Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 194 av 199)

Inspirerad av Linas GF-dagbok

Lina med Pejla har skrivit så bra inlägg i sin blogg om att klicka grundfärdigheter. Blev inspirerad att försöka samma sak med Kasper, fast vi har ju inte kommit lika långt i vår träning. Så här skriver Lina:

Vilken/vilka GF ligger högst? Vilka är svårare att plocka fram? Hur ser latenstiden ut?
Planen är att vid första passet förstärka det första hon bjuder på; sedan paus; och fortsatt förstärka på nästa GF hon bjuder på osv. Fokus på rena repetitioner av beteende – inget stort fokus på precision (alltså inte på hur hon sätter sig, hur hon lägger sig osv, utan bara att hon gör det).

En länk till Pejlas blogg finns i vänstermarginalen.
Nu till hur det gått för oss hittills:
Pass 1 – Spisen – Sitt
Sitt var det första han bjöd på, så jag körde 20 repetitioner med det.
De två första satt bra, men rep 3-8 bestod av mycket Ligg, Stå och lite Backa! Dessutom började han gläfsa lite för att han inte fick någon respons. Backa var förvånansvärt, för det är något vi har börjat träna ganska nyligen, och vi har inte kört intensivt alls, utan ett par pass bara. Iallafall gjorde han en så snygg backning att jag bestämde mig för att klicka på det om han skulle bjuda på det någon mer gång.
Rep 9-10 gick bra, 11-12 var sedan tillbaka till 3-8-läget med Ligg och Stå. 13-15 gick bra med rena Sitt. Rep 16 bjöd han på en Backa igen, så då klickade jag det. Rep 17-18 gick bra och 19-20 kom Backa fram och jag klickade dem.
Resultatet var 9/20 Sitt + 3 Backa som jag bestämde mig för att förstärka.
Rätt tveksamt alltså, och jag har märkt på sistone att när jag säger sitt för att t.ex. ta på kopplet lägger han sig ofta istället. Det var längesen vi övade Sitt rent inne, så det verkar helt klart vara dags för en repetition. Ute fungerar Sitt bättre, mycket kanske för att den lille herrn inte tycker om att bli blöt och kall om magen, så han ligger i princip inte utomhus nu. Har tänkt vänta tills det blir varmare med att ta upp den träningen.
Pass 2 – köket – Kontakt
10 repetitioner av Kontakt.
Kontakt var det första han bjöd på, så det blev det. Alla 10 satt till 100 %.

Pass 3 – köket – Backa
10 repetitioner av Backa.
Alla satt till 100 %. Jättekul att en ny färdighet kommer så spontant!

Nästa dag:
Pass 4 – köket – Sitt
Bestämde mig för att köra lite mer Sitt eftersom det var så skralt resultat dagen innan. Jepp, det satt finns med 100 % träff.
Pass 5 – köket – Ligg
Av 10 repetitioner gjorde han 7 Ligg, 2 Sitt och 1 Backa.

Det här måste vi köra vidare med. Andra grundfärdigheter vi borde testa av är Stå och Ingång (runda mig och sätta sig på vänster sida).

Husse är konstnärlig

Nu har husse lekt vidare med en del andra bilder från igår. Det blev så många bra bilder att det är svårt att välja. Bland annat finns det många härliga afghanbilder och en fin liten basenji.
Kolla och njut av fart och fläkt!


Kasper får sitt lystmäte på hundkompisar

Hundöarna på Drottningholm måste vara så nära ett hundparadis man kan komma.

Storleken har ingen betydelse. Alla är kul att leka med.

Hmmm… ska den där lille få vara med, tycker du?

Vi låtsas att vi är ute på savannen och smyger…En förnäm afghan lade sig i leken. Den var hur kool som helst.

Om jag gömmer mig bakom trädet… Ser ni mig då?

Ytterligare en gårdshund. Vad ska vi göra nu?
Det går undan när man blir jagad av en dalmatiner.
Småhundarna tar det lite lugnare.
Men hallå! Vad är du för en?

Är det säkert att du är en hund?
***
Och så var det dags att gå tillbaka till bilen. Ropade på Kasper att kom, nu går vi. Och han följde med! Över bron. På nästa ö fanns ett par hundar till att leka med. Kom nu går vi! Jepp, han kom direkt. Följde fint med till grinden, där han blev kopplad innan vi steg utanför paradiset igen. Så bra det kändes, till skillnad från de senaste incidenterna…

Tur att det växer godis på stenarna

Jag får nog börja med långlina igen när vi är ute i skog eller på äng. Idag lekte han lös med fyra hundar (varav en var tänkt lekkamrat) och gissa om det var svårt att få honom att sluta. Till slut hittade jag en sten som jag kunde lägga godis på, det blev min räddning. Han ÄLSKAR att hoppa upp på alla stenar, för det växer ju så mycket godis på dem.

Kände mig som ett ufo

Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så – låååångt bort – kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka… Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!

Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute…

Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!

Längtar verkligen efter kursen nu… Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.

Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare…)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill…

Kasper står fint och busar på brygga

Vi försökte få Kasper att stå lite fint på begäran. Lite svårt med ljus och koncentration, så den här var den bästa vi fick till. Normalt får jag ju inte stå på bordet, så varför nu?


Lite bilder från dagens soliga sjövandring. Kanonfin dag, tyckte vi alla.

Kasper miljötränar

Idag åkte vi in till stan. Kasper uppförde sig väl inne i en fotobutik. Varken stativ eller objektiv nerrivna. Vi är tacksamma.
På gatorna var det mycket att nosa på, men han gick skapligt fint utan att dra särskilt mycket. När vi kom ut på Rålambshovsfältet och Smedsudden blev det en annan femma. Massor av intressanta hundar och dofter. Träffade en annan gårdshund med samma färger. Han var två och ett halvt år, inte högre än Kasper, men aningen grövre. Bägge var kopplade och det blev lite morrande från den äldre hundens sida. Kasper såg lite förvånad ut, han är inte van vid sånt.
Därefter åkte vi på besök. Efter att ha lugnat ned sig kopplad de första fem minutrarna gick det sen jättebra lös med både lägenhet, skor, barn och leksaker. Han till och med sov en stund ovanpå en tiger.
Särskilt kul var att barn och hund kunde leka sida vid sida. Betongbilen laddades med kaksmulor. Sen kördes betongblandaren runt runt och smulorna åkte ut på golvet. Kasper fick äta upp. Ett lysande samarbete mellan barn och hund! Tyvärr inga bilder på detta.

Husse är konstnärlig

Husse har gjort ett extra vackert porträttfoto av en bild som togs för ett tag sedan. Fin, va? Smöra lite, så blir det kanske fler…

Kasper hittar stora kompisar

I söndags var vi ute och cachade. Hamnade i en brant och hal backe med berg i dagen invid en stor gammal ek. Jag hade fullt upp med att ta mig uppför denna klippa och bestämde mig för att släppa Kasper för att få båda händerna fria och kunna koncentrera mig på uppgiften utan att drabbas av ett koppelryck mitt i en känslig passage. Hunden försvann uppåt, betydligt smidigare än matte.
Jag hittade cachen och började logga. Husse stod på grusvägen nedanför och undrade vart Kasper tagit vägen. Vi började ropa och vissla. Ingen reaktion. Normalt kommer Kasper tillbaka så snart han märker att vi inte hänger med. Det har vi tränat sen valpben genom att gömma oss bakom buskar och stenar.
Jag fixade klart det jag skulle och precis när jag var klar någon minut senare kommer Kasper nerskuttandes från busksnåren. Jag klappade om honom, men något godis blev det inte.
Just då kommer en kvinna med en vorsteh (tror jag) gående och jag kopplar Kasper. Hon börjar prata med husse.
– Var det er hund som jagade två rådjur därborta? Det var en liten hund. Rådjuren hoppade över en bred bäck, och hunden ville hoppa efter, men kunde inte.
Där ser man. Här var jag glad att Kasper kommit tillbaka, lydigt, om än lite sent. Nu fick vi en helt annan version av händelsen. Gulp! Rådjursjakt (eller annat vilt) vill vi absolut inte att han ska hålla på med. Vi kanske får ompröva att ha honom lös i skogen, men det är ju det absolut roligaste och trevligaste vi gör, tycker både han och vi: lufsa omkring i terrängen med honom skuttandes runt benen och en liten bit bort, sätta oss och fika nånstans och njuta av sol och friska dofter, plocka svamp eller bär eller ta en cache.
Nu sätter vi vårt hopp till kursen hos Eva Sognevik som vi ska börja på den 6 februari. Hoppas att hon kan ge råd om sånt vi har missat när det gäller kontakt och inkallning.
Och vilken jäkla tur att bäckdiket fanns.

Nostalgi och sommarlängtan

Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!

Nu längtar jag verkligen till sommaren…

Äldre inlägg Nyare inlägg