Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 43 av 58)

Promenad i kylan

I morse var det minus 20. Så av omtanke särskilt om den lilla hunden, och inte minst mig själv, valde jag att vänta med längre promenad till mitt på dagen. Nu var det bara minus elva eller så.
Kasper fick på sig sitt täcke, som han inte behövt sen förra köldknäppen för några månader sen. Han lade sig på golvet i tyst protest. När vi sen gick iväg hade jag en hund som gärna ville framåt och en bromskloss som ville vända hem igen. Vad göra?
Jag band ihop deras koppel och lät den ene dra den andre. Det blev visst lite väl tungt, så jag fick assistera draghunden litegrann.
Jag vet att det inte är nån idé att försöka omvända Kasper förrän vi kommit tillräckligt långt hemifrån. Så när Lakrits dragit upp Kasper uppför backen anordnade jag ett litet konkurrenssök i en snödriva. Jag lade ut åtta–tio godisar och gav bägge Varsågod. Nu gällde det ju för Kasper att öka aktiviteten lite om inte Lakrits skulle ta alla godisarna.
Efter detta gick det lite bättre, men bitvis återföll han i bromsklosseriet. Inte förrän vi kommit ytterligare en bit bort, förbi ica-butiken, glömde han bort sig och började nosa på kissfläckar och bli som en vanlig hund igen.
Och på andra halvan av promenaden var han som en helt vanlig Kasper. Bitvis gick han faktiskt bättre vid min sida än Lakrits. Och solen strålade och snön gnistrade. På det hela taget en helt underbar vinterpromenad.

Musmatta

Vi tränade lite musmatta, på olika sätt. Först körde jag nära med båda hundarna. Då blir det bara belöning om man trampar på mattan efter att jag sagt hundens namn. Kasper gillar musmatta och sticker gärna dit en extra gång i förhoppning att få godis. Eftersom jag ligger lågt med godis till honom fick han höra sitt namn kanske var fjärde gång.
Sen satte jag honom bakom kompostgrind i trappan för att kunna träna vidare med Lakrits. Jag ökade successivt avståndet och fick till en del mycket medvetna stamp på mattan. Allt går bra på ett avstånd av cirka 2–3 meter. När jag så provade att backa en eller två meter till tog det stopp. Han sitter kvar och väntar hos mig. Kanske blir det för likt ett linjetag? Om jag då hjälpte honom genom en liten handgest mot musmattan så sprang han dit och trampade, men så snart jag bara står och väntar så väntar han med. Är samtidigt lite rädd att sabba nåt i linjetagsstadgan, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra här.
Vi gick istället tillbaka till det något kortare avståndet, men flyttade på musmattan. Det gick hur bra som helst.
Under tiden tröttnade Kasper (som fått belöning nån gång ibland för att han satt tyst och fin) på att bara vara passiv åskådare. Istället började han spontanbacka uppför trappan, något som vi inte kört på ett bra tag.
Jag väntade tills han var lugn och gick sedan fram och gav kommandot Backa, och han gjorde en klockren trappbackning på fem trappsteg. Sötnosen!

Miljöns betydelse

Det är lite roligt, det här med miljön. Jag upptäckte ju i helgen att Lakrits totalt har glömt bort hur en musmatta ska hanteras, så vi har tränat lite små korta pass i köket där han fått klick och belöning för tramp på musmattan från lite olika avstånd upp till kanske två meter. Han börjar få in en grundförståelse för musmattan nu, även om han inte är lika solklart med som Kasper är.
Jag fick ett infall och plockade med mig musmattan ut till gröna ängen för att testa om han fattade där vad han just lärt sig i köket.
– Jaha, ängen! Då ska man apportera musmattan, va, matte? Det gör vi ju med alla andra grejer på ängen – bollar, handskar, dummies, koppel, frisbee och allt vad du nu hittar på.
Hehe.
Jag fick lägga musmattan precis framför mig så jag kunde trampa till på den om han försökte ta den med munnen. Så gick det upp en talgdank och han började trampa på den istället.

Lakrits med nya selen

Lakrits med nya selen – och nya halsbandet, dessutom. halsbandet är nästan väl stort, men hans gamla är nästan väl litet, så det jämnar väl ut sig.

KTK – sista helgen, sön

Idag var det praktik på baklängeskedjning. Vi började på oss människor. Inne i fiket till på köpet. Lakrits fick sitta bunden i en krok och titta in på Cissi och mig när vi klickade varandra, satte oss, ställde oss på ett ben, skällde, gjorde handtarget osv. Lite underligt var det allt. När han var tyst och lugn och fin stack jag till honom en godis. Vi blev så inne i det där att jag till och med ville ge Cissi en köttbullsbit… 😀

Sedan Skulle vi baklängeskedja bara två moment med hundarna. Målet var Tass på musmatta följt av Sitt. Vi började ju följaktligen med Sitt. Inget svårt. Men musmatta har jag inte kört med Lakrits sedan i somras, juli kanske, och det var rätt borta. Jag försökte påminna honom om den övningen, men vi kom aldrig så långt som att kedja det. Det är ju ingen idé att börja kedja grundfärdigheter som inte är klara. Det ska finnas stimuluskontroll (kommando) på dem innan man börjar kedja. Så vi bröt där och lät Cissi jobba med sin hund.

Nästa uppgift var mer komplicerad. Vi fick välja bland fyra rätt långa baklängeskedjningar och jag valde den jag trodde att Lakrits skulle ha störst förutsättningar att lyckas med. Målet såg ut så här: Inkallning från sittande, Fritt följ fem meter, Halt, hålla apportbock i munnen i tre sekunder. Det jag var mest osäker på var apportbocken, eftersom vi mest tränat med boll och dummy, så det passade utmärkt att den var sist i kedjan. Det innebar ju att vi skulle träna och befästa den mest.

Vi tränade tre–fem av den sista delen (hålla apporten). När den satt fick han stor belöning. Nästa steg var att träna tre–fem av att gå och göra Halt samt hålla apportbocken. Storbelöning. Steg tre var att göra tre–fem av fritt följ från utgångsställning, Halt, apportbocken. Här valde jag att gå lite kortare än fem meter. Det sista var hela kedjan från inkallning och framåt. Jättebelöning.

När alla jobbat var för sig ett tag skulle vi visa upp resultatet. Lakrits och jag började och det gick riktigt bra. Vid inkallningen tjuvade han och började gå mot mig, men då gjorde vi bara om och jag tog ett lite kortare avstånd. Efter sista delen fick han springa efter bollen. Innan hade han fått godis och Grethe tyckte jag kunnat ge bollen som jättebelöning hela tiden. Jag vet inte, jag var rädd att han skulle gasa upp sig för mycket då, godisbelöning är trots allt lite lugnare. Men jag ska absolut tänka på att använda bollen som jättebelöning lite oftare.

I övrigt tränade vi väldigt mycket passivitet, både i lektionssalen och ute sedan medan de andra visade upp sina kedjningar. Han fick ligga på sin nya fäll, och det fungerade mycket bra. Mot slutet kände jag att han fått nog och det blev lite extra stökigt runt ikring, så då fick han gå och lägga sig i bilen. Duktig hund var färdig för dagen.

Jag fick lite andra retrieverträningstips, bl.a. att baklängeskedja apporteringen genom att ha en medhjälpare som ger hunden apporten en bit ut och sen låta hunden springa in och lämna av. Det låter faktiskt mycket bra och logiskt, för att springa ut och ta den är ju redan så roligt. Bra då att förstärka det sista i kedjan ordentligt. Måste bara ha en medhjälpare…

En annan sak var att använda musmatta som target vid Stopp-träning. Lägg ut mattan, låt hunden springa ut och trampa samtidigt som man blåser stopp, kasta boll över huvudet. Åt andra hållet får hunden trampa på invägen samtidigt som man blåser stopp och belönar.

Nu när jag ska börja träna vänster och höger mera kan även targets i form av notisar bli aktuellt. Dags att återuppliva Lakrits minne på diverse targets, alltså. Handtarget är det som sitter bäst på honom, så targetöverföring från hand till notislapp borde inte bli så svårt.

Vi hade klarat teorin bra, visade det sig. 284 poäng av 300. Så nu gäller det bara att träna in alla grundfärdigheter på Lakrits och gå upp i det praktiska provet framöver. Jag har ingen brådska med det, det får ta den tid det tar.

KTK – sista helgen, lör

Idag gjorde de som kunde sitt praktiska prov. Själv anlände jag och Lakrits lagom till teoridelen och han fick vara med inne i klassrummet som passivitetsträning. Medan vi pratade om baklängeskedjning låg han tyst och fint i hela två timmar! Jag droppade godis emellanåt. Han var uppe och rörde på sig två gånger på hela tiden, tror jag, men pep ingen gång. Suveränt bra träning!
Att han sen är glad och vill hoppa upp på alla människor är en helt annan femma.

Imorgon blir det praktik på dagens teoridel, plus att vi får tillbaka de teoriprov som vi gjort. Teoriprovet har ju även jag gjort, så den delen hoppas jag att jag fått godkänt på. Det visar sig imorgon.

På hemvägen köpte jag en ny fäll till Lakrits – en som inte Kasper ska få leka med och döda. Den ska vi ha till ryggsäcksträning och lugn-och-ro-träning. Hittade också en frisbee av kongfabrikat (röd) som kan bli kul att ha. Hamnar ju i alla lägen ovanpå snön, vilket är en stor fördel. Dessutom slog jag till på ett nytt halvstryp, likadant som han har, fast storlek 60.

Är det någon som vill köpa ett några månader gammalt Hurtta Lifeguard citrongult mjukt och fint halvstryp i storlek 50, så säg till.

Sikta mot stjärnorna 1(4)

Det är skönt och tidsbesparande när kursledaren sjäv bloggar om gårdagens kursdag. Lacke är med på bild där.
Lakrits var klart äldst och kunde ju redan en del av det de andra hade svårare med. Men att komma in i ryggsäck är något jag tappat bort längs vägen, och det var lite struligt att få in honom så. Han ville helst sitta vänd mot mig, eller åtminstone åt sidan. Kanske får mer chans att träna det nu i helgen.
Vänta på Varsågod kan han och han klarade även Bra och Duktig och annat beröm utan att ta godiset. Oftast klarade han även Bus utan  att ta godiset, men nån gång tog han den. Där får vi träna. Men Bus var helt nytt för oss, så jag är nöjd ändå. Att lägga på störning i form av tryck mot ryggen ska vi också börja med.
Han var tyst långa stunder men pep lite emellanåt, mest mot slutet av dagen, faktiskt. Vi något tillfälle låg han avslappnad på sidan, men pep ändå. Hm.
Annars var nog bästa tipset med just passivitetsträningen att undvika ögonkontakt. Ögonkontakt drar upp aktiviteten, sade Eva. Och det stämmer nog. Där har vi kanske en liten pusselbit till att få en bättre passivitet.

Ny sele

Idag åkte vi till Arninge och kikade på selar. Jag hade sett ut på webben ungefär vad jag ville ha. Jag började med att kolla om den sele han redan har i storlek M fanns i en storlek större. Den selen är jätteenkel att ta på och den har han kunnat ha i drygt fem månader. Den får nu istället bli Kaspers reservsele. Och jag hittade en i storlek L, fast bara i en tråkig grå färg. Jag provade och den passade ju. Men så fick jag syn på Hurttas fina nya Lifeguard Y-sele som jag kikat på online. Den kostade 249 kr att jämföra med den andra i storlek L som kostade 565 kr. Inte så svårt val att prova Lifeguard-selen också. Lite mekigare att ta på, man måste krångla igenom benet, men när jag justerat in den satt den riktigt fint. Och i samma klargula färg som hans halvstryp, med invävda reflextrådar. Valet var givet. Denna är i storlek 90, hoppas det räcker tills han är fullvuxen. Det finns en bra bit att spänna ut iallafall.

Bild kommer senare på denna sele, den blev så snygg på honom. Tills vidare får ni hålla tillgodo med denna produktbild.

Apport, Stå och Backa

Tränade lite inne med Lakrits och kan åter konstatera (som igår) att apporterna blivit superintressanta igen. Så där som vi hade det för några månader sedan, och som jag inbillat mig var ett avslutat kapitel. Jag tränade lite höger/vänster i köket, men fick snart backa till att bara träna avlämningar. Rena avlämningar går bra, men så snart jag återgår till att hämta på två meters avstånd blir det svårare igen. Får köra det här ett tag nu.

På den positiva sidan tror jag att han har förstått konceptet Stå ganska bra nu. Jag kan dröja med klicket någon sekund och han står kvar. Det här har vi tragglat rätt länge, så det känns skönt att se en ljusglimt.

Sedan har vi börjat backa utmed köksskåpen för första gången idag, och det gick så bra att han till och med klarade ett hörn. Hörnet var inte riktigt meningen, men det dök upp lite snabbare än jag var beredd på och då hade han redan börjat svänga med bakdelen, så då var det ju bara att hänga på. Sen blev det godisregn!

Tuggstrategi

Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.

Äldre inlägg Nyare inlägg