Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 98 av 199)

Dagens skörd

Vattenmarkeringar i regn, tre funna cacher och oxtungssvamp

Jag har föresatt mig att vattenträna i alla väder nu när vi har chansen. Jag gick alltså ner och kastade några markeringar i regnet. En ganska lätt i utkanten av vassen, en mitt i det risigaste. Båda satt som en smäck. Sen lite chuckit som belöning och uppvätmning. Bus m brorsan blev det oxå.
Sen var det meningen att vi skulle ta några cacher på vägen in till Strängnäs på förmiddagen. Det regnade så förbålt vid Jäder kyrka att den cachen fick anstå. Cachen vid Kjula kyrka tog vi snabbt, och så fick vi för oss att ta vägen in till naturreservatet när vi ändå såg skylten. Då blev det typ uppehållsväder och vi tog en promenad där. Kopplade hundar, stod det, men jag bestämde mig för att lyda det bara till femtio procent. De andra femtio procenten kutade lycklig omkring på en gravfältskulle, varv på varv, och bara njöt av livet. Det var lite jul att se hur olika de hanterade den färist vi tog oss över och som var gjord av ganska grova, helt runda, aluminiumrör. Kasper trippade försiktigt över, ett steg i taget. Han är rätt van sen tidigare vid färistar, men normalt är de ju lite plana upptill på varje stång. Lakrits, däremot, tyckte det var så läskigt att det var bäst att attackera med språng. En hastig mellanlandning och så var man över.
Vi hittade några jättefina exemplar av stolt fjällskivling och återvände så till Jäders kyrka. Mobilgpsen snurrade vildsint, men eftersom det inte regnade längre gjorde vi ett försök och till slut hittade Rolf den. Nöjda bestämde vi oss för att åka hem igen och äta fjällskivlingslunch och attackera Strängnäs på eftermiddagen.
Nu var ju hundarna välrastade så vi bestämde att de fick vara i stugan medan vi susade iväg igen. Vi tog en mindre väg mot Strängnäs och passerade genom ett mycket vackert landskap. Vi tog omvägen till Kunsberg och en klosterruin, där det råkade ligga ytterligare en cache. Denna gick vi bet på, men i gengäld hittade vi en jätteröksvamp och en stor oxtungssvamp. Vi plockade inte någondera, men så här står det på Naturhistoriska Riksmuseet:
Denna svamp har en konsistens som mycket påminner om nötkött och kan tillagas som detta, t.ex. som biffstek med mycket lök, eller stekas och gömmas i en gryta, kryddad som du själv vill ha den.
Tillagning
Oxtungssvamp innehåller garvsyra, som måste lakas ur före tillagning. Skär upp svampen i centimetertjocka skivor och placera dem luftigt i en skål som fylls med mjölk. Ställ in i kylskåp över natten. Nästa morgon ser mjölken ut som vattnig chokladpudding. Häll bort mjölken och skölj svampen före tillagning.
Ingen av oss har smakat denna delikatess (?), men det var inte läge att vända tillbaka efter den när vi läst denna info. Istället for vi vidare in till Strängnäs och besökte Multeum där Inger Boström ställer ut just nu. Det var kul att se hennes tavlor som jag bara njutit på webben tidigare. Favoriten var såklart en labbetavla, men det fanns skogstavlor i gula nyanser som också var fina. Det finns lite foton på både tavlor och svampar i stora kameran, men de får ligga kvar där tills vi är hemma igen. Jag fick bra bredbandsuppkoppling när vi fikade där och nöjda kunde vi avancera vidare till ICA och Systembolag.
Sen tog vi bilen upp till väderkvarnen, och se där fanns ytterligare en cache, upptäckte vi när vi kollade läget. Även här snurrade gps:en förtvivlat, men när vi egentligen gett upp fick jag syn på ytterligare en möjlighet. Och där låg den!
Strängnäs var charmigare än jag väntat med små röda gamla stugor insprängda här och var i stan, lite som på Söder. Nu var det dags att åka hem och fixa middag till oss och hundarna. Till efterrätt väntade varsitt fryst märgben som värsta glassdesserten åt hundarna.

Vackra höstfärger

Stolt man och fjällskivling

Simma efter båten och lite svampplockning vid Fiholm

Igårkväll träffade Kasper sin första igelkott. Ett litet stick på nosen för nyfiken hund blev det. Regnandet på kvällen höll i sig hela natten, men idag har vi haft en rätt solig dag, en del vind och mol mellan varven.
Jag öste båten och rodde ut med Kasper i fören. Lakrits ville ju hänga på, men visste inte hur, så han sprang ut till husse på bryggan. Jag bad Rolf att ta med honom till stranden och sen ropade jag på honom. Jovisst simmade han ut efter båten. Han simmar skapligt snabbt, så jag fick ro med ordentliga årtag. Det var ju inte meningen att vi skulle så långt, så jag började vända efter hundra meter eller så. Då hann Lakrits ifatt, båten gled och det blev lite läskigt när hunden försvcann utom synhåll under skrovet. Vågade inte ro förrän han syntes igen. Lakrits gjorde ett försök att ta sig upp i aktern, men när han inte lyckades började han istället simma in mot stranden. Då fick jag chans att vända båten utan fara, och sen ropade jag på honom. Han vände direkt mot mig och jag började ro. Sen kom jag på att jag hade en dummy i bakfickan på jackan, så jag kastade den som en markering och ropade Feldy. Den smidiga sälen bytte riktning igen och simmade rakt på apporten. Under tiden hann jag näsdtan tillbaka till bryggan och bad Rolf ropa till sig Lakrits på stranden för avlämning medan jag gled intill bryggan. Jag hann inte se, men tydligen fick han apporten i hand. Första försöket, inte illa! Inte så himla lätt att ro med simmande hund, krävs nog en del övning. Sen är båten kanske i största laget om man vill hålla på och dra ombord hunden via aktern och så.
Sen bytte vi och Rolf tog över båten med Kasper ombord. Jag och Lakrits ställde oss på strandkanten och tittade noga på de markeringar som kastades från båten. Lakrits plockade in alla utan någon som helst tvekan, oavsett om de låg rakt ut (linjetag) eller var dolda bakom vassen (markering). Avslutningsvis kastade Rolf på svåra sidan till vänster om bryggan och Lakrits tog utan minsta tvekan vägen under bryggan ut till den dolda apporten. Jag hann med att filma delar av skicket och man ser när han så småningom dyker upp samma väg under bryggan igen. Dessutom hade han visst glömt bort det läskiga slingerstället. Min duktiga pojke!
Efter lunch tog vi bilen till Fiholm. Vi tog en promenad på knappa 2 km med svampkorgen i beredskap. Det finns mycket skräpsvamp, men det verkade rätt renskrapat på finsvamp. Vi hittade fyra fina karljohan och en kantarell. Däremot hittade vi en liten bokskog. Har aldrig plockat svamp i bokskog förut, men här fanns många arter.
Lite senare tog jag bilen en bit upp i backen för att få riktigt bredband till några viktiga ärenden på Internet. Det passerade ett antal bilar som stirrade på mig där jag satt och surfade bakom ratten. Jag fick i alla fall uträttat det jag skulle, alltid något.

Skeppshunden Kasper är ute och ror

Har filmat lite snuttar också, men redigering och uppläggning av dem får vänta tills vi är hemma igen. Bredbandet är tämligen smalt här … 

Vattenmarkeringar och cykling

Lakrits hade svårt att koppla av i nya huset igårkväll. Kasper har ju varit på semester förr, så han var van och gick resolut och tog Lakrits fäll i beslag. Så småningom fick jag Lakrits att chilla ner. Då lade han sig vid min sida med huvudet lutat mot ett stolsben och somnade.
Till natten fick de dela rum (matrummet som inte har några klädda möbler) och det verkar ha gått bra. Dock hörde Rolf att de var igång rätt tidigt. När han gick ner för att kolla till dem och ge frukost satt Kasper på matbordet! Häpp! Som tur var fanns inget intressant där, men han verkade tycka att det var helt okej att sitta kvar trots att husse dök upp …
Husse gav  sig i kast med att ösa strandbåten som ett led i att få den flyttbar. Sen lyckades han baxa den åt sidan så att den numera ligger rakt och lämnar nån meter på vänster sida mot bryggan fri. Sen visade det sig att Lakrits tyckte det var rakare (det hade han rätt i) och mer naturligt att hoppa i vattnet från höger sida om den uppdragna båten, så jag flyttade lite på en kanot också så han slapp hoppa över (och slå i) fören på kanoten när han kom in för att lämna av. Vips hade vi två vägar i och ur vattnet, förutom bryggan.
Han fick några markeringar snett åt höger ut i ytterkant av vassen som husse kastade från bryggan medan vi stod inne vid land. Han hoppade i med stor entusiasm och tog sig igenom vassen i ett par rejäla språng, som fick mig att tänka på Allan, den snabbaste Thorsvihunden jag sett. Riktigt så vass var han kanske inte, men en jäkla karutta var det.
Svårare blev det med vänstermarkeringarna. Här är bryggan i vägen och det är alltför mycket vegetation till vänster om den för att jag ska få ut honom den vägen. Jag testade, men han stannade efter bara ett par decimeter. Vägg, sade han och vägrade.
Vi löste det på ett par olika sätt: en gång lyckades jag få honom att simma ut förbi bryggan, sen stopp och vänster. Antagligen mer tur än skicklighet att den dirigeringen fungerade, men stolt blev jag.
Efter ett tag fck jag honom också att våga ta vägen under bryggan. Detta var först läskigt, men när jag i shorts och sandaler klev i vattnet ut till ett bra ställe att gena under bryggan och visade noga så gick det plötsligt bra. Vattnet är för övrigt varmt och trevligt.
När han gjort ett par sådana geningar under bryggan fastnade han plötsligt i något med ena benet. Jag såg inte riktigt, men Rolf rapporterade uppifrån bryggan. Det var väl någon lång vattenväxt. Han tog sig loss, men sen blev han lite skraj och ville inte simma in där igen. En extra markering till samma ställe hjälpte inte.
Tyvärr hade vi nu två dummisar kvar därute på den svåra sidan. Jag ville såklart få in dem. Som tur  var flöt de relativt nära bryggan, så Rolf lyckades med en åra peta in dem under bryggan istället. Nu fick jag Lakrits att simma under igen och ta in båda markeringarna, även om det var nära det otäcka slingerstället. Duktig pojke, han avancerar på många sätt. Jag antar att det bara är erfarenhet som gör att hundarna tar sig förbi och igenom den typen av slingerväxter.
Det är lite blåsigt, så det har inte känts aktuellt att ta båten ut för att få längre markerings- och dirigeringsavstånd. Hoppas på att få till det lite längre fram.
Annars var det en solig förmiddag och vi satt ute och njöt medan Lakrits smaskade ett och annat äpple. Efter lunch bestämde sig husse för att ta bilen och kameran och åka och fota bl.a. Jäders kyrka och Fiholm slott. Gamla Axel Oxenstiernatrakter, det här.
Jag tog istället Kasper på en tentativ cykeltur. Grusvägen lutar svagt uppåt ifrå vårt hus, och vi körde en och en halv kilometer innan vi vände. Jag ville ha lite ork kvar till Lakrits också. Däruppe fanns det flera stubbåkrar med diken och intilliggande skog, så där skulle man kunna få till riktigt bra träning. Kanske lite dirigeringsfyrkant?
På tillbakavägen såg jag ett annat ställe ner till vattnet, kanske kan vi få till lite varianter där. Där kan man också cykla/gå utmed en åker bort till en skog, får se om det blir läge att ta sig ditåt.
Vid huset drack jag ett glas vatten innan jag bytte hund. Lakrits fick till skillnad från Kasper springa lös, för jag är inte hundra på att jag klarar honom om han drar åt sidan eller stannar till. Här finns det ju i princip ingen trafik, så det var ett utmärkt tillfälle att träna fricykling. På uppvägen ville han åtskiliga gånger springa lite fortare än jag och gena framför framhjulet åt vänster. Varje gång stannade jag och visade honom var han skulle vara. Efter femhundra meter av detta startande och stoppande var jag trött och beslutade mig för att vända tillbaka. Kanske var det att det var svag nerförsbacke nu, eller att jag sade till på skarpen sista gången han sprang framför på ett farligt sätt, men på hemvägen höll han sig jättefint vid min högra sida! Ett litet Rrrr om han började öka eller sacka, och upprepade Duktig när han låg rätt, och så tog vi oss hela vägen hem utan ett enda nödstopp.

Semester på Norrby Gård

I eftermiddags kom vi till Norrby Gård ett par mil utanför Eskilstuna. En riktigt solig höstdag visade vårt lilla semesterhus från sin bästa sida. Hundarna var ivriga att utforska huset medan vi packade upp det viktigaste. Sen åkte jag in till stan för att handla lite mat medan husse tog hundarna på en promenad.
Efter middagen åkte husse ut på en cykeltur medan jag tog med hundarna ned till vattnet. Det är en vik av Mälaren som går förbi här, gissningsvis cirka hundra meter över till andra sidan just här. Vi förfogar över en roddbåt som jag hoppas vi kan utnyttja framöver, som ligger förtöjd vid en liten brygga.
Jag inledde med att kasta ett totalt uselt kast som hamnade ett par meter ut från bryggan. Rätt begripligt hade Lakrits inte alls nån lust att kasta sig ifrån bryggkanten, så jag tog med honom i land igen till en plats bredvid ytterligare en roddbåt som ligger på snedden och spärrar hela den pyttelilla stranden bredvid bryggan. Vi får försöka flytta på den imorgon. Bredvid båten fick jag honom till slut att springa i — och inte var skicket fint, men han fattade i alla fall att han skulle rädda dummien som vid det här laget hade guppat in under bryggan. Duktig hund!
Jag kastade ett par gånger till, från båten vid stranden in i vassen och från bryggkanten åt samma håll (mot vinden). Sista bryggkastet blev skapligt och nu testade jag igen att få Lakrits att hoppa ifrån bryggan. Och se, nu var han så taggad att han efter en ytterst kort tvekan plaskade i och simmade ut till den enkla markeringen. Jag passade på att gå in till land och ropade på honom så han skulle förstå att han skulle simma dit och inte till bryggan. Jajamensan, det fattade han.
Kan notera att jeans inte är idealiskt när man ska ta emot blöt och skakande hund vid apporteringsavlämningarna. Kunde i alla fall konstatera att vattnet kändes varmt och skönt.
Vi avslutade med lite närsök i ett rejält ogrässnår intill vassen och sen fick Lakrits springa sig lite varm med några bollkast på gräsmattan.

Anmälda

Den senaste tiden har vi tränat lite grann av varje, och igår spikade Lakrits ett par fina hundrameters linjetag på flygplatsen till känd plats (stenen). Jag har också kört ett par varv med dirigeringsfyrkanten. Det går bra med spårat och synligt, men ska väl nöta det lite till innan vi försvårar.
Likaså tränar vi korta lydnadspass hemma i trädgården. Jag gissar att jag tyvärr inte klarar att ta mig till torsdagsträningen imorgon, annars hade det suttit som en smäck att vara med på platsliggningen där.

Däremot har jag tagit tag i anmälningarna till några jaktprov i höst. Det blev Labradorklubbens Hasslaprov den 15 oktober och SSRK Östras B-prov i Vallentuna den 9 oktober. Vi får väl se hur det går (och om vi kommer med), får se det som avancerad träning med avstämningsmöjlighet.

Strawberry Fields och rallyträning

Igår träffades Monika, Annika och jag för träning på Strawberry Fields. En jättehärlig solig dag fick vi, lite oväntat, och bra träning dessutom. Annika visade dirigeringsfyrkanten som jag hade förstått ganska bra, men hade missat på att man skickar åt två håll från en viss punkt, man går inte runt fyrkanten igen och skickar från fyra håll. Dirigeringsfyrkanten har fyra faser: spårat och synligt, spårat och osynligt, ospårat och synligt samt ospårat och osynligt. Det blir mycket tydligt när man gått för fort fram och det blir också enkelt att backa tillbaka  i faserna. Varje fas kan man dessutom förlänga (man startar med cirka 30 meter per fyrkantssida) och försvåra genom att ha terrängbyte. Man ska inte återanvända fyrkanten, utan byta till ny mark hela tiden, så att hunden inte lär sig att springa till en viss plats. Det är jättebra att märka upp i kanten på något sätt, antingen med snitsel eller genom att memorera något visst träd eller sten eller liknande, för annars är det lätt hänt att man dirigerar hunden helt fel. Här har Lakrits och jag mycket att jobba med!
Sedan visade Annika på en rolig och oförutsägbar metod att träna Stopp-signal. Hon började med att blåsa Stopp med hunden helt nära, bara för att visa att nu är det det här vi ska pyssla med. Belönade med godis/boll/leksak. Sen blåste hon efter att ha skickat hunden en liten bit ut, och varvade därefter belöningen: det kunde vara närsök åt sidan (förberett på förhand åt båda hållen), det kunde vara inkallning med belöning hos föraren (t.ex. en leksak), det kunde vara en kastad boll, eller ut en bit till och närsök, eller stanna där så kommer jag med en godis till dej osv. Hon växlade hela tiden med vilket mål och vilken belöning som skulle komma, vilket gjorde att hunden upplevde det som en rolig lek och blev väldigt lyhörd för mattes signaler. En nyttig lärdom för mej här var att man ska uppfatta Stoppsignalen inte så mycket som stopp (även om hunden givetvis ska stanna) utan mer som en Kontaktsignal. En nu-ska-vi-samarbeta-om-det-här-signal. Kändes jättebra!
Jag har börjat fundera på om min handtarget-signal kan användas som kom-närmare-signal så man slipper slita på och kanske sabba den vanliga inkallningssignalen. Annikas brasklapp: kan handtargeten missuppfattas och sammanblandas av hunden som något annat, t.ex. Vänster/Höger/Närsök åt något håll? Tror inte det, vad tror ni? Jag håller handtargeten i lårhöjd någon decimeter från kroppen.
Vi avslutade med lite markeringar över stora diket. Lakrits var lite yvig i början, men jobbade bra på slutet. Enda skumma är att både han och Mio drog sig långt åt vänster när de skulle tillbaka över diket. Hade det varit på utvägen hade det kunnat bero på vittringsvind, men på återvägen är det konstigt att de inte valde samma återgång som utvägen som var känd mark och lite nedtrampat redan. Tja, svårt att veta hur de tänker.

Ikväll var det höstens första torsdagsträning. I höst kör vi med teman och först ut var rally. Dessutom finns det en instruktör som går iväg på vardagslydnadspromenad med ett gäng hundar, så alla kan hitta något kul att vara med på. Carola hade satt upp en riktig tävlingsbana (inför tävlingen i helgen) och vi körde träningstävling. Jag hade först tänkt vara passiv åskådare, men ångrade mej och ställde upp med båda hundarna. Jag startade sjua med Kasper och tack vare snäll domare fick vi bara fem minuspoäng på nosande. Han var jättebra och alert ikväll! Jag startade som 13 med Lakrits, och här hade vi tur med skyltarna, för han kan ju inte alla än. Jag missade visst på en 360-graderssväng som jag gick fel varv på (suck), men i övrigt hade han bara tre nedslag. Då räknar jag bort att han skulle diskats för att han bajsade på plan. 🙁 Nåja, han var med andra ord superduktig, han med. Det var cirka femton rallyekipage (en del med flera hundar) och ett gäng som promenerade med Lili. Riktigt kul att se så många på höststarten! En del bekanta ansikten, som översättaren Inger Samuelsson som dök upp med nyinflyttade systerns fyraåriga schäfer, och Lisa från Västervik med Engla, Agneta med Thella med flera, och en del ansikten som var nya för mig. Nästa gång är det TÄS som håller i temat och dessutom är det styrelsemöte. Tyvärr krockar det med all sannolikhet med en dålig period för mig, så det är tveksamt om jag dyker upp då.

Äldre inlägg Nyare inlägg