Kasper har lärt sig vänta fint på korven som ligger på tassen. Två gånger har jag lyckats med placering på nosen också, men det gick inte när det var filmdax.
VaBK – första praktiktillfället (mån)
Vi skulle samlas vid bilarna med hundarna inuti. Värsta lervällingen på parkeringen. Väl där hade de ändrat sig, nu skulle vi göra detta nästa gång istället uppe vid deras bilar, längre från vägen, om någon skulle sticka. Alltså hade jag ingen chans att låta Kasper få nosa runt i förväg. Vi skulle gå på rad upp till stugan och appellplanen. Jag gick först och Kasper var givetvis heldragig. Lade en loop runt midjan på honom (half-hitch) så han lugnade ner sig.
Första halvan av lektionen handlade om att passera de andra hundarna på utsidan och insidan. Nästan samtliga var mycket dragiga. Sen skulle vi binda kopplet i midjan och gå utan att hålla i kopplet, styra hunden i sidorörelser med kroppen istället för att dra med handen. Helst skulle vi vara tysta, men det går stick i stäv mot vad jag lärt mig hos Eva, så det struntade jag i. Det var svårt att styra med kroppen, särskilt åt vänster, då jag var rädd att trampa på Kasper med mina dubbskor. Kan nog vara värt att öva lite på.
Vi hade teoripass mitt i lektionen och tog in hundarna och band dem i väggkrokar. Kasper satt i en hörna med en golden på ena sidan och en vit herdehund på andra sidan. Bägge urintressanta. När han inte fick komma till dem gnällde han konstant hela tiden. Mycket enerverande för alla. En gång lyckades han tråckla sig ur sele+halvstryp (hade för säkerhets skull bundit upp honom i båda delarna) och hann fram till golden. Nästa gång måste jag försöka komma ihåg att ta med ett vanligt halsband.
När vi kom ut igen var han mycket mer fokuserad. Kanske vande han sig vid tanken på de andra hundarna, trots allt, därinne. Vi fick öva att gå slalom mellan uppställda koner, lite sitt-och-stanna-kvar. Detta kan han ju egentligen, och med den bättre fokuseringen slutade lektionen inte alls så illa som den hade börjat.
Frågade handledarna efteråt om detta med nya ställen, dofter och fokusering, och fick rådet att försöka komma på torsdagsträningarna för att miljöträna honom mer. Antingen träna själva, eller bara sitta vid sidan av och passivitetsträna. Ska försöka det på torsdag, är nog precis vad Kasper behöver.
Inga egentliga nyheter på lektionen, det som gav något var miljön och hundstörningarna.
Cattlins fortsättningskurs – andra kurstillfället (tis)
Vi hade en riktigt givande kurskväll hos Cattlin igår. Åkte tidigt och besökte Skoby hundhotell på ditvägen (riktigt bra ställe, var mitt intryck), sedan fick han nosa runt i lugn och ro på gräsplanen. Sen började vi träna lite smått, enkla grejer för att få upp kontakten och intresset. Lagom tills vi var uppvärmda kom de andra, och han blev givetvis superspeedad igen. Men inte värre än att när den riktiga träningen började så kunde han fokusera nästan hela tiden på mig och det vi skulle göra. Jättekul!
Vi var fyra hundar, två större (en storpudel och en svart av okänd sort) och två mindre (en långhårig tax och Kasper). Den andra gårdisen var hemma magsjuk, stackaren. Vi övade på att gå, stanna, vända helt om osv. För samtliga sade Cattlin att hundarna gick för långt ut, satte sig snett osv. Här kändes det som att vi var på någorlunda samma nivå, vilket är kul. Nästa gång ska vi jobba parvis med detta, så man slipper kika ned på sin egen hund. Cattlin menade att blicken mot hunden gör att hunden kan trängas ut åt vänster, så om man inte tittar utan går rakt fram finns chansen att hunden kommer in närmare. Träningskompisen ska då meddela när hunden går rätt, så man kan klicka och belöna vid rätt tillfällen.
Vi fick prova att bära apportbockar. Kasper fick en liten i trä, och blev intresserad av den genast. Vi lattjade runt lite med den och jag klickade så snart han bet tag i den på rätt sätt. Han hade en tendens att bita i kulan, vilket han givetvis inte fick belöning för. För att vara första gången tycker jag vi kom riktigt långt med detta också.
Sedan tränade vi lite target igen, det var längesen. Kasper fick ett för honom helt okänt blått lock och han fattade direkt att det var en target. Så kul! Vi lade targeten i bakkanten av en ruta som inramats av fyra röda koner, detta för att lära hunden att springa in i rutan och stanna där, tydligen en del av lydnadsmomenten om man ska tävla. Tanken är att hunden så småningom ska få bilden av att targeten ligger inne i rutan, och sen söka sig in även om en target är dold eller saknas (på tävling tror jag rutan måste vara tom), då ska de fyra konerna ge rätt associationer och hunden ska göra rätt ändå. Nåväl, det kommer väl att ta ett tag innan vi når dit, men nu fick jag ytterligare en anledning att köpa en bunt koner. Hade ändå funderat på det för att göra småhinder till trädgården, plus att ha till Saras övningskörning, så hon lär sig bilens fyra hörn.
På slutet fick vi hoppa lydnadshindret. Tre plankor för Kasper vilket är hans mankhöjd och den höjd man ska hoppa på riktigt. Han har inga problem alls med detta. Efter ett par gånger kunde jag sätta honom, koppla loss, säga stanna kvar, gå till andra sidan och kalla på honom med god belöning. Efter ett par hopp fick han upp farten och började tycka det var riktigt kul. Cattlin fotade, får se om det blev nåt…
Igår åkte vi på cykelutflykt. En mil ungefär. Givetvis fick inte Kasper springa hela den sträckan, han varvade med att sitta i cykelkorgen. Gissa vilken spejare han var då. Spanaren. Den självutnämnde utkiksposten. Måste hålla superkoll på alla lukter vi for förbi, alla människor vi mötte.
Rätt var det var såg jag en person med två hundar komma nedanför en backe. Jag stannade rätt långt ifrån för att inte riskera att han plötsligt skulle försöka hoppa ned från korgen. Och bli hängande halvvägs… Då kom ytterligare en hund från vänster. De promenerande hundarna började skälla och dra mot varandra. De märkte liksom inte Kasper där han satt högt uppflugen. Han märkte dem, däremot. Höll ett fast tag i selen så han inte skulle få för sig något. Det gick bra och vi cyklade vidare. Ett par gånger var det lite läskigt, när han bytte ställning i korgen. Egentligen skulle jag vilja ha lägre tyngdpunkt på den, och lite högre kanter. Men de korgar som finns med högre kanter har också en mindre botten, och den här kan han rulla ihop sig och ligga i. De korta stunder han har gjort det har cyklingen känts som säkrast. Tyvärr vill han oftast sitta, för då har han bättre koll.
Att stanna är också knepigt. Jag saktar in i god tid, och i princip rullar fram sista biten. Ändå, när jag trycker in bromarna för att få stopp är ju Kasper oförberedd och åker lite framåt. Om jag skulle behöva nödbromsa skulle han väl åka som en vante tills det lilla styrkopplet (30 cm) stoppar honom. Han kommer ju inte så långt, alltså, men det känns ändå lite läskigt. Måste få honom så van och trygg däruppe att han inte får för sig att det vore roligare där nere på marken.
När vi kom fram till grusvägen till Molnby fick han springa vid sidan om. Tror han tyckte det var skönt att få sträcka på benen efter de 4 km eller så han suttit i korgen. Vi klarade att passera hästar i hagar, men när det kom två ryttare stannade jag och godismatade Kasper tills de var förbi.
Det är andra gången nu han plötsligt har börjat tugga i springerrepet. Det är hans kiss-/och bajssignal! Det svåra är bara att lägga märke till beteendet direkt, för jag måste ju ha största uppmärksamheten framåt, och kollar bara lite emellanåt snett ned bakåt åt höger. Men den signal jag efterfrågade häromdagen finns där helt klart.
Nästa asfaltsträcka fick han åka korg igen, för att sen få springa sista biten hem längs cykelvägar med gräskant. Gissar att han totalt sprang kanske 3 km, det är nog max för honom just nu. Idag vilar vi från cyklingen.
Istället har vi tränat lite i trädgården. Gå fint (ganska) intill mig, även när jag vänder höger. Backa och stanna. Sitta på vänster sida och börja vända runt åt vänster. Allt har gått skapligt bra, även om det givetvis kan slipas till mycket mer. Men ack, vilken skillnad det är mot Cattlins gräsmatta. Imorgon ska vi på VaBK-kurs med start inne i bilarna. Blir spännande, han kommer säkert att vara otroligt speedad när han kommer ut och får se de andra hundarna.

Vårkänslor får man av den här bilden, tagen idag.


Hurra! Kasper har klarat rabiesvaccintestet. Så imorgon bär det av till veterinären igen för att få ett hundpass utfärdat. Kasper måste följa med, till min förvåning. Hoppas han får lite positivare syn på det rosa huset den här gången.
Tog en cykeltur med Kasper i det fina vårvintervädret, samma runda som vi har kört förut. Rätt var det var tvärsatte han sig och bajsade. Mitt på en uppfart. Givetvis kom en bil som skulle in där.
Kissat hade jag ju sett till att han gjort innan vi startade, men bajsar gör han ju faktiskt inte varje gång vi är ute. Hur får man till en bajsnödig-signal när man är ute på cykeltur? Nåt att fundera på…
Igår var vi då på första kurstillfället på fortsättningskursen hos Cattlin. Vi kom iväg lite senare än tänkt och anlände fem minuter försenade. Inte bra, för Kasper blev som tokig på denna välluktande gårdsplan. Undrar om han minns den från i höstas?
Vi har ju varit på andra intressanta gräsmattor sedan dess, på brukshundklubben och hemma hos Eva i Frösunda där det både finns massor av hundar, och även får och hästar. Men det verkar som om inget kan slå Cattlins gårdsplan.
Suck. Halva lektionen gick åt att överhuvud taget försöka få kontakt med honom. Hallå, befinner vi oss på samma planet?
Andra halvan gick, åtminstone stundvis, lite bättre. Vi började träna backa (vilket vi redan tränat inne i köket, som tur var), backa och stanna och sedan embryot till vänstersväng där hunden ska backa något steg samtidigt som den vrider sig åt vänster. Tanken är ju att ge plats åt föraren att vända om åt vänster. Kasper beter sig på allehanda sätt i denna övning, men allt som är en liten antydan åt rätt håll klickar jag och belönar. Vi får traggla detta både inne och ute den här veckan så får vi se hur det utvecklas.
Något som var kul var att Hedda var med, en annan gårdshund från samma kull som Morran (från Navarras kennel som vi besökte i somras). Hedda är nu 14 månader, klart mindre än Kasper. Hon var lugnare men vägrade sätta sig – för kallt med lite snö på gräsmattan. Typiskt gårdshundsbeteende med andra ord.
Övriga hundar på kursen var en tax, en märkligt klippt hund som i mörkret såg ut som lejonklippt pudel framtill fast med retrieversvans – finns såna konstiga hundar? Sen var det nån större hund, kanske en flatcoated retriever och eventuellt någon mer. Var så upptagen med Kasper att jag inte hann kolla så noga.
Nästa gång måste vi vara där minst en kvart innan så han hinner nosa av planen lite. Det kändes precis som vi var tillbaka på Steg 1-kursen. Undrar om det blir lika kaotiskt på måndag på brukshundsklubben? Där ska vi ju starta med att ha hundarna i bilarna, så där blir det ingen gå-och-lukta-i-förväg-chans. En sak är säker – det är den här typen av träning han behöver en masse, för hemma beter han sig ju på ett helt annat, mycket lugnare, sätt.
Vi bytte hundar! Först fick jag lille busige charmtrollet Sixten, bichon havanais, och det gick kanonbra att gå ett varv med honom fint vid sidan. Nytt byte, denna gång blev det rottweilern Arrak. Lite mer tyngd, men det gick bra det också. En härlig hund, faktiskt, med en tuff liten tonårsmatte som jobbar jätteduktigt med sin hund.
Vi körde rätt många inkallningsövningar, nyttigt med mycket störning. De andra hundarna allt tätare inpå, och sista omgången bildade vi tunnel med människor och hundar på två sidor och inkallning i mittfåran. Gick kanon för alla hundarna!Idag var vi på stoooor hundpromenad i Upplands Väsby. Det småregnade hela tiden och ängarna var plaskblöta, men vad gjorde det?
Kasper var i sitt esse (drog ordentligt i kopplet) den första stunden, innan alla 20-22 (min uppskattning) hundarna i olika storlekar från yorkshireterrier och papillon till schäfer och riesenschnauzer släpptes lösa på ängen.
Några av inkallningarna var lite svåra att få till – det var ju så oerhört kul och många hundar att bekanta sig med – men några gånger gick det riktigt bra. En av hundarn, en engelsk springer spaniel, kände vi lite sen VaBK:s promenader, men annars tror jag att hans favoriter blev den 6-åriga grå kortklippta riesenschnauzern och kanske en av de superfina långhåriga schäfrarna. Märker att han ofta dras till de stora hundarna när han får välja, även om han lekte en del med nån terrier och en JR också. En tibetansk terrier var också rätt kul.
Tyvärr inga bilder, men det var mäktigt när alla människor och hundar rörde sig över fälten i samma riktning.
Lite rörigt några gånger var det, med ett par smågruff. Inget som Kasper var inblandad i, som tur var. En gång var han på väg åt gruffhållet, men jag fick honom att ändra riktning. (Puh.) Med på turen fanns en hanhundsaggressiv svensk lapphund, och trots att jag försökte styra Kasper bort från honom hela tiden (lapphunden var den enda som gick i långlina) var han framme och nosade nån gång. Det gick bra det med.
Imorgon är det sista kurstillfället i Steg 1 hos Eva i Frösunda. På måndag startar sen Allmänlydnad hos VaBK – teoripass utan hund – och på tisdag börjar Fortsättningskursen med klicker hos Cattlin. Wow, intensivt, men ska bli kul!
Idag åkte vi in till stan – Roslagsbanan, buss, tunnelbana. Och en massa promenerande. Ett par affärer förärades också med ett besök. Bäst var Akademibokhandeln där vi diskret slog oss ner vid bardisken hos Waynes Coffee. Kasper märktes knappt därunder och jag njöt av en stor Caffe Latte, medan Sara fick en cola och en kladdkaka med vispgrädde. Sportlov…
För första gången bajsade han på ”icke natur” – mitt på trottoaren. Tidigare har han alltid velat söka sig till en gräsplätt eller så. Antingen har han vuxit till sig eller så kunde han inte hålla sig…
Han var mycket intresserad av allt, men med kort koppel och lite tillsägelser emellanåt så gick det riktigt bra.
Mysigt på hemvägen att få sitta i mattes famn och kika ut genom tågfönstret, lite trött efter dagens äventyr.
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer