Lakrits med nya selen – och nya halsbandet, dessutom. halsbandet är nästan väl stort, men hans gamla är nästan väl litet, så det jämnar väl ut sig.
Idag åkte vi till Arninge och kikade på selar. Jag hade sett ut på webben ungefär vad jag ville ha. Jag började med att kolla om den sele han redan har i storlek M fanns i en storlek större. Den selen är jätteenkel att ta på och den har han kunnat ha i drygt fem månader. Den får nu istället bli Kaspers reservsele. Och jag hittade en i storlek L, fast bara i en tråkig grå färg. Jag provade och den passade ju. Men så fick jag syn på Hurttas fina nya Lifeguard Y-sele som jag kikat på online. Den kostade 249 kr att jämföra med den andra i storlek L som kostade 565 kr. Inte så svårt val att prova Lifeguard-selen också. Lite mekigare att ta på, man måste krångla igenom benet, men när jag justerat in den satt den riktigt fint. Och i samma klargula färg som hans halvstryp, med invävda reflextrådar. Valet var givet. Denna är i storlek 90, hoppas det räcker tills han är fullvuxen. Det finns en bra bit att spänna ut iallafall.
Bild kommer senare på denna sele, den blev så snygg på honom. Tills vidare får ni hålla tillgodo med denna produktbild.
Nu tycker jag att båda hundarna börjar vänja sig vd varandra. Det känns som att leken (oftast) börjar bli mer balanserad, åt båda hållen. Det är lätt hänt att man tror att det är Kasper som börjar, och som härjar för mycket. Men ibland när jag kallat upp honom på sängen i köket så märker jag att det är lillen nere på golvet som triggar. Han är genast där och retas och vill ha igång Kasper igen. När det blir väl intensivt gör jag en liten kort timeout och andhämtningspaus för båda, innan de släpps igång igen. Och ibland slutar de faktiskt av sig själva.
Jag märker också att Kasper mycket uppskattar att få en egen stund med matte. Han är hur bra och uppmärksam som helst när vi går på promenad. I morse passerade vi en grusplan och stannade och tränade lite. Ryggfickan är ju så bra att jag kan ha musmatta, leksaker och targetstick med mig utan att knappt märka av det. Började med lite frivilligt spring till musmattan på kanske fem meters avstånd. Sen körde jag lite targetstick där jag försöker få honom att gå mellan mina ben, slalom vartannat steg. Men jag är nog lite klumpig själv, har ingen bra teknik för hur jag ska flytta pinnen mellan varje steg jag tar framåt, vilket givetvis hämmar Kasper och sänker hans förståelse för vad vi ska göra. Nån som lyckats riktigt bra med detta moment och kan komma med något bra tips?
Sen körde jag apport några gånger med en gummileksak, varpå vi kampade lite om den och han fick springa och hämta på lek. Sen fick han gå lös hela vägen hem och gjorde det med den äran.
Nu på förmiddagen har jag provat ut en av Kaspers avlagda selar som faktiskt sitter bra på Lakrits. Det var väldans sprattligt att sätta på den, men när den väl var på så sprang han runt utan att vara det minsta irriterad av det konstiga på kroppen. Vi var ute på gräsmattan mot de andra husen och rätt var det var kom grannhunden Simba sättandes. Han är snart sju år, så deras lek var väsentligt lugnare än med Kasper. Men det känns bra att de har träffats och bekantat sig med varandra. Sedan kom flera grannar och nästa grannes katt. Människorna ville Lakrits gärna hälsa på, men katten och han stannade kanske fem meter ifrån varann och bara stod och tittade. Sen gick katten in till sig igen. Vi lär få se mer av den, men det är en rätt cool katt, så jag tror att de kommer att kunna hantera varann bra på gårdsplanen. Husse filmade en snutt av grannträffen med sin iphone, får se om jag kan få upp den filmen senare.
På hemvägen från södern stannade vi så klart till vid Teba i Höör. Det var en minimal omväg och som alltid klart värt besväret.
Jag behövde en ny sele åt Kasper att ha i bilen och vid cykling. Den ett år gamla har gett sig i syntetmaterialet på undersidan och hålls bara ihop av ovantyget. Inget bra för en sån sele.
Jag fick utomordentlig hjälp att prova de selar jag tagit fram, och vi kom gemensamt fram till att den dyraste (givetvis) var den som satt bäst. En gårdshunds spolformiga kropp och i synnerhet Kaspers suveräna ålningsteknik gör att inte vilken sele som helst duger. Det blev en tysk nomevariant, Niggeloh Hundeführgeschirr ”Follow”, till det facila priset 669 kronor. Den är lite klumpig, men vändbar, så man (kanske beroende på vad man ska ha den till?) kan vända den så som den passar bäst. Den sitter iallafall bra och vrider sig minimalt med drag från sidan, som det blir när man kopplar till cykeln.
Selen funkar jäkligt bra både till cykling och bilåkning.
Här står ekipaget väldans snett och ändå sitter selen bra.
© 2025 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer