Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: tävling (sida 1 av 3)

Unghundsderbyt

Ett lite sent inlägg, men inser att jag vill ju ha med Sansas start på Unghundsderbyt i Östergötland i bloggen. Nöjer mig med att konstatera att hon, cirka 13 månader gammal, kom på 34 plats bland nästan 200 startande, varav många närmare året äldre än hon (man måste vara under 2 år för att få starta). Ett jättebra resultat och jag är så nöjd med lillan på de knepigt utformade rutorna där man verkligen lagt sig vinn om att utnyttja de olika markförhållandena.

Vandrarhemmet.
Annika startade tidigare än jag.
Sansa tar det lugnt trots all rörelse omkring sig.
Knepig brant.
Lacke var bara med som maskot.
Vattenrutan.
Läcker dimma på kvällen på vandrarhemmet.

WT i Osby

I helgen åkte jag ner till Skåne och hälsade på min mamma, och vad kunde då inte passa bättre än att starta på WT ekl i Osby på söndagen? Jag övernattade i Ebbarp på Bergakungen för att ha nära till tävlingsplatsen. Ett helt okej ställe, lite dyrt för en person, men huset rymmer fyra, och då skulle det vara prima. Badplats och skog med Skåneleden precis intill.

20160430_143700_bil-2 20160430_213245-2

Alla i elit skulle starta med ruta 5 hos domaren Carsten Andersen och jag knatade dit så snabbt att jag hamnade först. Hoppsan. Nåja, istället slipper man en massa spår före.

Först lite fotgående. Det var ett stort fält där man skickade efter skott från en höjd på diagonalen ner bort till ett stort träd. Mellan trädet och en stenhög skulle dummien finnas. Under skicket gick ett nytt skott och kast.

Lakrits kom alldeles för snett åt vänster och det slumpade sig så att jag blåste stopp på honom precis när skott och kast gick åt höger. Han tittade på dem men tog sedan mitt Back. Tydligen fanns nåt invittrat område på mitten (för ökl eller nkl) och där stannade han också till. Nytt stopp och Back. Lite zikzak blev det, men in kom den. 15 poäng. Bra av honom att ta min dirigering på det avståndet trots störningskastet.

Eftersom ruta 5 låg längst bort åt ena hållet föll det sig naturligt att stanna till vid ruta 4 härnäst. Där träffade jag Märta och Ann, som började där. De körde två hundar var, så efter det såg jag inte till dem nåt mer.

20160501_093453-2 20160501_092839-2

Det var en kaninruta på fältet nedanför stenmuren i bild. Man fick ett skott och sen ett lågt, skuttande kast som landade i lite högt gräs/ris. Ett nytt skott snett åt vänster. Domaren Jan Lorenzen ropade på danska till skytten: ”Fick du något?” ”Ja, en skammad nere vid stenröset.” Så skulle man skicka dit direkt. Lakrits kom i vänsterkant röset, och jag blåste Sök höger. Han gjorde det, men inte tillräckligt långt, utan började söka runt lite åt mitt håll. Stoppade och backade honom, nytt Sök, och sen hade han den. Markeringen blåste jag en gång på, sen var den inne också. 15 poäng.

Kön till ruta 2 och 3 var på samma ställe, och 2 var kortast, så jag satte mig där. Här dömde Janne Stihl och rutan var i skogsterräng. Det kastades en markering till vänster, men istället skulle det först in en lång dirigering bort till en hög tall. Lakrits sprang rakt och fint cirka 3/4 av vägen. Sedan drog han till vänster. Däråt var det rätt slyigt och svårt att se hunden. Jag skymtade nån brun jord dit han sökte sig. Jag blåste Höger, fick honom till trädet och närsök. Han missade den tyvärr och drog åter tillbaka ner till det bruna stället. Nya blås där han inte alls lydde något bra. Till slut bad domaren mig att kalla in på grund av för många blås. 0 poäng.

Vi tog en paus och gick till bilen så Lakrits fick dricka och jag lasta av en del nu överflödiga kläder.  Passade på att gå på toa (fin service med riktiga toaletter!) och sen gick vi ner bakom huset till ruta 1 vid en damm där Anders Carlsson dömde.

20160501_114638-2

Det syns tyvärr inte i bild, men lite mer åt höger fanns en liten gran med vimpel. Strax framför den låg en dirigering.

Vi inledde med fotgående ca 15 meter mellan de vita plastpåsarna, sen ett skott och kast med sten i dammen. Ytterligare ett skott mot dirigeringen. Lakrits var klart intresserad av plasket, men jag nejade och riktade om. Ut över ett vassområde, fick blåsa stopp en gång då han ville vika ner där mot den kastade stenen. Sedan Back och närsök. Där satt den. Lite snopet att inte få bada. 🙂 17 poäng.

Nu gick vi tillbaka ner till kön till ruta 3 med domaren Danny Fraser. Kön var fortfarande skapligt lång, men en stunds fika var inte fel.

Detta var en lång dubbelmarkering på linje på ett kalhygge med flera korsande diken. Den närmaste skulle in först och den spikade han. Lakrits kom lite kort på den andra och stannade hitom ett dike. Jag stoppade, skickade ut, han hoppade över nästa dike, nosade runt lite och plockade den. ”Not twenty, but the best dog in winner’s class so far”, sade domaren. Enligt Märtas foto blev det 17 poäng på den.

Eftersom vi hade nollat en ruta stannade jag inte kvar till prisutdelningen, utan vi rullade hemåt istället. Långt att köra, ju.

 

Lagtävling WT i Tullgarn

I torsdags var det dags för mitt livs första lag-WT i Tullgarn. Lagkamrater var Ellis med Extra och Sara med inlånade Speys. Vi hade inte jättehöga förhoppningar för deltagarlistan var späckad av 46 duktiga lag. Men kul skulle vi ha! De utländska domarna var David Bellamy, Tom Lowe, Guy Bennett, Heather Bradley och Petra Soons. slottet Det andra Thorsvilaget med Tullgarn slott i bakgrunden: Katarina, Micke och Johan samt påhejare Mia. laget Mina lagkamrater Sara och Ellis. Solen sken fint på oss hela dagen. ruta1a Ruta 1. Vi väntar på vår tur. Det var svårt med avståndsbedömningen vid denna kulle samt mycket uppvuxet gräs och sly. Jag fick en direktmarkering. Fick blåsa en del på Lakrits men fick in den. ruta1 Ruta 2. Här tog jag in dirigeringen. Han var på väg till minnesmarkeringen men jag fick stopp på honom. ruta2b ruta2 Ruta 3. Jag skulle ta minnesmarkeringen som hamnade i svacken mellan första och andra kullen. Lakrits bästa ruta hittills. Trodde jag skulle slippa blåsa men han kom lite fel i vind och sprang förbi aningen uppför nästa kulle. Men strax var den inne. ruta 4 väntan4 Ruta 4. Här får vi välja själva hur vi vill skicka. Jag och Lakrits tar minnesmarkeringen. Sara tar dirigeringen vid vattenbrynet och Ellis tar direktmarkeringen. Några taxar stod på gångvägen intill och skällde men det gick ganska bra ändå. Vi valde nog rätt i laget. väntan5b väntan5 Ruta 5. Här blev det lång väntan då de bröt för lunch. Det gick ett ganska lågt vitt staket mitt över rutan med en dirigering långt bortanför, en direktmarkering snett till vänster om staketet ute i högt gräs åt vattnet till och en minnesmarkering ännu mer åt vänster strax bakom en rad vita blommor. Minnesmarkeringen blev vårt uppdrag. Men attans! Vi gjorde en 20-poängare på den, men så hoppade Lakrits vid avlämningen och då drog den kvinnliga domaren 5 poäng på det. resultattavla Resultattavlan visade, hör och häpna, att lag 6 – Thorsvi Single Malts – klarat oss vidare till fredagens final! Vi låg på ganska jämna poäng på rutorna 1–4 med 48, 44, 53 och 52 poäng (max 60 poäng per ruta). Så på ruta 5 (staketet) fick vi bara 27 med 0 poäng på dirigeringen, mina 5 poängs avdrag på grund av hoppning av avlämning. Ellis måste alltså ha dragit in 12 poäng på den svåra direktmarkeringen långt ute i det höga gräset mot sjön. laget2 Det var bara att åka hem och ladda om. Sara fick sova över hos Ellis medan jag åkte hem för att jobba in det jag lovat göra på fredagen. Nästa morgon var solen borta och det duggade lite mest hela dagen. Lite svalare för hundarna, vilket var bra. jag_väntar_dag2 Det var en allmänt trött stämning inför starten på finaldagen. dag 2 ruta 1 Ruta 1. Första rutan var en dubbelruta (alltså bara 4 rutor idag) och det var en walkup. Jag gick längst till vänster och gick passiv första sträckan. Då var Lakrits otroligt nosig och hamnade nån meter efter mig vid ett tillfälle. Jag tänkte hur ska det här gå? Men sen skärpte han till sig och jag fick en skaplig dirigering till ett träd och efter sträcka 3 en minnesmarkering då han skulle förbi sin gamla dirigeringsplats. Ett stort minus i denna ruta var att Speys kissade 5 meter före avlämning av första apporten. dag 2 ruta 2 Ruta 2. Här skulle tre dirigeringar in, och vi fick själva välja vem som skulle ta vilken. Lakrits tog den första dirigeringen fint. Sedan pep han tyvärr aningen när Speys jobbade, så vi nollade trots bra arbete. Speys kissade lite på denna ingång med. Båda var nog lite trötta och stressade dag 2. dag 2 ruta 3 Ruta 3. Vattenruta med samma upplägg som igår: minnesmarkering, dirigering och direktmarkering. De båda sistnämnda hundarna måste genom vattnet på utvägen för att få poäng. Speys gick glatt i vattnet men såg inte markeringen. Extra nollade dirigeringen och Lakrits skötte sig bra på minnesmarkeringen. Ruta 4. Tre markeringar. Lakrits klarade enkelmarkeringen perfekt. David Bellamy, som dömde här, bannade mig för att ha använt pipan. Hade blivit 20 poäng annars. Nu skulle han dra lite och tyckte jag skulle gömma pipan på något mörkt ställe. Vi slutade nia av 15 finalister och totalt 46 lag!  Den kompletta resultatlistan finns här. aberfeldy Klart jag firade med en Aberfeldy när vi kom hem. Jag behöver nog inte säga hur otroligt nöjd jag är med min hund och vår allra första laginsats. Det var jättekul att köra ihop med Sara och Ellis och hoppas att vi får chansen fler gånger!

Paw of Sweden Cup

I helgen var jag och Lakrits på Paw of Sweden Cup, ett 2-dagars working test i Bodarna, Gagnef.

2013-08-17 06.51.35

I sista minuter slapp vi tälta och hyrde in oss i ett hus i Gagnef kyrkby som Märta fixat med sex sängplatser. Där hade vi det bra med annat trevligt hundfolk.

2013-08-17 16.26.41

 

Det var samma mark för rutorna bägge dagarna, man bytte bara från dirigering till markering respektive från markering till dirigering. Därför redovisar jag ruta för ruta, både lördag och söndag, nedan.

Vi hamnade i grupp 3 tillsammans med bland andra Märta och vinnaren i ökl (visade det sig senare) Catarina Tillius. Det var ca 1/3 nkl, 1/3 ökl och 1/3 ekl i varje grupp, och jag som hade startnr 48 blev den första ökl-deltagaren i gruppen, så allt var nytt varje gång jag ställde upp, hade bara kunnat kika på nkl:arna innan, och det sade inte så mycket om våra svårigheter. Vi började båda dagarna med ruta 3.

Ruta 3

2013-08-17 08.01.01

Det här lät skenbart enkelt. Det var inte särskilt mycket vind tidigt på morgonen (även om man inte kunde veta hur det var nere i grytan) och det var inte något jätteavstånd.2013-08-17 08.01.09

Man skickade ifrån den pinne som är till höger om mannen i ljus tröja och Lakrits skulle bort till de fyra björkarna uppe till höger i bild. Det som var knepigt, och som inte syns i bild och inte heller från startpunkten, var den rejält ojämna terrängen. Jag förstod aldrig att det lilla beskedliga diket en bit före björkarna i själva verket var en ganska hög brant slänt ner till diket, sen var marken efter bara något högre än diket.

Det syns inte i bild, men till vänster om björkarna satt en funktionär (som kastat åt nkl mot en asp och gran som finns bakom den stora granen i bild) och det var hela tiden dit Lakrits drog sig. Det kvittade hur många Höger jag kommenderade, nog sjutton sprang han vänster. Om man såg honom för första gången kunde man absolut inte tro att han normalt är en hund som är lyhörd på signalerna, man fick verkligen intrycket att han aldrig lärt sig skilja på höger och vänster. Nollan var ett faktum. Häpp. Trist start.2013-08-18 07.29.52

 

Nästa dag var samma ruta fortfarande svår, även om vi inte nollade denna gång. Det var en dubbelmarkering som hamnade mitt i den branta dikesslänten (fast det fattade inte jag i detta läge, hade fortfarande inte detaljkoll på terrängen). Den andra hamnade ungefär vid gårdagens nkl-kast. Jag fick dirigera Lakrits en del vid diket, han hoppade fram och tillbaka nära nedslagsplatsen men utan att hitta den. 2013-08-18 10.16.03Så här i efterhand var det ganska självklart varför han gjorde så. På denna bild ser man lite hur det såg ut. Den branta slänten utgörs av det mörka partiet. Dummien hamnade mitt där, vilket gjorde att många hundar (inte bara Lakrits) hoppade över stället ner eller upp och därmed missade vittringen. När han väl plockat in denna blev den andra ganska enkel att få in, även om jag fick hjälpa honom lite med riktningen eftersom den första tagit sån tid. Vi fick 10 poäng här på söndagen, inget att säga om det.

Ruta 4

2013-08-17 08.52.03 2013-08-18 08.34.22Detta var den enda ruta där publiken inte såg något och det alltså inte gick att fota terrängen.  Man fick följa stigen in en bit bort i ravinen fram till startpunkten som var ungefär på samma ställe båda dagarna. På lördagen var det en dubbelmarkering uppför två branta kullar, där han på andra kullen tog en liten lov åt vänster istället för att springa rakt upp. Vi fick ett litet avdrag för det, men fick ändå 18 poäng. Det kändes bra efter den trista starten.

På söndagen vände man sig mer åt vänster och hunden skulle då ta sig över ett dike och uppför en riktigt brant backe. Snett åt höger gick en stig, och det var naturligt för hunden att följa den. Jag blåste stopp och vänster och då hittade han dummyn direkt. Vi fick 16 poäng för detta.

Ruta 5

Ruta 5 var vattenrutan, som på lördagen var en dirigering.

2013-08-17 09.52.56 2013-08-17 09.53.50

Inte lätt att se på bilden, men vår gula snitsel är lite till vänster om buskagen till höger i bild. Man skickade framifrån tältet där människorna står, och hunden skulle ta sig över två vatten för att få fram till målet. Jag drog till med ett extra Ut eftersom det var flera vatten som skulle passeras. Sen fick han nog vind, för han vek lite vänster precis när jag blåste stopp. Jag övergick genast till närsöksignal. Klart. Det gav oss 18 poäng.2013-08-18 08.41.34

Vattenrutan var dubbelmarkering på söndagen. Ena i vattnet åt vänster, andra vid gårdagens dirigeringspinne. 2013-08-18 08.47.42

Här ser man funktionären kasta den vänstra markeringen till Micke. Jag fick det råddigt vid dirigeringspinnen, konstigt nog, man tycker att han borde haft ett minne där sen igår. Men nu låg det bara en där och den var knepig att hitta fram till i gyttjan, fick dirigera en hel del. Fick blåsa lite även på den vänstra som låg i vattnet, totalt 6 poäng här. Visst var det råddigt, men hade nog trott lite fler poäng på denna.

Ruta 1

2013-08-17 11.07.54

Det här var en dirigering som inte vållade några större problem. 19 poäng.2013-08-17 11.14.51

Domare och funkisar vilar sig. Man ser inte riktigt området som på lördagen gick snett ner åt vänster och på söndagen gick rakt ner åt vänster.2013-08-18 10.35.02På söndagen var det en dubbelmarkering där jag fick styra en del, vilket gav 12 poäng.

Ruta 2

Sista rutan var på lördagen en dubbelmarkering.

2013-08-17 11.47.12 2013-08-17 12.33.00

Man skickade nerifrån där Lisa Falck står till dubbelmarkering.
Tydligen såg han inte den sista, för han sprang ner 3/4 väg. En bit före bäcken vek han av i en lov bort till den först kastade och tog in den. Sen pekade jag ut riktningen på nytt till den som hamnat vid björkarna på andra sidan bäcken. Nu vek han åt höger. Jag blåste, dirigerade Back och Vänster och sen var den inplockad. Detta ledde till 15 poäng.2013-08-18 10.50.49

 

Här var jag riktigt glad över mitt ganska nya kommando Över. Han skulle ju över bäcken, så jag skickade på ett Över, klämde sen i ett extra Över strax innan han var framme och eventuellt kunde börja vela vid kanten. Bara nåt språng senare upp i sluttningen kom han rätt på en dummy och vände blixtsnabbt tillbaka. Detta gav oss vår enda 20-poängare, och – ser jag när jag kikar i resultatlistan – faktiskt den enda 20-poängare som tilldelades på söndagen på denna ruta. Något att vara stolt över!

Vi slutade på 134 poäng och en sjundeplats.  Synd på nollan vi inledde med, annars kunde det ha blivit en riktigt bra placering. Men så är det. Segraren hamnade, efter de 13 finalpoängen, på 155 poäng. Exkluderar man dem hade hon 142 poäng, tre poäng sämre än Märta (precis som övriga två finalister som också hade sämre poäng än hon). Att det blev så beror på regeln att man inte får ha någon nolla om man ska gå till final, och Märta hade en nolla på söndagens vattenruta. Tråkigt, men Bosse var en mycket duktig hund ändå den här helgen. Micke hamnade på 139 poäng och en femteplats, så två Thorsvihundar i den övre delen av ökl-resultatlistan (totalt 23 ökl-ekipage).

Avslutningsvis några bilder på finalisterna:

2013-08-18 15.19.56

Fredrik Lindström vann nkl.

2013-08-18 15.22.20

Catarina Tillius vann ökl.2013-08-18 15.24.52 Hans Westblad vann ekl och Charlotte Wallmark lyckades ta två hundar till 2:a och 3:e plats.

Så bra gjort av alla!

 

Jämförelse

Vill passa på att göra en jämförelse mellan de tre lkl1-prov vi deltagit i.
Första gången 2011-11-12 fick vi 142 poäng och den stora missen då var platsliggningen, där grannhunden blev orolig och steg upp och tittade mot Lakrits. De sista tio sekunderna eller så kunde då inte Lakrits hålla sig utan gick upp och ur position, han med. Dessutom nollade vi läggandet. Detta kompenserades i viss mån av fyra tior.
Andra gången 2012-04-21 fick vi 156 poäng. Den gången hade vi ingen nolla, men en del halvtaskiga moment, till exempel bara 5 på helhetsintrycket. En enda tia, på hopp över hinder.
Tredje gången idag, då, fick vi 152,5 poäng. Nollade läggandet, men tre tior.
Så vi har ju hela tiden häng på ettan vars gräns ligger på 160 poäng. Retligt som sjutton är det.

Ny tvåa i Lkl1

Nu är jag lite less på momenten i lkl1.
Det började med att platsliggningen gick jättebra i Bro-Håbo idag och gav 10 poäng. Tandvisningen var ungefär som vanligt, dvs. 5 poäng.
Sen var det en bra stunds väntan eftersom jag dragit startnummer 11 (14 startande, 16 anmälda).
Jag genrepade vissa moment, som hoppet en gång, en hel del linförighet och så några ställanden. Läggande under gång valde jag att inte repa, eftersom det brukar sitta mycket bra och jag ville inte riskera att förvirra honom med ställandet, som var den senaste tidens akilleshäl.
Till sist blev det så vår tur. 7,5 på linförigheten är väl inget att säga om, domaren noterade ”släpper något vid sväng, nosar vid avslut, ej distinkt språngmarsch”. Det sista beror väl på att jag egentligen inte kan springa med knä och hälar.
Läggandet, då. När jag vänder mig om så sitter han! Jösses, en avgörande nolla. Bara att släppa det direkt, berömma honom ändå och fortsätta.
Inkallningen satt iallafall som en smäck med 10 poäng. Sen det nervösaste momentet, ställandet. En fullträff! Domaren sade att det var dagens snyggaste ställande, så det får jag ju vara helnöjd med.
Apporteringen har gått bra på träning hemma och på klubben. Det jag dock missat där är att det alltid varit jag som burit fram apporten. Han har alltså sett den i förväg och vet vad som kommer. Nu var det en främmande människa som plötsligt gav matten en sån där rolig apportbock! Vad kul, tyckte Lakrits och kunde inte längre stilla sig. Domarens notering: ”Går ur position, dock utför den momentet.” Ja, det var snällt, eftersom han blev så glad att han hoppade upp på mig och sedan på min tillsägelse satte sig ner – mittemot mig. Han höll dock hela tiden apporten i mun. Rena cirkusartisten. Det där måste vi ju öva på med främmande personen inför en eventuell framtida start, men det är ingen koefficient på detta, så ingen panik, egentligen.
På hoppet slog han i lite med bakbenet, därav 7 poäng. Helhetsintrycket är 8,5, ”piggt och glatt”, så det är jag också nöjd med.
Väldigt surt, alltså, med läggandet. Hade jag bara fått 5 poäng där hade vi klarat oss med god marginal. Men det sitter bara inte i min ryggrad att ge dubbelkommando, när det kanske varit smartast att göra det.
Jag tycker det är urtråkigt att nöta dessa moment, så jag får väl ta en funderare på om jag över huvud taget ska göra nåt mer försök. Nu blir det i vilket fall inget mer förrän tidigast till våren.

Värsta flytkänslan på rallyn idag

Lakrits och jag hade värsta flytet idag – allt fungerade bara perfekt! Jag visste ju inte hur långt det räckte, men vi kunde absolut inte ha gjort mer.
Kasper skötte sig alls inte dåligt heller, men en del nosande hann han ju med på plan, även om vi hade ganska bra flyt, vi med.
När det var dags för prisutdelning (inofficiell tävling på VaBK) visade det sig att Kasper skrapat ihop 85 poäng och hamnade på åttonde plats av 23 startande. Lakrits, då? Ja, det dröjde och dröjde innan man var uppe på prispallsnivå och fortfarande inte hade ropat upp oss. Det visade sig att vi kom tvåa på 99 poäng! Endast Lili med Milton kom högre och klämde i med en fullpottare. Grattis Lili och Milton!
Vårt enda poängavdrag var ett sträckt koppel på hinder nr 4. Glömde fota banan, men det torde ha varit någon sväng, tror jag. Kanske 270 grader höger.
En rolig sak att notera var vad dagens godis gjorde med hundarna. Jag hade skurit i småbitar lite ryggbiff som vi själva tyckte var för seg för att tjäna som människoföda. Detta var hundarna väldigt glada för. Med Lakrits var ju detta godis uppenbarligen helt optimalt, medan med Kasper innebar det att en del av hans gamla valp-olater kom i dagen igen: gnäll när han inte belönades tillräckligt ofta med detta gottigottiga, plus hoppande vid vissa moment. Det var en ren dèja-vu-känsla, hade glömt bort hans hoppande som valp, faktiskt. För honom kanske skinkost på tub är en mer lagom belöning, iallafall tills efteråt.
Behöver väl inte säga att jag är supernöjd med två så duktiga hundar!

Filmtajm 2 – rally med Lakrits

Och här kommer filmen på Lakrits som gör sin första tävling med godkända poäng. Lite förbättringspotential kan man se, men han är duktig, har ju knappt tränat något.

Filmtajm – rally med Kasper

Här kommer filmen på rallytävlingen den 17 maj i Märsta med Kasper. Kolla särskilt på momentet 1-2-3-back, är jag så otydlig med fötterna där? Lite snabb, kanske, men otydlig?

Rallytävling för Kasper och Lakrits i Märsta

Igår tävlade jag med båda hundarna på rallylydnadstävlingen i Märsta. Vi hade tur med vädret: först mulet och sedan uppsprickande sol.
Lakrits hade startnummer 13 medan Kasper gick som 37. Efter att ha gått med båda kändes det helt okej, jag trodde nog att jag klarat 70-gränsen med båda två. Men när prisutdelningen kom och vi fick tillbaka protokollen visade det sig att Kasper snöpligt nog hamnat 3 poäng under gränsen. Varför? Tydligen hade jag schabblat med fötterna på hinder nummer 12 (se banbild) där man går bakåt med hunden frontad 1–2–3 steg. Nu råkar detta närmast vara Kaspers och min paradgren, så jag är jätteförvånad. Med Lakrits minns jag att jag tänkte noggrannare på hur vi gjorde, för han är inte så van vid den, men med Kasper har jag tränat den så mycket att detta borde vara omöjligt. Men, tja, det är bara att acceptera. Får kika på filmen sen, för husse var med och filmade bägge rundorna.
Så här blev alltså resultatet:
Lakrits
Skylt 5: 2 mindre nosningar, 1 bristande kontakt
Skylt 8: 1 mindre förarfel, 1 fel övning – Lakrits gör Snujjen istället för att bara ställa sig upp.
Skylt 11: 1 större nosning
Skylt 12: 1 mindre nosning
Skylt 15: sent utförande
23 poängavdrag på momenten, 1 avdrag på helheten, totalt 76 poäng.
Helhetsintryck: Jättefint och speciellt i starten. Synd på ställandet.

Kasper
Skylt 1: 1 mindre nosning
Skylt 2: 1 mindre nosning, 1 mer än 0,5 m från skylten (aj då, lite onödigt i den 270-graderssvängen)
Skylt 3: 1 sent utförande
Skylt 4: 3 mindre nosningar
Skylt 5: 1 bristande kontakt, 1 större nosning
Skylt 6: 1 mindre nosning
Skylt 8: 2 sned position, 1 rör sig i sin position (ja, på ställandet ställde han sig rakt ut från mig)
Skylt 12: fel övning (se ovan)
Skylt 15: 1 mindre nosning, 1 mindre bristande kontakt

33 poängavdrag på momenten, 0 avdrag på helheten, totalt 67 poäng.
Helhetsintryck: Trevligt. Fint jobbat. Matte lite otydliga steg (skylt 12).
Domare: Sofia Angleby

Nu har jag iallafall två hundar med varsitt Godkänd i nkl. Vi får se när vi försöker skramla ihop fler sådana. Ingen brådska, men trevligt att tävla med båda hundarna vid samma tillfälle, blir inte så lång väntan då. Trevligt mingel var det också.

Äldre inlägg