Skogsstjärnas hundblogg

Efter pausen blev det frågor och lite förbudstankar:

• Feng shui för hund = det andra kallar stadgeövning eller omvänt lockande. Dvs. hålla en godisbit och inte ge den förrän man får ögonkontakt. Blicken på godiset = sluten hand; blicken på föraren = öppen hand och varsågod.
• Spring mot staket = godis. Det här var ett tips för hundar som skäller på förbipasserande. Så snart hunden springer i riktning mot staketet/häcken/gränsen – utan störning – klicka/ropa och ge belöning. Så småningom kan man få detta att funka även när störningar kommer, om man bara betingat tillräckligt. Kändes lite som skvallerträning (som hon f.ö. också pratade en hel del om).
• Lär in ett bra nej som är tydligt: hon möter ofta folk som säger att deras hundar bara går upp mer i varv om de nejar. Hon menar att ofta slarvar man med inträning av nej. Man använder det i många olika situationer, med varierande resultat. Hunden lär sig ofta bara att nej förekommer i samband med uppvarvning – aha, Nej betyder att jag ska varva upp!
• Vatten + ömka: vattensprut används med fördel tillsammans med ömkning. Ömkning förstärker läskigheten. Hon hade lärt en vattengalen golden att bli rädd för vattenspruta just med hjälp av ömkning (bygga negativt värde).
• Max 10 sekunder, jag avslutar: Ömkningen ska vara kort och det är föraren som ska avsluta handlingen, inte hunden.
• Fokus på mig: under ömkningen ska fokus vara på föraren, inte på nåt annat i omgivningen. Annars dominera med t.ex. rösten för att höja uppmärksamheten.
• Bli kompis igen: efter ömkningen avslutar man med ett Bra eller liknande. Gäller även efter Nej; avsluta med ett Bra när hunden gör rätt.

Avslutningsvis: hur var hon? Duktig, engagerad och intressant att lyssna på. En god talare. Hon talade en hel del klicker, men mest som precisionsförstärkare, inte så mycket shaping. Köpte en signerad bok av henne. Dessutom träffade jag en tjej från rallykursen som jag glömt namnet på (Weimaraner), och Perlas matte var där, samt Eva Sognevik och hennes man (de sista såg jag bara på avstånd). Det var nog ett sextiotal åhörare, bra arrangerat av Täby-Danderyd BK.

Några korta anteckningar från första halvan av föreläsningen:

• Lek mera! Det ger bättre kontakt; håller med, kan inte sägas för många gånger.
• Hunden gör det den vinner på; se alltså allt ur hundens synvinkel snarare än din egen.
• Fånga upp innan hunden stuckit iväg mentalt; öva upp snabbheten.
• Kamplust = koppeldrag (Det här tarvar en förklaring: hon menar alltså INTE att man ska sluta kampa med sin hund ;). Men hon har visst sett en koppling mellan kampglada hundar och att hundarna drar i kopplet. Icke kampbenägna hundar drar inte lika mycket. Här skulle det ju vara kul att göra en liten undersökning… På Kasper stämmer det ju, men det var en hund, det… Och på Enzo stämmer det, det var två… Flera?)
• Pingla kan underlätta vid koppelinlärning = fri
  Hon föreslog att man har med en kattpingla och sätter dit den i halsbandet för de passager då hunden får gå som den vill – ett slags förstärkt Fri. Hon menar att man vinner två saker: det blir väldigt tydligt för hunden: pingla = gå som du vill, inte pingla = gå vid förarens sida; det blir väldigt tydligt för föraren: man kanske går i andra tankar och plötsligt ser hunden där framme. Hur kom den dit? Har jag gett tillåtelse, eller har den snikit sig dit utan att jag märkte det? Och så slipepr man vara superduktig hela långa promenaden med eventuellt medföljande inkonsekvens, som bara försenar inlärningen. Lät rätt smart, även om Kasper nästan är förbi detta stadium nu. Detta förutsätter ju också att man hittar en enkel och smidig monteringslösning så man kan ta av och på pinglan lite hur som under promenaden.

Väntar på att föreläsning med Memea Mohlin ska börja.

Kasper fick fin sele

… Från köket till övervåningen. En filt räckte inte i sängen
där…

Testbild

Både Cärla och Aza har fått jättebra kritik idag på utställningen i Växjö.
Kasper grattar sina släktingar såklart!

Jisses vad fort tiden går just nu. Redan fredag kväll, vart har veckan tagit vägen?
Hade inte ens hunnit få av mig pannlampan från kvällspromenaden förrän det ringer i husses mobiltelefon. ”Svara du!” hördes det nerifrån. Det var vedleveransen som stod utanför garaget. Den måste ha kommit en sekund efter att Kasper och jag passerade, för då stod där minsann ingen jättestor lastbil.
Påklädd var jag ju, och lampförsedd, så det var bara att traska ut igen och ta emot. Halv åtta en fredagkväll… Blev tvungen att köra undan bilen trots ett par glas vin innanför västen. Och husse fick purra grannen ur fredagssoffan, för hans bil stod också i vägen.
Nu har vi iallafall fyra kubik att ta hand om i helgen. Precis som jag inte hade annat för mig: rallylydnad på lördag, viltspårkurs på söndag, trettio sidor fransk bok att läsa tills på onsdag – och det tar tiiiiid – och så vanliga jobbet som jag borde göra lite på. Tur att jag övningskörde med lillmatte igår, för det ser inte ljust ut nu för sådant. Hon har börjat på körskola också, så vi måste träna lite mellan varven, så kostnaden inte skjuter iväg alltför mycket.
Nä, nu ska vi se om glassen är klar. Hällde en rejäl skvätt vit kakaolikör i, så nu vill den inte riktigt stelna… Såna smällar får man ta.