Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 186 av 199)

Sista kurstillfället på Steg 2 i Frösunda

12 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Sista kurstillfället på Steg 2 i Frösunda
Igår var det sista gången och vi var åter bara fyra ekipage: sheltien Enzo, storpudeln Athena, schäfern Perla och så Kasper. Det innebar en rejäl sista gnuggning, Kasper är fortfarande trött idag.

Vi började med bilförbud – hundarna skulle sitta lösa i öppen baklucka (tur vi åkte med Anna och slapp sedanens baksäte). Det går rätt okej en kort stund med ögonkontakt. Men nu skulle vi gå till andra sidan p-platsen och dessutom prata och skratta med varandra utan att ägna hundarna någon uppmärksamhet, och utan att hundarna drog iväg. Det gick ju inte med Kasper. tror jag hämtade honom fem gånger tills han verkligen fattat att hans plats var i bilen tills jag hämtade honom. Jättenyttig övning, men ack, så jobbig.

Sedan körde vi diverse hälsningsövningar på p-planen med lösa hundar. Fick jobba stenhårt för att han skulle hålla sig vid min vänstra sida, vilket gick ut över det småsnack med mötande personer som egentligen var tänkt. Men, men… vi har kommit en bit på väg här jämfört med en sån här övning för ett par månader sen.

Sen fick vi köra agility! Eva hade en bana sen en tidigare agilitykurs och hade förenklat den lite för oss. Men den kändes ändå rätt avancerad: i första rundan hade vi cirka fem hopphinder, en ring och tre tunnlar, varav en böjd. Vi började med att bara låta hundarna hoppa ringen och eftersom Kasper övat en enklare ring hemma tyckte han inte alls att den tjocka vita ringen var nåt märkvärdig. Inte ens den böjda tunneln var nåt problem, han hörde mig ropa och sprang hela vägen igenom på första försöket. Kanon! Sen skulle vi köra alla hinder i följd, och första gången fattade han inte när jag sprang på ”fel” sida och pekade dit han skulle, men vi skippade några hinder och sprang vidare. Det viktiga var att det kändes kul för honom. Och de följande rundorna gick mycket bättre, det svåra är ju för mig att hinna med och visa. Han är definitivt en agilityhund, det råder det ingen tvekan om. Perlas ägare avundades mig en så snabb och agil hund. De har tränat en del innan och var de som fick visa oss andra hur man skulle göra, men hennes schäfer var ibland rätt slö över hindren. Det kan man inte anklaga Kasper för…

Kasper sitter fint och väntar framför vår ring hemma. På kursen var han mer på och hade knappt tid att vänta på sin tur.

Vi fick försiktigt prova vippbrädan också, och Kasper var (alltför) snabbt uppe. Eva och jag höll i på varsin sida och sänkte sakta ned. Han ska ju vara still på bortre änden ända tills plankan gått i backen, det kommer nog att ta ett tag inan han får in den försiktigheten på egen hand. När han väl var nere fick han godisbelöning.

Vid fikat blev det automatiskt passivitetsträning, inte Kaspers starka sida. Samma sak när vi väntade på vår tur vid agilityn – han blir så rastlös. Okej, visst skulle jag kunna ryta ifrån, men samtidigt vill jag ju behålla den där go-andan och insikten att agility är jättekul, så jag godtog mer bus än jag kanske borde. Svår balansgång, det där.

Efter fikat körde vi nejövningar med godislock. Vi fick välja på lös eller gummibandsförsedd hund och jag valde lös. Inga problem! Sen satt Eva med godis i handen, vi förbjöd hunden att ta, lämnade den framför Eva, gick några meter bort och vände oss om. När vi vände oss igen satt hunden kvar i två fall (Athena och Perla) och hade vandrat nån meter bort i två fall (Enzo och Kasper), men i alla fyra fallen utan att ta av godiset. Inkallningen på Kasper fungerade perfekt.

Det sista vi gjorde var ligg/sitt och stanna kvar. Kasper ville inte ligga (hade ju regnat och var rätt kallt jämfört med den medelhavsvärme vi varit bortskämda med den senaste tiden) så jag körde sitt. Men sen var det helt omöjligt att få honom att stanna kvar. Eva trodde det var ytterligare ett dominanstest från hans sida, men efter att ha funderat nu tror jag kanske inte det ändå. Han satt rätt nära andra hundar och min fundering är om han kände sig osäker? Alla gånger han reste sig gick han mot mig, inte mot någon hund. Kanske var han också rätt trött vid det här laget och ville att träningen skulle vara slut. Vi har ju tidigare med betydligt bättre framgång lyckats med både ligg/stanna kvar och sitt/stanna kvar hos Cattlin och på VaBK med andra hundar i närheten, men just hos Eva är det som förgjort. Alla förbudsövningar kan kanske göra honom lite osäker att stanna kvar på egen hand… Bara en fundering, men så kass på detta moment är han faktiskt inte normalt ens under störning.

Vad är våra största svårigheter nu?

10 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Vad är våra största svårigheter nu?

Det kom ett mejl som väckte lite tankar:
Jag läser fortlöpande din blogg och den roar mig. Måste även säga att jag är imponerad hur mycket energi du lägger ned på Kasper och hur duktig han verkar ha blivit trots sin unga ålder.

Man kan väl säga att jag lägger ner precis så mycket energi på Kasper som jag behöver för att han ska bli den trevliga hund jag vill ha, och inte en bångstyrig rackare som gör som han själv vill. Säkerligen har jag mig själv och min okunnighet att skylla på att det tagit så pass lång tid och varit bitvis så kämpigt som det har varit (koppelgående t.ex.), men vi lär oss båda så sakteliga. Och nu känns det som om vi har kommit över nån slags tröskel och inlärningen börjar funka allt bättre. Det känns jättekul.
Men vad är det då vi kämpar mest med nu?
Eller skulle behöva ta itu med?

Koppelgåendet har ju varit en ständig stötesten det senaste halvåret, men där har vi nästan nått ända fram.

Något som är lite jobbigt är att Kasper blir så otroligt på när han träffar andra hundar. Har tränat skvallerträning litegrann, men inte så systematiskt som vi skulle behöva. Är det i redan bekant träningsmiljö går det värsta över efter en liten stund när jag börjat köra någon övning med honom, men på helt nya ställen kan han vara som tokig. Något för framtiden…

Sedan har han ju fått vara en hel del i lina på vår gemensamma gård, som vi delar med tre andra hus. Problemet där är att allt sedan han var liten har grannarna förtjust stannat till vid honom, varpå han givetvis har hoppat för att försöka slicka deras ansikten. Nu när han blivit större är grannarna inte längre lika trakterade av det… Kan förstå det, men de har faktiskt själva bäddat för det… (får man säga så?) Och jag har haft andra prioriteringar i träningen än att träna bort hopp på grannar. Här hemma är hoppandet om inte obefintligt så iallfall minimalt och helt hanterbart. Men främmande människor är, precis som andra hundar, så himla roliga att hälsa på. Och det bär mig lite emot att träna bort ren och skär livsglädje.
Nu har vi flyttat linan lite så han kommer inte lika lätt i konflikt med grannarna. Dessutom har vi byggt den lilla inhägnaden på andra sidan huset. Var han får vara beror dock rätt mycket på vädret och var vi själva är – hagen kan vara rätt kall och blåsig när det inte är medelhavsvärme här. Att träna bort detta bygger rätt mycket på andra personers medverkan, så det är inte alldeles lätt. Får nog fortsätta ligga lite lågt på priolistan…

Imorgon har vi sista kurstillfället i Frösunda. Sedan är vi kursfria så långt ögat når… Mina lite vaga planer för framtiden:

  • Vore kul med spårkurs, gärna om vi kommer med på VaBK:s kurs till hösten.
  • Steg 3 hos Eva känns rätt given.
  • Sen verkar han ju gilla agility så skarpt att vi nog måste träna det lite mer konsekvent. Hade honom ute igen på de där agilityhindren jag bloggade om nu senast, och han hoppar så himla glatt och villigt över dem, det är en dröm att se det. Men kanske vänta med det tills nästa vår, då han förhoppningsvis blivit ännu stabilare? Vi får se vilka kurser som dyker upp.
  • Hittar jag en kantarellsökkurs anmäler jag mig på stört om bara datumen stämmer.

Tja, det räcker väl ett tag…

Kvällsagility

7 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Kvällsagility

På kvällen blev det lite svalare och vi testade att sätta upp ringhindret vi haft hemma ett tag nu, men inte testat tidigare. Skulle inte husse hänga med ut och fota? ”-Äh, jag kommer när han lärt sig.” Ett hopp senare… ”-Du kan komma och plåta nu, han har lärt sig…”

Precis så kanonsnabbt gick det att få honom att fatta att han skulle hoppa genom ringen, precis som ett vanligt hinder. Och lika lätt gick det att få honom att ta båda hindren i rad utan att sen flänga runt som en snedtänd nyårsraket.

Husse var ju tvungen att komma ut och föreviga. Och sen festa till bilderna lite…

Nytt badförsök

7 juni 2008 / / 2 kommentarer

Idag gjorde vi ett nytt badförsök. Kasper, lillmatte och jag fick bilskjuts till Skavlöten där vi hade det mysigt i solen en stund. Sen cyklade vi hem, ca en mil. Något läskigt när Kasper försöker byta sittställning i cykelkorgen, skönare de perioder han ”cyklar själv” (springer). Han ville springa säkert halva sträckan, fördelat på tre omgångar.
Det är nåt som lurar i vassen…
Men… sade inte matte att hon sett fisk här?

Fortsättning på nationaldagen

7 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Fortsättning på nationaldagen

Undrar om jag är nere i Kina snart?
Bättre att gräva en grop åt andra än att själv falla däri. Kaspiskt ordspråk.
Nä, vad sjutton nu då? Ni fotar väl inte?!

Badkruka

6 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Badkruka

Sverige hade varmast väder i Europa idag på nationaldagen, sägs det. Kanske därför vi bestämde oss för att ta Kasper på badutflykt. Vid Rösjön finns det ett hundbad intill människobadet, så vi åkte dit med fika och allt.

I plurret fanns redan retrievern Tessie och vi fick veta att det var 20,5 grader i vattnet. Ingen tvekan att hoppa i, alltså. Jag, Tessie och Tessies lillmatte försökte locka i Kasper. Stor tvekan, men när både hund och matte badade kunde det ju inte vara så illa…
Inte trodde ni jag kunde crawla, va? Oj då, det var djupt. Måste simma snabbt som sjutton… Runt matte…

Puh. Äntligen fast mark under tassarna. Bättre att stå däruppe på klippan och kika ner på dem.Måste skaka mig torr. Attans vad sanden yr… Matte, ska du inte komma upp snart?

Fikastunden var rätt stressig för Kasper. Han tycker inte det är något kul att vara bunden vid ett träd. Grävde lite. Tuggade lite. Gnällde. Snurrade in linan i några träd. Lugnade ner sig en stund. Fick fikabelöning. Gnällde mer. Skällde när några hundar passerade ovanför. Snurrade in sig mer. Skällde när några simmare passerade nedanför. Grävde lite till. Sen tog husse med Kasper ner till en betongbrygga. Vid kanten var det nåt spännande som flöt… Oj då. Plumsade visst i gen, var ju inte meningen. Upp snabbt som sjutton.

När vi kom hem låg han mest och slappade i skuggan. Men lite mer kul hade han. Men det är ett annat blogginlägg…

Vissla efter Kasper

5 juni 2008 / / Kommentarer inaktiverade för Vissla efter Kasper

Igår var det näst sista gången av Steg 2-kursen i Frösunda. Vi körde från 19 till 22.15 och åkte hem helt utpumpade, både hundar och mattar. Vi var bara fyra ekipage, så det var verkligen intensiv gnuggning. Jag känner av mitt gamla hälsäcksproblem idag tack vare allt springande igår, får ta det lite lugnt någon dag nu.
Gårdagen var iallafall oerhört givande och vi lärde oss mycket. Läxor till nästa gång:
1) Öva korta ingångar vid sidan och kalla dem Hit. (Tidigare har Kasper och jag lärt oss ingångar runt om hos Cattlin och kallat dem Kom. Eva menar att vid sidan är bättre för att man behåller ögonkontakten med hunden, och eftersom Kasper vid några tillfällen har dragit rakt fram bakom mig är jag beredd att ge det en chans, så får vi se.) Öva detta med två personer mitt emot varandra på kort avstånd och låta hunden springa fram och tillbaka emellan, och visa runt med godishand.
2) Pränta in lystring till visselpipa med jätteroliga övningar, så hunden lär sig att ALLTID komma vid vissling (dubbelpip för att inte förväxla med till exempel domarsignaler).

Vi körde övningar längs en stig där Eva kom bakom den förare som gick först, tog över kopplet och föraren sprang åt sidan och gömde sig. Syftet var att se hur lång tid det tog innan hunden märkte att den fått en ny förare och att matte var försvunnen. För flertalet hundar tog det rätt lång tid eftersom de var mer fokuserade på alla dofter och så i skogen än att hålla koll på matte. När hunden så började kika sig omkring ropade matte och hunden fick springa dit. Detta körde vi ett antal gånger för att få upp uppmärksamheten hos hunden.

Detta påminner rätt starkt om den övning Eva Bodfäldt tipsar om i sin blogg:
http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/indianovning-i-koppel

Vi köpte visselpipor (jag köpte två för att alltid kunna ha en i hundryggan) och började träna. Vi sprang visslandes med lockande leksak bort bakom ett buskage medan Eva höll i hunden. Hon släppte när vi kommit en bit på väg och hunden fick springa ifatt och få tokbelöning.
Sen körde vi samma på ett nytt ställe, men där vi tystnade bakom buskaget innan hon släppt, sen tittade fram och viftade och visslade, sen in bakom tysta igen, och så fram och vissla. Efter andra framtitten släpptes hunden som då var rätt triggad och kutade på ordentligt. Jättebelöning, givetvis.

Efter fikat var det lek och när Kasper rätt var det var drog bort ensam längs stigen körde jag visselpipa på honom på prov. Han vände blixtsnabbt och kom tillbaka! Annars lekte han fint, framför allt med storpudeln Athena men även med Enzo.

Vi vände tillbaka längs samma stig, och körde samma övning som på ditvägen, att Eva övertog kopplet. Men denna gång visslade vi när vi drog iväg framåt längs stigen och hunden skulle springa ifatt. Då sprang Kasper om mig och förbi och jag var osäker på om det var för att han ville dra iväg, eller om han trodde att det var en lek-och-spring-övning. Så vi testade honom en gång till där Eva ropade ”ifatt” när han var precis bakom mig. Då vände jag mig om och där stannade han, jätteglad. Så inte var det dra han ville, utan han trodde att leken var att vi skulle springa längs stigen tillsammans. Skönt…

Mot slutet körde vi så platsliggning. Det gick inte så bra. Kasper låg nån halvminut kanske, sen började han röra på sig. Vet inte om det var myggen som irriterade, för han sprang inte bort till nån annan hund eller så, han var bara inte komfortabel att ligga där. Över huvud taget är det där att koppla av mitt i all aktivitet inte hans starka sida…

På återvägen tränade vi fotgående med hårdare disciplinkrav och Kasper gör framsteg efter att Eva introducerat kasta småsten framför nosen samt vispa med lövruska framför nosen som alternativ till att bara prata mörkt så snart han accelererar för mycket. Att gå och prata mörkt hela tiden blir oerhört jobbigt, och dessa alternativ var faktiskt bättre än de låter. Kasper blev väldigt mycket mer alert och uppmärksam på var jag befann mig efter att det regnat ner lite grus framför honom några gånger.

Orkar vi ska vi åka på ringträning på VaBK ikväll. Bra att få några extra okända händer som undersöker Kasper, så han blir lite mer van vid sånt. 20 kr kan det definitivt vara värt.

Snacka miljöträning

31 maj 2008 / / 2 kommentarer

Kanonväder, så vi bestämde oss för att åka in och kika på Stockholm Maraton. På Roslagsbanan var Kasper lugnare än tidigare, men rätt ivrig sen när vi gick längs Valhallavägen. Fick korrigera hela tiden för att han skulle gå skapligt. Träffade en pudelmatte som genast visste att han var en gårdshund. Visade sig att dottern hade en dsg. Hon tyckte Kasper var så snygg i kroppen – ska du inte ställa ut honom? Jo, men han har tandfel så det går kanske inte så bra… Vadå för tandfel? Underbett. Hmm, då blir det nog en blå rosett. Så synd på en så snygg hund.
Mer om rosetter och sånt: http://hem.passagen.se/bitchen/pyrre/rapport.html


Sen stod vi och väntade på att alla löpare skulle starta. Rätt trist, tyckte Kasper och gnällde, hoppade, bet i kopplet. När väl löparna kom struntade han helt i dem, några gubbar som sprang var väl inget att bry sig om…
Kan vi inte dra snart? Såg en schysst golden därborta…

Sen gick husse vidare med storkameran medan Kasper och jag promenerade genom Tessinparken och den intressanta fontänen för att utforska hundcaféet jag länge tänkt besöka(http://www.himmelskahundar.se/files/index2.html).
Jag skulle vilja beställa ett hundkex till, tack.

En latte för matte och en nybakad hundkaka för Kasper. Därinne fanns en stor hanlabbe och en brun spaniel, båda lösa sittandes fint vid sina mattar/hussar. Jag behöll Kaspers koppel på tills en av de som skötte fiket sade att det var okej att släppa även om han skulle kuta omkring. Så jag släppte, och genast drog han för att hälsa på labben. Labben visade sig vara 5 år och snäll, lät Kasper klänga, nosa och slicka. Senare kom en schäfertik ut från bakre räjongerna. Hon var lugn och fin, men så fort Kasper ville lukta på hennes bak slog hon ner svansen som ett lock. Det räckte. Kasper visade henne respekt och var försiktig runt henne. Det var så mysigt på hundfiket så vi tog varsin påtår innan vi gick ut i folklivet igen.

Vi kikade på löparna som nu hunnit in på andra varvet, strosade långsamt gatan fram. Det var så skönt och Kasper hade lugnat ner sig bra efter labbeleken, så jag fick för mig att vi skulle kika in på Stadion som var målgångsplats. Där var inte så jättemycket folk och inga skyltar om att man inte fick ta in hund, så vi traskade upp på läktaren. I solen var det för varmt, så vi hittade en skuggig plats ovanför kranskullorna cirka hundra meter före mål och där vilade vi i tio-femton minuter tills kenyanen Willy Korir gick i mål på 2.16. De stormande applåderna tog Kasper med upphöjt lugn, han lyfte bara på huvudet lite för att se vad som pågick. Kool hund!
Ska inte den där vinnaren komma snart? Den där gröna gräsmattan skulle vara schysst att pinka på, förresten…
På Roslagsbanan hem var han rätt trött, låg mest i mittgången när inte jag flyttade honom för att nån ville fram. Konduktören var där och kelade flera gånger.

Varvet runt

30 maj 2008 / / 2 kommentarer

Det var ett bra tag sen nu jag tränade klossträning, så jag var lite nyfiken på om Kasper skulle komma ihåg det. Men visst! Lade ner the Heritage Illustrated på golvet – skönt att den fortfarande kommer till användning till något – och vips var framtassarna uppe. Förra gången fick jag honom att ta några steg åt sitt höger med bakbenen, ikväll gick vi runt nästan ett helt varv.
Dags att höja kriterierna och börja ställa mig i vinkel mot honom istället för mitt emot. Får bli imorrn kanske, för nu har han somnat så sött.
Bra läsning om klossträning finns här: http://www.klickerklok.se/bakdelskontroll.php

Hellre bartass än boklös. Kaspiskt ordspråk.

Sista ringträningen 5(5)

28 maj 2008 / / 2 kommentarer

Igår var det sista ringträningen. Strålande sol, och törstiga blev vi.
Han kan stå riktigt snyggt nu, men uthålligheten är inte den bästa. Upptäckte att när ”domaren” (Cattlin) närmade sig och jag klickat för att han stod fint så stod han stilla och fokuserad på att få sin godisbit istället för att hoppa och skutta intresserat mot den nya personen. Men klicker på tävling välkomnas visst inte. Så nu gäller det att hitta på ett diskret tecken som betyder KLICK och sedan gräva långsamt efter godiset medan domaren gör entré… Då kanske Kasper kan bedömas som en värdigare hund än han är… 😉

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑