Skogsstjärnas hundblogg

Andra besöket på golfbanan den här veckan. Så snart Kasper hoppar ur bilen vet han. Han förvandlas omedelbart till en rocking rodeo dog. Han kan inte alls förstå varför han inte får springa lös på en gång, när han nu ändå ska få det snart?

Det är svårt att ha tålamod att stanna och vänta ut honom, ta kanske två ynka steg, sen vänta igen. Husse gick före och fotade lite natur medan vi sakta men säkert tragglade oss fram. Därför finns inga bilder på hans vildsinta beteende, men jag garanterar – man tror inte han fått en minuts träning någonsin. Han verkar vara en nyss infångad vildhund som för första gången ska prova att gå i lina.

När vi så småningom tagit oss dit jag bestämt att vi skulle nå (björkarna) fick han springa fritt i linans längd ett tag. Vi hade inte hunnit långt när vi plötsligt fick besök av en lös strävhårig jack russell utan halsband. Vi stannade för att invänta en eventuell ägare och efter en stund dök husse upp. Hundarna lattjade av hjärtats lust. De var jämnåriga och båda ville gärna ha titeln Högst i rang. Tror att Hardy vann den.

Nästan exakt samma färgställning och lika tuffa till sinnet.

Det visade sig att Hardy bor ganska nära oss. Tror jag sett honom förut, men det finns rätt många jr i området. Iallafall kom vi att prata om löptikar och Hardys husse påstod att det inte bara var Freja som löpte nyligen, utan att det finns 4–5 tikar i grannskapet som alla löper samtidigt. Tydligen är inte Hardy lika berörd som Kasper är av detta.

Vi promenerade vidare och när Hardy försvunnit på säkert avstånd släppte jag Kasper. Jag hade just kallat in och belönat honom när jag plötsligt hörde någon som ropade Myra bakom mig. Jag tog direkt halsbandet och kopplade upp innan Kasper fattade att det fanns en lös hund till.

Myra visade sig vara en osäker golden som inte riktigt vågade sig fram till ivrige Kasper. När matte lyckats kalla åt sig sin hund fortsatte vi åt ett lite annat håll än vi brukar för att kunna släppa Kasper på nytt utan att han skulle jaga ifatt retreivern. Det var en otroligt dimmig dag, så vi villade nästan bort oss på köpet i all denna vithet, men en lång och härlig promenad fick vi.

Stilstudie. Förstår inte att han inte gör fälleben på sig själv.

Han var verkligen outtröttlig i sitt springande idag, men kom fint på flertalet inkallningar. Ibland bytte vi riktning när han jagat iväg så att han fick hålla lite koll på oss. En gång satte vi oss i ett litet skjul, och då tog det en stund innan han andfådd hittade fram till oss. Nyttigt för den lille vildbasen.

På slutet testade jag lite fotgående, vilket gick över förväntan. Det är väl mest matte som borde hålla huvudet högre, men lillen skötte sig finfint. När vi närmade oss klubbhuset kopplade jag upp som vanligt och tränade Stanna. När han stannar till kastar jag en köttbullebit som han försöker fånga i luften. Det här har han kommit på på senare tid – när han var yngre var det helt bortkastat att kasta något på det sättet till honom. Han fattade inte alls att han skulle ta biten i luften och när den väl landat hittade han den knappast. Men nu har det blivit så kul att fånga köttbullebitar att han börjar gå på min vänstra sida i förhoppning att få en bit till. Det blir helt enkelt svårt att träna Stanna istället. 😉

Men den svårigheten föredrar jag helt klart framför svårigheten att få honom att gå fint på väg till golfbanan. När ska min rocking rodeo dog vara så pass inriden att han kan bete sig hela utestunden?