Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: träning (sida 9 av 10)

Kasper inviger nya hindren

Vi börjar väl med några bilder som visar hur bra det gick i vårsolen idag…

Vi började med lite zickzackande för att träna koppelgåendet. Här har lillmatte och Kasper fått upp stilen riktigt fint.

Jag lade sen ut en ruta och vår targetmatta. Vi startar vid kanten av rutan. Kasper går raskt in (springer inte direkt än) och sätter tassen på mattan, jag säger Ligg och klickar/belönar.

Sen hoppade vi två hinder på raken. Vi satte Kasper på ena änden, ställde ut en godisskål, och sen ställde sig föraren vid godisskålen och ropade Hopp. Inser nu att vi kanske vänt på det och borde ha stått vid uthoppspunkten…

Se vilka kanonhopp Kasper gjorde emellanåt!

Cattlin visar

Fick just en jättebra länk av Cattlin där hon visar hur hoppmomentet ska se ut. Jag var osäker på vad hunden skulle göra efter själva hoppet. Själv vill hon visserligen egentligen ha hunden lite längre ut från hindret, men visst ser det snyggt ut?

http://www.herdinginstincts.se/PICT0011.MOV

Cattlin förklarar: Hoppar han ut duktigt mot skålen kan du ta bort skålen och istället klicka när han kommer ut till samma punkt. När du ska ge godiset så visar du med handen att han ska sätta sig för att få godisbiten.
Okej, då har vi lite nytt att öva på agilityhindret imorgon. Tänk om man kunde få lillmatte att filma oss också…

Cattlins kurs 4(8)

Har ingen träningsbild just nu, men den här är väl fin nog. Önskar att Kasper varit lika uppmärksam på mig och kursmomenten som han är på den här bilden…
Kursen gick så där mitt emellan. Vissa saker gjorde han ganska bra, exempelvis låg han ned minst ett halvdussin gånger. Att få en gårdshund att ligga på kallt underlag, på vissa ställen snötäckt, är inte alldeles enkelt, det vet nog de flesta gårdshundsägare. Han gillar också att hoppa, och även om vi missat att träna det hemma gick väl hoppningen ganska bra. Däremellan var han dock okontaktbar, ville bara gå och nosa på gräset och all den annars så goda korven och blodpuddingen var mindre intressant. Kämpade med följ, egentligen skulle vi träna läggande under gång, men det var för avancerat för honom där.
Våra hemläxor:
Läggande under gång – går så klart bättre inomhus, även om man inte kan anklaga honom för att vara snabbast i stan…
Hoppa ut – vi har byggt upp ett litet symboliskt hinder på två plastburkar och ett kvastskaft med en matskål med godis på andra sidan. Jag sätter honom på min vänstra sida och säger Hopp och han hoppar ut jättefint. När det är saker han gillar så är han otroligt lättlärd!
Ta apportbocken – här står vi lite och stampar. Han biter tag (bäst i den gula plastbocken, den i trä är han mer tveksam till) när jag håller i den, men släpper nästan genast. Jobbar nu på att sänka den längre och längre ned. Den gula har han tagit någon gång från golvet, men han håller bara någon sekund. Ska träna hållandet lite mer och försöka förlänga det några sekunder.
Hoppas att våra koner med mera ska anlända snart så att vi kan träna lite annat, som zickzack mellan koner och att springa in i ruta med en target placerad i bortre änden.

Lynhurtige Kasper

På tal om Jennis bloggkommentar strax här under kommer här en bild som visar hur lynhurtig Kasper är på inkallning. Blixtrande snabb, eller hur?
När han vill, förstås.

Kasper är ojämn


I helgen hade vi besök. Kasper tyckte det var jättekul att busa med två-och-ett-halvtåringen. Pojken i sin tur tyckte det var skojigt att leka dragkamp med repbollen, och fick på så sätt Kasper att följa fint bakom sig. Man har vissa fördelar av att vara så där liten. Så enkelt har jag aldrig fått honom att gå så där fint. Häpp.
Igår var vi på VaBK-kurs och Kasper var kanonbra! Vi passerade hundar en masse, hälsade med hunden vid sidan, gick zickzack mellan koner och annat. Kasper fick visa hur man går balansgång på bänk. Inga problem för en gårdshund.
Lite snöade det, men inte värre än att han stod ut. Värre var det ikväll på Cattlins kurs. Mer snö, och efter halva tiden hade han fått nog. Han busade en gång genom att sticka till först taxen och sen gårdshunden när han skulle sitta fint och vänta på att få hoppa hinder, så sen blev det koppelhoppande. Annars var han rätt svår att få kontakt med, inte alls samma geist som igår eller förra gången hos Cattlin. Tror det var vädret. Ojämn är han iallafall, men det kanske är naturligt.

Kasper miljötränar

Mitt på dagen träffade vi Enzo och de fick springa av sig lite extra. En kort stund stod de lugna och drack vatten sida vid sida ur en pöl. Då skulle man haft kameran med. I övrigt busade de runt. Kasper drog iväg alltför långt bort, men kom som tur var när jag ropade på honom. Testade att gömma mig, men då var Enzo snabbare att hitta mig än Kasper var.

Pratade ju med VaBK-instruktören härom dagen om mer miljöträning, så ikväll åkte vi till klubbens torsdagsträning på appellplanen. Kom lite tidigt, så det vara bara ett par hundar där. De stod och snackade vid sidan, så jag gick direkt ut på planen och lät Kasper nosa och tränade kontakt och lite enkla saker som sitt och backa.

Efter en stund fick jag hjälp av kvällens tränare med koppelgåendet. Jättebra tips som fick oss att komma vidare! Har läst tidigare om att gå åt andra hållet när hunden drar i kopplet, och har testat det med stor frustration som följd hos oss båda. Nu först trillande poletten ned – man ska inte vänta tills hunden är framme i koppeländen, utan vika av när hunden är bredvid en! Vilken wow-känsla när det fungerade! Sen tog tränaren fram koner och ställde ut ganska tätt, och vi började snirkla. I början missade Kasper ofta en kon, men han blev mer och mer lyhörd för hur jag gick, kom närmare mig. Tränaren började säga Bra, varpå jag klickade och belönade. Precis som vi ska göra hos Cattlin nästa gång. Det gick verkligen kanonbra och tränaren tyckte också att vi avancerade. Känns så skönt när det äntligen börjar fungera!

När vi tröttnat på detta gick jag bort och lyssnade lite på apportsnack, och vi kikade på hundar som tränade ruta. Båda sakerna är sånt vi nosade på hos Cattlin sist, och det var kul att se hur hundar som kommit längre i sin träning betedde sig. Det blev enklare att förstå åt vilket håll vi siktar hos Cattlin. Kasper fick då sitta och titta på de andra hundarna. Lite gnälligt, men på det hela taget skötte han sig fint. Så snart det kom nya hundar blev han genast mer orolig och ville dit, men inget jätteproblem.

Kaspers måndags- och tisdagsträning

VaBK – första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.

Cattlins fortsättningskurs – andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt…

Fortsättningskursen hos Cattlin har startat

Igår var vi då på första kurstillfället på fortsättningskursen hos Cattlin. Vi kom iväg lite senare än tänkt och anlände fem minuter försenade. Inte bra, för Kasper blev som tokig på denna välluktande gårdsplan. Undrar om han minns den från i höstas?
Vi har ju varit på andra intressanta gräsmattor sedan dess, på brukshundklubben och hemma hos Eva i Frösunda där det både finns massor av hundar, och även får och hästar. Men det verkar som om inget kan slå Cattlins gårdsplan.
Suck. Halva lektionen gick åt att överhuvud taget försöka få kontakt med honom. Hallå, befinner vi oss på samma planet?
Andra halvan gick, åtminstone stundvis, lite bättre. Vi började träna backa (vilket vi redan tränat inne i köket, som tur var), backa och stanna och sedan embryot till vänstersväng där hunden ska backa något steg samtidigt som den vrider sig åt vänster. Tanken är ju att ge plats åt föraren att vända om åt vänster. Kasper beter sig på allehanda sätt i denna övning, men allt som är en liten antydan åt rätt håll klickar jag och belönar. Vi får traggla detta både inne och ute den här veckan så får vi se hur det utvecklas.
Något som var kul var att Hedda var med, en annan gårdshund från samma kull som Morran (från Navarras kennel som vi besökte i somras). Hedda är nu 14 månader, klart mindre än Kasper. Hon var lugnare men vägrade sätta sig – för kallt med lite snö på gräsmattan. Typiskt gårdshundsbeteende med andra ord.
Övriga hundar på kursen var en tax, en märkligt klippt hund som i mörkret såg ut som lejonklippt pudel framtill fast med retrieversvans – finns såna konstiga hundar? Sen var det nån större hund, kanske en flatcoated retriever och eventuellt någon mer. Var så upptagen med Kasper att jag inte hann kolla så noga.
Nästa gång måste vi vara där minst en kvart innan så han hinner nosa av planen lite. Det kändes precis som vi var tillbaka på Steg 1-kursen. Undrar om det blir lika kaotiskt på måndag på brukshundsklubben? Där ska vi ju starta med att ha hundarna i bilarna, så där blir det ingen gå-och-lukta-i-förväg-chans. En sak är säker – det är den här typen av träning han behöver en masse, för hemma beter han sig ju på ett helt annat, mycket lugnare, sätt.

Sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda

Idag var vi på sista kurstillfället på Steg 1 i Frösunda. Första svåra övningen handlade om att hunden inte fick hoppa ut när vi öppnade bilen trots att vi förare backade kanske tio meter bakåt. Extra svårt för Kasper eftersom vi samåkte med Enzo och han inte är särskilt bekant med varken bilen eller den väska han befann sig i. Men med min mörkaste röst och tydlig förbudshand lydde han! Sen fick han hoppa ned när jag satt på kanten av bilen och vända upp direkt till mig med korvlockning, utan koppel. Yes!
Sen skulle vi meddelst korvlockning gå och springa med hunden intill vänster ben. Gick riktigt bra för att vara Kasper, även om Eva tyckte han skulle vara ännu närmare mitt ben. Får tänka på det i framtida övningar.
En annan svår grej var korvbit i skål. Första gången vi gick förbi var det tillåtet att ta korvbiten, men nästa gång skulle vi, utan koppel med bara rösten, stoppa hunden från att ta godiset. Med röst och kroppsspråk fixade jag faktiskt det på första försöket, till min stora förvåning. De flesta hundekipage behövde ett par försök innan det gick vägen.
Vi bytte hundar! Först fick jag lille busige charmtrollet Sixten, bichon havanais, och det gick kanonbra att gå ett varv med honom fint vid sidan. Nytt byte, denna gång blev det rottweilern Arrak. Lite mer tyngd, men det gick bra det också. En härlig hund, faktiskt, med en tuff liten tonårsmatte som jobbar jätteduktigt med sin hund.
Vi körde rätt många inkallningsövningar, nyttigt med mycket störning. De andra hundarna allt tätare inpå, och sista omgången bildade vi tunnel med människor och hundar på två sidor och inkallning i mittfåran. Gick kanon för alla hundarna!
Lite agility hann vi med också. Tunneln var mindre läskig den här gången, hindren gick som vanligt bra, men svårast var mopeddäcket som hängde kanske 3-4 dm upp. Båda gångerna vi testade fick en person på andra sidan lyfta upp framtassarna på däcket. Jag lockade med godis på min sida och då kom han igenom. Tror att han, när han blivit lite mer van vid en så underlig sak som ett däck, får lättare att komma igenom med lite ansats. Det blev lite högt från stillastående precis framför.
Nu är då denna kurs slut, och vi har gjort en del framsteg, tycker jag. Imorgon börjar VaBK:s kurs i Allmänlydnad, teori utan hund första lektionen. På tisdag är vi tillbaka hos Cattlin för fortsättningskurs med klicker. Ska bli kul!

Kasper lär sig spåra – Steg 1 lektion 3(4)

                  Tredje kurstillfället idag:
Vi promenerade tillsammans längs landsvägen och in utmed åkrarna bort till ett fält med högt gräs. Där körde vi en repeterande gå-förbi-varandra-övning samt backa-och-vrid-handen-till-sitt och gick sen vidare till ett större fält med högt gräs.
Vi gick i kanten för att inte förstöra för spårningsövningen. Sen fick Kasper vara testhund. 😉 En spårflagga vid spårstartstället, sen visade jag Kasper en rolig leksak och lämnade honom med husse. Jag gick i medvind kanske 30-40 meter, släppte ned leksaken, fortsatte ytterligare 10 meter, tryckte ned målflaggspinnen. Sen runt i en vid sväng tillbaka till husse och hund. Detta missade vi lite första gången, men vi fick lära oss att hålla löplinan med båda händerna, låta löpa ut och hala in allt eftersom så att linan hela tiden är sträckt. När han hittat leksaken berömde jag mycket och lekte en massa med grejen, bytte sen leksak mot godis.
Viktigt sen att gå runt tillbaka utan att trampa i övriga deltagares spår.
Vi körde spårövning ett par gånger till, totalt tre omgångar för Kasper. Sista gången lite svårare, in i snårskog och över en liten klipphäll. Han klarar det fint, gillar ju att ha nosen i backen. Buster var också duktig på detta moment. Hur det gick för övriga har jag ingen riktig koll på.

Hittade en rätt bra sida med grundskola för spårning här:
http://www.jagareforbundet.se/akila/default.asp?pageid=15895

Grundregel: spåra = saker = medvind; söka = människor = motvind

Sen fikade vi en stund innan vi promenerade vidare och släppte hundarna så de fick leka med varandra.

Kasper och Buster fann varandra nästan direkt, med border collien Bob som påhejande invallare. Kasper hade ju sin snabbhet, medan Buster mer kom ångande med hockeytacklingar. De hade skitkul! Rottisen Arrak och Sixten lekte mestadels för sig, vi var ju bara fem hundar idag. Vi övade också ett par inkallningar medan hundarna låg i sina sprattelhögar.
Första gången var Eva tvungen att kasta flaggpinnspåsen på Kasper och border collien för att de skulle fatta att det roliga var slut. När de förvirrade tittade upp funkade inkallningen. Sen missade jag att Eva ville att vi verkligen skulle koppla hundarna, trodde att hon menade inkallning och sen släppa loss igen för att leka vidare.
Nästa inkallning gick egentligen bra, Kasper kom emot mig och korvbiten. Tyvärr kom då Buster ångande från sidan, och en sån tackling kan ju förvirra den mest beskedliga hund… Inte Kaspers fel…
Tredje inkallningen gick riktigt bra och jag backade med godis i handen. Eva vill att vi ska få till en paus i samband med inkallning, där vi ger massa godis (gärna olika sorter) och leksak samt lugn och kel. Få hunden lugn innan vi släpper eller kopplar upp, beroende på läget. Svår övning, men mycket nyttig där de var i superlekartagen.

Läxa:
1) godisträd där vi smetar korv nerifrån och sen högre upp än hunden når, poängen är att vi ska hjälpa hunden att få tag i godiset, antingen genom att lyfta hunden eller att den får ställa sig på någons rygg (om man är flera personer, så en kan ha kolla så inte hunden ramlar).
2) leka med rolig leksak, byta mot godis
3) lägga små korta, raka spår, max 30-40 meter enligt ovan, gärna i högt gräs när det inte blåser för mycket.

Nästa gång:
Antagligen mer övningar i stil med gång 2, fika om vädret blir soligt och fint, annars inte. Eva tyckte man kunde ta med så får vi se.
Äldre inlägg Nyare inlägg