Skogsstjärnas hundblogg

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så – låååångt bort – kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka… Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute…

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu… Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare…)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill…

Skrev häromsistens om
a) hoppa ned i cykelkorg: har bara tränat det något lite sen sist, står på ungefär samma status som tidigare.
b) stå: här har plötsligt polletten ramlat ner, och jag har ett antal gånger nu fått ett ganska bra stående, även om han ibland tar ett eller två steg framåt samtidigt som han reser sig.
c) backa: fungerar nu om jag går mot honom och säger backa. Då tar han några steg bakåt, jag klickar och belönar. Får köra lite till innan han fattat så bra att jag kan stå still och ge kommandot. Men framåt går det helt klart även här.
Igår var vi på Enzo-dejt och sen sov han sött under en fleecefilt hela eftermiddagen. Idag var vi ute i skogen och letade cache, hoppade upp på stenar och hade kul. Fika i fint läskydd med tak var också mysigt, tyckte Kasper. Då kunde han springa ut och in i regnet och få mackabitar och annat godis lite som det passade honom.
Enzo och vi hoppas på att komma med på en kurs med Eva Sognevik som startar snart. Vore jättekul, för då får vi en träningskompis att öva med mellan kurstillfällena. Sen drar gamla kursledaren igång igen med fortsättningskurs i mars, får se hur datumen passar in.

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.

I morse var det vitt ute igen efter en tids barmark. Vi bestämde oss för att åka ut i skogen och ha med lite lunchfika. Kasper tyckte det var riktigt kul i den trolska skogen. Efter fikat såg vi människor två stora älgar, men som tur var var lössläppte Kasper inte lika uppmärksam. Han var mer intresserad av en tall där det råkade växa mackabitar och annat godis på trädstammen.

Jag har länge tänkt jag skulle miljöträna Kasper genom att åka lite Roslagsbana, buss och så. Ända in till stan har känts lite långt, och kortare bitar faller sig inte naturligt, utan då skulle det bli en specialare bara för Kasper. Alltså har det inte blivit av.
Nu fick jag igår plötsligt ett akut ärende in till stan och hade inte så stort val. Jag skulle vara borta för länge för att kunna lämna honom och att ta bilen skulle bara medföra en massa parkeringsproblem. Alltså, efter lunch tog vi vårt pick och pack och gick till stationen. Jag hade med den röda mjuka hundväskan med en gosefilt och ett hundben som reserv. Han har nästan vuxit ur väskan, men kortare stunder fungerar den fortfarande.
På vägen dit passerade vi en gräsmatta och jag sade ”Kissa”. Och han kissade! Det är andra gången nu som jag lyckats få honom att kissa på kommando. Mycket praktiskt, med tanke på att nu skulle han inte få någon mer chnas på en stund. Ska fortsätta öva in Bajsa också.
Jag visste att första vagnen var hundfri, så vi hoppade på vagn två. Det är mycket sånt att hålla reda på nu, små skyltar man tidigare aldrig riktigt noterat. Jag bar Kasper uppför de två trappstegen och lät honom sen nosa runt på golvet vid vår sittplats. Jag fick som tur var hela fyrplatsen för mig själv, så han kunde hålla på. Efter en stund lade han sig i den röda väskan och tuggade på benet. Innan vi var framme vid Östra hade han dock tröttnat och tyckte det var roligare att nosa reda på gömda och glömda godisbitar (och annat?) som låg i skrymslena. En gång skällde han till åt någon som passerade, men jag intresserade honom för en godis, och då glömde han bort det hela.
Allt gick alltså bra och väl framme fick han gå själv på perrongen, bli buren i rulltrappan, gå själv i trappan ner under gatan och upp igen till 4:ans hållplats. Vi fick vänta några minuter innan bussen kom, så han kunde nosa runt lite först.
Jag tog honom i famnen upp på bussen och vi satte oss vid utgången. Halvvägs till St Eriksplan kom en dam och satte sig bredvid oss. Hon visade sig ha hund själv, så det var okej att han nosade. Vi steg av utan incidenter och promenerade längs Rörstrandsgatan bort dit vi skulle. Gatan är inte så stor men full av liv och rörelse, och Kasper hade fullt sjå att titta på människor, barnvagnar, cyklar och att nosa på stolpar. Han gick dock mycket fint vid min sida när jag bad honom. Skönt! Vi passerade bara en hund (liten pudel) på nära håll, och trots att han blev intresserad kunde jag dra honom förbi utan större problem. Han vände sig dock om och ville dit.
Den adress jag skulle till har en reception och många anställda. Jag ville undvika problem, så utanför huset stoppade jag ner Kasper i väskan och gick förbi receptionen med en aningens gungande, men tyst, väska. Jag skulle in i labbet där det bara satt två personer, så Kasper fick komma ut och hälsa. Det finns många olämpliga saker i detta rum, så han fick finna sig i att vara bunden hela tiden. Lite gnälligt var det, men att få brotta ned M under liggandes fotosession var trots allt kul.
In i väskan igen för utpassage. Nu var väskan ännu trängre, för jag hade stoppat i en kartong jag skulle ta med hem. Det gick iallafall. Nu höll sig väskan helt stilla. Han var nog trött. Jag bar honom hela vägen bort till 72:ans busshållplats. Där fick han komma ut och sträcka på sig precis innan bussen rullade in. Nu var det lite mer folk, men vi fick sitta ifred långt bak i bussen. Kasper gillade att sitta och titta ut genom fönstret, och att rulla ihop sig i famnen och vila.
På Östra var det en kvart eller så kvar till tåget skulle gå, men det stod redan inne. Jag passade på att låta Kasper själv kliva på vagn 2 i sin egen takt. Han tvekade en stund nere på perrongen men när jag klivit upp bestämde han sig för att den där trappan nog var okej och så tog han sprången in på tåget.
Vi satte oss i andra båset och jag öppnade väskan åt honom. Men den var inget intressant längre. Nu fanns ju ett tåg att undersöka. Snart låg han dock lugn i min famn och försökte sova. Alla stopp med folk som gick på och av väckte honom såklart, men vila lite fick han.
Sammanfattningsvis: en tre timmar lång stadsresa som fungerade riktigt bra. Som matte fick man ju vara väldigt aktiv och påpassande hela tiden, speciellt på inresan, medan hemresan då han var trött var mer avslappnad. Men kanon att veta att det faktiskt fungerar att åla tåg och buss. Nu återstår tunnelbana, men det får bli en annan gång…

I förrgår var jag på en träff om hundens mat och hälsa på brukshundsklubben här i Vallentuna. Mycket intressant, så nu känner man trycket att skaffa hem vom (komage) till hunden. Fick bekräftelse på att vaccinationskänningar visst kan visa sig fem dagar efteråt, och hon rekommenderade att vara restriktiv med vaccinationer om man inte ska tävla. Då är de ju obligatoriska. Ytterligare intressant var att föreläsaren har hundpensionat här i trakten, och det kan ju vara bra att ha lite koll på detta ställe ifall det blir aktuellt att lämna Kasper dit nån gång i framtiden.
Igår kväll fick vi äntligen ihop en date med sheltien Enzo med matte igen. När hundarna busat av sig det värsta tränade vi lite hundmöten och att gå fint (Enzo lös, men Kasper i koppel) i närheten av varandra utan att de skulle freaka ut. Gick faktiskt ganska bra, med tanke på att Kasper inte tränat detta så mycket än. Super att ha ett träningsobjekt som vet vad man håller på med. Man kan ju inte begöra att vanliga mötande hundägare ska kunna gissa sig till vad man vill träna…
Sen avslutade vi med en promenad då båda gick tillsammans som om de aldrig gjort annat. Kasper nosar fortfarande rätt mycket, särskilt i början av passet på träningsfältet, men det känns ändå som att vi börja nå någonvart även med det. Enzo är duktigare på det mesta, men är ju också lite äldre. Känns nyttigt för Kasper att få träffa honom.
I morse kände jag att min temporärt lagade tand inte mådde bra, så jag ringde och fick en akuttid på morgonen. Hade inget annat val än att lämna Kasper ensam hemma, så efter att ha hållt igång honom en extra halvtimme och hindrat honom från att somna när han ville, stoppade jag in honom bakom kompostgaller innan jag gick. Han gnällde lite när jag låste dörren. När jag kom tillbaka 45-50 minuter senare har det knäpptyst, ända tills han hörde mig stänga en förrådsdörr. Han hade alltså kunnat koppla av och somna, vilket känns oerhört skönt att veta inför framtida lämnanden.

Kasper har börjat geocacha. (www.geocaching.com) Det är tredje gången han är med nu, och han tycker matte är en fin spårhund som plötsligt hittar en intressant låda mitt ute i skogen. Vi stiger i hans aktning, känns det som.
Har övat mycket i helgen på att han ska hålla upp huvudet när han går i koppel, inte bara sniffa som en tok hela tiden. Igår fick han hela lunchen på nos-upp-träning och idag hela frukosten. Inte finns det mycket svamp i skogen, men idag hittade jag en fin karljohan. Får bli förrätt ikväll. Vi gick på fina mossbelupna hällar och det var synd att vi inte hade med kameran, för det hade kunnat bli riktigt fina Kasperbilder med honom lös på hällarna. Han har blivit riktigt bra på att hoppa runt i stenig terräng, klättra upp på stenar (där ligger det konstigt nog väldigt ofta godis) och annat kul.
Vi mötte flera hundar och kom i närheten av en häst som blev ledd, och alla dessa intressanta saker klarade han fint att bara titta på utan att börja slita som en tokig. Igår var det dessutom joggare, idag en moped. Känns riktigt bra. Han skulle nog inte klara det lös än, men vi har kommit en bit på väg.