Skogsstjärnas hundblogg

Skrev häromsistens om
a) hoppa ned i cykelkorg: har bara tränat det något lite sen sist, står på ungefär samma status som tidigare.
b) stå: här har plötsligt polletten ramlat ner, och jag har ett antal gånger nu fått ett ganska bra stående, även om han ibland tar ett eller två steg framåt samtidigt som han reser sig.
c) backa: fungerar nu om jag går mot honom och säger backa. Då tar han några steg bakåt, jag klickar och belönar. Får köra lite till innan han fattat så bra att jag kan stå still och ge kommandot. Men framåt går det helt klart även här.
Igår var vi på Enzo-dejt och sen sov han sött under en fleecefilt hela eftermiddagen. Idag var vi ute i skogen och letade cache, hoppade upp på stenar och hade kul. Fika i fint läskydd med tak var också mysigt, tyckte Kasper. Då kunde han springa ut och in i regnet och få mackabitar och annat godis lite som det passade honom.
Enzo och vi hoppas på att komma med på en kurs med Eva Sognevik som startar snart. Vore jättekul, för då får vi en träningskompis att öva med mellan kurstillfällena. Sen drar gamla kursledaren igång igen med fortsättningskurs i mars, får se hur datumen passar in.

Har inte några färska Kasper-bilder just nu, får återkomma med det.
Vad har hänt sen sist?
När vi var ute på kvällspromenad för närmare två veckor sedan och gick under en mörk viadukt ryckte Kasper plötsligt till där han gick och nosade. Det fanns en liten vattenpöl där, så jag trodde att han blivit rädd för sin spegelbild eller liknande. Men plötsligt slog han till bromsen och ville inte gå. Jag gick trots allt vidare med motsträvig hund och skulle några meter senare belöna med godis för att han hängde med. Då fick jag blod på fingret!
Öppnade munnen och såg att det kom mer blod, men det var så mörkt att jag inte såg ordentligt. Vi vände om och gick tillbaka hem. Hade han svalt en glasbit?
Väl hemma hade blödningen lugnat ned sig och man såg att det inte var inne i munnen såret var, utan framme på själva nosen. En skarp röd skåra mitt i det svarta. Nu var Kasper lugn och glad igen. Höll koll närmaste dygnet på honom och avföring, men som tur var hade han inte fått i sig något glas, utan bara nosat på det och skurit sig.

De problem vi jobbar mest med annars är fortfarande att få honom att gå fint i koppel och att vara lugn när det knackar/ringer på dörren. Vi gör väl små pytteframsteg, men inte går det fort.

De senaste promenaderna har Kasper alltmer börjat lyfta benet som en riktig hanhund. När han varit lös i skogen har han stannat och markerat på flera ställen. Jag vägde honom för någon vecka sedan och han var då uppe i 6,4 kilo. Han är ju halvåret på lördag, så det är väl bara att inse att man har en unghundsperiod att se fram emot. Gulp.

Häromdagen kom en tvååring på besök. Kasper var otroligt intresserad, De har träffats tidigare, men nu skulle de vara tillsammans hela dagen.
Vi började med att ha Kasper avskiljd, på andra sidan en gallergrind, tills lillpojken kommit till rätta. När vi sedan släppte ihop dem fick vi säga Ner rätt många gånger till Kasper, som gärna ville hoppa på pojken.
Tack och lov lugnade han sig snart och de fungerade bra tillsammans. Ett par hopp bakifrån klarade pojken galant utan att varken tappa balansen eller bli rädd, men i övrigt höll sig Kasper på mattan.
Skönt att se att besökare går bättre och bättre.