Idag träffas Annika och jag för träning av dirigeringsfyrkanten. Vi gjorde tre olika fyrkanter: den första höll Annika på med när jag anlände i Jävsjöskogen rätt nära DaTäBK, senare lade vi två i den glesa skogen.
Den första på en äng var ganska lång och Annika hade det knepigt med båda hundarna, som ville dra in i grandungen i mitten av fyrkanten. När jag såg det bestämde jag mig snabbt för spårat och halvsynligt (osynligt, men där det inte gör nåt om han snappar något av apportsläppen) och bortsett från det första benet gick det riktigt bra. Vid det första benet ville han gira åt vänster när han i princip var framme vid målet, i samma linje som vi tidigare gått. Jag kallade tillbaka, och nästa gång ville han upp på vägen som gick parallellt. När han försökt det en gång till gick jag närmare med honom och till sist fick vi till det. Sen var det som sagt inga problem mer än att han försökte stanna till vid granarna, men då pushade jag honom vidare med upprepade Ut, som han åtlydde.
Han ville gärna tjuvpinka när vi gick ut fyrkanten, sade Annika som hade god sikt över detta bakom mig, så hon fick sedan agera kissförstörare på resterande fyrkantspromenader.
Vi pausade med fika i solen innan vi fortsatte in i skogen, som är ganska gles men risig och halvsvårgången. Det blir alltså mycket bra fotgåendeövning, där det mänskliga tempot varierar kraftigt, och hunden därmed får anpassa sig när vi går ut fyrkanterna.
Halvvägs till skogen gjorde vi förresten en platsliggning med Lakrits omgärdad av Alpha och Tindra. Vi stod tre minuter före återgång, gick jättebra ända tills jag var tillbaka. Då reser sig skrället flera gånger utan kommando. Jag gick tillbaka och gjorde om, och på tredje försöket gick det bra. Det där får vi allt nöta lite på hemma på gräsmattan, synd att få avdrag på en sån grej.
I skogen gick vi som sagt ut två fyrkanter. Ibland gick Annika först och jag efter, ibland bytte vi och lyckades smuggla ner 2 dummies vid varje vinkel så att fyrkanterna blev spårade men med dolda apporter för båda hundarna. Vi hade plastband som markerade hörnen. Både Lakrits och Cheysie gjorde sina fyrkanter superfint, över rishögar, förbi trånga sten- och trädpassager och raka fina linjer till apporterna.
På hemvägen såg jag ett bra träningsställe om vi vill ha öppen terräng med midjehög sly, perfekt till markeringar som faller ner dolt.
Får väl bli ett inlägg till ikväll, för jag fick just veta att jag kommit med på Bro-provet söndagen den 22 april som sista hund i NKL med startnummer 30. Har inte fått något mejl ännu, men detta ligger utlagt på webben. Vad roligt!
På begäran:
Här kommer äntligen lite bilder från London. Det framgår tydligt vilken otrolig tur vi hade med vädret. ”Spring has sprung” kunde man läsa lite överallt, och det stämde verkligen: fullt med folk i parkerna, blommor och grönska överallt, man kunde gå i t-shirt. Ja, vi hade faktiskt inte något mer att önska. London visade sig från sin allra vackraste sida.
Jag hade lite svårt att välja bilder, så jag lade upp en hel bibba här istället:
Eva och Sara i London i mars 2012
Njut av våren i London medan vi väntar på att den ska komma hit på allvar!
Och Glad Påsk, alla läsare!
Måste ju lägga upp lite bilder från London, men innan jag hinner ta mig an dem kommer några mobiltagna bilder från sista akvarellkursen medan jag har processen något så när färsk i minnet. Läraren hade nämligen förhinder och dök upp först på slutet av lektionen (vi var satta att jobba på egen hand första stunden) och hann bara visa ett sätt att måla får, som vi aldrig hann testa själva. Därför fotade jag hennes alster underhand, så jag skulle minnas i efterhand hur man gjorde. Så här:
Tack snälla Jordbruksverket för att ni ändrat de krångliga rabiesreglerna!
Jag skulle ta Lakrits till veterinären för att komplettera kennelhostevaccinet inför vårens stundande prov och tävlingar. Så upptäckte jag av en slump att det stod att hans rabiesvaccin gått ut i november nångång. Va?!
Jag kollade genast Kaspers papper, för de vaccinerades samtidigt, förutom att Lakrits behövde två sprutor och Kasper bara en. Så några månader borde det diffa mellan hundarna, men inte mer. Nädå, i Kaspers pass stod det att vaccinet räckte till 2013, ungefär som jag väntat mig. Två års skillnad! Hade de skrivit fel i Lakrits pass? Eller skulle vi behöva göra om hela den besvärliga och dyra rabiesproceduren med antikroppskontroll och hela baletten?
Med hjärtat i halsgropen åkte jag alltså till veterinären med en hund och två pass för att reda ut det hela. Det visade sig att man vaccinerat med två olika vaccin då för ett och ett halvt år sedan, ett med längre hållbarhet för hunden som bara behövde påfyllnad, och ett kortare för den nya hunden eftersom detta vaccin bättre bildar antikroppar. Behövde jag alltså göra om allt?
Nä, Jordbruksverket har ändrat reglerna och man behöver nu inte ta om antikroppstestet, utan bara ta en tilläggsspruta precis som vanligt. Puh. Tack snälla Jordbruksverket för att ni lättat på de dumma reglerna som sade att man skulle minnas exakt datum på en spruta som togs för flera år sedan. I höstas hade jag liksom annat att tänka på än rabiessprutor…
Nu har även Lakrits fått en långtidsverkade antirabiesdos. Inte är hundarna synkade, och inte gick det att få automatiska påminnelser på just denna vaccintyp från veterinären som det går för andra vacciner, men i alla fall. Skönt att det fixade sig!
Husse har lekt och resultatet kan ni se här. Några kuliga hopklipp:
Det var instruktörsutbildning i rallylydnad i helgen på klubben, och det behövdes hundar att träna. Kasper och Lakrits ställde alltså upp söndag eftermiddag för tre blivande instruktörer.
Vi var tre ekipage som skulle lära oss tre godtyckligt lottade skyltar.
Kasper fick vara först ut, och första skylten var enkel: sitt, höger, ett steg, sitt från fortsättningsklass. Sedan var det två skyltar från avancerad klass: sitt, hopp över hinder, återgå till föraren samt sitt, gå ifrån, kalla in.
Båda dessa var nya för oss, men Kasper skötte dem galant. Min allra bästa lilla bushund kunde hålla pli på sig och komma in till matte när han skulle. Så kul!
Eftersom det var kallt och började snöa tyckte jag sen att Kasper kunde få hoppa in i bilen, så fick Lakrits vara med för de båda andra instuktörerna. Här inledde vi med sitt, stanna kvar, höger, ett steg, sitt. Alltså nästan samma skylt som tidigare, men där hunden skulle stanna kvar istället för att följa med föraren. Första gången tjuvade Lakrits och reste sig och tog något steg mot mig innan jag kallade in, men vi gjorde om några gånger tills han fick pejl på det hela.
Sitt, gå runt hunden, ihop med fötterna och gå vidare var inga problem, den har vi gjort förut.
Sista skylten var knepig, 412 från mästarklass: vänster om båda. det vill säga att Lakrits skulle vända åt vänster samtidigt som jag skulle vända åt vänster, varpå vi (när vi lyckats trassla oss rätt) hamnade med hunden på höger sida om oss. Vänster, vänster en gång till och vi var tillbaka igen. Körde med godislockning för att få med honom, och det funkade riktigt skapligt efter en liten stund.
Sista instruktören, då. Vi började med enkla sitt, stå, sitt. Eller: den borde ha varit enkel, men Lakrits hade tillfälligt glömt bort ordet Stå, så vi fick repa det ett par gånger. Sen var det enkelt.
Det hela avslutades med två knepiga skyltar från mästarklass, 410 och 408. Sidbyte bakom var svår. Lakrits är ju så van att alltid gå på vänster sida att det var ett riktigt schå att få honom att förstå att han skulle komma bakom mig upp på höger sida. Det krävdes godislockande med högerhanden bakom knäna. Vips när han fattat och fått sin godis så gjorde han genast ett bakombyte tillbaka till vänster sida igen. Fniss.
Sista övningen var framåtsändande till kon. Här hade jag velat köra baklängeskedjning, alltså börjat framme vid konen, sen backat successivt bakåt till skylten. Men instruktören (enligt min mening den sämste av de tre) bad oss genomföra momentet i framåtföljd utan någon direkt genomgång av hur vi skulle träna in det. Det gick ju givetvis inte särskilt bra, men jag lyckades ändå få honom aningen framför mig med Före och sen ett Stanna på det. Men lärt in momentet … näe, här krävs det betydligt mer.
Det bästa var nästan att Lakrits fick lite mer träning på att utföra rallymoment nära skyltar. Vi har ju mest tränat skyltlöst, och han är ännu inte riktigt van vid att de står där, att man inte ska nosa på dem och inte heller sätta sig på dem. 🙂 I vilket fall kändes det bra, jag hade båda hundarnas uppmärksamhet, ingen nosning, trots främmande hundar i närheten. De gillade belöningarna som vankades: en Lidl-korv som dissats av oss människor och så den avlånga orange kampgrejen som legat undanstoppad ett bra tag nu. På det hela taget känns det bra inför 21 april, även om givetvis vad som helst kan hända då. Ska iallafall försöka få till en eller ett par träningar med skyltar och bana innan dess.
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer