Kom just på något när jag skrev i Cärlas blogg… Har ett litet täcke från Kaspers småvalpstid som jag kanske skulle ta med till Växjö, kanske nån som vill köpa det för en billig penning? Ska rota och se om jag har nåt annat också. En röd väska som han vuxit ur kunde kanske vara nåt?
Är det nån ägare till liten dsg-hund som kommer till kennelträffen och är intresserad är det bara att höra av sig… Bilder kan ordnas, om inte annat finns grejerna säkert redan med längre tillbaka i denna blogg (förra hösten).
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 183 av 199)
Jippie! Kasper har kommit med på MH här på VaBK lördagen 27 september. Det ska bli mycket intressant att se hur han blir mentalbeskriven. Vi är först ut av alla åtta ekipagen den dagen, lika bra det, så slipper man gå och vänta.
På söndagen är det sedan valpträff hos uppfödaren i Växjö. Det blir ju flera kullar som kommer, men hoppas få träffa åtminstone några av Kaspers syskon. Är ju jättekul att jämföra och se hur de har blivit sedan de var så där pyttesmå och låg och kravlade i valplådan. Där kommer man bl.a. att prata om just MH, så då kommer vi där med färdiga papper.
I måndags kväll tog jag mig i kragen och gick iväg på en måndagspromenad igen. Anordnas kostnadsfritt av VaBK, suveränt. Jag var ju med rätt många gånger i våras, men sen tog Allmänlydnadskursen över på måndagarna, och sen blev det sommar.
I princip alla hundar var nya för oss, bortsett från en av ledarens hundar. Där fanns två schäfrar, en boxer, en (fox?)terrier, en podenco, en tax och en labbevalp på sex månader (hon var så söt).
Och så Kasper. Jag hade med mig en lövruska för att verkligen kunna träna att han inte skulle dra iväg framåt i sin iver att hälsa på alla hundarna.
På samlingsplatsen var han pipig och ivrig, men sen började vi med att gå runt i ring, så hundarna fick nosa på alla hundspår. Det hjälpte en hel del. Schäferägarna fick kämpa rätt rejält med sina tunga, ivriga hundar, boxern hade en halti som hjälpte bra.
Sen gick vi rundan utmed sjön, och utmed vägen gjorde vi ytterligare ett par övningar: alla stod still på led medan en hund i taget passerade bakåt och ställde sig sist, samt en ny ringövning där en hund stod i mitten medan övriga gick runt.
Kan till min glädje konstatera att de där övningarna klarar Kasper bra nu. Han ville ju gärna framåt, men med lövruskan nådde jag ned i rättan tid för att förekomma honom. Det var bara på slutet av en-och-en-halv-timmespromenaden som jag inte riktigt orkade vara lika snabb och konsekvent längre.
Men det kändes så skönt att kunna konstatera att ifrån att ha varit en av gruppens jobbigaste hundar var han nu en av de bästa. Detta blir helt klart en kick för att ta mig iväg på fler sådana här nyttiga måndagspromenader.
Som tur är gick det bra för mamma Sunna och Kasper har nu två små halvbröder, Dante och Dixon.
Vi hade ju bokat in oss på Steg 3-kursen i Frösunda, men tyvärr har den blivit inställd. Saknades en futtig deltagare. Vi är ju inbokade på en intensiv helgkurs nästa helg i kantarellsök, det ska bli kul. Om inte annat hoppas jag att jag kan få lite tips om hur man ska få Kasper att varva ner i skogen, för om han nu går skapligt lugnt här hemma på gatorna, så blir han istället en totalt blockerad vilde i skogen. Alla dofter från hare och rådjur verkar vara ännu intressantare nu än tidigare, på något sätt. Jag vill ju verkligen att han ska kunna gå lös i skogen, och det gjorde han ju mycket när han var liten, då vi tränade mycket att gömma oss och liknande. Men nu känns det mycket långt bort att våga släppa honom. Han är så på att jag vet på förhand att han skulle dra som en blixt, så det är helt enkelt inte aktuellt. Långlina i skogen är inget kul för nån av oss, jag blir bara förbannad på alla snår och rötter jag måste reda upp linan från, plus att jag blir förbannad när han inte lyssnar för fem öre. Skulle verkligen ha behövt lite peppning i det här läget och då hade en längre kurs varit bra. Men tja, får väl se om jag hittar nån annan kurs istället. Ser lite tunt ut just nu hos de jag gått hos tidigare.
Jag har ju anmält Kasper till MH på VaBK, men vet ännu inte om han kommit med. Sen har det kommit en kallelse till valpträff hos uppfödaren, men det kan krocka med MH:n, så vi får väl avvakta lite och se hur vi gör.
Nu håller min mamma på att få valpar. Igen. Heja, heja, hoppas det blir många fina D-vapplingar.
http://marklanda.blogg.se/2008/september/valparna.html?_tmp=e1f62c982d3e182fd462cd91697be433c21abe35
Oj då, mamma verkar ha det jobbigt. Håller alla fyra tassar för att allt går bra med mina småsyskon.
Häromsistens gick vi en promenad i kvarteren. Stötte på en man som klippte sin häck och som ville hälsa på Kasper. Jag fick Kasper att först sitta, sen ett varsågod att gå fram och hälsa. Mannen, som själv hade två hundar, tittade och sade: ”Är han alltid så där duktig?”
Stod som fallen från skyarna. Nån som tycker att Kasper är duktig… De flesta ser bara slyngeln i honom. Men jag har vittne på det, lillmatte var med… 😀
Å andra sidan blir Kasper som galen i skogen. Vill fara fram som en tromb i alla doftspår; hade jag inte honom i långlina skulle han antagligen försvinna för gott. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det. och snart ska vi på kantarellkurs, får se hur det går.
Sen fick jag hjärtat i halsgropen härom dagen. Öppnade ytterdörren för att kolla vädret innan jag släppte ut Kasper i linan. Såg inte att en man med en wheaten stod utanför tomten på andra sidan häcken. Men det såg Kasper. Woof, sade det, så försvann han som en pil ut genom hålet i häcken ut till den roliga hunden. Gatan som går där är väldigt liten med ytterst lite trafik, så det var väl i och för sig inte hela världen. Men när jag kom och skulle ta in honom bara fjantade han runt den andra hunden medan jag försökte kalla in och få tag i Kasper. Inget halsband heller, så hal som en ål. Sen dök det upp en hel dagisgrupp lite längre ned på nästa väg. Iväg kutade Kasper, medan jag gormade ilsket. Väl nästan framme hos barnen vände han faktiskt, om det nu var mitt gormandes förtjänst ska jag låta vara osagt. Men istället för att komma tillbaka till mig och mannen med wheaten drog han vidare förbi uppför backen ända upp till kröken där man inte ser längre. Då gick jag arg som ett bi in och hämtade visselpipan medan mannen med wheaten sade att nu går vi så blir det kanske enklare. Och faktiskt, visselpipan fungerade. Som en pil kom Kasper insusande på gården igen och försökte se oskyldig ut.
Jag var superarg, dängde in honom innanför dörren, inget godis eller nåt. Vet inte om det var rätt taktik, ska man i det läget belöna för att han trots allt kommit för visselpipan, eller låta bli för att visa att han var dum som drog i första läget? Svårt det där.
Rejält rädd var jag också, för vägen dagisbarnen korsade är större med mer trafik än den lilla väg han först sprang ut på, och strax nedanför dagisbarnsvägen ligger en riktigt stor korsning med massor av trafik hela tiden. En liten dsg därnere och hans tid är förbi…
I och med att vi kom hem tog sommaren slut. Allvarligt. Hela sommaren har vi haft solen med oss, känns det som. Vi har njutit av sol och vind, men sällan drabbats av regn. De stunderna har vi haft annat för oss.
Nu kom vi hem från Rügen och möttes av en flera decimeter hög illgrön tjock gräsmatta. När vi åkte lämnade vi en gulbrun torr stackars gleskammad historia efter oss. Liknade mest en julgran i februari.
Hemfarten, förresten. den gick ju strålande. Med hundpasset i ena handen och kopplet i den andra tågade vi in på en av Rügens veterinärkliniker. Kasper åt sitt medhavda piller under sträng tysk veterinäruppsikt, blev chipläst (hade inte ens tänkt tanken innan att alla veterinärer kanske inte har chipläsare!), fick sin stämpel i hundpasset. Nå, vad kostade det här, då? Nä, vi var klara nu, sade veterinären. Det var gratis! Eloge åt denne tyske veterinär. När vi så sen körde av färjan och som enda bilen valde röda utfarten (vapen och hundar var särskilt tillskrivna att köra på rött) lyftes bommen bara för oss. Obemannad station! Lite snopna körde vi in i Trelleborg.
Idag har vi så träffat Enzo igen och plockat massor av karljohansvamp. Där kom regnandet väl till pass. Och igår fick jag frågan om jag ville vara med på Eva Bodfäldts kantarellsökkurs. Jamenvisst, självklart vill vi det! Hoppas verkligen att den blir av om två veckor.
För övrigt har Kasper indelat oss i två kategorier: tjejer (lillmatte och jag) är bollar; killar (Enzo och husse) är hjortben. Vi har nämligen vid olika tillfällen frågat: ”Var är… [lillmatte/matte/husse/Enzo]” och vid dessa tillfällen har boll respektive hjortben hämtats. Nu har vi klurat ut det, lillmatte och jag: killar luktar skit… 😀
Lillmattes kusin tyckte Kasper var en rolig bekantskap.
Väl på plats i huset på Rügen visade de sig att det fanns en grannkatt. Den var mycket intresserad av Kasper, och intresset var ömsesidigt.
Maneter och sjögräs skulle ju undersökas.
Vi gick på långpromenad i en nationalpark med härlig bokskog, och den här bilden ser lätt surrealistisk ut med grönbevuxen sjö och det gröna bokljuset.
Inte kan man missa en sån feature som en hundbar…
Lillmatte och Kasper tar sig nerför en brant slänt.
Många intressanta kryp att detaljstudera. Kanske ett förstoringsglas i julklapp?
Många härliga stränder fanns det.
Men… är det en isbjörn därborta? Visade sig vara en golden som skakade av sig saltvatten…
Mums, lite god yoghurt kan ju vara värt att fläcka ned nosen för.
På strandpromenaden i Binz finns det både hundpåsar och särskilda avfallskorgar.
Men det trädet är alldeles för stort för att kissas vid…
På tal om stort, här är en del av den gamla kurort i Prora som byggdes under Hitlertiden. Nu en avskräckande ful ruin som upptar flera kilometer av den härliga sandstranden.
Nedanför Prora-ruinen. Vår sista dag på Rügen, så alla badkläder var redan nedpackade.
Lillmatte kom ned till Skåne med tåg. På torsdagen innan vi åkte till Tyskland passade vi på att besöka Storegård hundpark strax utanför Löddeköpinge. En kanonvarm dag, så mitt i bröt vi för en badstund vid Barsebäck strand, innan vi återvände för mer kul aktiviteter. Entréavgiften gäller hela dagen.
Vi inledde med att gå runt parken och titta och skapa lite kontakt. Svårt, för Kasper tyckte ju att allt var så intressant. Sen gick vi en labyrintbana.
Lite låga hopphinder fanns det i labyrinten. Matte fick hoppa mer än Kasper.
Sen fanns det en miljöbana med mängder av olika slags hinder. Stubbarna var roliga och lätta att gå på.
Hinkarna var mer okända, men inget problem.
Ännu mer ovant var det med hinder man skulle gå igenom. Kasper var lite förbryllad, men inte rädd, och snart gick han genom dem hur enkelt som helst.
Stilstudie i klättring över pallar.
Åka skottkärra var väl inget, man har ju åkt cykelkorg.
Det fanns både en nybörjaragilitybana med lättare hinder och en vanlig agilitybana med fullstora hinder. Vi körde lite i bägge, och det var ju superkul.
Slalom har vi inte tränat så mycket på, men på nybörjarbanan fanns det låga käppar som man nådde över med armen, vilket gjorde det enklare att leda runt med godis. Mot slutet tror jag Kasper började fatta vitsen litegrann. Återstår att se om han minns det nästa gång…
Lite mer ovanliga hinder fanns det också.
Och så rolig belöning med dragkamp när man varit duktig.
En kanondag – kan verkligen rekommenderas om ni har vägarna förbi Skåne:
Wow, vilken jättesandlåda att gräva i!
Utmärkta solstenar de har här. Nästan lika bra som mattes solsäng hemma.
Fina hundar badar (helst) inte. Kaspiskt ordspråk.Fast lite nyfiken är man ju på vad som rör sig därnere i havet.
Och igår på Barsebäcks Strand gjorde jag ett undantag. Det var så långgrunt att lillmatte lyckades lura ut mig och bada. Hela jag! Simmade faktiskt. Bröstsim. Fick fixa till frisyren sen med värsta tång- och sandinpackningen tills jag blev mitt vanliga vackra jag.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer