Skogsstjärnas hundblogg

Jag var rejält trött igår kväll och lade mig rätt tidigt. Hade nattat Kasper under sin fleecefilt i köket, där han verkade komma till ro direkt. Katten Siri var instängd i tvättstugan med mat, vatten och låda. Så kom husse upp och lade sig också och det skånska huset kom till ro.

Gissar att det var nån timme senare…

Något attackerar handtaget till vår stängda sovrumsdörr. Smäll! Paus. Smäll!
Det var Siri Houdini som brutit sig ut ur tvättstugan och ville in i sovrummet där hon brukar sova. Husse öppnade dörren och vips hade jag en svart katt promenerandes vid min huvudkudde. Jag höll kvar katten så husse kunde ta den för ny deportation.

Siri hade alltså smugit förbi Kasper i köket utan att han märkte nåt…

Nu har Siri gömt sig nånstans i tvättstugan, dörren står på glänt i mitt synfält. Tänkte att hon kanske vill ut en sväng trots snöandet. Kasper vill ideligen fram till dörren, men när jag nejar vänder han och får leka med kossan istället. Får se hur det här går…

Vi kom ner lyckligt och väl till vårt tillfälliga hem i Skåne. Nyckeln skulle ligga under den vita krukan. Hur känner man igen en vit kruka i mörkret? Det fanns många krukor och vi letade. Och letade. Till sist fick vi överge letandet efter vita krukor till förmån för letandet efter pannlampor i vår fullpackade bil. Men inte ens utrustade med varsin pannlampa hittade vi någon vit kruka med nyckel under. Vad göra? Någonstans i packningen hade vi ett telefonnummer till husets son.
Innan vi börjat vårt tredje letandeprojekt råkade husse ta i dörrhandtaget till ena terrassdörren. Olåst!

Vi kände oss nästan som inbrottstjuvar när vi gick in fel väg och öppnade upp ytterdörren för att släpa in allt pick och pack.
Nu är vi lite hemmastadda, har testat den fantastiska induktionshällen och försökt orientera oss i köket, installerat dator och medförd kaffemaskin.

Kasper har känt en svag kattdoft, men hittills har Siri inte dykt upp. Det blir ett äventyr att hantera dem båda i samma hus…

Lite senare: Siri fanns hela tiden på övervåningen. :O Kasper har varit uppe där flera gånger utan att upptäcka henne. Nu är hon infångad meddelst godis och förd till tvättstugan för natten.

Stämmer ju inte riktigt, eftersom vi reser dit strax efter nyår, men det ska bli spännande att se om vi känner igen oss i resten av denna dikt vi fick tillsänd oss av ALj:

NYÅRSAFTON PÅ SKÅNSKA SLÄTTEN

Albert Ulrik Bååth (1853-1912)

Skymmande dimma våt öfver slätten hvilar,
röda grenar streta från kala pilar,
åkrarnes fåror ligga i disig väta,
gårdarne töcknigt skymta bak vallar räta.

Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar
droppe på droppe från närmaste tak och stackar.
Klämtande borta i fjärran klockor ringa.
Ensamt och matt de hän öfver nejden klinga;

mötas af klocksång ny från en annan kyrka.
Nu helt nära det tonar med större styrka.
Ringer i alla byar. I dimman draga
ut öfver bygden tonerna, starka, svaga.

Malmhårdt de dallra, milda de samman smälta.
Nu från närmaste torn de dofva välta,
dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
vagga sig klara och lent öfver slätten simma.

Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,
tonande sakta hän de sista somna.
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
hastande steg i vägens lera plaska.

Tystnad vida. Ett skott där vid gafeln brinner,
skenet längs med kalkade väggen rinner.
Skott på skott. Nu tändas högtidsljusen.
Helig afton. Det glimmar ur alla husen.
(1880)