Skogsstjärnas hundblogg

Jag vet knappt vad som hänt sen sist. Jo, vi har fått ändan ur och gjort en massa saker så här i elfte timmen. Vi gick till exempel på spektakel – en polska som sjöng Edit Piaff-sånger så att publiken automatiskt sjöng med. Vi satt mitt i och bara gapade. Aldrig att svenskar kan sjunga med i Taube eller Vreeswijk på samma sätt.
Sen har vi besökt ytterligare en kalkgrotta. I denna har man också huggit ut stenbitar till katedraler och liknande sedan medeltiden. Sedan användes grottan till champinjonodling under en period, men nu har man övergått till ett kooperativ av crémant-produktion. Bourgognsk champagne, alltså, fast så får man ju inte kalla det. Och tillverkningen var bra mycket mer automatiserad jämfört med det vi upplevde vid vårt besök i caven hos Möet et Chandon 2002, där man vred runt flaskorna för hand.
Men efter sedvanlig dégustation inhandlades några flaskor helt ok bubbelvatten.
Idag har vi börjat vår hemresa. Vi gjorde en omväg till Dijon. Jag tyckte att man inte kunde ha vistats sex veckor i Bourgogne utan att ha besökt dess huvudstad. Fyra senapsburkar och en lunch senare konstaterade vi att Dijon inte var något märkvärdigt. Istället for vi vidare till Ronchamp, känt för det Le Corbousier-designade kapellet. Det låg högt uppe på en kulle med vacker utsikt och var i all sin brutala modernism en imponerande skapelse.
När vi så småningom började leta hotell fick vi för oss att vi skulle hitta något mysigt längs la Moselle, på samma sätt som det finns mängder av charmiga pensioner längs tyska Mosel eller Rhen. Icke. Till sist hittade vi ett prisvärt Etap-hotell i utkanten av Nancy där hund kostar 3€ extra. Helt okej. På den närbelägna restaurangen La Boucherie blev R attackerad av en geting som flög in i kavajärmen och stack honom. Han hade sinnesnärvaro nog att inte skrika rakt ut (det hade jag gjort!).
Imorgon lär vi tyvärr lämna detta härliga land för den här gången och fara via Luxemburg in i Tyskland, ölernas och korvarnas land.

Lite lösgående djur på kvarngården Moulin de Vanneau.

Min konversationsdam och jag på spångad promenad i litet träsk.

Bilen inne på reparation – tre nya hjulmuttrar från Renault blev resultatet.

Jijy, 15 år.

Min nya franska frisyr.

Bestsellersbokhyllan inne på Fnac i Bourges: Stieg Larsson på både första och andra plats, följt av en lättviktsamerikanare. Vad har det blivit av fransmännen som alltid varit så måna om det egna?

Den stora imponerande katedralen i Bourges.

Kasprar får inte gå in i katedraler, så vi turades om.

Skönt att vila i skuggan, det var en varm dag.

Ett av få slott som inte ligger djupt begravet innanför höga häckar och murar. Litet och privatägt, nära Cosne sur Loire.

Igår var vi på restaurang – totalt fyra hundar. Dels den lösa schäfer som bor på restaurangen, sen Kasper, och så två andra besökande hundar. Allt förflöt lugnt. Kasper börjar bli restaurangvan.

Värdparets hund heter Jijy och är femton år gammal. Det märks, hon har nog inte så långt kvar. De har opererat henne tre gånger, men nu ska hon få avsluta sina dagar i lugn och ro, säger de.

Min konversationstants labrador Auguste fick abrupt åka iväg på operation i början av förra veckan. Han spydde på natten och darrade våldsamt. Efter att fruktlöst ha konsulterat den lokala veterinären åkte hon in till Paris med honom, och när de öppnat upp visade det sig vara en äppelstor cysta strax under magsäcken, godartard, som tur var. Nu mår han mycket bättre och har ett långt ärr på magen.

Tack, Enzo, för omtanken!
Han har legat inne och vilat hela dagen. Vi åkte själva ut en stund på eftermiddagen till en intressant stenbrottsgrotta där man tagit skulptursten till fina skulpturer, statyer och katedraler, känd i hela Frankrike. Svalt och skönt var där också, ute är det 32 gr. När vi kom hem igen så nästan sprang Kasper fram och hälsade. Jag bar ner honom nerför den branta trappan, och nu har han fått vara ute. Han är lite stel, men går klart bättre än tidigare. Ibland nästan joggar han! Så det är nog en sträckning, imorgon är han nog kurant igen. Får ta några bärpass till i denna trappa, som inte är att leka med.
Håller just på att laga lapin, kanin, efter ett recept på förpackningen. Tärningar av bacon, smålök, champinjoner – och så en rejäl skvätt vitt vin och lite kryddor.
Kul att tillaga nåt riktigt franskt, hoppas det blir så bra som den lapin man brukar få på restaurang.

Idag är Kasper inte i form. Han haltar lite lätt på vänster bak. När jag känner på honom säger han inget och vill inte peta undan mig, och det tolkar jag som att det inte gör så jätteont. Men gå vill han inte.
Husse bar ner honom till gräsmattan, men där stod han bara, utan att ens passa på och kissa. Sen gick han till portalen och ville upp igen. Nu ligger han i fåtöljen.
Han är spänstig i skinnet, har ännu inte tempat honom.
Jag undrar om han är allmänt avslagen av vädret (varmt nu) eller om han sträckt sig lite. För några dagar sedan plockade jag en fästing från strax under svansen, hoppas den inte har med saken att göra…
Jag får ha koll på honom och se hur det utvecklas…

Igår var det ungdomarnas sista dag här och vi åkte iväg för att åka dressin, eller cyclorail som det kallas här. Egentligen hade vi tänkt ta ett spår som gick på en kilometerlång bro över Loire, men den banan var fullbokad av en skolklass. Istället fick vi tillgång till en ny bana lite längre norrut och hade den i gengäld alldeles för oss själva.
Det var sommarens hittills varmaste dag på 30 grader eller mer.
Vi trampade till en picnicplats där vi åt medhavd lunch och kokade kaffe på gaslåga. Mysigt!
Vid picnicplatsen gick ån Oanne, som Kasper var intresserad av. Annars gillade han nog att åka dressin, om det inte varit för att det luktade så himla gott överallt av allt småvilt i trakten. Han pep mest hela tiden i sin iver att få hoppa av och nosa rätt på det där intressanta. En gång såg vi en typ iller hoppa över spåret framför oss och jag nejade Kasper rejält när han ville sätta efter. Inte för att han kunde, för han var givetvis fast förankrad i dressinen, men mer för att försöka få in i den lilla skallen att sånt är vi inte intresserade av. Funkar? Nja, kanske inte sådär omedelbart, men man får ju passa på med de chanser man får…
Några km efter picnicplatsen vände vi tillbaka, tyckte vi ansträngt oss nog i värmen. Att vända detta ekipage var skojigt. I Sverige är dressinerna två-personers och man vänder dem ganska lätt manuellt. De här var tyngre pjäser och fyrapersoners – två som cyklar och två som sitter i en vilstol mittpå – och ingen lek att försöka rubba manuellt.
Det medföljde en slags metallrörskon som man ställer på en träsyll. Sedan lyfter man upp bakdelen på vagnen och rullar den bakåt tills konen är mittunder vagnen. Där finns ett fäste som passar ovanpå konen. Sedan balanserar man hela vagnen uppe på konen och snurrar runt den 180 grader. Man sätter ned framhjulen på rälsen och lyfter av bakdelen från konen. Voilà!
Vad händer annars i den lilla byn?
I lördags hade man modellflygsuppvisning, det var 40-årsjubileum för den lokala modellflygklubben. Imponerande duktiga var de att manövrera planen över fälten.
Och igår började man skörda vetet. Redan i slutet av juni, det känns konstigt. Full aktivitet är det nu på många fält i trakten. Det ska bli intressant att se om vi hinner vara med om vad de gör härnäst på åkrarna. De lär ju hinna med en skörd till, undrar bara vad? Har förresten sett ett äppelträd i byn där äpplena börjar bli nästan knytnävsstora och grönröda. Kanske dags att plocka dem om ett par veckor…
Bilder kommer som vanligt nån gång framöver.