Skogsstjärnas hundblogg

Kasper och jag gick på förmiddagspromenad. Jag hade med en burk och tänkte plocka smultron på en avsides äng en bit bort. Där på ängen släppte jag Kasper för att han skulle få rusa av sig lite. Han drog iväg men kom tillbaka andfådd av uppförsbacke och värme några minuter senare. Sen höll han sig hos mig medan jag plockade. Ett tag.
Ibland äter han smultron direkt på plantan. Men inte idag, det var tydligen roligare att ge sig ut på ytterligare en utflykt. Han var redan trött och varm, och hade kopplet på sig, så jag var inte orolig att han skulle dra långt. Men minuterna gick. Och gick.
Vid ett tillfälle hörde jag ett välbekant stånkande på andra sidan en nästan ogenomtränglig häck till det intillliggande vetefältet. Jag ropade, men fick förutom stånkandet inget svar.
Ett bra tag senare var jag rätt orolig och bestämde mig för att gå hem och hämta visselpipa och vatten. Bytte till långbyxor och gympaskor också, så jag kunde gå i lite oländigare terräng.
Rolf satte sig på cykeln för att kunna täcka ett större område i byn och så. Vi hade båda hört ett par hundar vrålskälla vid ett tillfälle, och det kunde ju ha varit Kasper som susat förbi dem.
Jag återvände till smultronstället, men ingen hund. Omväxlande ropandes, visslandes och promenerandes gick jag runt de ängar och fält som han rimligen kunde ha passerat. Det växer täta häckar och skogar på många ställen som begränsar springandet, vilket jag var rätt tacksam för nu.
Men ingen hund.
Tankarna flög genom huvudet: överkörd av en bil (vägarna är visserligen glest trafikerade), tagen av en hök (såg en under promenaden, de är bra mycket mer förekommande här än hemma) eller huggen av en hund eller räv (rävar förekommer också ymnigt, ger de sig på en sån som Kasper?).
Till slut, närmare två timmar senare, hade jag gått runt och var tillbaka vid smultronen. Slängde mig i gräset och vilade och ropade. Inget svar. Reste mig så till sist för att traska hemåt och fundera över plan B när mobilen ringer.
”Äntligen! Din j-a Nokia! Jag har ringt jättelänge! Kasper är hemma!”
Min mobil hade säkert varit i mastskugga nere i de dalar jag följt. Medan jag hämtade mig från glädjechocken berättade husse att han hittat Kasper sittandes bakom bilen i garagets svala skugga. Vi vet inte hur länge han suttit där (inte hela tiden, för husse har varit förbi flera gånger) eller vad han gjort, men otroligt skönt är det att han hittade tillbaka till sitt tillfälliga hem.
Resten av dagen har jag totalignorerat hunden. Egentligen ville jag ju krama om honom, men har istället dissat helt. Och Kasper har förstått budskapet och varit mycket spak hela dagen.

Idag gjorde vi en utflykt till den ganska stora staden Bourges. Det visade sig vara en trevlig stad med medeltida korsvirkeshus och en stooooor katedral som är skyddad av UNESCO. Vi åt trevlig lunch på en skuggig uteservering och Kasper skötte sig otroligt bra. Både där och inne på en bar fick han vatten att dricka, på baren behövde jag inte ens säga till! Annars är reglerna att man ska vara tretton år för att få bli serverad vatten och läsk på bar i Frankrike, men det verkar inte gälla hundar. Eller räknar de kanske hundåren * 7? Då är han ju fjorton nu. 😉

Kasper har också smakat på vattnet i Loire och svalkat tassarna lite där. Det är en varm dag idag, runt 27 grader, och det får även en gårdshund att flämta lite ibland.

Ikväll tänkte vi åka till Lainsecq och gå på restaurang medan ungdomarna är kvar här.

Mitt minne av Michael Jackson är den lille negerpojken som var med i Jackson 5 och som sen började leka att han var vit. Vitare och vitare gjorde han sig, och sen började näsfixandet. Vid det laget var han borta ur mitt musikmedvetna.
Hans dödsfall får mig snarast att påminna mig om hur jag råkat lyssna på Radio Luxemburg den natten då Elvis Presley dog, hur de spelade hans låtar natten lång. Och ja, sen fortsatte väl det i flera veckor.
Mitt andra dödsminne av stor artist är givetvis när John Lennon mördades. Då befann jag mig på kibbutz i Israel, och alla ungdomar där tog det oerhört hårt. Han var verkligen stor, för alla nationaliteter. Några kibbutznikar anordnade ett disko i Lennons ära: allt var svartdekorerat och hans musik spelades natten lång. Det är ett minne som verkligen sitter kvar i själen.
Stafettpinne: era minnen av stora artisters död?

Rolf har lagt upp lite fler bilder här: http://evrodoc.se/vecka3/album/index.html

De senaste dagarna har bilen låtit skummare och skummare. Ett brummande ljud som ökar i högre farter, och som hörs mer då man släpper på gasen. Vi hörde med värdinnan och fick ett tips om en verkstad i Saints. Närmaste Saab-verkstad ligger typ 15 mil bort, så dit hoppades vi slippa åka.
Slumpen ville sig att vi på eftermiddagen bokat in ett rendez-vous med min konversationstant i just Saints. Vi skulle besöka en kvarn med tillhörande naturskyddade träsk.
Perfekt, alltså. Vi åkte till verkstaden och lämnade in bilen medan vi besökte kvarnen. Väl tillbaka på verkstaden hade man hittat problemet: vänster framhjul saknade två muttrar! Det hade medfört att ytterligare en mutter hade gett sig i gängorna, och de andra verkade också vara på gång att ge sig. Tänk, vilken olycka vi kunde ha råkat ut för!
Man undrar ju hur två muttrar kan lossna på ett och samma hjul, efter att ha rullat kanske 700 mil utan problem sedan vi bytte till sommardäck. Alla muttrar hade dessutom efterdragits innan vi reste till Frankrike. Vår misstanke är att någon försökt stjäla aluminiumfälgen när vi stått parkerade någonstans, men et kan vi givetvis inte veta med säkerhet.
I alla fall, skönt att problemet upptäckts i tid. Nu handlade det bara om att lösa det. Verkstaden hittade en mutter på lager som fungerade att montera dit, och vi fick åka hem lite provisoriskt lagade med en flyttad mutter från vardera bakhjulen.
I förmiddags ringde jag verkstaden och fick veta att man lyckats hitta två muttrar till, så nu ska vi åka dit igen och få bilen lagad ordentligt. Puh!

Hoppas nu få upp lite bilder här istället för direkt på blogspot:

Hoppas nu få upp lite bilder här istället för direkt på blogspot:

Som vanligt är det svårt med bilder…

I söndags åkte vi alihop till Billy och gick på en lite bättre vide grenier än de tidigare. De hade även lite matstånd. Vi kom hem med en torkad vildsvinsskinka (och fick en korv på köpet), fyra flaskor Irancyvin, tre muggar och fyra-fem småskålar som gjorda för crème brulée.

På eftermiddag åkte S+S, Kasper och jag till Guédelon, det slott man håller på att bygga i 1200-talsstil med 1200-talsmetoder. Slottet/fortet var förvånansvärt litet och kompakt, det var nästan så att väggarna ibland var tjockare än det rum de inneslöt.
Det hela var ganska pedagogiskt gjort, med alla de hantverkare runtomkring som behövs för att bygga ett gammalt slott: stenhuggare, snickare, smeder, repmakare osv. Dessutom hade man småhagar med lantdjur: grisar, får, getter, kor och åsnor. Det kändes som ett miniskansen. Kasper var otroligt intresserad av djuren, och slickade en get på mulen!

Igår hade R och jag en riktigt bra cykling. Vi tog bilen till Donzy i Nièvres och cyklade därifrån till Puilly, där vi åt omelettlunch och tog oss en titt på Loire. Dess sandbankar syns tydligt och det är alltså relativt lågt vattenstånd. Det är ju annars en flod som lätt svämmar över sina bredder.
På hemvägen hade vi ganska skaplig motvind och jag var rätt trött när vi nådde Donzy efter 41 km och unnade oss en välförtjänt fika på en bar.

Under tiden hade S+S tagit Kasper på en tvåtimmarspromenad och verkade ha det ganska gott i trädgården när vi kom hem.

Kasper fick vomburgare i födelsedagspresent. Uppskattades!

Snabbinfo: Götängens har för tredje året i rad fått midsommarvalpar, se marklanda.blogg.se.
Kasper grattar sina småsläktingar!

Husse och jag ska nu passa på att cykla medan lillmatte får ta hand om Kasper ett tag.

Idag åkte vi på utflykt österut på förmiddagen. Längs många slingrande småvägar i ett böljande landskap nådde vi Noyers, som enligt Lonely Planet skulle vara något extra. Tja, det var en liten medeltida stad, med en mur runt, som delvis var intakt. Många hus var charmigt sneda i korsvirkesstil. Men särskilt utmärkande, nja, jag vet inte. Hur många medeltida småstäder finns det inte i Europa? Det där var väl amerikaners sätt att se på pittoreskhet. Trevligt var det i alla fall. Vi fortsatte sedan norrut till Torrennes, en stad vi cyklat igenom det berömda året 2002. Den gången såg vi inget av stan, så nu gick vi en runda, och fick än en gång veta att Kasper är en mignon. Vi besökte Fosse Dianne, ett märkligt ställe som byggts över en naturlig källa. Den är 61 meter djup och omgiven av en vid rund lavoir (än en gång; detta är tydligen lavoirernas resa) på några hundra meter i omkrets. Vattnet i källans mitt lyste märkligt grönaktigt av alger.
Vi åt kebablunch, och jag fick en så stor kebabtallrik att det även räckte lite åt Kasper.
Klockan två skulle vi möta Sara och Simon på stationen i Auxerre, så vi hann med ett kort stopp i Chablis, ännu en cykelstad från 2002. Där fikade vi och kände igen oss lite, men såg inte hotellet där vi bott tidigare. Däremot åkte det förbi en karaktäristisk vintraktor, de ser så söta ut med sin höga frigång.
Tåget från Paris kom in i tid och vi lastade in ryggsäckarna i bilen och åkte till E. Leclerc för att helghandla. Hemkomna till huset fick ungdomarna plocka körsbär till efterrätt. Jag hade tänkt tillaga köttfärssås, men köttfärsen var så fast och ihopsittande att intensiva delningsförsök med stekspaden bara resulterade i klumpigt formade köttbullar. Så det serverades Auxerriska köttbullar i tomatsås. Gott, det med.
Jag tog Kasper och ungdomarna på en byrundpromenad, och senare på kvällen åkte vi till Druyes för att titta på firandet av St Jean med brasa. De hade ett par mat- och öltält uppsatta, men i övrigt var det rätt händelselöst. Jag körde och drack därför bara ett glas öl. Det blev Kasper så intresserad av att han hoppade som en galning för att komma åt det. Vet inte om han var törstig eller om ölet luktade gott. Jag sänkte ölglaset så han kunde nosa och då stod han riktigt länge som en cirkusprins och luktade på ölet (och försökte sticka ner tungan…). Flera fransmän tittade fascinerat på detta skådespel, som var bra mycket intressantare än det övriga som pågick. Sara och Simon gick på promenad i mörket. Elden tändes och brann ner ganska raskt. När vi började bli färdiga för hemåkning syntes ungdomarna fortfarande inte till. Vi fick stå och vänta ganska länge, och hann bli lite oroliga för var som kunde ha hänt i det franska beckmörkret innan de kom gåendes till slut. Kvällens behållning va Kaspers ölshow.

Satt och jobbade i trädgården på förmiddagen, i skuggan, för redan då var det för varmt i solen. Efter lunch pluggade jag lite franska och sen var det dags att åka till konversationstanten. Rolf hängde med och cyklade en sväng medan jag konverserade om kroppens olika sinnen, bland annat. Tanten har en gul labrador på åtta år, Auguste, och jag kanske tar med mig Kasper dit någon gång, så kan de leka i trädgården medan vi konverserar. Får se…
På kvällen skulle vi gå på restaurang. Vi hade planerat en resto i St Colombe, som jag frågat häromdagen om den var öppen. Jo, alla dagar utom måndag, blev svaret. När vi nu kom dit visade det sig att de inte hade öppet på kvällen… Suck. Vi åkte tillbaka till Lainsecq, men vid den restaurangen stod våra holländska grannars bil, och tanken på att konversera med dem hela middagen tilltalade inte (de är gamla; tanten pratar halvknackigare franska än jag, och mannen pratar knappt alls sedan han drabbats hårt av MS och sitter i rullstol. Alla muskler har påverkats, inklusive talorganen. Mycket synd om honom, men som sagt, inget muntert middagssällskap…) så vi beslutade att istället åka åt andra hållet, till Druyes. Totalt en bilresa fram och tillbaka åt alla håll och kanter på ca 3,6 mil, det hade vi inte riktigt räknat med. Tur att vi inte tog cyklarna.
Vi åt en trerätters middag, och Kasper skötte sig rätt bra. Han gnällde lite tyst i början, men lade sig sedan. Varje gång servitrisen kom reste han sig dock i hopp om att hon skulle intressera sig för honom. Hon frågade ”varför gråter han?” men förstod sen att det var för att han var kopplad.
Jag åt en god sallad till förrätt, sen en skaplig men inte exceptionell coq à la bière och avslutade med en fromage blanc. Jag körde, så jag lyxade med en enda öl medan Rolf fick gott lättdrucket vin med en ton åt körsbärshållet.
Kasper fick som belöning för att han var tyst små bitar av den brioche jag inte åt. Tror han gillar fransk mat allt mer…
Efteråt gick vi en promenad i den park där Kasper träffat hundkompisar häromsistens. Inga andra hundar där idag, men han fick vara lös och springa av sig lite. Vi har tittat på ytterligare en lavoir, den absolut finaste hittills finns i just Druyes.