har börjat titta nu, och har även tagit något litet stapplande steg.
Bolo-pads hade jag aldrig tidigare hört talas om. Men när Anita lade ut fler bilder idag på de små liven skrev hon så här:
”På bilden syns ganska tydligt att valparna har två olika svarta nyanser. Tre av dem är lite mer brungrå medan de andra tre är sotsvarta. De brungrå har även små vita fläckar i handlovarna fram, s.k. bolo-pads.”
Att de har olika nyanser har jag tyckt mig se, men har trott att det kanske berodde på kameran, infallande ljus eller blixt. Men bolo-pads? Vita fläckar på svarta labradorer? Vita fläckar i min kunskapsbank! Dags att googla:
På ett ställe har Jack Wandervyk bland annat skrivit:
”Bolo marks are named after English dual Champion Banchory Bolo, who produced this mark in many of his puppies and future generations. The mark often goes away or is hidden by black hairs when the puppy grows up. Bolo marks are notconsidered a mismark. Many Labrador breeders see them as a sign of quality. Bolo marks are also linked to an excellent coat structure.
A small white spot, stripe or patch on the chest or Bolo pads (under the feet) are very common and do not lessen the quality of a Labrador, nor indicate it is not pure bred. To the contrary. A small white spot on the chest or under the feet is NOT considered a mismark and should not be penalised. (In most yellow Labradors the white spot is hardly visible, or not visible at all.)”
Ett annat ställe nämns samma källa till fläckarna, men pratar också om chokladbruna labbar – som efter vad jag alltid hört inte ska finnas bland jaktlabradorer:
In 1916 the Labrador Club was formed in England with support from Lord Knutsford (Munden Kennel line) and Lady Lorna, Countess Howe (Banchory Labradors). Some chocolate labs are said to trace back to FC Banchory Night Light from the Banchory Kennel. He was a black dog born in 1932 in England. Night Light comes from the line of Dual Ch. Banchory Bolo (1915) who appears to be a carrier of the chocolate gene from Buccleuch Avon. Sh. Ch. Banchory Bolo was also known for carrying a trait of white hairs under the feet (Bolo pads).
Där finns det också fina bilder som beskriver hur dessa fläckar kan se ut.
Banchory Bolos öden och äventyr är en bittersöt historia från engelskt 1910-tal. Redan då fanns det folk som insåg att positiv förstärkning fungerar bättre än positivt straff.
Och så avslutningsvis en bild på småttingarna där man tydligt ser nyansskillnaderna:
Jag tycker det är supercharmigt att alla sex inte ser exakt likadana ut. Kanske beror på att jag är mer van att kika på dsg-valpar som sinsemellan ser helt olika ut.
En jämförelse med hur det såg ut i Kaspers valplåda 2007:
Kasper syns längst till vänster. Inga problem att se skillnad, fast de där är ungefär jämngamla med A2-kullen nu. Söta, va?!
Rapport från Thorsvi kennel:
Alla valpar hade igår (en vecka gamla) fördubblat sin födelsevikt.
Vilken tur att människobarn inte gör det! Vad jobbigt föräldrarna skulle få där de gick där och kånkade…
Så fick de klorna klippta också till deras förtret. Lockar med en ny bild från valplådan:
Igår hade jag tänkt åka till klubben och köra rally, men det var ingen mer som nappade. Jag blev hemma istället. Lite tråkigt, men det är så pass mycket jobb med att bygga bana att det kan vara kul att dela på det lite. Nästa vecka är det styrelsemöte, så då lär det knappast bli. Skulle ju kunna komma dit innan mötet och köra, men att sen ha Kasper med på detta maratonmöte känns ju lite synd om honom. Jaja, vi kanske tar en torsdagsträning istället.
Har snott ännu en bild på de små valparna, 6 dagar på bilden. Små söta svarta korvar…
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer