Vår lilla gång mellan husen är bitvis glashal nu. Bara ett steg före ett sådant glashalt parti tog Lakrits plötsligt ett jättehopp framåt i kopplet.
Jag var på vippen att säga till honom på skarpen att hålla sig nära mig. Jag har inte lust att bryta arm eller ben, jag också. De i bekantskapskretsen som redan gjort det inger inte på något sätt en känsla av att man vill hamna i samma situation.
Så fick jag syn på vad han sett. En Tiger i buskarna! Eller rättare sagt nedanför en buske, vaktandes, ibland hoppandes upp mot busken för att försöka få tag i något. En pippijågel, gissningsvis.
Blixtsnabbt byttes de bannande orden i munnen på mig ut mot ett ”Bra, vad duktig du är!” Och handen for lika blixtsnabbt ned i fickan.
Sedan stod vi där, i kanten av det glashala partiet, och tittade storögt på Tiger. Hundarna växlade mellan att titta och att käka godis ur min hand.
När den första spänningen försvunnit vågade jag mig ut något steg framåt på det glashala med kommandot Nära. Då hoppade Tiger undan i säkerhet.
Hundarna och jag fortsatte ut på morgonpromenad som om ingenting hade hänt. Så där kommer det väl att vara ett tag nu, när katterna börjar komma fram ur vinteridena, och innan hundarna vant sig. Det gäller att man laddar rejält med godis i fickorna.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: jaktlabrador (sida 41 av 58)
Idag har vi varit hos veterinären och tagit blodprover för att kolla om hundarna har tillräckligt med antikroppar mot rabies. Det lär ta cirka två veckor innan vi har svaren. Håll gärna tummar och tassar för detta också!
Jag passade på att väga hundarna:
Lakrits: 30,2 kg
Kasper: 8,4 kg
Den ene går upp och den andra ner, med andra ord. Nu får Kasper inte gå ner mer. Men snart kan vi börja bygga cykelspringarmuskler.
Nu har jag bokat in röntgen för Lakrits armbågar och höftleder. Det blir på Gudby Djurklinik den 3 maj.
Håll alla tummar och tassar för goda resultat!
På dagens soliga lunchpromenad blev det två närsök: ett vänster och ett höger. De gick jättebra. Inte superdolda, men han såg inte när jag lade dit dem. Och det blev koncentrerat och bra, inte det minsta yvigt. Nästa gång ska jag försöka hitta ett mer dolt ställe, typ risig gran.
Sen blev vi lite sugna på rally igen, hundarna och jag. Körde ett pass i köket.
För Kaspers del började jag att shejpa in att gå på höger sida om mig, men att försöka få till en Snujj på höger var än så länge för svårt. Vi får ta det lite sakteliga.
För Lakrits del koncentrerade jag mig på att få honom att skilja på Snujj och Fronten. Och det går utmärkt nu! Iallafall inomhus, får se framöver om samma sak fungerar ute. Sedan tränade vi en del Sitt och gå runt och någon Ligg och gå runt. Det börjar sitta riktigt fint det med, men behöver med all säkerhet befästas lite bättre. Vi ska nog få ihop en skaplig kedja till sista Eva B-tillfället.
Blev sugen på att köra lite rally (utan skyltar) nu på eftermiddagen så jag plockade med mig hundarna och letade reda på en snöfri plätt att träna på. Vi hamnade bakom musikskolan och jag började med att koppla upp Kasper i en brandstege.
Lakrits fick träna lite svängar, Snujjen och Tysksvängen.
Sen bytte jag hund och Kasper var klockren på alla moment jag körde. Han var med på noterna, pigg och lyhörd! Jag körde Fronten och olika ingångar efteråt, Snujjen, Sitt och gå runt, Ligg och kanske nån grej till. Jag kör ganska långa kedjor nu eftersom jag inte vill belöna honom för ofta. Men kanon gick det. Ska bli kul att se om det går lika bra nästa torsdag när rallyträningen drar igång på riktigt.
Sen bytte jag tillbaka till Lakrits igen. Det som är så enkelt och självklart med Kasper (när han vill och är med på noterna) kräver lite extra funderande med Lakrits som ju inte kan momenten än.
Jag blev full i skratt när jag försökte få honom att göra Fronten. Så fort jag stack fram handen lite för att visa att han skulle gå runt och in framför mig så ”visste” han redan vad jag ville: Snujjen. Så han gjorde helt sonika en vänster-Snujj och hoppade sedan på nåt snett, diagonalt vis in framför mig. En konstig slags Fronten med Snujj! Mot slutet fick jag ett par skapliga Fronten genom att ta ett steg fram med ena benet och hjälpa honom runt. Det där måste ju bort sen, för så får man ju inte göra numera.
Det sista vi gjorde var Sitt och gå runt. Det gjorde jag i somras när han var liten valp. Men det hade han alldeles glömt bort, och så fort jag kommit ca ett kvarts varv började han visa tecken på att vilja vrida sig. Jag fick klicka ett par gånger precis innan den kritiska punkten och gick sedan tillbaka i position innan jag belönade. Sedan kunde jag utöka lite i taget. Jag lyckades till sist med två rundningar där han satt kvar. Jättebelöning och så var träningen slut.
Båda hundarna satt väldigt tysta och fina (kanske gick upp och nosade lite, men inga ljud) medan den andra hunden tränades. Jag gav belöning nån enstaka gång till vilohunden och det fungerade fint.
Det börjar bli en del träning nu. Så skönt och kul när snön håller på att ge sig – jag får lite ny energi att träna hund.
Idag var tredje jaktlydnadstillfället på Thorsvi. Vi var fyra hundar idag. Det allra bästa är att det knappt var något gnäll. Jag sade till honom ett par gånger när han var på väg att börja, körde ryggsäcken någon gång och lät honom ligga på fällen vid ett tillfälle när det blivit lite väl livat i skogen. Känns jätteskönt!
Inte lätt att hoppa in som förare så där helt plötsligt!
Det här stod på dagens meny:
Gå jaktfot i sned backe. Förutom lite vanligt fotgående, då. Att gå på skrådden i dikeskanterna var svårast för mig, men även hunden fick anstränga sig en hel del. Vid ett tillfälle var Lakrits högre upp än jag, och passade då på att försöka slicka mig i ansiktet. Då avbröt jag och vi gick ner i diket igen och började om. Det gjorde susen, sen gick han jättefint vid min sida när jag själv kämpade med fotfästet.
Närsök: göm osynligt i gran, sätt hunden nära granen, ställ dig själv nån meter bort, vissla närsök.
Här var Reko otroligt duktig. Han klurade några sekunder på vad matte menade med att vissla så där, sen dök han in i busken och plockade fram bollen. Lakrits var alldeles för yvig. Han förstod signalen bra och började söka. Han höll i söket fint, men på alldeles för stort område. Vi ska köra denna övning ett tag nu så han lär sig att söka på ett mycket mindre område. Jag ska bryta om det blir ett för stort sök och börja om.
Vidareutveckling av närsöket när denna första bit sitter fint:
Lägg på handtecken med låg hand som visar ner åt rätt håll. Sen kan man utöka till två granar med boll och visa med handtecken åt vilket håll man menar. Sen kan man utöka ännu mer med en störning i form av kastad markering åt andra hållet.
Markeringsträning:
Kastad markering med skytt över dike o taggig trädstam. Ca 40–50 m. Skytten Jörgen sköt inte, utan bara stod där och låtsades med höjd bössa för att vänja hunden vid en sådan figur på planen. Lakrits markerade bra, hoppade som en vig tiger över diket och över den läskigt taggiga granstammen. Men där stoppade han upp och trodde att markeringen låg där. Istället låg den kanske ytterligare 10–15 meter fram, men alla hundar gjorde samma felbedömning. Det var svårt och dolt. Anita fick hjälpa alla hundarna (tror jag) första varvet, och kraxa lite extra, kanske kasta en ny dummy. Sedan kom han snabbt in med dummyn och gjorde en bra avlämning.
Vi gjorde om samma övning igen, och nu var det lite enklare att förstå att man skulle längre ut, även om det blev en del spring även denna gång.
Efter avlämningarna ska jag ta mer tid på mig att få ner Lakrits i varv, och skippa godisen som jag brukat byta dummyn med. Anita menar att det bara ökar hans förväntan på nåt mer, och gör att han inte varvar ner.
Efter detta moment blev det att ligga lugnt på fällen en stund för Lackemannen medan övriga gjorde klart denna övning.
Skytt utan kast. Jörgen stod kvar på samma ställe som hundarna nu hade positiva erfarenheter av. Vi bara stod passiva medan han sköt två skott. Inga dummies. Mellan varje skott såg vi till att få kontakt med hunden, ta nåt litet varv för att slappna av och ställa oss i position igen. Alla hundar skötte detta bra, det var Speja som reagerade något.
Sen fortsatte vi markeringsträningen med längre markeringar utan skott. Nu var det gjort lite enklare med bara dike och bättre sikt. Istället var det längre distans, cirka 60 meter. Lakrits gick kanon! Rakt ut direkt till dummien, skopade upp den i farten (enligt Anita som stod så hon såg det hela) och återvände utan inkallningsvissling rakt till mig. Jag följde Anitas råd och tog det lugnt efter avlämningen och skippade godiset. Anita sade efteråt att jag gärna kan dra ut på hela proceduren ytterligare lite, men jag är verkligen helnöjd med detta – det satt perfekt från skick (på kommandot Feldy) till avlämning.
Gå på linje: vi gjorde en ny walkup-övning där vi stannade, låtsasskytten höjde bössan och Anita kastade dummy. Vi vände helt om, stannade, ställde oss mittemot hundarna och såg till att vi fick kontakt med dem. När de var lugna återvände vi till fotposition och vände tillbaka i riktning mot dummyn. Detta gjordes fyra gånger och vi människor fick i turordning hämta in varsin dummy medan hundarna fick sitta kvar på linjen och vänta. Det gick lysande, ingen hund som knallade. Här var Lakrits lugn och lätt att få kontakt med. Enda smolket var att han tyckte att han själv kunde hoppa in i utgångsposition innan jag hann gå tillbaka till hans högersida. Vi gjorde om en gång, sedan satt det fint. Jag måste tänka på att vara tydlig där med Vänta eftersom han är så inkörd på spontana utgångspositioner i andra sammanhang.
Att träna på framöver:
Markering med annan person (helst) eller bollkastare. Om hunden är helt fel ute, ta in och gör om. Skicka inte alls om man märker att hunden inte har sett och låst fast vid nedslagsplatsen.
Vi ska göra störningsvändningar vid markering endast vid enkla tydliga markeringar, inte på svåra dolda (typ taggträdet idag).
Lakrits och jag ska träna närsök, kan läggas in under promenaden eller vid inledningen till träningspasset för att få nosa av sig lite överskottsenergi.
Börjar med att slänga in mina iPhone-anteckningar från idag.
Får uttyda dem senare, nu är det På spåret. 🙂
Passivitet:
Lakrits var riktigt bra idag, knappt ett enda pip. Tips: Ta ned huvudet vid sidligg (Tippa), med fast vänlig hand.
Stå:
Geniövning för att få in Stå. Sitt ned med Lakrits framför mig, klicka när han ställer sig upp, kasta godis åt alla håll. Just nu framför allt bakom mig eftersom han har en tendens att sätta sig snabbt. Detta kan dock komma att ändras, variera en del.
Ingång:
Börja om vid fel med ”tack för försöket” istället för bara tystnad.
Träna stadga vid sidan:
Jag ska från sittande kunna ställa mig upp, ta upp leksak, gosa med hunden utan han går upp från liggande. Gäller samma om han sitter vid min sida i utgångsposition, eller om han har apport i munnen.
Vi ska akta oss för att bara bli godisautomater, prata vid belöningen, låt det ta tid.
Förändring av belöning kan öka inlärningen. Variera belöningen!
Avsluta belöningen med relationsbyggande – det får ta tid.
När vi lägger på kommando: inget godiskast – det kedjar isåfall rörelsen. Istället ska vi ge godiset i munnen.
Inte säga ”Bra” och ge godis, då kopplar vi ordet Bra till godisbelöning istället för bara muntligt beröm.
Följsamhet kan vi träna hemma med varsågodskålar. Typ ha 4 stycken och gå slalombana, kolla diskriminering av Bra, Bus, Varsågod.
Störningspersoner!
Apport:
Tugg försvinner ofta i och med externbelöningen.
Lägg en godis på golvet. Låt hunden ta en apport. Smek beröm – vid varsågod får hunden släppa apporten och ta godiset.
Träna smek och godis före apportsläpp och varsågod.
Händerna ska inte betyda loss – smeka utan loss, utan tugg. Här märkte jag en tendens att tugga lite när jag smekte Lakrits, det här behöver vi träna. Nyckeln är att använda en externbelöning, vilket ger hållfast utan tugg.
Följsamhet, diskrimering av signaler – Bra, Bus, Varsågod, apport i kombination
Vi ska tänka på att göra tidiga generaliseringar – byta hand, byta miljö, lägga in olika störningar, byta belöning.
Läxa:
Kedja 1–2 minuter före belöning. Här funderar jag på att göra nån rallykombination.
Någon sitter med matskål, typ tävlingsledare, som sitter som varsågodare. Träna detta hemma!
Vi hängde med Annika med tre jycks och Pia med två jycks ut på jaktträning idag. Med hängde stolsryggan, svarta fällen och lite fika. Jag hade också optimistiskt nog tagit med mig några apporter, men Lakrits kvalade inte in att få använda dem.
Han pep nåt alldeles förskräckligt idag. Jag tycker att han har lugnat sig den senaste tiden, men nu var han uppe på sommarens nivåer igen. Jag körde omväxlande med metoderna sitta ryggsäck och ignorera. Dessutom undvek jag ögonkontakt för att inte belöna och ytterligare dra igång honom.
Promenaddelen är jag iallafall nöjd med. Han gick ganska lugnt och fint efter lite inledande oro kring de nya hundarna.
Sen vid Tindras första skick flådde han en bit skinn av mig. Jag undvek ju att titta på honom för att minimera gnället, och såg därför inte att han satsade järnet på att följa efter Tindra ut på fältet. Det var mer tur än skicklighet att jag lyckades hålla fast honom, men han höll på att dra ner mig i backen. Klarade mig med nöd och näppe, men det smala retrieverkopplet flådde av en bit hud på pekfingret. Skönt iallafall att han INTE fick tillfredsställelsen att lyckas!
Vi slog ner våra bopålar vid en stig med fält på båda sidor om. De andra lade ut dummies för långa linjetag medan jag höll Lakrits så nedvarvad jag kunde. Längre bort på andra sidan ena fältet satt en man med bäbis och grillade korv, det passerade ett par hästar och ytterligare något hundekipage. Inte bara vi som passade på idag. Det var mysigt att sitta ute och fika, gnället till trots. Det var helt enkelt en härligt solig söndag!
Rätt var det var upptäckte Annika att Alpha börjat löpa. Det KAN ju bidra till att förklara Lakrits pipighet, jag vet inte. Men han behöver ju öva på såna dofter också.
Eftersom han aldrig tystnade blev det inte något spring och röj för hans del, varken med de andra hundarna eller efter nån dummie. Trött blev han iallafall, för han slocknade som en sten när vi kommit hem.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer