I helgen var jag och Lakrits på Paw of Sweden Cup, ett 2-dagars working test i Bodarna, Gagnef.
I sista minuter slapp vi tälta och hyrde in oss i ett hus i Gagnef kyrkby som Märta fixat med sex sängplatser. Där hade vi det bra med annat trevligt hundfolk.
Det var samma mark för rutorna bägge dagarna, man bytte bara från dirigering till markering respektive från markering till dirigering. Därför redovisar jag ruta för ruta, både lördag och söndag, nedan.
Vi hamnade i grupp 3 tillsammans med bland andra Märta och vinnaren i ökl (visade det sig senare) Catarina Tillius. Det var ca 1/3 nkl, 1/3 ökl och 1/3 ekl i varje grupp, och jag som hade startnr 48 blev den första ökl-deltagaren i gruppen, så allt var nytt varje gång jag ställde upp, hade bara kunnat kika på nkl:arna innan, och det sade inte så mycket om våra svårigheter. Vi började båda dagarna med ruta 3.
Ruta 3
Det här lät skenbart enkelt. Det var inte särskilt mycket vind tidigt på morgonen (även om man inte kunde veta hur det var nere i grytan) och det var inte något jätteavstånd.
Man skickade ifrån den pinne som är till höger om mannen i ljus tröja och Lakrits skulle bort till de fyra björkarna uppe till höger i bild. Det som var knepigt, och som inte syns i bild och inte heller från startpunkten, var den rejält ojämna terrängen. Jag förstod aldrig att det lilla beskedliga diket en bit före björkarna i själva verket var en ganska hög brant slänt ner till diket, sen var marken efter bara något högre än diket.
Det syns inte i bild, men till vänster om björkarna satt en funktionär (som kastat åt nkl mot en asp och gran som finns bakom den stora granen i bild) och det var hela tiden dit Lakrits drog sig. Det kvittade hur många Höger jag kommenderade, nog sjutton sprang han vänster. Om man såg honom för första gången kunde man absolut inte tro att han normalt är en hund som är lyhörd på signalerna, man fick verkligen intrycket att han aldrig lärt sig skilja på höger och vänster. Nollan var ett faktum. Häpp. Trist start.
Nästa dag var samma ruta fortfarande svår, även om vi inte nollade denna gång. Det var en dubbelmarkering som hamnade mitt i den branta dikesslänten (fast det fattade inte jag i detta läge, hade fortfarande inte detaljkoll på terrängen). Den andra hamnade ungefär vid gårdagens nkl-kast. Jag fick dirigera Lakrits en del vid diket, han hoppade fram och tillbaka nära nedslagsplatsen men utan att hitta den. 
Så här i efterhand var det ganska självklart varför han gjorde så. På denna bild ser man lite hur det såg ut. Den branta slänten utgörs av det mörka partiet. Dummien hamnade mitt där, vilket gjorde att många hundar (inte bara Lakrits) hoppade över stället ner eller upp och därmed missade vittringen. När han väl plockat in denna blev den andra ganska enkel att få in, även om jag fick hjälpa honom lite med riktningen eftersom den första tagit sån tid. Vi fick 10 poäng här på söndagen, inget att säga om det.
Ruta 4
Detta var den enda ruta där publiken inte såg något och det alltså inte gick att fota terrängen. Man fick följa stigen in en bit bort i ravinen fram till startpunkten som var ungefär på samma ställe båda dagarna. På lördagen var det en dubbelmarkering uppför två branta kullar, där han på andra kullen tog en liten lov åt vänster istället för att springa rakt upp. Vi fick ett litet avdrag för det, men fick ändå 18 poäng. Det kändes bra efter den trista starten.
På söndagen vände man sig mer åt vänster och hunden skulle då ta sig över ett dike och uppför en riktigt brant backe. Snett åt höger gick en stig, och det var naturligt för hunden att följa den. Jag blåste stopp och vänster och då hittade han dummyn direkt. Vi fick 16 poäng för detta.
Ruta 5
Ruta 5 var vattenrutan, som på lördagen var en dirigering.
Inte lätt att se på bilden, men vår gula snitsel är lite till vänster om buskagen till höger i bild. Man skickade framifrån tältet där människorna står, och hunden skulle ta sig över två vatten för att få fram till målet. Jag drog till med ett extra Ut eftersom det var flera vatten som skulle passeras. Sen fick han nog vind, för han vek lite vänster precis när jag blåste stopp. Jag övergick genast till närsöksignal. Klart. Det gav oss 18 poäng.
Vattenrutan var dubbelmarkering på söndagen. Ena i vattnet åt vänster, andra vid gårdagens dirigeringspinne. 
Här ser man funktionären kasta den vänstra markeringen till Micke. Jag fick det råddigt vid dirigeringspinnen, konstigt nog, man tycker att han borde haft ett minne där sen igår. Men nu låg det bara en där och den var knepig att hitta fram till i gyttjan, fick dirigera en hel del. Fick blåsa lite även på den vänstra som låg i vattnet, totalt 6 poäng här. Visst var det råddigt, men hade nog trott lite fler poäng på denna.
Ruta 1
Det här var en dirigering som inte vållade några större problem. 19 poäng.
Domare och funkisar vilar sig. Man ser inte riktigt området som på lördagen gick snett ner åt vänster och på söndagen gick rakt ner åt vänster.
På söndagen var det en dubbelmarkering där jag fick styra en del, vilket gav 12 poäng.
Ruta 2
Sista rutan var på lördagen en dubbelmarkering.
Man skickade nerifrån där Lisa Falck står till dubbelmarkering.
Tydligen såg han inte den sista, för han sprang ner 3/4 väg. En bit före bäcken vek han av i en lov bort till den först kastade och tog in den. Sen pekade jag ut riktningen på nytt till den som hamnat vid björkarna på andra sidan bäcken. Nu vek han åt höger. Jag blåste, dirigerade Back och Vänster och sen var den inplockad. Detta ledde till 15 poäng.
Här var jag riktigt glad över mitt ganska nya kommando Över. Han skulle ju över bäcken, så jag skickade på ett Över, klämde sen i ett extra Över strax innan han var framme och eventuellt kunde börja vela vid kanten. Bara nåt språng senare upp i sluttningen kom han rätt på en dummy och vände blixtsnabbt tillbaka. Detta gav oss vår enda 20-poängare, och – ser jag när jag kikar i resultatlistan – faktiskt den enda 20-poängare som tilldelades på söndagen på denna ruta. Något att vara stolt över!
Vi slutade på 134 poäng och en sjundeplats. Synd på nollan vi inledde med, annars kunde det ha blivit en riktigt bra placering. Men så är det. Segraren hamnade, efter de 13 finalpoängen, på 155 poäng. Exkluderar man dem hade hon 142 poäng, tre poäng sämre än Märta (precis som övriga två finalister som också hade sämre poäng än hon). Att det blev så beror på regeln att man inte får ha någon nolla om man ska gå till final, och Märta hade en nolla på söndagens vattenruta. Tråkigt, men Bosse var en mycket duktig hund ändå den här helgen. Micke hamnade på 139 poäng och en femteplats, så två Thorsvihundar i den övre delen av ökl-resultatlistan (totalt 23 ökl-ekipage).
Avslutningsvis några bilder på finalisterna:
Fredrik Lindström vann nkl.
Catarina Tillius vann ökl.
Hans Westblad vann ekl och Charlotte Wallmark lyckades ta två hundar till 2:a och 3:e plats.
Så bra gjort av alla!
Ett lite sent inlägg, men inser att jag vill ju ha med Sansas start på Unghundsderbyt i Östergötland i bloggen. Nöjer mig med att konstatera att hon, cirka 13 månader gammal, kom på 34 plats bland nästan 200 startande, varav många närmare året äldre än hon (man måste vara under 2 år för att få starta). Ett jättebra resultat och jag är så nöjd med lillan på de knepigt utformade rutorna där man verkligen lagt sig vinn om att utnyttja de olika markförhållandena.
Vandrarhemmet.
Annika startade tidigare än jag.
Sansa tar det lugnt trots all rörelse omkring sig.
Knepig brant.
Lacke var bara med som maskot.
Vattenrutan.
Läcker dimma på kvällen på vandrarhemmet.
Senaste kommentarer