Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 178 av 199)

Bra träningspromenad

Vi gick ungefär samma runda som igår, för jag ville kolla om bollen låg kvar där jag kastat den. Jodå. Satte Kasper i backen ovanför och visade nedåt: Sök bollen. Han for iväg och kom tillbaka med den! 🙂 Avståndet var väl 5–6 meter, så ingen jättedistans, men iallafall.
Sen fick han bära den bort till en liten plan där vi lekte lite med den. Sen lade jag den vid sidan av planen och ställde upp mig. Som vanlig provade han ett par beteenden, men när jag flyttade lite på mig åt höger (som vid klossträning) fattade han plötsligt att han skulle in vid min sida. Sen tränade vi fotposition en stund. Jätteduktig! Nu börjar jag behöva någon inspektör som kan se om han sitter rakt eller snett, för nu börjar han kunna grundmomentet och jag vill inte lära in sned position så det sitter för hårt sedan. Har inga golvspeglar att öva mot, tyvärr… När jag tyckte vi tränat det klart fick han ett varsågod att springa till bollen.
Sen kom det ut några barn på gården (skola där), så då gick vi vidare. Han gick hela tiden med släpande koppel och gick så fint att jag nästan ryser över hela kroppen. Dit hade jag nästan gett upp hoppet om att vi skulle nå… Men några köttbullar i fickan gjorde susen.
Vi gick upp till grusplanen. Den vet han är så kul att han ville springa före, men jag nejade och fick honom att gå vid mig. Gick lite zickzack och snirkligt och till sist var vi uppe vid planen utan att han hade dragit i förväg. Då fick han springa iväg som belöning.
Där lattjade vi lite med tussen, jag gjorde någon inkallning, sitt med lekstörning, körde lite mer fotposition och så fick han springa runt och nosa för resten.
Hela tillbakavägen gick han också lös med släpande koppel. En hel promenad utan koppel! Nu var det ju inte jättestörande miljö, men halvstörig, skulle jag vilja kalla den: barn, träd och buskar med intressanta dofter, roliga grusplanen. Dock inga hundar, och bra var väl det, så han fick lyckas. Han är dessutom lite snuvig (hoppas inte noskvalster) sen någon vecka tillbaka, fast jag tror det håller på att ge sig. Hittills i höst har vi hållt jämna sjukdomssteg, han och jag, men det måste väl ändå vara en slump?

Liggande med störning

Märks det på bloggaktiviteten att jag börjat piggna till från Skåneresan med påföljande magsjuka? 😉
Var just på en promenad- och träningsrunda med Kasper. På vägen hittade vi en tennisboll och jag kunde inte motstå att kasta iväg den åt honom. Han hämtade så fint flera gånger utan att tokrusa!
Sen hamnade vi på en grusplan där jag körde lite Nej-träning med köttbulle på lock. Gick finfint. Lite Nära med släpande koppel. Lika fint. En inkallning från Sitt med fårskinnstussen. Hur bra som helst.
Sista momentet blev Ligg där jag gick på andra sidan plan, väntade kanske en halv minut, sen gick tillbaka med snörboll dinglande i handen. Han hade kopplet på sig och för säkerhets skull trampade jag på det medan jag slängde bollen rakt framför nosen åt vänster. Som väntat blev det för stor frestelse och han försökte sticka efter den. Jag sade Ligg igen, hämtade bollen, gick bara ett par meter bort, dinglade, gick tillbaka, trampade på kopplet och kastade likadant. Nu låg han still som ett ljus och tittade på mig. Som belöning fick han kuta efter bollen. Kanonbra!

Spontant krypande

Sedan jag spelade in den lilla krypövningsfilmen har vi tränat kryp ett par gånger till med target stick. Vi har kommit så långt att Kasper kryper två–tre steg, men emellanåt får han fortfarande upp rumpan, så jag har inte avancerat mera.
Så kom han upp till mig idag efter att ha legat och sovit på förmiddagen. Jag tog fram klickern och lite godis och tänkte passa på att träna utgångsposition. Först ville jag se vad han bjöd frivilligt när jag ställde upp mig. Ett ligg fick jag. När jag inte klickade på det så kröp han ett steg!
Då var jag ju bara tvungen att klicka, och sen körde vi spontankryp och klick hela passet.
Helt otroligt att han redan bjöd på detta helt spontant, trots att vi tränat det så lite och det var över en vecka sen sist. Visserligen tycker han att det räcker med ett krypsteg, men vi får avancera så smått med högre krav, nu tyckte jag att det gott räckte för att få belöning.

Grym störningsträning

Varför är galleriorna hundförbjudna här uppe?

Första advent i Skåne

Vi tog en långhelg och åkte ned till Skåne. På Hammenshögs Gästgiveri kan man bo med hund, och maten var riktigt bra, nån slags franskinspirerad crossover.

Fina gamla hus i Simrishamn.

Kasper spanar in Ale stenar i regn och blåst.Nej matte, jag har inte förtjänat skamstocken!

Kasper börjar maffa till sig till en riktigt ståtlig gårdshund.

Bestigning och undersökning av Stenshuvud.

Husse och Kasper ovanför Ale hamn.

Tjoho, jag kan också klättra i träd! Där fick du, Bardur!

Lek i snön

Mitt när jag klickertränade för hundskvaller släppte ägarna till en jrt fram honom, och det var inte mycket annat att göra än att låte dem leka lite.

Inkallning från husse…


Stilstudie i snöig språngmarsch…

Fler bilder från viltspåravslutningen

En härlig brasa sprakade redan då vi kom. Korvgrillning i rena julkortsstämningen var helt suveränt!

Jaktlabben med matte får tiprpromenadsinstruktioner.

Men vad är svaret på den här tipsfrågan?

Tollaren gjorde sig kanonbra på bild.

Korven är varm…

Boxern och borderterriern. Ser ut som hon har ätit vispgrädde…

Porträttbild på den fina jaktlabbetiken.

Curly i snöväder.

Rena fjällstämningen.

Borderterriern Rutan.

Porträttbild av boxern.

Samlingsbild på alla som var med på avslutningen. Saknas gör en svart labbe och Liston, blandrasen med border collie och golden i sig.

Sista tillfället på viltspårkursen 5(5)

Igår snöade det decimetervis och vi som skulle på sista spårtillfället ute i bushen! Vi körde försiktigt och lyckades passera en dikeskörd SL-buss. Instruktörerna hade lagt spår åt oss – korta, enkla, raka på grund av snön. Men vi började med tipspromenad…
Jag vill ju också läsa tipslappen på trädet! Hmmm, ett X på den, tror jag…

Våra instruktörer Pia och Eva berättar om hur anlagsspåren läggs.

Dags att sätta på spårselen och linan. Linan är verkligen jättebra även i kylan, till skillnad från flera av de andra deltagarnas. Tack för den, Teba!

Kasper i spårningsaction. En mycket koncentrerad herre…

Men… nu har det allt trasslat till sig… hur går spåret egentligen?

Återgång till spåret. För en gångs skull kom Kasper bort sig och vi fick gå tillbaka. Så snart vi kom dit började Kasper spåra igen utan att jag behövde säga till honom. Kanske nåt färskt vilt som passerat där och störde ut?

Framme vid målet. Noggrann undersökning.

Matte, ser du, jag har hittat den!

Kasper bär stolt skanken tillbaka. Eller, ja, tills han tröttnar…

Prisutdelning från tipspromenaden – Kasper och jag vann! Måste berott på Kaspers insats på första frågan… Lite goda dentaltuggisar blev fint pris.
Nästan surrealistiskt svävande stuga inbäddad i all snö. Kaspers varma täcke kom väl till pass. Även boxern hade täcke, så vi var inte ensamma.

Viltspårträning i regn

Lade ett spår på förmiddagen och lurade Enzo med mattar att hänga med när det skulle gås. Men vid det laget regnade det rejält, ca +3 grader, så ingen sinekur.
Kasper missade en del för en gångs skull. Första svårigheten var det färskspår jag lagt genom att låna med mig Enzo och gå tvärs över spåret på ett blodfritt ställe. Kasper virrade runt där och jag fick neja och visa vidare. Sen hade jag gått över en bäck och hamnat (utan avsikt) mitt i värsta våtmarkerna, och det var ganska svårt. Inte minst för oss människor att gå i …
Kasper missade även någon vinkel där han gick rakt fram, plus att jag tror han hittade något annat tvärgående spår som han gärna ville följa. Spåret hade legat drygt tre timmar, men regn och blåst gjorde uppgiften väl svår idag.

Hittade lite nyttiga träningstips:
Träna fotgående mellan 2 skålar: Lägg 1 godis i varje skål som står placerade ca 5-6 meter ifrån varann. Starta i positionen när hunden sitter vid vänster sida. Belöna med ett varsågod till skålen (eller kanske hellre ur handen?) när hunden går i rätt position och blicken riktad framåt. Skulle hunden gå framför – vänd bara om och gå mot andra skålen.

Träna passivitet: Stå med foten på kopplet och kasta iväg en godisbit. När hunden står tyst och avslappnad – ge ett varsågod eller belöna och gå vidare.

Viltspårkurs 4(5)

I lördags var vi på kurstillfälle fyra, och då kom jag på att jag glömde skriva att förra gången testade vi med blodspårkäppar istället för vanlig flaska. Det var ingen skillnad för Kaspers del, men ett annat ekipage fick problem pga. att käppen släppte ut för lite blod. Det är lite svårare att ha kontroll över blodmängden med käpp än med flaska, men å andra sidan får man ju en praktisk gångstav på köpet, så det är både plus och minus med den metoden.
I lördags lade vi spår åt varandra, så jag fick gå ett ganska långt spår (gissar på minst 200 meter) som en labbeägare lagt och jag lade i min tur ett spår åt en jaktlabbe. Dessutom fick vi gå med och titta på andras hundar, så jag kollade på den jaktlabbe jag lagt åt. Mycket intressant att se hur olika de beter sig.
Kasper brydde sig inte om att det var flera andra människor som hängde på därbak. Han var helt fokuserad på att jobba! Nån gång tappade han spåret, men redde ut det galant. Flera gånger hamnade linan på fel sida buskar och träd, men jag hann fånga upp den utan problem på andra sidan. Den här gången gick han rakt på skanken och intresserade sig för den. Duktig hund!
Jaktlabbens lina hade oturen att trassla in sig flera gånger i pinnar och ris på marken, så matte fick stoppa henne och reda ut trasslet innan de fortsatte. Kanske det påverkade, för hunden hade lite problem vid bloduppehållet och en av vinklarna. Matte fick rätta och visa på spåret igen. I övrigt gick det riktigt bra.
Lite intressant var att jag (som plockade snitslarna efter jaktlabben) tyckte att de gick lugnare och långsammare i skogen än vad vi hade gjort, medan labbens matte tyckte tvärtom. Jag frågade instruktören, och hon sade att det nog gått ungefär lika fort. 😉 Det är nog för att vi är så otroligt fokuserade på det vi håller på med som vi tycker att det går så fort för oss själva.
Vi fick också en demo på hur man kan dra en färsk störning över spåret strax innan man går ut med hunden. Det förvirrade verkligen för den hund som vi testade med, och hon fick Neja och visa rätt flera gånger innan det redde ut sig. Detta ska jag försöka testa under veckan.
Nästa gång är sista kurstillfället. Då ska instruktörerna lägga spår åt oss i förväg, så de får ligga lite längre, sen ska vi ha korvgrillning innan vi går spåren. Vi får också en bedömning av om hunden kan klara ett anlagsprov eller inte. Min tro är att Kasper ligger bra till för det.

Äldre inlägg Nyare inlägg