Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Författare: hundadmin (sida 144 av 199)

Skåne i olika skepnader

Dags för ett bildinlägg igen. Börjar med några suggestiva bilder där man riktigt känner hur vinden kan ta i och blåsa snödrivor över åkrarna.

Häromdagen besökte vi Bosjökloster strax utanför Höör. Visst ser Kasper ut som en riktig slottshund som bevakar ägorna?

Vi gick en promenad i parken och Kasper var bra ivrig att följa de harspår och andra intressanta dofter som det kryllade av i omgivningen. Han bangade inte ens för att ge sig ut i lössnön. Glad att vi hade flexi på honom. Några bilder som illustrerar hur han fick kämpa för att ta sig fram:

Det finns gott om småfågel här, inte bara de rovfåglar jag pratat om tidigare. Rolf lyckades fånga en rödhake.

Gula ögon

När jag tog Kasper på sista kissningen igår kväll råkade vi ut för något ovanligt. Jag hade pannlampan på mig i vanlig ordning och rätt var det var lyste strålen tillräckligt högt för att se ett par vingar som flaxade mellan träden. I mörkret! Klockan var väl runt halv tio eller så.
Jag försökte följa vingslagen, men rätt var det var upphörde de. Jag lyste upp bland träden och rätt var det var fick jag se dem. De gula ögonen.
Jag hade överraskat en uggla!
Jag vet inte om jag nånsin tidigare i mitt liv sett en livs levande uggla utanför fångenskap. Respektingivande.
Så respektingivande att jag plötsligt kände att jag gick omkring med en vit-och-brun-fläckig stek i andra änden av kopplet. Antagligen är Kasper för stor för rovdjuret, men jag kände att jag inte ville chansa, utan vi vände och kortade ned kvällsrundan något.

Inget läger i maj

När snön ligger som djupast och man så väl behöver de där ljusglimtarna om en varmare framtid får jag veta att VaBK:s läger i Fliken i maj har ställts in på grund av att folk backat ur. Så trist!
Idag hade vi annars ytterligare en otroligt vacker dag och passade på att göra en liten utflykt uppåt Höör. Det blev inget besök på Teba den här gången, dit åker jag nog ensam, så jag kan gå omkring där bland hyllorna precis så länge jag vill. Och bara botanisera.

Apport i djup snö

I nuläget går vi mest på bondens hårt och fint upplogade väg på våra promenader. För att liva upp promenaden lite lekte vi imorse med den repleksak jag brukar ha i fickan. Den är kul både till kamp, apportering och allmänt bus. Jag gjorde några kast av den så långt flexit räcker (vågar inte släppa honom här) och han tyckte det var himla kul att hämta in den. Men så lyckades jag få till ett snett kast som plumsade rakt ner i djupsnön på fältet bredvid. Inte så långt bort, bara ett par meter från vägen, men helt osynlig var den, bortsett från hålet den lämnat efter sig i snön.
–Apport! sade jag optimistiskt. Tänkte att man kan ju chansa. Hade inte så stor lust att plumsa dit själv och blöta ner jeansen.
Kasper satte av och stannade på rätt ställe. Han fick tag i repänden som låg rätt ytligt. Men sen tog det stopp. Den benformade gummigrejen hade uppenbarligen satt sig hårt fast i snön, antagligen på tvären.
Jag hejade för allt vad jag var värd, rädd att han skulle tröttna och ge upp:
–Jaa! Duktigt! Heja på!
Och han högg i för allt var han var värd. Jag såg hur han spände alla musklerna i hela kroppen, lutade sig bakåt och bara droooog. Alla hans tio kilo hängde i repet. Och till slut gav snön med sig och släppte upp leksaken ur sitt grepp.
Mäkta stolt sprang Kasper tillbaka med leksaken i högsta hugg och fick både kamp och godis som belöning.
Så där duktig och idog har jag aldrig sett honom tidigare med nån dold apport. Han brukar ofta vara rätt snabb med att ge upp och istället ge sig ut på andra nosningar och upptåg. Är lite imponerad över honom, det var med hans mått mätt riktigt djupt där!

Aza har valpat

För den som gillar att kika på nyfödda gårdshundsvalpar så valpade Kaspers halvsyster igår natt. Resultat: tre hanar, en tik, plus en hane som inte klarade sig. Vi önskar H-kullen lycka till i världen.

Igår hade vi den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig! Först gick jag en långpromenad med Kasper, kom hem lyrisk och erbjöd mig att åka och hämta dem nånstans om husse och Kasper ville ut och gå. De fick gå så långt de mäktade med vinden i ryggen. Inte för att det blåste så mycket, men ändå. Det är skönt att gå och veta att man inte behöver tänka på att gå tillbaka. Så de satte av, gick via Harlösa kyrka och så plockade jag upp dem nere i byn. Kasper fick alltså dubbla långpromenader. Sen var han rätt nöjd den dagen.

Det var så fint att mina tankar gick mot barndomens spark. Har inte satt en fot på en på hur många år som helst, men nu skulle en spark verkligen göra sig på bondens lilla väg med Kasper dragandes framför. Tyvärr hör sparkar till sällsyntheterna i Skåne, så det får förbli en dröm. Några bilder iallafall för att visa hur vackert det var.

Vårt hus i bakgrunden.
Traktorkonst.
Oändliga vidder.
Här har husse lyckats fånga en av alla rovfåglar på bild.

Lite bilder i väntan på stormen…

De har ju varnat så inför den kommande stormen att man blir lite matt. Vädret är väl i allsin dar inte värre än förr? Folks vett verkar däremot vara det. Eller kanske snarare medias vett, som haussar upp allt till den milda grad. Iallafall kommer här några bilder från den vackra gårdagen före stormen:

Vacker liten bykyrka i strålande sol
Finaste Österlen
Siri har burrat upp sig på skrivbordet
Det gäller att ha koll på både djur och datautrustning
Det var mycket kika igår, från båda håll. Kasper nosade till och med lite under svansen på Siri, men när han blev för närgången väste hon sitt missnöje och jag fick köra bort honom.

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Reglerna se ut så här.

A: Kopiera awarden på er blogg!

B: Länka till personen som gett dig awarden!

C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!

D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!

E: Länka till deras bloggar!

F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

♥Jag har en dröm om att skaffa en hund till och lära mig apporteringens hemligheter!
♥ Jag drömmer om att skaffa ett hus i Frankrike, men det blir nog aldrig av!
♥ Jag är väldigt oböjlig i mitt vänstra knä.
♥ Jag önskar att jag kunde lära mig flytande franska.
♥ Jag är enormt stolt över min dotter!
♥ Har lätt för att övertala mig själv… att ”unna mig”, särskilt roliga tekniska prylar.
♥ Jag har förverkligat drömmen om ett eget företag som ger mig flexibilitet i vardagen.

Jag ger denna award till:
Enzo
King
Olsen
Mocca
Freddie
Garibaldi
Benson

Kasper backar uppför trappa

Här kommer då den utlovade filmen. Vi har alltså börjat med att träna att backa upp på ganska låga böcker, sen höjt bokstapeln successivt. När bokhögen så var ungefär lika hög som ett trappsteg övergick jag till att försöka få honom att istället backa i trappan. Det tog ett tag innan han fattade att backa i trappa var samma sak som att backa uppför böcker, men när det väl lossnade så lossnade det rejält. Det här är tredje träningssessionen i trappa.

Mer katträning

Ikväll kom Siri fram och ville människomysa. Hon hamnar lätt på lite undantag här i huset, så nu tog jag henne in i vardagsrummet med ett glas vin framför teven och försökte samtidigt domptera Kasper. Husse tog lite bilder.

Siri syntes så dåligt mot min mörkbruna tröja att vi satte henne i kattbädden…
Kasper var rätt på i början, men insåg snart att han var tvungen att ge oss lite mer space…
Så där ska det se ut…
Hanterar hund, katt och glas samtidigt… Skål!
Det här är en mycket ovanlig bild – jag är normalt sett inte mycket för katter. Men Siri är osedvanligt trevlig. Och synnerligen orädd för hundar, vilket gör henne till en utmärkt träningskompis i Kaspersammanhang.

Gratis hundmat och annat matnyttigt

Idag hade jag en gäst här, som jag åkte till ner Ystad för att hämta i förmiddags. Det var kul att träffa min amerikanska vän Lisa igen. 😉
På vägen dit råkade jag i Sövestad åka förbi skylten Nordic hundfoder – fabriksförsäljning. Swosh, sade min bil och alldeles av sig sig (nästan) svängde den blixtsnabbt av och tillbaka till byggnaden med denna intressanta skylt. Till saken hör att Kasper bara har två färskfoderkorvar kvar här i frysen, det fanns ju en gräns för hur mycket fruset jag kunde ta med mig. Och detta är hans vanliga märke!
Jag hittade en anonym dörr och steg in i en lagerlokal. Hittade en man och frågade om skylten möjligen kunde stämma. Jovisst, gå upp bara till damen i den lilla kontorssmutten ovanför den branta trappan. Däruppe förklarade jag mitt ärende och sade att jag hittat dit av en ren händelse och normalt brukade köpa Nordic uppe i Vallentunatrakten. Oj, vad kul hon tyckte det var med en så långväga kund. Så kul att det slutade med att jag åkte därifrån med en hel kartong gott och blandat alldeles gratis. 😀
Egentligen sade jag att jag inte ville köpa en hel kartong, utan undrade om det gick att köpa lösa korvar. Visst, kom med ner så ska vi prata med dem. Tillbaka hos första killen sade ekonomidamen att han skulle ta fram en låda till mig, låta mig hänga med in i frysen och sen packa ner det jag behövde av deras sekundagods. Jag frågade om jag skulle komma upp till henne igen sen och göra upp det ekonomiska, men hon sade att hon bjöd på det! Egentligen tog de 8 kr/kg vilket är ungefär halva priset mot när man beställer hemma… Vi gick in och han började ta stora tvåkiloskorvar. Hellre lite mindre, sade jag, och jag behöver inte så många. Han fyllde på och sade att det ryms ju fler och vill du inte ha lite vom också? Jo, vom formligen älskar Kasper, så det ville jag ju. Det slutade med att hela kartongen blev fullproppad…
Så åkte jag vidare och plockade upp Lisa. Vi åkte på lite lokal sightseeing med lokala slott och så, åt lunch hemma hos oss och satt och snackade. Givetvis var jag tvungen att visa hur långt Kasper kommit med trappbackningen, och det gick ännu bättre än igår! 😀 Annars brukar det ju gå sämre när man ska visa, men den här gången visade sig Kasper verkligen från sin bästa sida. Han vet precis vad han ska göra!
Husse bad mig köpa med lite thaimat när jag sen skulle köra tillbaka Lisa till Ystad igen. Han gav mig två adresser han hittat på webben. Tyvärr fanns det inga thairestaurangen på någondera adressen, så jag tog till bil-gps:en och hittade en tredje adress. De hade inte de rätter jag ville ha och när mannen sade att det skulle ta 35-40 minuter innan maten var klar struntade jag i det. Jag hade ju en hemresa på en timme också, så tanken var inte lockande att bli sittande där. Tillbaka vid bilen kollade jag var nästa thaiställe låg – i Sjöbo. Hmm, där skulle jag ju ändå åka förbi, så jag ringde dem. Jodå, de fanns och kunde ta upp en beställning. Jag hade ju ingen matsedel så det fick bli lite ungefärligt. Klart om en kvart, meddelade de. Gps:en sade att det skulle ta 20 minuter att köra dit, så jag gasade på, hittade fram – maten var färdig! På hemvägen tittade ett rådjur på mig vid vägkanten, men hade den goda smaken att vända tillbaka inåt skogen.
Nu är det dags att försöka beta av lite av det jobb jag inte har gjort under dagen…

Äldre inlägg Nyare inlägg