Skogsstjärnas hundblogg

Idag var det åter träning på Carinas fina marker. Efter en del funderande hit och dit blev det pargående (Lakrits och Aya började, sen löpande Cheysie och Mixa som par 2): fotgående bakom skytt, skott mot redan förberett därsök, fotgående tillbaka i andra riktningen, varsin markering vid en sank trädudde, sen en dubbel skottapportsmarkering ut på fältet (en längre och en kortare), två dirigeringar från fältet in i skogen. Sen promenad tillbaka samma väg: dubbelmarkeringar kastades på båda sidor om fältet in i skogen och sedan skick ut till därsöksområdet. Där fick varje hund ta in två apporter. Sedan fortsatte vi bort till träsket, där det sköts en markering bort till andra sidan och kastades en på närmare avstånd. Det hela avslutades med en lång dirigering som gick parallellt med träsket.

Det mesta gick bra för Lakrits. Det han hade lite svårt för var de båda dirigeringarna utifrån fältet upp i skogen. På den första ville han springa utmed fältkanten och jag fick jobba en del för att få upp honom uppför slänten och in i skogen. På den andra fältdirigeringen hade de flesta lite problem. Hunden skulle gå utmed fältkanten och in i bortre hörnan, där det dessutom fanns hindrande rishögar. En del blåsande blev det.

Träsket var till hälften isfyllt. Lakrits var tyngst, vad det såg ut, och var den av hundarna som mest påtagligt emellanåt gick igenom isen. Det var inte djupt, men såklart tungsprunget. Det hindrade inte att apporten till sist kom in, även om han nog tappade orienteringen en del av den jobbiga terrängen med både svag is och nerfallna grenar i bortre träskkanten. Nu har han iallafall premiärbadat, och det var inga som helst problem med kylan eller så.

Måste dessutom nämna Cheysie, som flög fram över isträsket som en riktig amfibiehund. Hon verkade inte märka när det bar och när det brast. Det är inte bara Jesus som kan gå på vattnet.

Dagen avslutades med ett besök hos Svartrökarna. Det där kan lätt bli en ovana. 🙂