Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: rutan

Kurs i Rutan

16 april 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Kurs i Rutan
Hanna med sin labrador. Längst bort på fältet provar kelpievalpen spring till Rutan.
Eftermiddagspasset bestod av Rutan-träning. Man börjar med att lära hunden att förstå att den ska springa till formationen (dvs. rutan med ca 15 cm höga koner i hörnen på 3 meters avstånd, vid tävling markerad med band eller linjer som sprejats eller gjorts med sågspån; konerna ska vara väl synliga för föraren), inte belöningspunkten. Hunden får inte agera på eget bevåg, utan det är en dirigering och hunden ska stanna på Stå (inte av sig själv).
Detta brukar man lära in med leksak eller targetplatta. Vid kursen valdes leksak som placerades ut bortanför rutan. Även här befann sig hundarna på olika nivåer. En hund som redan tränats för lkl 2 (då man startar på 10 meters avstånd och avslutar med Stå i tre sekunder) blev ett skolboksexempel på hur svårt det blir att fortsätta att träna inför 3:ans ruta (start från 25 meter med Stå följt av Ligg varpå man testar stadgan genom att föraren kommenderas att gå en vinklad promenad framåt, vänster/höger, vänster/höger tillbaka, varpå man blir kommenderad att kalla in hunden (medan man har ryggen åt hunden)) om man bara tränat på 10 meters avstånd. Jodå, knappt halvvägs stannade hunden och tittade frågande på matte – vad ska jag göra? Monika fick alltså in en femetta på att vi ska börja träna på 25 meters avstånd direkt.
Vi började med att stå på 25 meters avstånd med hunden medan Monika gick bort till någon meter bortanför rutans bortre kant, lekte med hundens roligaste leksak och lade ned den. Jag valde tennisboll och sade Titta Rutan! samtidigt som Monika demonstrerade vad som hände med leksaken. Med fullt fokus framåt sade jag sedan Rutan! Ingen reaktion. Jag har en hund med bra stadga vid nonsensord. 🙂 Det fick bli Rutan, ja! Då stack han iväg. Första försöket vek han av till vänster om konerna och stannade upp och nosade in dem lite innan han fortsatte bort till bollen. Andra varvet sprang han igenom, men saktade farten lite därinne och vek av åt vänster. Det var där rutan stod vid förra skicket, han mindes alltså gamla bollpositionen. Monika flyttade rutan på nytt åt höger, bytte själv sida till höger och gjorde sig beredd att plocka upp bollen om han inte var snabb nog att ta den. Denna gång höll han en linje i mitten och hann före henne, om än knappt. Där pausade vi och andra ekipage fick jobba. 
Nästa omgång hade ekipaget före oss ställt upp fyra koner till, så det blev som en allé med fyra koner på vardera sidan. Nu blev det supertydligt hur man skulle springa och Lakrits klarade att hålla farten ut till bollen med bravur. När han passerade mitt i rutan ropade jag Varsågod! Vi gjorde två sådana skick, så fick det vara bra.
Detta ska man nu pränta in hos hunden, och köra typ 200 skick med synlig target/leksak och byte av rutposition innan man går vidare.
När hunden börjar kunna detta ordentligt och har bra fart, börjar man dölja leksaken i t.ex. högt gräs. Längre fram lägger man ut leksak/target innan man plockat ut hunden ur bilen, så hunden inte ser den, gärna gömt i gräset. Nästa steg är att ta bort den helt och lägga på ett Stå mitt i rutan (kräver ju att hunden kan detta kommando först, så klart). Sedan kastar man belöningen till hunden eller springer in till rutan och belönar där. Det är viktigt att man plockar bort target/leksak innan man lägger på Stå.
Några viktiga saker:
  • Hunden får inte börja leta efter target/leksaken. Bryt direkt om hunden börjar söka i förtid. Kalla in och gör om.
  • Man får poängavdrag för tempoväxling eller om hunden gör en lov runt och sedan in i rutan. Snabbt och rakt är det som gäller.
  • Byt position på rutan så hunden inte letar efter belöningspunkten istället för att lära sig formationen. Det duger inte att bara byta sida, då kan en hund som minns belöningspunkten istället börja springa snett i rutan.
  • När man börjar ta bort target/leksak: ta bort en gång, lägg tillbaka nästa gång och varva så ett tag på oberäkneligt sätt.
  • Ha gärna en ruta utställd som störning när man tränar lydnad, så att hunden blir van vid att det står koner på appellplan. 
  • Ställ ut rutan när hunden inte ser på, iallafall ibland. Annars kan själva utställandet bli en ritual att nu är Rutan på G.

När hunden klarar steg 3 (utan leksak) kan man börja lägga in Stå – inte tidigare. Varva med och utan Stå. Öka sedan till Stå följt av Ligg. Hunden ska lära sig att ligga kvar med stadga, oavsett om jag närmar mig hunden, viker av eller går bort från den igen. 
För elit-rutan gäller att i 99 % av fallen följs en högerruta av en högervinkling och tvärtom.
Åter ett kanonbra kursblock där vi kom så långt att Lakrits fick en grundförståelse i att springa hela vägen igenom konformationen i full fart till sin boll. Här har vi något bra att bygga vidare på!

Förmiddagsträning på gröna ängen

26 april 2009 / / 2 kommentarer

Igår tog vi det rätt lugnt och var mest ute i trädgården. Kasper tyckte det var lite kul när matte grävde i jorden och planterade blommor, men fick själv nöja sig med att lattja lite med ett par plastkrukor. För säkerhets skull åkte kompostgallren tillbaka framför rabatten, annars kanske blommorna skulle bli uppgrävda snabbt igen av mattes lille medhjälpare.

Var träningssugen idag och plockade med lite attiraljer bort till gröna ängen på förmiddagen. Bäst att passa på innan det blir för varmt. Storpudel Frejas husse höll på att klippa häcken som vetter mot gröna ängen, så jag anade att Freja fanns i närheten. Bra, lite externstörning. 😉

Jag började med att sätta ut fyra koner till Rutan och lade en musmatta strax bortom mittpunkten som target. Sen repeterade vi target ett par gånger inne i rutan. Jovisst mindes Kasper vad det handlade om! Jag backade till strax utanför rutan, och sen backade jag successivt bortåt meter för meter. Hela tiden hade han bra fart in till target och stannade fint. Jag kastade in godis som belöning.
När jag tog bort targeten minskade vi avståndet igen för att öka successivt. Han sprang fortfarande in, men inte med samma schvung. Jag inser nu att jag borde testat att kasta in leksak som belöning för att få mer schvung, men då tänkte jag lite fel och provade istället med att ställa ut ett lock med godis på som externbelöning vid sidanav rutan. resultatet blev att han sprang snett genom rutan mot godiset istället för att på kommandot först springa in och ställa sig i rutan och sedan få tillåtelse att ta godiset, som var min tanke. Det blev helt uppenbart för svårt. Positivt i det hela var att han stannade och avbröt på mitt Nej. 😉

Jag bestämde mig för att göra ett uppehåll i rutan-träningen och tog istället fram apportbocken. Jag gjorde tre apporteringar på 10–20 meters håll (ökade successivt). Den första springningen var lite halvlam, men de båda efterföljande blev det bättre fart i. Det bästa var att han kom tillbaka in till min sida och gjorde väldigt fina avlämningar. Jag höll inne klicket någon sekund innan jag tog bocken från honom och han höll kvar och väntade på mig. Kanonhund! Som belöning kastade jag kampleksaken så han fick lattja runt lite.

På bus- och lekkursen tidigare i vår fick jag en spårpinne av Anette, och den hade jag med nu. Jag lät Kasper nosa lite på den, han har bara sett den en gång tidigare på kursen, så den är helt ny för honom. Sen kastade jag ut den kanske 5 meter och bad honom apportera in den. Han sprang dit och tog den, men sen ville han inte riktigt komma in med den. Han lade sig nån meter framför mig och ville uppenbart börja tugga på den. Jag nejade och lockade honom. När han närmade sig backade jag så han fick springa ifatt mig för att lämna av den. Vi körde så ett par gånger till, med ungefär samma resultat. Med tanke på hans ovana vid denna pinne tycker jag det gick riktigt skapligt. Han började aldrig tugga och han kom in med den vid tillsägelse.

Sen körde vi lite konslalom med fritt följ. Gick halvbra, ibland stannade han till och halkade efter om där fanns någon intressant doft. När jag sade till honom kom han dock ifatt och stundvis gick han fint. Kanske lite väl långt ut, men det är svårt att se när man inte har någon medhjälpare som kan kika åt en.

Jag flyttade tilbaka konerna till Rutan och så körde vi ett par avslutande rutor med musmattan åter på plats, och istället lite längre avstånd. Jag ville att han skulle få en positiv och lyckad avslutning på det momentet, och det fick vi till.

Nu var vi rätt varma och trötta båda två, så jag tänkte avsluta med lite lek. Längst bort på ängen låg en gammal fotboll och skräpade, så vi gick dit och lattjade med bollen en stund. Urkul att spela fotboll med matte, tycker Kasper. Han har inte så höga krav… 😉

Nästan hela tiden hade Freja suttit och tittat på innanför sin symboliska kompostgrind. Hon skulle hur enkelt som helst ha kunnat kuta ut genom häcken istället, men hon är en mycket väluppfostrad dam som vet vad som gäller. Mer förvånansvärt – och kanonbra! – är att Kasper inte heller sprang fram för att leka. Han tittade intresserat dit ett par gånger under träningens gång, men jag sade till honom att nu tränade vi och lyckades få tillbaka hans fokus. Ingen är mer positivt förvånad än jag.

På hemväg tänkte jag först låta honom få gå lös. Men så i den lilla grusvägsbacken såg vi några barn i förskoleåldern som höll på att träna på att cykla upp och ner för denna lilla backe. Nja, tänkte jag, bäst jag kopplar honom så det inte sker en olycka. Vilken tur att jag gjorde det! Sekunden efter att kopplet kommit på susade en katt förbi tio meter framför oss. Kasper gjorde ett misslyckat försök att rusa efter. Jag var lite sen och nejade samtidigt som kopplet tog slut, och han vände om till mig. Svårt att veta vad som hänt utan koppel, kanske hade han lytt och kommit in ändå. Men jag är glad att jag slapp den chansningen…

Nästan hemma stötte vi på fler barn, bland annat en liten flicka som så gärna ville klappa Kasper. Jag sade att han kanske hoppar för att slicka henne i ansiktet. Men det gjorde inget sade hon, så då lät jag dem få leka lite. Det slutade med att flickan låg skrattandes på gatan med Kasper slickade förtjust ovanpå henne. Något av barnens mamma kom mot oss, aningen förskräckt, gissar jag, men som tur var insåg hon att allt bara var väldigt lekfullt och ingen höll på att komma till skada. Barnen fick varsin godis att ge Kasper, och alla skiljdes åt mycket nöjda.

Väl hemma igen fick Kasper lite gott laxskinn, och nu njuter han av livet i solen.

Rutan igen

2 mars 2009 / / 4 kommentarer

Nu på eftermiddagen körde vi ett pass med rutan igen. Jag stegade ut 3 × 3 m, så rutan är ungefär rätt storlek. Däremot avståndet in blir bara ett par meter på grund av vår lilla hage.

Jag repeterade targetplatta och ställde mig sedan på ett par meters håll och skickade in. Han springer rakt in och ställer sig på plattan. Jättebra! Jag belönade genom att kasta in godis eller repboll. Sen provade jag att skicka snett in från båda håll. Det går lika bra det.

Nästa steg var att plocka bort targetplattan och prova ett inskick utan. Då blev han lite konfunderad och höll en lägre hastighet in i rutan, men ställde sig ungefär i mitten och tittade på mig. Klick och belöning! Sen lade jag omedelbart tillbaka targeten och körde en gång till med, efterföljt av tre gånger utan. De sista gångerna var han mer konfident med vad jag ville ha och då vankades det storbelöning.

Det känns som om vi borde byta ställe nu, men jag har inte lust att ta honom till offentlig äng förrän tratten är bortplockad för den händelse det dyker upp en annan hund. Men vi kan nog repetera lite till i hagen under veckan, så är vi väl förberedda sen för en ruta på längre avstånd.

Rutan och lite Skånebilder

28 februari 2009 / / 2 kommentarer

Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning…

Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. 😉 Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.

Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.

Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.

Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.

Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.

Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:

De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.

Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.

Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.

Kasper inviger nya hindren

30 mars 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Kasper inviger nya hindren

Vi börjar väl med några bilder som visar hur bra det gick i vårsolen idag…

Vi började med lite zickzackande för att träna koppelgåendet. Här har lillmatte och Kasper fått upp stilen riktigt fint.

Jag lade sen ut en ruta och vår targetmatta. Vi startar vid kanten av rutan. Kasper går raskt in (springer inte direkt än) och sätter tassen på mattan, jag säger Ligg och klickar/belönar.

Sen hoppade vi två hinder på raken. Vi satte Kasper på ena änden, ställde ut en godisskål, och sen ställde sig föraren vid godisskålen och ropade Hopp. Inser nu att vi kanske vänt på det och borde ha stått vid uthoppspunkten…

Se vilka kanonhopp Kasper gjorde emellanåt!

Cattlins kurs 4(8)

27 mars 2008 / / 7 kommentarer

Har ingen träningsbild just nu, men den här är väl fin nog. Önskar att Kasper varit lika uppmärksam på mig och kursmomenten som han är på den här bilden…
Kursen gick så där mitt emellan. Vissa saker gjorde han ganska bra, exempelvis låg han ned minst ett halvdussin gånger. Att få en gårdshund att ligga på kallt underlag, på vissa ställen snötäckt, är inte alldeles enkelt, det vet nog de flesta gårdshundsägare. Han gillar också att hoppa, och även om vi missat att träna det hemma gick väl hoppningen ganska bra. Däremellan var han dock okontaktbar, ville bara gå och nosa på gräset och all den annars så goda korven och blodpuddingen var mindre intressant. Kämpade med följ, egentligen skulle vi träna läggande under gång, men det var för avancerat för honom där.
Våra hemläxor:
Läggande under gång – går så klart bättre inomhus, även om man inte kan anklaga honom för att vara snabbast i stan…
Hoppa ut – vi har byggt upp ett litet symboliskt hinder på två plastburkar och ett kvastskaft med en matskål med godis på andra sidan. Jag sätter honom på min vänstra sida och säger Hopp och han hoppar ut jättefint. När det är saker han gillar så är han otroligt lättlärd!
Ta apportbocken – här står vi lite och stampar. Han biter tag (bäst i den gula plastbocken, den i trä är han mer tveksam till) när jag håller i den, men släpper nästan genast. Jobbar nu på att sänka den längre och längre ned. Den gula har han tagit någon gång från golvet, men han håller bara någon sekund. Ska träna hållandet lite mer och försöka förlänga det några sekunder.
Hoppas att våra koner med mera ska anlända snart så att vi kan träna lite annat, som zickzack mellan koner och att springa in i ruta med en target placerad i bortre änden.

Kaspers måndags- och tisdagsträning

12 mars 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Kaspers måndags- och tisdagsträning

VaBK – första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.

Cattlins fortsättningskurs – andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt…

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑