Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 169 av 199)

Kasper är trött idag

15 mars 2009 / / 5 kommentarer

Det märks att det var mycket aktivitet igår. Idag tänkte vi passa på och ta en liten cykeltur då gångvägarna plötsligt lyser svarta igen. Kasper gillar ju aldrig att ta på sig selen, och idag var inget undantag. Han fick på den och gick mot dörren som leder ut till bilen. Han bara tittade på mig när jag öppande dörren åt andra hållet.
Jag struntade i honom och gick ut och låste upp cykeln och lade kopplet i cykelkorgen. När jag kom in igen och ropade på honom gick han istället bort till sin korg och lade sig. Pyret. Nå, han är ju inte större än att han får följa med, vare sig han vill eller inte.
Väl ute på trappan ruskade han lite på sig och började sniffa in vårluften. När jag så satte fast honom i cykeln travade han villigt med medan jag ledde cykeln ut till gatan. Inga problem sen att cykla cirka fyra kilometer i lagom tempo.
Väl inne igen fick han ett välbehövligt bad, och nu ligger han nedbäddad under sin gosiga fleecefilt i bädden och myser. Inte ens han lär behöva så himla mycket mer aktivitet idag.

Lugnt trots främmande

14 mars 2009 / / 2 kommentarer

Kasper låg så fint och lugnt trots främmandet igår. Kanske Bus och lek-kursen hade gjort sitt för att trötta ut lillen.

Glömde ju säga att koppelpromenaden på hemvägen från kursen var utomordentlig! Han gick kanonbra Nära med löst koppel bredvid andra hundar. Jag belönade regelbundet och hoppas han begriper inför framtiden att det är så där det ska se ut.

Husse var ute en kortare promenad senare och även då hade han gått kanon. Livet är ljust just nu.

Bus & lek 3(4)

14 mars 2009 / / 2 kommentarer

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.
Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Stor best

13 mars 2009 / / 1 kommentar

Igår gick vi en runda i Solna och mötte mängder av hundar att skvallerträna på, någon enstaka kanin som skuttade i snön och ett par hästar som gick och skrotade i en hage.

Hästen stod vi hos en stund och kikade. Kasper vågade sig max en halvmeter ifrån mulen, och om hästen nyfiket höjde huvudet lite hoppade Kasper bakåt med ett skutt och skällde till lite oroligt. Men snart vågade han sig fram igen. Spännande best, trots allt.

Några skojiga resultatbilder

11 mars 2009 / / 8 kommentarer

Några exempel på när husse och Kasper lekte framför kameran: Men… vad gör du här, hund?!

Här är det JAG som poserar, jyckar göre sig icke besvär!

Okej, ligg fint, då.

Ha! Det är jag som regerar!

Fotosession och mer snö

11 mars 2009 / / 4 kommentarer

Inne roar sig husse med att fotografera. Mest stilleben, som blomvaser och så, och ett och annat porträtt på sig själv eller mig. Men så kommer Kasper dit friviligt och lägger sig. Han vet att då kan det vankas köttbulle.

Smart liten hund som utnyttjar tillfället att få husses uppskattning.

Alla tre tog vi en golfbanepromenad idag. Pulsade eller plöjde är väl rättare beteckning. Och Kasper hoppade. Och hoppade. Med fart. Han fick vara lös ända tills han totaldissade min inkallning och rusade alldeles för toklångt, över is, dessutom. Och isen på de där små vattendragen verkar rätt svag nu, så jag blev riktigt rädd. Väl tillbaka blev det långlina för hela slanten.

Fladdermustillökning

10 mars 2009 / / 1 kommentar

Läste just den glädjande nyheten att fladdermusen i bunkern visst nu ynglat av sig till två stycken. Så slapp den vara ensam…
Mus som mus, tycker Kasper – lite väl ivrigt. Kaspiskt ordspråk

Äkta livsglädje i snöyran

10 mars 2009 / / 7 kommentarer

Ja, fasiken, vad bra att vi passade på att cykla igår. Idag skulle det vara förenat med total livsfara. Plogbilarna kör för fullt, men det syns snart inte att de varit där.
En katastrof har inträffat här hemma: kaffemaskinen har definitivt gett sig. Igårkväll reagerade den inte på minsta startförsök, och varken positivt eller negativt straff hjälpte, ej heller negativ belöning. Så vad gör man?
Den är exakt fem år gammal och har körts intensivt här hemma, men vi tror ändå denna italienska kvalitetsmaskin har mer att ge, så så snart snöovädret medger ska den fraktas till Södermalm och inspekteras av kunnig reparatör. Tills dess?
Tog fram vårt utflyktskaffepulver, men det är bara för beige. Därför tog Kasper och jag en nödutflykt till Coop Forum och köpte en liten espressokanna som man värmer på spisen. Njuter just av första koppen. Lite mekigare, men gott. Denna kan man ju ha med sig i skogen på gasköket, så inget dåligt som inte har något gott med sig!
På hemvägen stannade jag vid Strawberry fields och lät Kasper rusa av sig lite av den värsta ystra snöglädjen. Den hunden var verkligen i sitt esse idag! Vi pulsade fram i en decimeter orörd nysnö medan flingorna fortsatte dala ner över oss. Mysigt avbrott innan jobbet nu väntar igen.

Cykling mellan snöbyarna

9 mars 2009 / / 2 kommentarer

Passade på att cykla idag med Kasper, innan nästa snöby anländer hit. Ett verkligt varannandagsväder för tillfället. Det blev en halvmilarunda, riktigt skönt, inte så blåsigt och kallt alls.

Besök i bunker, på 4WD- och golfbana

8 mars 2009 / / 3 kommentarer
Jag tog fram ett antal cachar att besöka, varav vi tog två idag. Resten sparar vi till en annan gång. Alla låg i Rosersbergstrakten, vilket innebar att vi började med att åka förbi den fina hundrastgården som finns där. Som vanligt tyckte Kasper det var en höjdare att rusa omkring där en stund. Vi hade med lilla gasköket och kokade kaffe och åt medhavd lunch.

Sen var det då cachedags, och bunkern låg bra till som första cache. Den var inte alls svår att hitta, men knepigare att ta sig ned i. Jag anmälde mig som frivillig. Kasper hade nog gärna velat, antydde hans ivriga kroppspråk, men jag vågade inte låta honom hänga med in: en lucka på nån dryg meters höjd, innanför en gallerdurk och sen ett hål rakt ned cirka två meter med fotsteg inmurade i väggen.

Väl där nere var det becksvart när jag öppnade den stadiga järndörren, men som tur var hade jag min hundpromenadspannlampa i västfickan. Den var perfekt nu! Inne i bunkern fanns både gamla trasmattor och ett par stolar, tillsammans med en del gammalt skräp. Uppe i taket satt en fladdermus och sov. Fladdermöss brukar ju ha massor av kompisar, men den här var helt ensam.

Jag öppnade ett antal järnluckor och vände på gammalt junk innan jag till slut hittade cachelådan. Alltid lika kul!

Lycklig cachefinnare, välförsedd med välbehövlig pannlampa.
Och så ska man ju ta sig ut igen ur denna moderna betonggrotta…
Ohoj, inte hade de gjort det enkelt för knäskadade personer, inte… Men skam den som ger sig.

Nästa cache låg vid en 4WD-bana. Kasper gnällde i bilen, så han fick inte följa med. En liten timeout var precis vad gnällspiken behövde. Skogsvägarna var otroligt isiga, vilket egentligen var lika bra, för alternativet hade varit enorma gyttjiga hjulspår från de gigantfordon som man brukar lattja runt med härinne. Ingen aktivitet idag, men det syntes att de kört där nyligen. Cachen var ganska lätthittad trots snön.

Lånade en beskrivande bild från cachesidan på www.geocaching.com som visar vilka monster som brukar hålla till i den här skogen.

Nu bestämde vi oss för att det räckte med cacher, de bortåt slottet kan vänta tills en solig och skön vårdag, kanske. På hemvägen stannade vi till vid en annan golfbana än vår vanliga och släppte loss Kasper, som nu tystnat snällt i bilen. Han rejsade omkring av bara sjutton, och en gång dröjde det ett bra tag innan han kom på visselpipsinkallning.
Lite senare testade jag på kul att stanna honom på kanske tio meters avstånd. Jag hade utan att han sett det slängt en godis på kanske två meter. Jag sade Kom och han travade lite på halvfart in mot mig. När han hade någon meter kvar till godiset sade jag Stanna – Sök godiset. Och han gjorde det, med framgång! Detta är alls inget vi tränat som någon sekvens, utan bara de enskilda delarna var för sig. Men den här typen av dirigering har vi aldrig alls testat innan. Han är en underbart klok hund ibland – när han vill.

Men – har de lurat ut mig att bada nu igen?

Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Precis som den där långhåriga jycken i den gamla sagan…

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑