Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 86 av 199)

Mauritiusdagbok ons 11 jan

6 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok ons 11 jan

Ons 11 jan tog vi oss raskt via motorvägen till plantaget Domaine des Pailles söder om Port Louis. Eller raskt och raskt, själva Pailles var som en blandning av industri- och slumområde. Vi hittade till både domänens stall och köksinfart, men hur vi skulle komma till huvudingången var ett mysterium. Vi blev räddade ev en vänlig man som gav order åt några lastbilskillar att dirigera oss till entrén. Vi följde efter lastbilen vars kille på flaket vinkade åt oss i varje sväng att vi skulle hänga på, ända till den sista svängen då de skulle åt höger och vi åt vänster. Stort tack till dem!
Gammal sockerfabrik.

Denna plantage visade upp hur man förr i tiden beredde sockerrör och förädlade söckerrörssaften till melass som senare destillerades till rom samt till råsocker. Dessutom visade man upp en liten kryddträdgård med bland annat quatre epices, kummin (carraway) och kanelträd. Man kunde också stoltsera med några kaffeplantor och bomullsbuskar. De visade hur man malde en typisk curryblandning. Rolf filmade, hoppas det framgår av filmen vilka kryddor som användes (bl.a. kummin, senap, kanel, kryddnejlikor, spiskummin). Det eventuella filmresultatet lägger jag upp senare.

 Kvarnen drogs förr av oxar.
 Råsaften flyttades från ett ämbar till ett annat under förädlingsprocessen.
Vacker romdestilleringsapparat i koppar.

Efter alla demonstrationer åkte vi vidare söderut och hittade helt oväntat en toppmodern mall i amerikansk stil, där vi kunde ta ut pengar. Där åt vi en indisk tandoorilunch på en food plaza innan vi for vidare till safariparken Casela.
Det blåste rejält på mallen och regnet hängde stundtals i luften.

På morgonen hade jag ringt dit och bokat in en tvåsitsig fyrhjuling (Quad). Innan dess hann vi gå en kortare tur i parken, men den var ingen speciellt att titta på: fåglar, apor, sköldpaddor och lite andra djur. Längre bort fanns tigrar och lejon, men så långt gick vi inte.
 Tror inte jag nånsin sett en svart svan tidigare.
Hann fota en målarutställning innan konstnären började protestera.
En hel armada av quads.
Turen på quaden varade i två timmar och vi var ett helt gäng som körde samtidigt med tre guider. Jag körde och Rolf satt bak och fotade. Vi började med att provköra en liten rundbana, och jag är rätt säker på att man på grundval hur det gick där delades in i de tre olika grupperna. En ung kille hade väldigt svårt att klara banan och körde fast ideligen. Jag behövde bara köra ett varv och pekades sedan in i den jag tror var den mest avancerade gruppen. Vi fick senare köra riktigt roliga vägar. Jag inbillar mig att min (ytterst ringa, men ändå) snöscootervana var till hjälp i detta läge, för fyrhjuling har jag aldrig kört förut.

Det gick riktigt bra att köra, svårast var vänstersvängarna där min vänsterarmsstyrka inte riktigt räckte till. Efter ett tag blev tekniken bättre, dock. Vi åkte först bland djuren: emuer, zebror, sköldpaddor, antiloper och andra hjortdjur. Sedan blev det mer åka runt i naturen med djuren på lite distans. Nu var det genom vattendrag och ner i hålor, över stenar och rötter, uppför stenbackar och nerför demsamma. Skitkul, men det tog en del på armarna. Träningsvärk nästa dag.
Efter turen var vi helt rödbruna av fin jord som dammat på oss. Det duggregn som föll strax efter vattenpausen hjälpte säkert också till att binda dammet på hud, kläder och ryggsäckar.
Bristfälligt avtvättade gick hemvägen en mindre kustväg norrut genom Port Louis centrala delar. Som tur var insåg jag att jag kunde svänga vänster vid MacDonalds och på så sätt komma ut på motorvägen och slippa köra genom Chinatown.
Väl hemma såg vi att det regnat en del. Mycket riktigt började det åska vid hemkomsten och för första gången sen vi kom hit var uteserveringen stängd och vi, som kom lite senare till middagen, erbjöds istället plats i övre matsalen.

Mauritiusdagbok tis 10 jan

5 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok tis 10 jan

Tis 10 jan skulle bilfirman dyka upp klockan 10. Kvart över ringde jag dem. Nej, de hade ringt och lämnat meddelande till hotellet att bilen inte skulle komma förrän klockan 12. Jag gick till receptionen och undrade varför vi inte fått något sådant meddelande? Häpet tittar direktören på mig och menar att det inte inkommit något sådant telefonsamtal. Han bad att få numret till firman och skulle kontakta dem.

Härliga mangofrukter.


Under tiden gick vi till rummet för att ta en fika medan vi väntade. Knappt var kaffet bryggt förrän direktören knackar på och upprört meddelar att han har skällt ut bilfirman för dåligt företagarbeteende. En kaffeklunk senare är han tillbaka igen, denna gång för att tala om att bilkillen kommit med bilen. Klockan var nu halv elva. Snacka effektiv direktör!
Anledningen till att vi valde denna firma istället för hotellets rekommenderade Europcar var att vi ville ha en automatväxlad bil. Det fick vi nu, en Hyundai Atos. Inte direkt vacker i lacken, och igår morse stötte den visst i något som medförde att högra bakskärmen blivit kajko.
När vi väl kommit iväg i den funkade den iallafall bra, och jag tycker egentligen det är rätt skönt med en bil som smälter mer in i gatumiljön och inte direkt sticker ut som skinande ny och med färggranna dekaler som skriker hyrbil och turister på långt avstånd.
En karta hade de lagt med i handskfacket, och den visade sig komplettera vår egen hotellkarta rätt bra. Himla synd att den stora fina detaljerade Mauritiuskartan jag köpt på Vasagatan tillsammans med två resehandböcker glömdes kvar hemma!
 Alléportal leder fram till plantageegendomen.
Pelarveranda på ömse sidor och på båda våningarna.

Vi började med att åka österut till Labourdonnais som DN så påpassligt tipsat om så sent som igår. Det var en gammal domaine som visade upp hur herrefolket bodde förr. Förutom huset fanns det en fin trädgård med vackra blommor. Vi bjöds dégustation de rhum (ytterst lite för min del, som körde, och även Rolf spottade merparten). Vi fastnade för vaniljrommen som vi sedan köpte en flaska av. Vi åt lunch på plantagen, för min del en mycket smaklig sallad som gick enbart i grönt.
En prunkande trädgård med bland annat ett flamboyantträd.
 Vacker papegojväxt.
En stor landsköldpadda mumsar på mangofrukter.

Vi for nu över till östra kusten som är mycket öppnare och har korallreven mycket längre ut. Det lockade inte till badning trots att vi hade med grejer i bilen. 

Stranden vid Trou d’Eau Douce.


Sockerrörsodlingar med speciella bergsformationer i bakgrunden.

Strax norr om Poste de Flacq, på den inre vägen, hittade vi lite oväntat en nationalpark med höga barrträd. Den fanns inte med på någon av kartorna. En skylt visade att den invigts 2011. Hade vi varit förberedda med myggmedel i bagaget och vattenflaska hade vi nog gått en bit längs leden, men nu nöjde vi oss med att fota lite fina träd vid parkeringen.

 Trots den fräcka vidvinkeln inser man lätt hur höga träden var.

Vägen hem gick först ner till Trou d’Eau Douce och sedan via Montagne Blache tillbaka till motorvägen söder om Port Louis. En ganska jobbig köbildning genom huvudstadens centrala delar lärde oss att i framtiden undvika den vänstra filen vid postmuseet. En smärre miss vid sista biten hem föranledde en u-sväng i skogen strax före det stora sjukhuset, men i övrigt minimalt med felkörningsmalörer.

Mauritiusdagbok mån 9 jan

4 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok mån 9 jan

Mån 9 jan ringde jag och bokade en automatväxlad hyrbil tills på onsdag. Det känns bättre med automat om man nu ska köra på fel sida av vägen, då slipper man försöka växla med fel hand också. Vi har bilen i tre dagar, och får den levererad och hämtad vid hotellet.
Morgonstund ger bra solstolsplatser.

Vi tog en slappardag på hotellet, tänkte åka ut med glasbottenbåten, men den hade gått sönder. Vi får hoppas den är fixad till slutet av veckan. Vi tog en fotopromenad i norra tallskogen invid den publika stranden. Det var dags att rasta vidvinkelobjektivet, som inte kommit fram hittills. 

 Tallskogen norr om hotellet.
I fjärran skymtar det lilla samhälle där klädaffären låg, som vi upptäckte senare.
Tallskogen söderut, på väg till restaurang och närbutik.

Efter denna heta vandring var det poolen som gällde. Lunch åt vi på Soleil Couchante, som ligger borta vid vårt närmaste minilivs. Vi åt underbart goda calamars grillés till ett bra pris. Bästa måltiden hittills.

Den supertunna lilla ryggsäcken är perfa till proviantering.

Vi handlade med oss lite vatten och öl och traskade hem igen. På eftermiddagen gjorde jag ett nytt försök med kombon vattenkamera och snorkelutrustning, och denna gång gick det bättre. Jag både filmade och fotade, och på den lilla skärmen syns det i alla fall lite fiskar. Borde bli bättre på stor skärm, särskilt om man klipper ihop det hela lite.


Ingen superkvalitet, och eftersom man får sikta och trycka lite på chansning (man ser inget på skärmen under vattnet) blir merparten av bilderna bara tomt gröna. Men på vissa syns faktiskt lite koraller och fiskar. Tagna med badkameran Nikon Coolpix AW100.
 Koraller en bit ut utanför hotellet.
 Liten randig fisk och röd korallboll i förgrunden.
 En randig fisk med lång överfena, typ scalare.
Fler randiga fiskar.

Jag har fotat en del under dagen i syfte att använda bilderna som underlag till akvareller, men det är fasiken vad tiden går här. Så långt som att ta fram penslarna kom jag inte, får se om det blir av nån eftermiddag framöver istället, trots att vi hyrt bil.
Ikväll kom några försäljare och dukade upp ett par bord på hotellområdet, och jag köpte ett halsband till Sara. Hon fick förresten även en sari (eller vad tygstyckena heter?) igår i Grand Baie. Skönt att ha presenter fixade.
På sarishopping till Sara.
Lite oroande är väderprognosen som lovar regn större delen av veckan. Vi får hoppas den är fel, eller att det åtminstone inte blir alltför illa. Åskväder och störtregn vill jag helst inte ha när jag premiärkör på denna ö.

Mauritiusdagbok sön 8 jan

3 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok sön 8 jan
Det låg alltid en eller annan hund vid vår busshållplats. Skön skugga bland tallarna.
Sön 8 jan skulle vi till Grand Baie. Det visade sig att direktbussen just åkt, så vi tog bussen till Triolet och promenerade sen en hållplats längs gatan åt vänster, ett håll vi inte sett något av ännu. Där fick vi vänta rätt länge på en buss, och det var stekhett. 

Rolf roade sig under tiden med att fota en byst som 2001
högtidlighöll hundraårsjubiléet av Mahatma Gandhis ankomst till Mauritius.

När bussen mot St Antoine kom visade det sig att den körde stora kringelikrokar, bl.a. ut till norra delen av Pointe de Pimente och vidare till Pointe de Biches. Vi undrade hur långt ifrån vårt hotell vi egentligen befann oss, och vilken omväg vi åkt genom att ta vägen via Triolet. 

 Storgatan i Grand Baie.

Efter att ha passerat en jättelång tallstrand vid Pointe aux Canonniers ankom vi i alla fall till Grand Baie, klev av och satte oss för att svalka oss med en färskpressad juice. 

 Småbåtshamnen mitt i Grand Baie.

Strax satte sig en äldre dam bredvid oss. Det visade sig att hon var svenska, hade åkt ner hit i 15 års tid, 3 månader i taget, men denna gången skulle hon stanna i fem månader. 

 Kokosnötter en masse.
Ett underbart flamboyantträd. Inte för inte det heter överdådigt praktfullt.

Den svenska damen tipsade om en lunchrestaurang, La Bonne Marmite, som visade sig ligga i en slummig del av stan. 

 Hade vi inte fått tipset hade vi aldrig gissat att det låg en restaurang här i trakten.

Vi valde den trerätters meny hon talat sig varm för. Helt okej mat, men inget att skriva hem om till mamma direkt.

La Bonne Marmite, den goda grytan.
En hel fisk att bena ut till huvudrätt.

Efter lunchen följde vi ett annat av hennes råd, vi gick till den publika stranden La Cuvette som tydligen ligger granne med hotell Royal Palm där, enligt denna Brigitte, Mona Sahlin lär ska ha tagit sin timeoff.

 Picnic på stranden är populärt söndagsnöje.

Det var en fin sandstrand där man egentligen inte behövde badskor. Nu hade vi det med oss, så de fick bada med oss. En i taget badade, för att lämna grejerna oövervakade där kändes inte helt bra. Det var mycket folk och ett segaparty hade dragit igång på stranden.

Segaparty på stranden La Cuvette i Grand Baie.

Del 2 om sega:

The sega is extremely versatile. It can be played with full set of guitar, drums and trumpet or with no instruments at all. Anything that can make noise will do – an old jerry-can, two sticks, or a bottle and a coin, and that’s the way a sega party gets under way at the beach. 

Vi promenerade tillbaka till stan och hittade en bankomat där vi tog ut lite nya kontanter (bättre kurs än hemma), tog en fika och sen hade den urbota turen att hinna ifatt en buss som gick till Pointe de Pimente! Nu blev vi varse att det var ett ganska långt avstånd mellan norra delen av Pimente och där vi bor. Går säkert att gå den sträckan, men inget man gärna gör i denna hetta.
Middag på hotellet i vanlig ordning.

Brrrrr

2 februari 2012 / / 2 kommentarer

Det är kallt nu. Ruskigt kallt.
Jag bylsar på mig för att gå ut på promenad. Lakrits hänger glatt på med kopplet förväntansfullt i munnen.
Kasper vägrar att ens dyka upp vid räcket till övervåningen för att vinka av oss genom spjälorna. En kort och effektiv pink- och skitrunda i trädgården (då pratar vi under minuten, borde klocka honom) räcker bra, säger han och återvänder till sängen för att borra ner sig djupt, djupt.

Mauritiusdagbok lör 7 jan

2 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok lör 7 jan

Lör 7 jan tog vi bussen till Port Louis. Där skulle vi byta till Curepipe, men fick förklarat för oss att den bussen avgick från en annan busstation. Det pekades i riktning mot marknadsgatan, så vi gick längs den och hittade ett par poliser som sade att vi var på väg åt rätt håll och att vi skulle ta höger efter det gula huset. Mycket riktigt, där dök ytterligare ett myller av bussar upp.
Expressbuss 162 dök upp till slut efter att folk försökt visa oss hit och dit på stationen, och den tog oss sedan effektivt motorvägen upp till Curepipe-området, och sen vidtog en lång uppförsbacke förbi Phoenix (landets ölmärke) ända upp till Curepipe.
Curepipe busstation doldes bakom en blom- och grönsaksmarknad. Ingen vit man kunde se var stationen huserade om man inte visste om det.

Vi splittade en timme och jag hittade några nya tröjor. Vi åt sedan lunch på Monoprix Expressrestaurang i form av mackor och Lavazza-kaffe.
På bussen tillbaka somnade Rolf, och jag var bra nära också, men tyckte det var bra om nån av oss var vaken i alla fall.

Jag gick via marknaden direkt till hembussen som visade sig köra via sjukhuset (tur jag hade varit där i trakten förut på Pamplemoussesresan, annars hade jag nog blivit nervös), medan Rolf stannade och fotade lite innan han åkte hem.
Det skulle ju ha varit kul att testa utbudet i en sån här snackmobil,
men vi vågade inte av rädsla att bli magsjuka.
Tog ett dopp i poolen innan jag gjorde akvarell nr 2. För stark himmel som jag lyckades dämpa lite med en blålavering, rätt okej stenar med bättre skugga än sist (efter att ha läst i boken om blandning av skuggfärger med 20% av kontrastfärgen)  och ett hav som iofs blev fint, men för grönt i förhållande till himlen. Får se om jag försöker rätta till det senare.

Middagen var (tillsammans med de vegetariska friterade bullarna) den bästa hittills med gott lamm, faratha med curry pois de cap et pommes.
Segadans förgyllde måltiden.

Del 1 om sega: 

It is both song and dance. Accompanied by distinct instruments such as the ravane (a thin, wide drum covered with a goat’s skin), the maravane (a pebble-filled box that makes a rattling sound when shaken) and the triangle, the singer sings about the tribulations of love or the humorous side of life. The instruments provide a rhythm only, no melody. 

Mauritiusdagbok fre 6 jan

1 februari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok fre 6 jan

Fre 6 jan åkte vi till Pamplemousses Garden. Innan dess väckte Rolf mig med Låt den rätte komma in på teve – otextat! Dagen fortsatte i samma underliga stil. Bussen till Triolet fastnade bakom en sopbil och kunde först inte komma förbi. Den backade istället för att släppa förbi mötande fil. Det är ju vänstertrafik här, förresten. När två mötande bussar lyckats tråckla sig förbi kunde ju vår chaffis inte vara sämre, utan med cirka fem centimeter tillgodo på varje sida rullade han en decimeter i taget tills han var förbi utan att scratcha i. 

Inte var det många centimeter tillgodo.

Vi hoppade av bussen i slutet av Triolet och fick sen vänta en bra stund innan den till Pamplemousses dök upp. 

Någon väntade även på andra sidan vägen i Triolet.

Inga problem att hoppa av vid rätt hållplats, och inte heller att hitta in ett kvarter åt vänster efter kyrkan som tillägnats Fransiscus av Assisi.

Det fanns många vackra blommor i trädgården.
Icke-mauritier fick betala 100 rupier i inträde. Vi fick en A5-stor färgutskrift som kvitto, varpå lappen omedelbart klipptes av nästa man en meter bort. Rationaliseringspotentialen är stor på denna ö!

Svårt att inte gå under träden.
Parken var stor och till stora delar skuggig på grund av alla ståtliga palmer av olika slag. Skylten att man skulle akta sig att gå eller stå under träden, i synnerhet när det regnade eller blåste kraftigt var lite underlig – det var omöjligt att gå runt i parken utan att gå under träden… På utväg sade jag till Rolf att vi går åt vänster istället för rakt fram, varpå sekunden senare det ramlade ner en stor gren ur ett träd precis där vi skulle gått om vi fortsatt rakt fram!
Man kan nästan gömma sig bakom ett enda blad. 

Monsteran klänger sig upp på palmen.
Starkt att lyckas böja så på den hårda bambustammen.
Parkens största sevärdhet, de gigantiska näckrosorna, var lite luggslitna just nu, vilket man bad om ursäkt för på en skylt. Det fanns däremot andra näckrosor som var desto mer imponerande.
 De luggslitna näckrosorna hade ändå imponerande gigantiska blad.

Se den gula mitten …
 … som blir till stora gröna, därefter bruna, fröställningar likt stora duschmikrofoner.

Efter ett par timmar ansåg vi oss klara med parken och gick ut för att hitta ett lunchställe. Vi blev inlockade till Eighteen Café och satt där som enda gästerna. Vi fick dock luftkonditionering. Lite Baboo-stämning som Rolf försökte avhjälpa genom att likt Seinfeld komma med tips om hur han kunde förbättra verksamheten med en prissatt meny utanför. Mackorna vi tog in var väl inget att skryta över egentligen, men de färskpressade juicerna var desto bättre, liksom espresson från den nyservade maskinen.
Dessa goda juicer stod sig resan ut som de bästa dryckerna.
Det tog ett tag innan bussen tillbaka till Triolet kom. Jag skulle passa på att köpa en flaska vatten på en bar, klev in, greppade en flaska i kylen, vände mig om mot den tomma bardisken … Och blev stående. På bardiskens miniräknare satt en råtta. Jag vet inte om den tänkt betjäna mig genom att räkna ut priset eller så. Perplext tänkte jag att Rolf har kamerorna. Sen insåg jag att jag vill inte handla här. Fortfarande syntes ingen till, så jag ställde tillbaka flaskan igen och gick. En blandning av äckel och känslan av att vilken pangbild det skulle blivit förföljde mig sen en lång stund.

Sedan promenerade vi längs huvudgatan i Triolet för att dels hitta en ny keps till Rolf (han hade glömt den gamla på första bussen imorse) och dels hitta en supermarket vi sett tidigare från bussfönstret. Det sista lyckades vi med, och där inhandlades lite kryddor, vatten och granatäppeljuice samt en tvättvål.
Det här är all info man får: det är en busshållplats.
Men vilken buss som stannar här och när den kan tänkas gå får man gissa sig till. Eller fråga nån.
En ytterligare ganska lång väntan dök Pointe aux Piments-bussen upp och vi fick sätta oss på olika ställen då den var nästan full. Det var tur det, för Rolf som satt nästan längst fram fick då syn på sin keps! Vi hade alltså hamnat på samma buss som i morse. Någon hade lämnat fram den till konduktören, och den låg nu i ett fack, bara att klejma. Snacka tur som en tokig!
 Jag var rätt trött efter dagens utflykt, så jag avslutade vid poolen. Konstigt nog kändes det nästan kallt att stiga upp ur vattnet. Det måste ha svalnat någon grad, och så var det mulet just då. Kallt kan man ju inte säga det var, men kroppen har kanske vant sig lite vid värmen.
Ikväll har vi undersökt hyrbilsmöjligheten, inte bestämt något än, men det lutar väl åt bil ett par dagar. Imorgon bär det av med buss till Curepipe, vilket innebär bussbyte i Port Louis. Jag hoppas hitta lite nya tröjor i outletarna där, så jag kan slänga några gamla trasor.

Middagen var för första gången inte buffé utan en trerätters meny med val på fisk eller korv. Jag valde fisken och Rolf korven, som visst var rätt kryddig, lite åt chorizohållet. Fisken var mycket fast i köttet, men helt ok. Potatismoset var däremot nästan kallt. All fisk har senare visat sig vara åt det fasta hållet. Ofta står det bara poisson på menyn, vilken slags fisk det är som serveras skulle ju för övrigt inte göra oss det minsta klokare. 
Ny underhållning ikväll, ok musik men för hög volym.

Mauritiusdagbok tor 5 jan

31 januari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok tor 5 jan

Gammalt mixas med nytt.
Torsdagen 5 jan tog vi bussen till Port Louis direkt efter frukost. Vi har tur: bussen startar bara några hållplatser härifrån, så den var ganska tom när vi hoppade på. Inga problem att få sittplats. Vidöppna sidofönster och öppen dörr kompenserade för avsaknaden av luftkonditionering. Vi hade fasat för trånga ståplatser i kokhet buss, men det var alltså riktigt drägliga 45 minuter in till huvudstaden. Stan är inte vacker, en mix av förfallna och mindre förfallna byggnader blandades med något enstaka skinande höghus. 
Det doftade gott av koriander.
Hektiskt stadsliv.
De små butikerna är sådär löjligt ointressanta, precis som ofta är fallet både i Grekland och Kina. Vi promenerade omkring, kikad ein i ett par affärer, satt och vilade i ett par skuggiga parker, åt buffélunch på en koreansk restaurang – tråkigare mat än jag hade förväntat mig. Kimchin var dock bra liksom hönsbuljongsoppan.
 Sockerleverans som skulle in i en lagerbyggnad.
Praktisk mössa som även skyddade nacken.
Efter lunch hittade vi en espressomaskin som rattades av en långsam och ointresserad flicka. Lagom till att Rolf druckit upp sin kaffe fick jag in min kopp. Å andra sidan kostade de båda kopparna bara 70 rupier, mindre än 20 kronor.
 Utsikt från viloplats i en park.
 Marknadsgatan i Port Louis.
På marknaden framför busstationen hittade jag en fruktförsäljare och köpte två mangos för 50 rupier. Rolf kom senare ut på stranden gul om hela skägget och mös att det var den godaste mango han någonsin ätit. Får se om jag hinner vara med och smaka den andra frukten.
Busstationen hem till Pointe aux Piments.
Vi tog bussen hem igen och gick direkt ner till stranden. Jag invigde min snorklingsutrustning, fungerade klockrent. Jag simmade ut utanför de vågbrytande stenarna och hittade korallrevet, som bitvis är mycket grunt. Där fanns både vanliga akvariefiskar och sådana jag aldrig nånsin sett tidigare. Flera finare fiskar här än inne på akvariet vi besökte igår. Min favorit var en fisk med orange fläckar på grön botten och ljusblå fenor och stjärt. Lite läskig var något monster med svarta tentakler som gömde sig i en grotta.
Efter att ha vilat lite på stranden skulle jag så ut igen, denna gång med vattenkameran, tänkte jag. Men det första jag drabbades av var en kallsup med saltvatten. Något hade hänt med snorkeln! Jag försökte länge och väl komma underfund med problemet i vattnet, men misslyckades och fick ta mig upp på stranden igen. Efter en undersökning av snorkeln sade Rolf att vattnet kanske kommer in där? Och så pekade han på ett ställe framför bettet. Jag tittade och såg en fladdrande plastbit. Jag petade lite och insåg att det måste vara en ventil. Och i ventilen satt en pytteliten vit sten som hindrade ventilen från att slutas. Jag petade bort stenen och nu såg ventilen ut att slutas, med blotta ögat i alla fall.
En stund senare gick jag ner och testade, utan kameran för säkerhets skull. Och jodå, det funkade! Jag tog en ny tur utåt revet och beundrade fiskarna. Fick se några nya arter, dock inte min orangegröna favorit. På ett ställe råkade jag nudda revet med handen. Lite läskigt att det blir så grunt emellanåt, för man vill ju inte slå i något som kanske är giftigt. Det finns även en del stora stenar som sticker upp rätt långt.
 På väg ut efter att ha fixat till ventilen.
Sitter nu och väntar på att internetförbindelsen ska komma tillbaka. Jag har just köpt anslutning även till eee-pc:n, men innan jag hunnit fram till den jobblänk jag tänkt ta mig an så gick förbindelsen ner. Typiskt.
Lite senare kom wifin tillbaka och jag kunde göra klart jobbet. Middagen var bäst hittills med friterade grönsaksbollar, goda korvar och en underbar chilisås.
 Den här utsikten tröttnar man aldrig på.

Akvarellkursen igång igen

30 januari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Akvarellkursen igång igen

Idag var det dags för akvarellkurs, termin två. Jag vet egentligen inte om jag verkligen har tid med akvarellkurs nu när jag kommer att jobba heltid igen, plus hålla på med hunderiet då. Men det var kul och givande i höstas, så jag gör ett försök fram till början av april då kursen slutar. Jag tänker som så att det är först omkring där som hundevenemangen drar igång på allvar, så det kanske går att klämma in detta fram tills dess.

Akvarellkritor.

Vi hade två nytillkomna i gruppen, och jag förmodar att det var därför som vi körde grupparbete idag. Vi var sex personer som fick dela på två fullstora pappersark, och vi fick i uppdrag att måla abstrakta grejer, tre personer per papper. Sen snurrades papperet efter en stund, så man fick måla på ett nytt ställe, och rätt var det var fick vi byta papper med varandra. Alla har alltså målat lite här och var på de båda akvarellarken. Vi började med akvarellkritor – första gången jag testat sådana. Det var rätt kul, man målar rätt heltäckande med dem, och lägger sen på vatten med pensel. De är inte riktigt så täckande som pasteller, men å andra sidan inte kletiga heller. När penseln fångat upp färg från kritmönstret kunde man då föra vidare denna färg till andra delar av målningen och få en rad olika nyanser och färgflöden. Allt blev inte så vackert, men vissa delar blev rätt häftiga. Mot slutet gick vi in med vanliga akvarellfärger också och bättrade på där det behövdes.

I nederkanten skymtar partyhatten.

När de båda arken var helt fyllda av färger och former var det dags att plocka fram saxen. Vi fick varsin passepartout för att måtta in en intressant bilddel, sedan klippte vi ur den del vi ville ha.
Sedan fick vi i uppgift att hitta något konkret i den bild vi klippt ut och förstärka det genom att måla konturer och andra förstärkande effekter där. Min bild hade en gul zucchini, och sen tyckte jag att det fanns ett mauritiskt palmblad i ena kanten samt ett gammalt vhs-band. Jag gjorde sen en bild till av de rester som fanns kvar, denna gång ett överbelamrat efter-fest-bord med en partyhatt och ett sugrör.

Anna och det andra arket innan vi klippte itu dem.
Den gula zucchinin kan anas uppe i högra hörnet.
Resultatet.

Mauritiusdagbok ons 4 jan

30 januari 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Mauritiusdagbok ons 4 jan

Pool och hav i morgonljus.
På onsdagsmorgonen väckte Rolf mig. Han hade varit ute och gått en sväng och sade att det var relativt svalt. Vi åt en god bufféfrukost och gick alltså sedan ut på utforskning, valde vägen åt vänster (inåt landet) när vi kom till korsningen. Där kantades vägen av små butiker ”de luxe”, som trots de förpliktigande namnen var ytterst mediokra. Vi gick en bra bit, till nästa korsning och lite åt vänster. När den vägen plötsligt kantades av enbart grönska vände vi åter. Vi köpte en stor vatten och en minipåse nötter för bara 25 rupier i en butik som var aningen större än de övriga (säger inget om storleken).
 Lyxartiklarna lyste med sin frånvaro.
Två killar följde plötsligt efter oss från hälsokliniken, men när vi saktade in och fotade tvingades de om oss. De vände sen tillbaka efter en liten stund, och jag tror att de gärna hade lagt beslag på vår storkamera om inte Rolf hållit ett stadigt grepp om den. Sen slapp vi i alla fall dem, skönt.
 Pooja shop är begripligt, men vad gör swastika här?
Vi passerade en övergiven skola –- är det månne sommarlov här? Det är ett gäng mörkhyade barn som badar vid vår strand hela dagarna, detta kan ju vara förklaringen.
Vi gick in på akvariet och tittade på vackra fiskar, eremitkräftor och ett par hajar. Vi orkade inte vänta en timme på att de skulle matas, utan återvände till hotellet och poolen.
 Kul med ett akvarium på gångavstånd.
Till lunch gick vi ut till restaurangen nära akvariet och åt en god fisksoppa. De hade inga särskilda lunchrätter, utan det mesta på menyn var alltför dyrt för en vanlig lunch. Där misstog vi oss som trodde att vi kunde komma billigare undan än på hotellrestaurangen till lunch. Vi får testa den andra restaurangen lite längre bort och se vad den har att erbjuda. Soppan var i alla fall mycket god med en smak av koriander som till och med Rolf accepterade.
Fint ställe att ta paus när man kör Trioletbuss. 
Vi passade på att fråga ut indiern på restaurangen om bussarna och lärde oss att både bussen till Port Louis och Grand Baie gick från samma hållplats, den till GB har nr 228. Man kan byta i Triolet och komma till Pamplemousses. Likaså köper man biljett på bussen. Låter ju jättebra.
 Hotellträdgården.
Efter lunch blev det poolbad igen, det är ungefär det man pallar när solen är som hetast på eftermiddagen. Sen satt jag en stund på hotellrummet och gjorde min första akvarell på ön. Den blev inget vidare, förutom stenarna, som jag är ganska nöjd med. Rolf har gått ut för att fota, hoppas han hittar nåt bra motiv för mig att försöka fästa på papper.
Buffémiddagen var ganska trist ikväll med, de små pittoreska efterrätterna är nog höjdpunkten. Kokoskakor med smak av Rolfs mamma till exempel.
Desserterna var alltid spännande och vackert upplagda.
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑