Skogsstjärnas hundblogg

En utmaning från Enzos blogg, kan man ju inte motstå:

Var är din mobiltelefon? Fickan
Var är din (o-)äkta hälft? Köket
Ditt hår? Blött
Det bästa du vet? Semester
Din dröm inatt? Okänd
Din dröm/ditt mål? Frihet
Rummet du är i? Arbetsrummet
Din hobby? Hundaktiviteter
Din skräck? Barnadöd
Var vill du vara om 6 år? Österlen
Vad du inte är? Tålmodig
En sak du önskar dig? Labbevalp
Dina kläder? Varma
Din TV? Sjuttiokilos
Ditt/dina husdjur? Bushund
Din dator? Uppkopplad
Ditt humör? Glatt
Saknar du någon? Fredrik
Din bil? Utrotningshotad
Något du inte har på dig? Behå
Favoritaffär? Amerikaplacerad
Din sommar? Fransk
Älskar du någon? Familjen
Något speciellt idag? Agilitykurs
Något som gått sönder nyligen? Kaffemaskinen

Alla som vill hoppar på …

Jag tittade igår på Dokument utifrån om renrasiga hundar. Att se dessa stackars sönderavlade hundar med den ena sjukdomen värre än den andra. Och attityden hos engelska uppfödare och deras kennelklubb är helt obeskrivbar. För jävliga var de! Aldrig en engelsk import efter att ha sett det programmet…

Visst kan man kritisera SKK, men de ligger ljusår före The Kennel Club i avelstänk.

Repris på lördag 20.00 på kunskapskanalen: ”Ett renrasigt helvete” eller på SVT Play.
Obs! Inget för blödiga…

De sade på teve igår att det ska komma mer snö på måndag. Suck. Därför sitter jag som bäst och funderar på helgens aktiviteter. Jag vill ju helst öva viltspår minst en gång innan vi ska gå provspår på fortsättningskursen bortåt Vaxholm nästa söndag.
Funderingen just nu är om jag ska lägga ett spår imorgon bitti i närheten av golfbanan, låta det vila några timmar och sedan ta det efter golfbanerundan? Då har jag söndagen som reservdag om jag känner att vi behöver öva mera.
Det gick ju bra sist, förutom att jag lade vinklarna lite för tätt, så att Kasper genade. Ska vara noggrannare den här gången, och den skog jag tänker på ger mig också större urymme att breda ut mig som jag vill.

Fick en utmaning på Ninnis blogg: googla på ”ditt namn” + är och kopiera de fem första resultatmeningarna. Ok, Eva + är blev:

• Eva är fortfarande en size 0
• Eva är Årets utstickare
• Eva är snäll
• EVA är el
• Eva är turkos!

Tja, det känns som om google försöker smickra mig på något sätt?! Vad får ni för resultat?

Kan tillägga att både Kasper och husse tyckte det var jätteskönt att äntligen få cykla några kilometer. Det var premiärrundan på mitt nymonterade bakdäck, dessutom.

Temat är ju Arbetande hund – nu kan du rösta på den bild du gillar bäst:
http://hundfotografier.se/wordpress/?page_id=110
Passa på, senast 14 feb.

Håll tummarna för att de håller och fortsätter att vara sköna…

Kan vara bra att ha när det är blött i skogen…

Istället åkte vi en sväng till Reimersholme och promenerade, följt av ett besök på nya Stinsen, har inte varit där sen de byggt om. Det var ju jättefint, känns som ett mycket bättre och mer lättparkerat alternativ än Täby C. Hade dessutom turen att hitta en mjuk rullväska på rea, halva priset. En sån har jag länge tänkt köpa, och den här var både prisvärd och snygg – chokladbrun är en bra färg om man ska hitta sin väska bland hundratals andra som oftast är svarta eller mörkblå.

Jag blev utmanad av Tina:

– Gå in i mappen mina bilder (ev. Bilder för dem med OS X eller din egen personliga bildmapp)
– Gå till den sjätte mappen (ev. den sjätte mappen igen) och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
– Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
– Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
– Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.

Den här bilden är tagen på Stockholms Stadion den 31 maj förra året, då det var Stockholm Maraton. Alla väntar på att vinnaren ska springa in och göra ärevarvet. Kasper ligger i förgrunden och vilar i skuggan. Det var en riktigt varm dag och så mycket folk att han inte riktigt orkade bry sig. Mycket bra miljöträning. Kasper var då ungefär 11 månader.

Jag utmanar nu Sara, Hippi, Enzo, Janos, Ninni och Benson.

En vacker hyllning till semikolonet kom min väg, och då jag gärna vill spara denna visdom lägger jag in den här:
Semikolon är skiljetecknens Bordeaux, finsmakarens favorit; det är en markör för språklig virtuositet. Lika älskat som det är av författare och drivna skribenter, lika missförstått är det av den stora massan.

Kasper undrar om semikolon går att äta?