Skogsstjärnas hundblogg

Jag ligger ju rejält efter med bildpublicering från Frankrike, eftersom bredbandet betedde sig rent ut sagt ohövligt stora delar av tiden. Så här kommer en bunt bilder från senare delen av vistelsen. De kommer i lite oordning, men bildtexterna får förklara det hela…
Precis i början av juli började de stora solrosfälten blomma. Det var helt otroligt vackert för oss nordbor som bara ser nån enstaka sån praktblomma vid nån stugknut här hemma. Men just mängdeffekten var enorm, mycket maffigare än gula rapsfält, som är nog så vackert. Vi frossade i att fota dessa villiga motiv ur alla upptänkliga vinklar och med alla objektiv vi kunde tänka oss. Ett litet urval…

Några vilsekomna solrosor i vetefältet. Har de månne marscherat dit ända därbortifrån? De ser ut som ståtliga fågelskrämmor där de står…

Kasper fick hålla sig i kanten av fälten. Hade vi släppt in honom där hade vi väl aldrig mer sett honom… Eller han oss…

Le Corbusiers fascinerande kapell i Ronchamp.

Tyvärr var hundar inte tillåtna häruppe.

Tornet ser helt klart ut som en gubbe.

Inne fick man inte fota, men vem kan motstå dessa vackra fönster? De såg mycket anspråkslösa ut utifrån, men därinne var de mycket mäktiga.

Hastigt besök i Luxemburg.

Husse och Kasper när vi cyklade runt i Münster.

Vacker dimma i Münster på morgoncyklingen.

Läste idag i SvD att bristen på blomängar hotar våra fjärilar. Kom då att tänka på den här underbara ängen mellan Druyes les Belles Fontaines och Sougères. Lovar att den var ännu vackrare i verkligheten än vad den här bilden förmår att förmedla. Visst var det längesen man såg en sån blomsteräng i Sverige?

Vi gjorde bara ett kortare uppehåll i Luxemburg, lagom för att Kasper skulle få pinka in detta revir som sitt och vi få njuta av varsin kopp kaffe på fashionabelt hotell vid stortorget. Kasper låg fint under bordet.
I Tyskland hade vi sett ut Münster som lämplig övernattningsstad. En gammal universitetsstad som bombats sönder och samman under kriget och sen byggts upp igen i gammal stil. Mycket cykelvänlig var den, så vi cyklade 8 km i Kaspertakt. När han så trött dunkat i säng gick vi ut på restaurang utan hund för en gångs skull. Vi hamnade på en italiensk krog som var fullsmockad med folk och en servering som var urlusig. Vi hade ju inte så mycket annat för oss, så det var inte hela världen. Min stek var iallafall mycket bra, bättre än köttet i Frankrike, måste jag tillstå. Rolfs pasta var lite väl stabbig. Ölet var givetvis av högsta klass, jag drack en weissbier. Vi avslutade på en ölbar i närheten av Pinkus-bryggeriet och drack en mycket bra pils.
Hotellet låg i närheten och var av lite finare slag. Hund kostade 6 € extra. Därför hade jag höga förväntningar på hotellfrukosten och de infriades – en riktigt bra buffet med äggstanning och allt. Före frukost cyklade vi en halvmilalång parkrunda runt innerstan med Kasper så han skulle sova gott i bilen sen.
Det var en hel del vägarbeten på Autobahn, både runt Bremen och runt Hamburg. Vi hann ändå med färjan 14.15 och landade på Jennis gårdsplan runt halv fem. Vi hade nämligen fått veterinärhjälp av Jenni, uppfödare av dansk-svensk gårdshund, som råkade bo – turligt för oss – nära motorvägen mellan Rödby och Köpenhamn. Veterinären stängde fem, så vi kastade oss direkt i hennes bil och for iväg för stämplingsgodkännande av att jag gav Kasper en godisbit i form av avmaskningsmedel. När han så slukat den och vi fått papperen ifyllda och betalat 253 DKK för detta åkte vi tillbaka till Jenni och beundrade hennes småvalpar på 3,5 veckor. Ursöta, så klart!
Kasper fick leka med löptiken Kolle och vi blev bjudna på mycket god middag i den soliga och vackra trädgården. Tack snälla Jenni för allt!
Vi körde vidare över bron till Sverige och ankom min bror strax efter åtta. Lek med fyraåringen Linnéa och intensivt luktande efter katter fick avsluta Kaspers dag.

Jag vet knappt vad som hänt sen sist. Jo, vi har fått ändan ur och gjort en massa saker så här i elfte timmen. Vi gick till exempel på spektakel – en polska som sjöng Edit Piaff-sånger så att publiken automatiskt sjöng med. Vi satt mitt i och bara gapade. Aldrig att svenskar kan sjunga med i Taube eller Vreeswijk på samma sätt.
Sen har vi besökt ytterligare en kalkgrotta. I denna har man också huggit ut stenbitar till katedraler och liknande sedan medeltiden. Sedan användes grottan till champinjonodling under en period, men nu har man övergått till ett kooperativ av crémant-produktion. Bourgognsk champagne, alltså, fast så får man ju inte kalla det. Och tillverkningen var bra mycket mer automatiserad jämfört med det vi upplevde vid vårt besök i caven hos Möet et Chandon 2002, där man vred runt flaskorna för hand.
Men efter sedvanlig dégustation inhandlades några flaskor helt ok bubbelvatten.
Idag har vi börjat vår hemresa. Vi gjorde en omväg till Dijon. Jag tyckte att man inte kunde ha vistats sex veckor i Bourgogne utan att ha besökt dess huvudstad. Fyra senapsburkar och en lunch senare konstaterade vi att Dijon inte var något märkvärdigt. Istället for vi vidare till Ronchamp, känt för det Le Corbousier-designade kapellet. Det låg högt uppe på en kulle med vacker utsikt och var i all sin brutala modernism en imponerande skapelse.
När vi så småningom började leta hotell fick vi för oss att vi skulle hitta något mysigt längs la Moselle, på samma sätt som det finns mängder av charmiga pensioner längs tyska Mosel eller Rhen. Icke. Till sist hittade vi ett prisvärt Etap-hotell i utkanten av Nancy där hund kostar 3€ extra. Helt okej. På den närbelägna restaurangen La Boucherie blev R attackerad av en geting som flög in i kavajärmen och stack honom. Han hade sinnesnärvaro nog att inte skrika rakt ut (det hade jag gjort!).
Imorgon lär vi tyvärr lämna detta härliga land för den här gången och fara via Luxemburg in i Tyskland, ölernas och korvarnas land.

Lite lösgående djur på kvarngården Moulin de Vanneau.

Min konversationsdam och jag på spångad promenad i litet träsk.

Bilen inne på reparation – tre nya hjulmuttrar från Renault blev resultatet.

Jijy, 15 år.

Min nya franska frisyr.

Bestsellersbokhyllan inne på Fnac i Bourges: Stieg Larsson på både första och andra plats, följt av en lättviktsamerikanare. Vad har det blivit av fransmännen som alltid varit så måna om det egna?

Den stora imponerande katedralen i Bourges.

Kasprar får inte gå in i katedraler, så vi turades om.

Skönt att vila i skuggan, det var en varm dag.

Ett av få slott som inte ligger djupt begravet innanför höga häckar och murar. Litet och privatägt, nära Cosne sur Loire.

Igår var vi på restaurang – totalt fyra hundar. Dels den lösa schäfer som bor på restaurangen, sen Kasper, och så två andra besökande hundar. Allt förflöt lugnt. Kasper börjar bli restaurangvan.

Värdparets hund heter Jijy och är femton år gammal. Det märks, hon har nog inte så långt kvar. De har opererat henne tre gånger, men nu ska hon få avsluta sina dagar i lugn och ro, säger de.

Min konversationstants labrador Auguste fick abrupt åka iväg på operation i början av förra veckan. Han spydde på natten och darrade våldsamt. Efter att fruktlöst ha konsulterat den lokala veterinären åkte hon in till Paris med honom, och när de öppnat upp visade det sig vara en äppelstor cysta strax under magsäcken, godartard, som tur var. Nu mår han mycket bättre och har ett långt ärr på magen.

Tack, Enzo, för omtanken!
Han har legat inne och vilat hela dagen. Vi åkte själva ut en stund på eftermiddagen till en intressant stenbrottsgrotta där man tagit skulptursten till fina skulpturer, statyer och katedraler, känd i hela Frankrike. Svalt och skönt var där också, ute är det 32 gr. När vi kom hem igen så nästan sprang Kasper fram och hälsade. Jag bar ner honom nerför den branta trappan, och nu har han fått vara ute. Han är lite stel, men går klart bättre än tidigare. Ibland nästan joggar han! Så det är nog en sträckning, imorgon är han nog kurant igen. Får ta några bärpass till i denna trappa, som inte är att leka med.
Håller just på att laga lapin, kanin, efter ett recept på förpackningen. Tärningar av bacon, smålök, champinjoner – och så en rejäl skvätt vitt vin och lite kryddor.
Kul att tillaga nåt riktigt franskt, hoppas det blir så bra som den lapin man brukar få på restaurang.