Skogsstjärnas hundblogg

Igår fyllde Kasper 15 veckor. Han väger nu 4,8 kg, en ansenlig ökning – när jag vägde honom första gången 22 augusti vägde han 2,8 kg. Två kilo på en och en halv månad, alltså.
Måste berätta lite om Kaspers träning. Vi går ju valpkurs med blandat resultat. Förutsättningarna är inte de bästa: klockan sju på kvällen är det både mörkt och kallt nu. Och sen finns det tre hundar till som intresserar högeligen. Men det är ju liksom meningen.
Hemma, när vi tränar inomhus, är han en lysande stjärna: sitt, ligg, gå på vänster sida med ögonkontakt, följa pinne (s.k. target). Släppa den boll eller leksak han kommer dragande med är han inte så bra på ännu, men det släpper nog snart.
Utomhus i koppel är han en helt annan hund med tre lägen:

• på valpkursen har de mest sett den studsige Kasper, han som är en guttaperkaboll i kubik (antagligen för att han är i den miljön med så mycket intryck);
• sen har vi den tjurige, tvärvägrande Kasper som inte alls vill gå hemifrån (börjar försvinna, kanske är en mognadsfråga);
• till sist den ivrigt nosande, koppeldragande hunden som inte lyssnar på något och inte bryr sig om lockande godis. Detta är något vi måste ta itu med och träna mer på.

När vi däremot tar med honom ut i skogen och låter honom gå lös är han återigen exemplarisk. Vi har tränat en hel del med att gömma oss så han får börja leta, eller att vi byter riktning när han ilat för långt i förväg på stigen. Detta har lärt honom att hålla koll på oss och nu är han sällan mer än fem meter bort, stannar och tittar, vänder tillbaka och kommer glatt som en pil vid inrop för lite godis och kel.
Påhittig är han också. Häromdagen satt jag nere i källaren och han var misstänkt lugn och tyst i köket. Då hade han lyckats hoppa upp och få ned min jacka med hundgodis i högerfickan. När jag kom upp för att kolla på honom var plastpåsen totalt söndersmulad och allt godis uppätet. De båda bajspåsarna i samma ficka var helt dissade.
Han verkar tack och lov inte ha fått några men av plastpåsen, merparten låg kvar på golvet.

Precis som Mamma Mu vill Kasper lära sig gunga. Så här gick det till i måndags…

(filmat av husse)

Idag var det underbart soligt och varmt och Kasper, Sara och jag for till skogs. Vi gömde oss, letade godis och busade runt bland stenarna. Kasper blir allt bättre på att uppmärksamma var människorna tar vägen, letar reda på oss och kommer när vi ropar in honom. Äter matte ett blåbär ska minsann Kasper också ha ett.
Efter skogsturen var det skönt att ligga ute och sola.

Idag var vi och lekte med Axel, 2 år.
Vi gungade gungbräde, sprang på gräsmattan, grävde i sandlådan och plaskade i vattenpölarna.

Barn och hund hade lika kul!
Gick på klipporna gjorde vi också.

När inte Axel åkte vagn fick Kasper prova på den.

Snygg porträttbild av Kasper, 13 veckor.

Skönt att se att Kasper är piggare idag. Nu skuttar han runt igen med Affe Apa och de andra leksakerna. Vi ska nog ta det lite lugnt idag med, men igår sov han ju nästan hela dagen. Helst i min famn medan jag satt framför datorn. Stor skillnad…Ska se om jag senare kan lägga upp någon av de bilder jag tog för ett par dagar sen på honom.

En del har klagat på att man måste vara google-registrerad för att kunna kommentera i bloggen. Jag valde det för att slippa en massa spam och liknande, men har nu tagit bort spärren på prov så det blir enklare för den som vill att skriva en kommentar.
Jag välkomnar alla besökare att skicka en hälsning till Kasper!

I morse ville Kasper bara gå och lägga sig igen efter morgonkissningen. Ingen mat? Skumt. En stund senare kändes han varm, och jag tog tempen: 39,4 grader. Drog oss till minnes att han varit lite dämpad ända sedan i söndags eller så, och sovit ovanligt mycket.
Jag ringde veterinären och frågade om det kunde hänga ihop med vaccinationen i fredags. Tjejen i receptionen drog på det, men trodde inte det. Jag bokade en tid till vet.besök. vid lunch.
Sen fick jag honom att äta en halv portion majsvälling och han kändes snart lite svalare. Vätskebrist höjer uppenbarligen tempen en del.
Vi kom dit och då visade sig tempen ha sjunkit till 38,9 grader. Normalt på en hund anses vara 38-39 grader, så han var precis på gränsen. Veterinären lyssnade och klämde på magen, och även om magen var lite spänd lät allt bra. De tog ett blodprov som visade på ett normalt totalvärde på de vita blodkropparna, men ett av delvärdena var högt. Minns inte vad det hette, men det var det värdet som brukar gå i höjden vid en infektion. Veterinären trodde det kunde bero på att vaccinationerna i fredags sänkt hans immunförsvar.
De röda blodkropparna var låga, bara 32,7 % där 32 % är lägsta normalvärdet. Det oroade veterinären en del. Det kunde bero på infektionen, annars tyder det på inre blödning (mycket osannolikt) eller någon autoimmun sjukdom. Blir han inte piggare till fredag morgon ska vi kontakta henne igen.
Av misstag analyserade sköterskan för organ också, och alla sådana värden var bra. Denna analys slapp vi betala för.
Han vägde idag 3,5 kg, dvs ett hekto lägre än i fredags.
Ovanpå allt missar vi kvällens valpkurs, för han är verkligen inte i form för en massa spring och andra hundar.
Nu är det bara att hoppas att han är lite piggare imorgon, och att det bara är en infektion det handlar om.
Förresten, höll på att glömma dagens roliga: han har för första gången lite vacklande lyft på höger bakben när han kissar. Har sett det två gånger idag. Tror han att han håller på att bli vuxen?

Kasper och Simba samsas fint ihop.

Ops, fel sida upp…

Ser värre ut än det är.

Har fått backa på det där med att sova uppe som vanligt. Flera nätter nu har det varit täta kissbehov med trött matte till följd. I natt fick vi dock sova från 2 till halv 7.

Kasper vill gärna gräva ned sina värdefulla ben. Men gräva inomhus? Tja, man kan ju alltid förstöra sin fina säng (har med nöd räddat den underliggande kudden från att bli sliten i tusentals fragment). Eller varför inte gräva upp den nya liggpläden i kökshörnan, så att den istället för att ligga snyggt fyrdubbelt hopvikt ligger i en trasslig sörja med benet underst?

Igår haglade det och regnet vräkte ned just när Sara och Kasper skulle ut och kissa. Trots regnjacka vägrade han. Så snart det slutat regna gick de ut igen, och nu var det mycket trevligare att göra sina behov…