Skogsstjärnas hundblogg

Har fått backa på det där med att sova uppe som vanligt. Flera nätter nu har det varit täta kissbehov med trött matte till följd. I natt fick vi dock sova från 2 till halv 7.

Kasper vill gärna gräva ned sina värdefulla ben. Men gräva inomhus? Tja, man kan ju alltid förstöra sin fina säng (har med nöd räddat den underliggande kudden från att bli sliten i tusentals fragment). Eller varför inte gräva upp den nya liggpläden i kökshörnan, så att den istället för att ligga snyggt fyrdubbelt hopvikt ligger i en trasslig sörja med benet underst?

Igår haglade det och regnet vräkte ned just när Sara och Kasper skulle ut och kissa. Trots regnjacka vägrade han. Så snart det slutat regna gick de ut igen, och nu var det mycket trevligare att göra sina behov…

Jag valde ju att börja med att ha Kasper i sin säng i köket, med kompostgaller runt. Jag ställde upp en extrasäng och sov bredvid. Den första veckan gick vi ut 1-2 gånger per natt. Sen var det 3-4 nätter med en nattkissning per natt. Den sista tiden har han somnat hos oss i tevesoffan på kvällen, sen har jag burit upp honom för kvällskissning kanske vid halv elva eller så, därefter lagt honom i sin kökssäng. Sen har vi sovit hela nätterna fram till sex-halv sju. Så inatt, efter två veckor, bestämde jag mig för att testa att sova i min vanliga säng, men lät extrasängen stå kvar nere i köket. Hörde honom vid halv sju, då jag gick ned och tog ut honom för kissning. Sen frukost, därefter tillbaka till sängen. Egentligen var han superpigg och ville busa, men jag tyckte vi kunde sova lite längre på söndag morgonen. Nu sov jag bredvid honom i extrasängen, och han kom till ro efter att ha försökt gräva ned sitt tuggben i bädden en stund. Klockan åtta vaknade han igen, och vi gick ut och bajsade och sen på morgonpromenad i regnvått gräs.
Helt ok, jag kör nu vidare så en natt eller två. Sen kan man kanske plocka undan extrasängen och få ett ganska normalt kök igen…

Ingen rädder för vargen här…
Trots att Kasper bara bott här ett par dagar leker han redan hur modigt som helst med grannhunden Simba.

Men ibland måste man ju vila också. Kasper blir trött fort.

Han är ganska rumsren, hittills har vi statistik med bara 2 kissningar och 2 bajsningar inomhus. Alla tillfällena är våra missar, som inte varit uppmärksamma nog på hans signaler.

Visst är han ett charmtroll där han gnager på sin morot?

Idag har han träffat en tvåårig pojke och det gick visst riktigt bra. De lekte fint med varandra, inte för vildsint.

Kasper orkar vara vaken kanske en timme i sträck. När han börjar bli för bitig och jobbig sätter vi honom i sängen inanför kompostgaller, och han kommer till ro.
Har klickat in honom och med hjälp av pyttesmå hemgjorda köttbullar (ugnstorkad köttfärs) får jag honom nu enkelt att komma när jag ropar på honom. Har börjat träna kontakt. När han är still och tittar på mig klickar jag och ger en pyttebit.
Vi badade Kasper för första gången. Först var det ok att stå med tassarna i ett par cm vatten i badkaret, men när han fick vatten på kroppen blev det lite läskigt. Ynklig stod han vid kanten medan jag snabbt schamponerade och Sara höll i. Att torkas med en sån där absorberande handduk efteråt var superskönt.
På eftermiddagen fick han träffa grannhunden Simba för första gången. Simba är ungefär så stor som Kasper kommer att bli, en blandning mellan västgötaspets och pudel. Kasper var lite orolig först och fick sitta på gräset i min famn. När han själv kände för det fick han hoppa ner och nosa lite närmare. Simba var kopplad först, men när de verkade acceptera varandra utan problem kopplade hans matte loss honom och de fick leka en stund på gräsmattan. Kasper blev modigare och var snart inte alls rädd att ta för sig. Tror att de kommer att bli bra lekkamrater som kommer att ha kul med varandra framöver.
Igår kväll var Kasper en gosis framför teven, låg och sov i min famn närmare två timmar. Sen ville jag väcka honom och ge mat och kvällskiss, och då var han otroligt sprallig och lekfull. Det var svårt att få honom att varva ned för att kissa ute, han ville bara bita i byxben och leka. Till sist hämtade jag halsbad och koppel, och efter att ha kämpat i det en stund (inte direkt koppelvan än) lugnande han ner sig när han insåg att han inte kom loss. Kissade vid elvatiden, kanske.
Sen sov han lugnt. Jag låg åter på den tillfälliga sängen i köket, och vaknade själv för att jag behövde kissa vid halv fyra. När jag kom tillbaka hade Kasper vaknat och jag tog ut honom. Han bajsade, men den här gången hade jag påse med mig och slapp leta i ficklampans sken. Långt nattlinne är väldigt roligt att bita i för en liten valp. Han hade lite svårt att komma till ro efteråt och gnällde säkert en kvart innan han kopplade av och somnade igen.
Efter nattpausen sov vi båda till klockan sju. Kissning, frukost (han äter kanske hälften av vad uppfödaren rekommenderat, men får ju dessutom lite tillskott när vi tränar) och sen lekte vi lite med ett stort mjukisdjur inne, gamla Karl Oskar Sunesson, som jag fick på skoj av några kompisar för trettio år sen. Om det mjukisdjuret hade levat, hade han varit död nu, så som Kasper tagit hand om honom. Kasper hade stor energi kvar, så jag tog ut honom för lite klickerträning med en köttbulle i minst tio bitar. Han är väldigt uppmärksam när han ser klickern i handen och kommer direkt när jag ropar. Om jag byter och försöker vänta ut honom tills han tar kontakt blir han fundersam en stund, hoppar mot handen och fattar inte vad som sker. Men när han lugnat ner sig och tittar upp, får klicket och belöningen så fattar han igen. Känns jättekul att det går så bra alla redan.
Vaggsång när han ska komma till ro fungerar lysande. Sjunger ju hellre än bra, men Vyssan lull fungerar lika bra på Kasper som det gjorde på Sara när hon var liten. Det är nog den lugna rösten som gör att han kan koppla av. Det tänker jag definitivt fortsätta med så länge det funkar.
Nu dags att jobba en stund tills han vaknar.

Nu är det bara två dagar kvar. I morgon åker vi ned till Småland och övernattar hos släkten. Lördag morgon hämtar vi Kasper hos uppfödaren. Oj, vad spännande det blir.

Valparna veterinärbesiktigades igår och alla befanns må prima. Kasper var den som tjöt mest vid chipningen, men nu har han ID och allt.

Enligt uppfödaren är Kasper den som vill kampa, medan två av de andra herrarna redan lyckas klättra över kompostgallren. Och jag som just bunkrat upp mig på sådana i tron att då får man lite lugn och ro. Hoppas han inte lär sig av dem…

Okej, dags för en packlista till hemfärden:

• 9000 kr (har redan betalat 1000 kr i handpenning)
• halsband och koppel
• bajspåsar
• vatten + skål
• tidningar + handdukar
• lite hundmat + majsvälling
• kanske väskan ifall han gillar att ligga i den, man kan alltid testa
• kameran

Någon som kommer på något mer? Skriv gärna ett inlägg.

Uppfödaren skickade denna bild men försäkrar att Kasper inte har grävt hela hålet själv.

Nu finns Kasper i Svenska Kennelklubbens databas.

Senaste nytt från uppfödaren: de har börjat klättra i trapporna. För bara några veckor sedan, när vi var nere och tittade på dem, kunde de nätt och jämnt gå en meter eller två, innan de blev trötta och lade sig ned igen. Snacka att det går snabbt!

Systern Biancas lilla ägare, uppfödarens treåriga dotter, hittade till sin förtjusning samma fleecetyg som Kasper har i sin filt hos uppfödaren. Så nu har Bianca och Kasper likadana filtar.