Skogsstjärnas hundblogg

Idag var det del 1 på flattklubbens jaktkurs för Lasse Johnsson. Jag kom med på ett bananskal, fick tipset om att det fanns platser kvar, och så var det ju så pass nära där jag bor för tillfället. Strålande väder hade vi och några bekanta ansikten hittade jag där.

Vi höll till vid SBK:s gamla kursgård Kydingeholm idag. Vi började morgonen med ett intressant teoripass och sen promenerade vi bort till en stubbåker. Vi var tolv ekipage så det blev mycket passivitetsträning och bara två apporter på förmiddagen. Ett trippelkast där Lakrits fick ta in en. Jag visade med handen så han skulle springa till rätt ställe, och det gjorde han. 

Sen var det en dirigering i motvind som blev lite omständlig för att han vek av i vinden och jag blev tvungen att förflytta mig en hel del och då tappade exakta positionen på dummyn. Han var lite tveksam i Vänster (och senare Höger), kanske för att vi mest tränat annat den senaste tiden? Denna ringrostighet försvann dock senare under dagen.

På eftermiddagen bytte vi till ett annat stubbfält, där det till på köpet kom en gigantisk skördetröska farande och skulle klippa allra bortersta delen av fältet, som inte var avverkat än. Det gav en del störning och buller när den var som närmast oss.

Linjen pausar på stubbåkern medan Lasse J ska förklara något.

På eftermiddagen fick Lakrits ta in en svår markering ner mot vasskanten. Han hade uppenbarligen inte sett markeringen, som föll lite snett bakom linjen, så det hela förvandlades snabbt till en dirigering. Här ville han inte gå Höger mer än ett par meter (mot vinden), sen föll han ner mot vasskanten istället. Fick kämpa en del med detta och till slut tog jag in och skickade om. Jag förflyttade mig även nu en hel del, och eftersom jag från början varit dold av delar av linjen hade jag en lite diffus bild av nedfallsplatsen, så jag tog hjälp av linjen för att dirigera honom rätt. Jag hade nästan gett upp och skulle kalla hem honom för gott när han råkade snubbla över den, Bra, för han hade jobbat fint på slutet och verkligen försökt följa mina anvisningar.

Senare fick han en lång markering uppe i en skogsbacke, och den tog han väldigt fint. Han fick söka runt lite eftersom ägget var rött och inte syntes så bra för honom, men när han kom rätt i vind plockade han den direkt.

Någon fick en markering i samma trakt men lite mer åt höger, invid ett par höga granar. Den gula labben letade idogt, utan resultat. Till slut gick Lasse fram och kollade, och lade ut bollen lite enklare så hunden kunde lyckas på ett omskick. Han vinkade senare fram oss alla så vi skulle se: i diket låg en stor och djup rishög och bollen hade hamnat långt ner under alla grenar. Nästan omöjlig att ta. Medan vi var framme och kikade fick alla hundar sitta passiva och vänta ute på åkern.

Här hade vi nog gått tillbaka halvvägs. Lakrits är nummer två från vänster och ligger ned. Karin Cleeve är tillbaka och belönar sin hund medan Lakrits ligger kvar och väntar på mig.

Den sista apporten han fick hämta var en i en utkastad serie på sex apporter. Jag fick välja som nummer tre och valde en björk snett ut åt höger. Jag blåste honom lite för långt åt höger, det var svårt att se att det var ett dike framför björken där apporten åkt ner. När jag justerade det kom den hem meddetsamma.

Sammanfattningsvis är detta nästan svårare för oss förare än för hundarna. Det är mycket att hålla reda på och att markera med bra minnespunkter långt borta i fjärran, så man har koll även när man flyttar på sig. Svårt på gigantiska stubbåkrar där allt bara ser lika, lika ut.

Imorgon blir det en spännande dag med premiär för oss båda på riktig, skarp jakt på rapphöns. Rapport kommer.