Skogsstjärnas hundblogg

Hurra! Kasper har idag visat sig vara bra i magen igen. Inga fler sacheter eller andra restriktioner.
På morgonen cyklade vi allihop upp på Svalberget (Montagne des alouettes) för att försöka hitta en cache. Den misslyckades vi med, men vi hittade det intressanta stället – en gammal stenbrottsgrotta. Kasper ville undersöka den noggrant. Turen blev 7,5 km.

Efter lunch njöt jag av en bok i trädgården medan Kasper äntligen fick sitt efterlängtade märgben. Jag hade gröpt ur merparten av märgen för att ge successivt på maten, bara utifall att … Rolf åkte ut på ytterligare en cykeltur och rätt var det var ringde han och berättade att det fanns en loppmarknad, en brocante, eller som det stod på skyltarna, en vide grenier (vindsröjning), i Lain, 6 km härifrån. Cykla dit, vetja! Så det gjorde jag. Mest nerförsbacke dit, som kompenserades av motvind. Några av stånden började stänga men jag fyndade fyra kaffemuggar för det facila priset 1 euro. Så cyklade jag hem igen, som tur var hade vinden inte hunnit byta riktning.

Loppmarknad i Lain.

I trädgården satt alla samlade, både fransmän, holländare och Rolf. Det visade sig att den holländska tanten fyllde 74 år och ville bjuda på lite juice. Passade perfekt efter cykelturen.

Vår närmaste bar, boulangerie och épicerie (en och samma enhet) ligger i Sougères 1,4 km nedåt.

Jag har ju tidigare nämnt att Tyskland (och norra delen av Frankrike) firade Spargel-säsong. Här lite längre söderut firar man istället orgier i körsbär. Des cerises finns överallt och vi har fått en stor bunke av värdfolket. Känns lite mysko att äta nyskördade körsbär i maj, men inte mig emot.
Värdparets hund är gammal och mycket skröplig. den har några stora bölder ovanpå frambogen och haltar svårt (artros?) på bakbenen. Jag tycker riktigt synd om den. De flesta härikring har helt uppenbart sina hundar som vakthundar enbart. Inget sällskap här, inte. Vissa hundar verkar sitta kedjade dygnet runt, bland annat en schäfer och en raggig golden, som båda vrålskäller och kastar sig fram i kedjorna när Kasper promenerar förbi. Det känns långt ifrån de små välputsade sällskapsdjuren man ser lugnt lösgående på Paris gator, och inte minst inne på restaurangerna.

Ons 27 maj 09
Vi startade hemifrån runt 11.20, efter att bilen blivit klar på verkstaden. Kasper var kass i magen, men jag hade köpt Canicur på Apoteket och hoppades att det skulle fixa biffen.
Vi körde E4 via Helsingborg och åt middag i Löddeköpinge Center Syd – en ren slump att vi hamnade där, så nära roliga hundstället Storegård hundpark utan att kunna gå dit. Sen tog vi oss snabbt över bron och ner genom Danmark. Vi hann med kvart över nio-färjan till Puttgarten. När vi kom iland tre kvart senare hade det hunnit mörkna. Jag hade ett ortsnamn i huvudet (inget ned- eller utskrivet) där jag sett på webben att de hade hotell som tog hundar en knapp mil bort. Så vi åkte dit, men nej, de hade tyvärr inga rum. De hänvisade oss till staden Burg. Där provade vi tre hotell utan resultat, och blev hänvisade till ett Intersol som låg flera km utanför stan. Gps:en tog oss dit, men nästan framme hittade vi Strandhotel med skylten Frei. Jo då, de hade ett rum och vi kunde ha med en liten hund om vi tog in den via balkongdörren som vette direkt ut till bilparkeringen och inte lät den vistas i resten av hotellet. Sagt och gjort. Rummet hade ett litet kök, så vi fick oss varsin välförtjänt kopp te efter de 86 milen.
Kasper var fortfarande orolig i magen. Så länge vi åkte bil gick det bra. När han blev nödig ställde han sig upp och såg orolig ut, och då åkte vi in på närmsta rastplats. Det var värre på hotellet. Jag var ute med honom flera gånger när han gnällde, men då gjorde han ingenting mer än att nosa lite. Vädret var vidrigt blåsigt och regnade och varken han eller jag tyckte det var kul att vara ute mitt i natten. Istället slutade det med att han spydde på heltäckningsmattan. Jag försökte torka bort det värsta, men nån fläck rikare blev de.

Tor 28 maj -09
Frukostbuffén var bra och jag åt mig mätt på ägg blandade med smör, samt diverse sorters pålägg.
Kasper började tröttna på Canicur-tabletterna som han först glatt knaprat i sig, så jag gav honom två tabletter mosade i dofilus. Han ville inte ha röran när den låg i matskålen, men när jag skedmatade honom slank det ned. Hm.
Vi passerade Hamburg och i Hannovertrakten åkte vi av Autobahn för att hitta ett lunchställe. Vi lät gps:en visa vägen och efter lite konstiga habrovinker kom vi fram till ett lite för fint ställe. Mitt emot fanns dock ett kebabställe som fick duga. Maten var inte särskilt god, men slank ned. Kasper satt med och var sugen på att få smaka, så jag hämtade burken med morotspuré jag köpt i Sverige och lät honom få kanske en tredjedel av den. Det var gott, sade Kasper.
Vägen runt Köln var full av vägarbeten och andra trafikproblem och gps:en ville ibland att vi skulle ändra rutt. En gång när vi gjorde det ändrades beskeden strax efter att vi åkt av motorvägen och vi fick besked om att åka och vända igen. En annan gång bad jag om ett annat vägval och fick precis det förslag jag ville. Så omledningsfunktionerna är väl lite si och så.
Efter Köln hade vi tröttnat och ville hitta ett hotell, så vi körde av motorvägen och ställde om gps:en på att köra mot vårt mål i Frankrike, fats utan motorvägar. Vi blev uppledda på ett antal vägar som först verkade bra, men som sen verkade spåra ur lite. Jag valde då att fortsätta en mindre väg skyltad mot Bonn, och Rolf gjorde ett via-vägval i gps:en till Bonn. Bara ca 8 km utanför Tysklands forna huvudstad hittade vi flera hotellskyltar och fick napp på första hotellet Rheinterrassen, som ligger precis utmed Rhen. Både i vårt rum och i restaurangen känns det som om man sitter på en båt. Koolt. Kasper uppskattade att få promenera längs floden. Han är fortfarnde lös i magen, men aningen bättre. Fick morot och ris till middag.
Själva fick vi Spargel och en underbar hollandässås med skinka till. Lyxade med en Paulaner Kristall till det.
Kaspers hunger har gjort honom otroligt matfixerad. Alla promenader går ut på nosning efter ätbart. Att leka eller på annat sätt umgås med människorna är nu helt ointressant. Hoppas det vänder snart!

Fre 29 maj -09
Var ute med Kasper tre gånger i natt, så av den tänkta cykelturen på morgonen längs Rhen blev det inget. Tiden ägnades till att sova lite extra istället. Kasper är aningen bättre i magen, men långt ifrån bra. Vi tog en promenad längs Rhencykelvägen istället i morgonsolen, jättemysigt.
Bilkörningen från Bonn genom Luxemburg och in i Frankrike via Metz flöt jättebra, bra mycket smidigare än gårdagens tragglande förbi Köln. Med den stadiga tyska frukosten i bagaget (bacon och äggröra) tog vi inte lunch förrän vid två på en utmärkt fransk vägrestaurang. Snabbmaten här håller avsevärt högre klass än snabbmaten i Tyskland eller Sverige! Kasper har under det senaste dygnet fått morotspuré, kokt ris, vatten och Canicur. Den sistnämnda tog slut idag, men på eftermiddagen hittade vi ett apotek som sålde veterinärprylar, och jag svängde in direkt. Efter långt konfererande och telefonerande kom expediten fram med ett preparat, Smecta, som egentligen är avsett för människor, men som enligt henne även kan användas på hundar. En tiokilosjycke bedömdes kunna ta två sachets (påsar) per dygn, samma som ett barn på 1–2 år. 5 euro för 30 påsar blir avsevärt mycket billigare än Canicur-förpackningen på 120 kr för 16 tabletter.
Vi storhelgshandlade i Auxerre och lät sedan gps:en leda oss längs de sista småvägarna till vår lilla by. Huset är kanon, vi har övervåningen (holländare vi inte träffat än bor på bottenplanet) och vi har en egen, helt innesluten trädgård där Kasper kan gå lös. Snacka att han var glad att få gå och nosa fritt efter dessa agar av bilkörning och koppelrastande!
Sovdags nu, mer följer framöver. Bon nuit!