Skrev ju inget om miljöträning i förra inlägget. Vi har ju varit i skogen ett par gånger, träffat lite grannar och hundarna Simba och Enzo samt varit på midsommarfirande och gjort ett hemma-hos-besök. Så mycket mer miljöträning har det inte blivit än.
Förrän nu. Jag fick för mig att ta Lakrits till Vallentuna centrum idag när det inte var fullt så varmt som tidigare dagar. Vi promenerade dit, förutom att jag bar över bensinmacken, för lukterna och smakerna där, plus alla bilarna och mopparna, tyckte jag att vi kunde vänta lite med.
Vi hade sån tur att just när vi skulle korsa järnvägen så kom det in ett tåg från Ormstahållet. Vi gick över och satte oss och väntade. Och vilken miljökakafoni vi fick! Först plinget när bommarna gick ner, sen tåget som passerade, sen två cyklar som tvärbromsade mitt framför oss så gruset yrde, sen en lastbil på granngatan som lastade av/på något som rasslade alldeles förfärligt. Allt detta på ett fåtal minuter. Och Ferdinand bara satt och luktade på alla blommorna… Nä, men Lakrits satt fint och väntade på att de goda leverpastejpluttarna skulle klickas fram. Han är helt kool, den killen!
Vi gick genom centrum, jag passade på att ta ut lite pengar, vi gick in i djuraffären och köpte ett nytt mjukt halvstryp med reflexband (hittills har han haft Kaspers gamla Hurtta storlek 0 (25–35 cm) de gånger han gått i gemensamt koppel med Kasper, men nu är det med nöd och näppe man får det över huvudet på honom – bevis för att han har vuxit). Detta är storlek 40 cm och är precis lagom i innersta läget men ramlar inte över huvudet i det yttersta. Det bör räcka ett tag. Priset 159 kr var överkomligt. Sen tyckte Lakrits att vi skulle köpa lite mer träningsgodis av typen mjuka småben, så det gjorde vi. 🙂 Blir bra att ha med till Bodfäldt-kursen på lördag.
Precis bredvid djuraffären håller de på att gräva för nya biblioteket, men inte heller det bekom honom något.
På hemvägen satt vi vid en parkbänk en stund och det passerade både rullator, permobil (heter de så, de där klumpiga rullstolsvarianterna?) och på andra sidan torget en rullskidåkare (med tysta hjul). Inget bekom honom. Två människor frågade och fick lov att hälsa. Efter att vi sedan passerat både barn och hund och gått tillbaka över centrumvägen frågade ytterligare några om de fick hälsa, men då tyckte jag att hans dagsranson intryck uppnåtts med råge, så jag avböjde det.
Att kissa på promenaden föresvävade inte herrn, och inte heller på gräsmattan när vi kom hem. Jag insåg att det nog var på G, så när han efter två minuter inomhus började se orolig ut tog jag ut honom igen. Jodå, nu kunde man kissa.
Senaste kommentarer