Det blir visst många inlägg idag…
Råkade läsa på Morten Egtvedts blogg om ”ostrategisk” belöningsplacering och jag undrar om inte det han skriver stämmer precis med det jag sysslat med den senaste tiden. Fast i mitt fall har det inte handlat om kryp, utan om fritt följ.
Jag har funnit att Kasper, när jag kör en strikt klickersk träningsmetod att gå fint/nära med eller utan koppel, gärna kommer in till min sida när han blir sugen på en godisbit och sedan snoozar sig ut däremellan. Inom klickerträning hävdar man ofta vikten av en god belöningsplacering, och i fallet fritt följ blir den då naturligt vid ens vänstra knä. Om man sen ska vänta tills hunden spontant går vid ens vänstra knä innan man belönar kan det lätt bli den jojoeffekt jag pratar om. Kasper går längst ut i kopplet, stannar och nosar på en fläck, jag hinner ifatt, Kasper kommer in vid sidan för att få en godis, drar sig ut igen på ny nosning. Lite överdrivet, men ungefär så.
Därför har jag haft svårt i just detta moment att träna rent klickerskt och tar gärna till en harkling, en mörk röst eller tar tag i hans bakhas för att markera att nu är du på väg att dra iväg igen, stanna här! Även detta blir i längden lite jobbigt. Jag vill ju hellre få en hund som naturligt går vid min sida utan att jag behöver bevaka den varje sekund.
Därför bestämde jag mig för att testa att belöna bakåt när han går vid min sida. Nån gång ibland positionsbelönar jag fortfarande, men ofta klickar jag och kastar nån halvmeter–meter bakåt medan jag själv fortsätter att gå framåt. Och jag har funnit att han är i höjd med mig oftare nu än tidigare. Inte perfekt än, men en klar förbättring.
Min tanke har varit att han har känt att han måste hålla koll på mig så att han inte missar en massa bakåtslängda godbitar, men som Morten skriver kan det ju också ha att göra med att det blir jobbigare att hela tiden behöva backa bakåt och leta efter godisen jämfört med hur enkelt det tidigare var att få maten serverad ur handen vid knäet direkt in i munnen.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Författare: hundadmin (sida 147 av 199)
Fick för mig att jag skulle shejpa lite bakbenskontroll idag när lillen inte tyckte det var lika kul att vara ute som matte. Jag pälsade på oss och gick ut i det fina vädret, fann mig tvingandes lillgrabben runt närmsta skolan, tröttnade och gick hem för att skotta lite istället. Kasper fick vara lös på tomten, men utnyttjade detta bara till att ledset stå i sitt täcke och titta utanför ytterdörren medan matte skottade fina gångar.
Inne var det dock kul att träna. Mitt mål är att försöka få honom att backa upp med bakbenen uppför trappsteg, men tänkte börja med något lägre. En bok.
Precis som jag befarat tyckte Kasper att boken var tasstarget. Framtass, dårå. När inte det gav utdelning hämtade han boken och bar den till mig. Eller puttade, mera. Sötnos. Bestämde mig då för att ta en lite tjockare och tyngre bok, som inte var lika lättförflyttad.
Han backar normalt riktigt skapligt rakt, men nu var han mycket medveten om hindret bakom sig och började backa snett, runt i halvcirkel, nästan. Gav ju inget, förstås. Frustrerad lade han sig ner och gjorde den finaste hakan i backen man kan tänka sig – något vi aldrig ens tränat. Var frestad att belöna för det, men nu var det ju inte det vi skulle träna…
Jag försökte smalna av backutrymmet i sidled så mycket det gick och lade ut tre lika höga böcker i bredd för att ge en större träffyta. När han nån gång råkade snudda en bok med ena bakbenet klickade jag, men fick honom inte att fatta vad det gick ut på.
Vi pausade en stund och sen började vi om i köket istället. Där är han van att backa, så jag gjorde fem vanliga backningar med belöning. Raka och fina, minst fem steg. Duktig pojke.
Jag utnyttjade sedan dammsugaren som ändå stod framme, tog röret och lade som en spärr mellan frys och köksskåp. Försökte få honom att backa mot det. Genast kom de sneda backningarna tillbaka. Jag satte dit två stolar som avsmalning. Sen körde jag nån slags kombo där jag varierade kommandot Backa med fri shejping. Nån gång gick vi ut på vanliga golvet igen och körde vanligt, rakt fint backande, så han inte skulle få för sig att alltid börja backa snett och runt. Var noggrann med att inte belöna det sneda, men fick därmed lite dålig belöningsfrekvens. Tyckte ändå det var bättre att han fick bli frustrerad än att jag skulle belöna nåt jag absolut inte vill ha.
Rätt var det var lossnade det lite. Han stod på andra sidan dammsugarröret, jag lockade honom till mig så han klev över det, och sen ställde jag mig i position och han backade något steg. Så fort han nuddade eller backade över med ena tassen klickade jag. Fick till närmare tio sådana mot slutet.
Då bytte vi och gick tillbaka upp till böckerna. Nu fick jag någon enstaka nuddning av baktassen, belöning. Sen gjorde han ett spontant kryp. Jag blev så glad över detta oväntade spontanbeteende att jag belönade det och sen bröt vi, gick in i sovrummet och tränade fem fina kryp med låg hand framför. Det var riktigt längesen vi tränade kryp, så det var oerhört kul att se hur fint det satt kvar. Efter dessa fem kryp gick vi tillbaka till böckerna än en gång, och nu hade det lossnat helt för honom! Varje gång såg jag hur han medvetet satte upp åtminstone en baktass på böckerna. Efter tio sådana fullträffar på raken slutade vi. Nu ligger han och sover på saken.
Nu är ju frågan hur vi går vidare. Lite mer träning på den här nivån, sen borde jag höja lite. Två böcker på varandra riskerar att göra det instabilt, då kanske han blir rädd. Det vill jag undvika. Får se om jag hittar nån tjockare bok, eller så får vi gå på trappsteg direkt. Undrar om han tycker ett öppet, men lägre, trappsteg är bättre eller sämre än ett täckt, men högre, trappsteg? Får väl testa mig fram.
Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Även där har jag stora förväntningar på klickertränarkursen.
Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: champinat (krävs två ettor till).
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg).
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg).
Mer burträning (burlekar)
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv.
Hittade förra årets lista över mål. Dags att kommentera och uppdatera dem:
Mål för mig 2009:
Få till en mer disciplinerad träning med konkretare och tydligare delmål. Använda Hundtränaren till hjälp att logga status på olika träningsmoment. – Var duktig på det första tertialet, men det blev jobbigt att köra både bok och blogg. Har mest hållt mig till bloggen, men även det lite i vågor. Har köpt Hundtränaren 2010, kanske kan använda den på kursen.
Fokusera på färre saker i taget, och försöka få dem ”färdiga”. Ha Lydnadsträning i teori och praktik som bas. – Nja, har nog kört lite som jag känt för dagen. Det vi kört mest disciplinerat är nog viltspår och rallylydnad.
Försöka komma tillbaka till det klickerska träningssättet och alltmer sällan det dominanta (även om det är det enda som fungerat på koppelpromenader). En viss mix kan fortfarande behövas, men jag ska vara restriktiv med det dominanta, eftersom klickerträningen är så mycket roligare och positivare. God hjälp kan fås på Klickerforum. – Det har jag genomfört till mycket stor del, men kan definitivt bli bättre.
Försöka variera promenadlekarna mer (kom gärna med bra tips och idéer så lägger jag upp en lista senare!). – Det har jag nog fått till, mycket tack vare rallyn. Rallymomenten (och delar av dem) kan med fördel tränas under promenaderna, och med variation.
Mål för Kasper 2009:
Starta anlagsprov i viltspår – klart.
Om han blir godkänd i det, starta minst ett viltspårprov i öppen klass – har startat tre gånger i öppen klass: 1, 0, 3 som resultat.
Lära sig gå (lydnads-)fot – det kan han kortare bitar så långt jag kan bedöma, skulle behöva externa ögon på detta, för finslipning behövs säkert.
Kunna fokusera på mig även i hundsällskap – varierar oerhört. Ibland kan han det jättefint, ibland går det inte alls. Svårt att se ett mönster i detta, mer än att Enzo är ett tecken till busa och dra. 🙂
Komma vid inkallning även i hundsällskap – fungerar ofta, men inte alltid. Men oftare nu än tidigare tröttnar han på hundleken och kan då komma in spontant, men kan även dra iväg på egna snoozningar (beroende på plats).
Börja med agility – vi gick en grundkurs på senvåren, men på plan med mycket svåra störningar som han inte riktigt kunde hantera. Ligger lågt med agility ett tag, kanske tar upp det igen framöver. Vill isåfall lära mig mer torrhandling i första hand.
Kunna gå fint i koppel även i skog och i hundsällskap – betydligt bättre än tidigare, även om det givetvis är mycket svårare än att gå fint ensam på villagatorna. Beror lite på hundsällskapet också, men ser ändå att vi gör framsteg här. Det svåra är att ha full fokus på honom när man vill prata med sällskapet… 😉
Bli bättre på passivitet – kvantitativt mål: kunna sitta tyst uppbunden i skogen minst fem minuter utan att se föraren. – det har blivit mycket bättre. t.ex. på agilitykursen var han en av få hundar som inte lät, likaså på rallyn lät han ytterst sällan. Har inte testat av det kvantitativa målet, får göra det framöver när vi inte har så mycket snö och kyla som kan göra det för svårt för honom. Skriver in det i Hundtränaren som en påminnelse!
Kommandot Stanna ska sitta bättre. Här känns det som om vi måste backa många steg och kanske börja om från början igen. – tränar det ibland på promenader, funkar bra. Har dock sällan tränat det med störning.
Han är anmäld till MH 28 mars. Håll alla tassar och tummar att vi är friska då… – genomfört med mycket bra resultat. 😀
Några punkter från 2008, uppdatering inom parentes:
Grundfärdigheter (behövs kontinuerligt, ska få sig en rejäl dust i och med klickertränarkursen.)
Fritt följ i koppel (går klart bättre, behöver tränas kontinuerligt)
Skvallerträning (går ganska bra, dock inte i rikktigt alla lägen. Behöver tränas mer för att få in automatiken; jag som inte tränat det tillräckligt systematiskt och aktivt tagit mig till bra träningsplatser. här är det för få hundmöten för att det ska bli flyt i träningen.)
Gå och lägg dig – bädd och bur (fungerar bra med bädden när vi äter, och halvbra när det ringer på dörren. Har tränat lite bur i några perioder, han har fattat principen och tycker buren är rätt kul. den är dock lite otymplig att träna med kontinuerligt.)
2009
I början av året fick vi en pensionär i familjen varpå jag bjöd honom till Napoli och vi klättrade upp på mäktiga Vesuvius. Framåt sommaren tog vi den utrotningshotade Saaben ner till Bourgogne för sex härliga avkopplande veckor och intensiva franskstudier. Kasper fick sin första etta i viltspår, men också sin första nolla; Eva och jag höll kurs i viltspår; och Kasper klarade sig bra i KM i rallylydnad.
2010
Året börjar med ett par månader i Skåne och sedan ser jag fram emot en avancerad klickertränarkurs som pågår hela året. Ett träningsläger med VaBK står också på schemat i maj. Kanske åker vi en vecka till Grekland, och sedan ser jag fram emot en svart skönhet i huset.
Kasper behöver få ordning på viltspårningen så han kan starta i öppen klass igen. Dessutom skulle det vara kul att testa en rallytävling i skarpt läge. Kasper behöver dessutom utvecklas till att bli en bra storebror.
Dags för ny promenad. Oroade mig för att den skulle bli lika ovillig som den förra. Nädå, nu gick han fint vid min sida bort till tåget för att möta lillmatte.
Förklaringen kan vara att det nu bara är -5 grader och att han slapp täcket. Och förhoppningsvis att han börjar känna sig bättre i underredet. Det verkar gå bra att ha honom utan tratt, skönt att slippa det eländet.
Vi skulle ta en kort promenad upp till affären och köpa lite mjölk. Kasper slapp tratten i utbyte mot täcket, men ville ändå inte hänga med uppför backen. Vi har kanske 600 meters uppförsbacke till lilla Ica och det var jobbigt att dra honom upp… De tio kilona blev snarast till trettio. En kort bit lyckades jag lura honom att det var kul att springa, men det var det lilla, det. Snörboll? Blä. Godis i snön? Men kom igen, morsan.
Efter snabbisen in i butiken upptäckte jag att han fått sällskap därute av en annan hund knappt två meter bort. Han satt ändå osedvanligt lugnt vid sin plats, brydde sig inte om den andra hunden. Inte likt Kasper. På tillbakavägen, när han upptäckte att vi skulle gå samma väg tillbaka och ingen omväg, började svansen att vifta för första gången.
Men du kan väl kissa, åtminstone? tyckte jag. Först då lyfte han benet. Han kissade ordentligt. Det var som att han aldrig ens tänkt tanken på uppvägen, ute i den hemska, kalla snön.
Sen gick han glatt i hängande koppel nerför hela backen och var riktigt glad att komma hem igen.
Nu är han utan tratt på prov, så får vi se hur det går. Huden är lite rödare efter den lilla utflykten än den var innan.
Idag har det röda lagt sig. Han fick en ny smörjning med aloe vera gel och får behålla tratten på åtminstone under förmiddagen. Vi var ute på en kort kissning, men det är -10 och Kasper tyckte inte alls att det var kul, så promenaden blev kortare än tänkt.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer