Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: träningspromenad (sida 1 av 3)

Promenadträning

2 mars 2011 / / 5 kommentarer

Stort tack till Annika som förbarmade sig över mig och Lakrits på lite promenadträning igår kväll. Det var väldigt nyttigt för lakritspojken.
Planen var att gå runt en skola där man normalt möter många hundpromenörer. Lakrits var bra spänd i början av promenaden över Annikas tre hundar som han bara skulle gå bredvid utan att hälsa på. Det normaliserades dock efter ett tag.
Tyvärr mötte vi inte så många andra hundar, med undantag av ett helt gäng på ett ställe, varav flera var lösa. Det blev superjobbigt för Lakrits, och trots lockande baconosttub i min hand var han helt blockerad av framför allt den lösa golden (tror jag det var?). Det säger en del: Lackemannen tycker verkligen baconosten är supergod och den har fortfarande nyhetens behag, eftersom jag just infört den i hans värld. Men ändå nonchade han den helt nu. Jag vet ju inget om den andra hunden, det kanske var en tik på väg in i /ut ur löp, har ingen aning ens om könet på hunden.
Vi tränade iallafall lite hundmöten med Annikas hundar, fram och tillbaka på båda sidor, och mot slutet gick vi runt om dem alla några varv. Då skötte han sig jättefint.
När vi stod stilla och pratade vid något tillfälle gnällde han lite. Inte bra alls.
Vi får fortsätta att koncentrera oss på den här typen av träning. Hoppas bara det blir vår snart så livet blir lite drägligare!

Fredagspromenad i Frösunda

15 maj 2009 / / 1 kommentar
Sista träningspromenaden i Frösunda. Den var som vanligt nyttig och givande.

Det är stor skillnad på att träffa en bestämd och konstant hundgrupp mot att, som igår, se nya hundar hela tiden. Kasper är mycket lugnare och mer fokuserad när han har koll på vilka som är där. Det var en fin dag, om än lite blåsig. Vi tränade mycket kontakt och hålla sig vid vänsterbenet, oavsett vad matte gjorde, utmed lång grusväg. Sen ligg med fem hundar på ca 5 m avstånd.

Fotat med mobil, men man kan iallafall skymta Kasper som andra hund i högerkanten. Skulle ta en bild till, men av någon anledning gick videoläget igång då, så det blev en kort videosnutt istället …

Eva försökte få oss att träna läggande under gång, men se det fattade Kasper inte alls i denna nya miljö. Hemma har jag börjat få skaplig respons på det, men här skulle man sitta först, undra lite, och så långsamt lägga sig ned … Jaja, inte världens viktigaste sak just nu …

Sen följde vi en lång, nästan obefintlig, stig ned till liten sjö, där vi fikade. Vi hade några lösa hundar under promenaden (Kasper drog iväg för långt och nedgraderades till långlina, då gick han hur prydligt som helst; han är mycket medveten om han har nåt i halsbandet eller inte…), sen lek på äng med höga tuvor. Vid det laget var t.o.m. Kasper rätt spak.

Det går riktigt skapligt i den här hundgruppen där alla lärt känna varandra nu, det är ställen (som på agilityplanen igår) där det hela tiden kommer in nya hundar inom synhåll som blir för svåra retningar.

Jag kommer att gå de två gånger som är kvar i SoSu innan vi åker till Frankrike för att lära oss alla hindren bättre, men jag räknar inte med att kunna köra bana i någon större omfattning. Jag måste ta mig en allvarlig funderare på hur jag ska göra med agilityn framöver: hittar jag inte en enklare miljö att hålla till på får jag lägga agilityplanerna på hyllan, för det känns som alltför hög överkurs för Kasper just nu.

Nu ska vi bara vila inför anlagsprovet imorgon.

Träningspromenad i solen

24 april 2009 / / 5 kommentarer

Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!

Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.

Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper… Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.

Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.

På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.

Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.

På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!

Intensiv hundträning i blåsten

27 mars 2009 / / 5 kommentarer

Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi… 🙂 Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes… 😉
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!

Bus och lek 4(4)

21 mars 2009 / / Kommentarer inaktiverade för Bus och lek 4(4)

Sista kurstillfället var framför allt mental träning av hundarna: vi åkte fem hundar + förare tåg in till stan. Då var det inte alltför fullsmockat i vagnen, utan vi kunde få varsitt bås till hundarna.
Sen promenerade vi Valhallavägen fram. Där på mittremsan möter man alltid både flanörer, hundar och cyklar, så det var många intryck. Kasper var mycket på, och min gissning är att han trodde att nu snart skulle de släppas lösa – för så brukar det ju vara när just den här hundgruppen träffas. Alltså kastade han sig framåt var tionde meter eller så för att testa. Suck.
Jag hade finhalsbandet på och det mjuka sköna läderkopplet som har den fördelen att man kan halvera längden på det med en ring i handtaget. Med ett enmeters stadskoppel blev den olydiga hunden mycket mer lätthanterad.
I Tessinparken visade vi upp våra trix som vi fått i läxa. Jag körde Backa rakt bak från stående mitt emot mig. Det kan han ju galant. Inne har vi också tränat att han sitter, jag ställer mig bredbent bakom honom, och sen säger jag Backa. Ute visade det sig mycket svårare, det borde vi ha tränat mer på. Så fort jag skulle gå bakom honom reste han sig upp. Till slut fick vi till en halvdan omgång iallafall. Tidigare har jag ju kunnat gå runt honom i störningsmiljö och han sitter kvar, men det var längesen vi tränade det. Han hade uppenbarligen helt glömt bort att det är okej ute med matte bakom ryggen.
Sen bad jag om lite råd hur vi ska kunna träna in en backande u-sväng och fick en del tips som ska testas: targetstick, lapp på benet eller påsklämma som nyps fast i byxbenet (som target) varpå jag backar med honom vid sidan. Belöning när han rör target och alltså backar med mig. Detta i ytterst små portioner tills vi får till en hel u-sväng. Vi får se…
Himmelska hundar öppnade klockan 12 och vi var bland de första hundarna på plats. De hade gjort om sen sist och har nu en mycket bättre och öppnare miljö. Dock var några låga bord alltför lättrubbade och lättillgängliga för sugna jyckar, märkte vi när fler hundekipage dök upp.
Jag åt en grekisk sallad och en caffe latte medan Kasper fick en mezetallrik: ost, skinka, leverpastej och strimlade morötter, bland annat.
Efter en mumsig måltid började det strömma in mycket mer folk. Kasper skötte sig bra, låg ibland still under bordet eller under min stol, och gick ibland upp och letade smulor eller nån hund att inbjuda till lek. Det fick han givetvis inte.
Någon hund tyckte det var lite jobbigt när närreviret krympte, så det var bra att vi kom innan det blev fullsmockat.
Promenaden tillbaka var mycket lugnare, då gick Kasper riktigt bra långa stunder. Det var mer folk i rörelse och ännu fler intryck att bearbeta. Tåget hem var också fullare, och förutom vår hundgrupp fanns det ytterligare någon hund i andra änden av vagnen.
Väl hemma satt vi ute en stund och mös i vårsolen. Kasper gillade att stolarna har kommit fram – att ligga på en stol med dyna framför huset brukar höra till hans favoriter när solen skiner. Varmt och skönt, och bra koll på allt! Vi träffade också nya grannkatten, Tiger, som lär ska vara av en ras som går bra ihop med hundar. Hm. Kasper var iallafall ivrig att nosa genom staketet.

Bus & lek 3(4)

14 mars 2009 / / 2 kommentarer

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.
Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Fråga om inkallningsbelöning

15 februari 2009 / / 11 kommentarer

Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag…)

Bus och lek 1(4)

14 februari 2009 / / 8 kommentarer
Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.

Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.

Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.

Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.

Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.

Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.

Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.

Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.

På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.

Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.

Kul kurs startar snart

10 februari 2009 / / 2 kommentarer

Vi ska börja på en kurs på lördag, ska bli kul:

Vill du ha kul med din hund på promenaderna? Då är det här kursen för dig. Vi kommer att vara ute i skog och mark och ta tillvara på det som finns där, och hitta på roliga och kluriga aktiveringar för dig och din hund. Ex. Nosaktivering, problemlösning, skogsagility, balansövningar, Bus & Lek, nytta & nöje för hund och ägare, prova olika belöningar etc. Mycket smått och gott som man kan ha nytta av i vardagen, på lydnadsplanen eller agilitybanan. Hundarna kommer att vara lösa under promenaderna.

Jag kommer att ha med långlina, för även om Kasper kan vara lös är jag inte alls säker på att det går lika bra med ett gäng andra jyckar i närheten. Vi får se efterhand… Det är läge för stolsryggan och varma kläder, för vi ska fika ute också.

Glöm inte heller att rösta på bästa arbetande hundbilden.

Från rocking rodeo dog till lydnadshund på en och en halv timme

7 februari 2009 / / 4 kommentarer

Andra besöket på golfbanan den här veckan. Så snart Kasper hoppar ur bilen vet han. Han förvandlas omedelbart till en rocking rodeo dog. Han kan inte alls förstå varför han inte får springa lös på en gång, när han nu ändå ska få det snart?

Det är svårt att ha tålamod att stanna och vänta ut honom, ta kanske två ynka steg, sen vänta igen. Husse gick före och fotade lite natur medan vi sakta men säkert tragglade oss fram. Därför finns inga bilder på hans vildsinta beteende, men jag garanterar – man tror inte han fått en minuts träning någonsin. Han verkar vara en nyss infångad vildhund som för första gången ska prova att gå i lina.

När vi så småningom tagit oss dit jag bestämt att vi skulle nå (björkarna) fick han springa fritt i linans längd ett tag. Vi hade inte hunnit långt när vi plötsligt fick besök av en lös strävhårig jack russell utan halsband. Vi stannade för att invänta en eventuell ägare och efter en stund dök husse upp. Hundarna lattjade av hjärtats lust. De var jämnåriga och båda ville gärna ha titeln Högst i rang. Tror att Hardy vann den.

Nästan exakt samma färgställning och lika tuffa till sinnet.

Det visade sig att Hardy bor ganska nära oss. Tror jag sett honom förut, men det finns rätt många jr i området. Iallafall kom vi att prata om löptikar och Hardys husse påstod att det inte bara var Freja som löpte nyligen, utan att det finns 4–5 tikar i grannskapet som alla löper samtidigt. Tydligen är inte Hardy lika berörd som Kasper är av detta.

Vi promenerade vidare och när Hardy försvunnit på säkert avstånd släppte jag Kasper. Jag hade just kallat in och belönat honom när jag plötsligt hörde någon som ropade Myra bakom mig. Jag tog direkt halsbandet och kopplade upp innan Kasper fattade att det fanns en lös hund till.

Myra visade sig vara en osäker golden som inte riktigt vågade sig fram till ivrige Kasper. När matte lyckats kalla åt sig sin hund fortsatte vi åt ett lite annat håll än vi brukar för att kunna släppa Kasper på nytt utan att han skulle jaga ifatt retreivern. Det var en otroligt dimmig dag, så vi villade nästan bort oss på köpet i all denna vithet, men en lång och härlig promenad fick vi.

Stilstudie. Förstår inte att han inte gör fälleben på sig själv.

Han var verkligen outtröttlig i sitt springande idag, men kom fint på flertalet inkallningar. Ibland bytte vi riktning när han jagat iväg så att han fick hålla lite koll på oss. En gång satte vi oss i ett litet skjul, och då tog det en stund innan han andfådd hittade fram till oss. Nyttigt för den lille vildbasen.

På slutet testade jag lite fotgående, vilket gick över förväntan. Det är väl mest matte som borde hålla huvudet högre, men lillen skötte sig finfint. När vi närmade oss klubbhuset kopplade jag upp som vanligt och tränade Stanna. När han stannar till kastar jag en köttbullebit som han försöker fånga i luften. Det här har han kommit på på senare tid – när han var yngre var det helt bortkastat att kasta något på det sättet till honom. Han fattade inte alls att han skulle ta biten i luften och när den väl landat hittade han den knappast. Men nu har det blivit så kul att fånga köttbullebitar att han börjar gå på min vänstra sida i förhoppning att få en bit till. Det blir helt enkelt svårt att träna Stanna istället. 😉

Men den svårigheten föredrar jag helt klart framför svårigheten att få honom att gå fint på väg till golfbanan. När ska min rocking rodeo dog vara så pass inriden att han kan bete sig hela utestunden?

Äldre inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑