Idag fick jag PM:et till rallytävlingen den 30 maj i Norrtälje lokala kennelklubb utanför Rimbo. Lite decent starttid för en gångs skull, man ska anmäla sig mellan halv tolv och tolv, första start 12.30. Jag fick startnummer 11.
En del nosning är nog oundvikligt, särskilt som 10 hundar redan passerat när det är vår tur. Men man kan ju hoppas att vi klarar oss ifrån rena dumfel den här gången.
Agnetas dundergodis var kokt älgkött. Hur enkelt är det att fixa fram så där på stört? Suck.
Läste tyvärr den tråkiga nyheten i Kaspers kennelblogg att hans mamma Sunna plötsligt dog igår, 6 år gammal.
Här en bild från när hon tog hand om den kull Kasper kommer från. Det är Kasper som ligger som den lilla morsgrisen närmast mamma Sunna.
De var så lika i ansiktet, hon och Kasper. Bortsett från bläsen då. Tänker mycket på er på kenneln.
Igår kväll var det rally på öppna träningen, och riktigt skaplig uppslutning. Vi byggde två banor, en normal och en låååång, och fick därmed med praktiskt taget alla skyltar som förekommer i nybörjarklass.
Kasper startade som nummer fyra på den bana jag byggt, och jag inledde med att bara köra några starter. När han gick fint och inte nosade utan hade fokus på mig bröt och belönade jag. Vi gjorde så ett par gånger och sedan gick vi banan. Det gick hur bra som helst, förutom på en skylt där jag klantade mig så att Carola skrek. 🙂 Jag missade att vid Läggande under gång ska man stanna till hos hunden (typ utgångsställning, fötterna ihop) innan man går vidare för att visa att det är föraren som styr. Detta är ytterligare en regel jag missat, trodde att man skulle vidare direkt när hunden lagt sig. Tur att vi gick igenom den skylten! Annars gick det så bra under första rundan att jag borde avbrutit redan där.
Men jag var ju nyfiken på den andra, långa, banan. Den var såklart bra lagd av Anette, men ack vad nosig Kasper var där. Det var en himmelsvid skillnad mot bana ett. Nu fanns ju löptiken Thella på plan, men jag undrar om det bara var det. Jag var helt utpumpad efter att ha försökt hålla Kaspers fokus på mig. Utan någon jätteframgång.
Efter fikapaus gick jag den första banan en gång till, men nu nosade han även där. Sen fick jag något extra godisgott av Agneta H i utbyte mot de köttbullar hon fick av mig i måndags, och jösses vad intresserad Kasper blev av dem. Jag lade dem i hans belöningsskål och gick bara ett fåtal skyltar på långbanan. Nu var det minsann fokus på herrn! Jag måste allt kolla med henne vad det var för krutgodis hon tillhandahöll, bättre än vanliga köttbullar var det iallafall.
En annan sak vi behöver träna är att när det är Öka takten-skylt före målgång (rätt vanlig kombo) så får inte Kasper springa fortare än mig för att godisskålen drar på andra sidan mållinjen. Nu glömde jag ryggan hemma igår, hade annars tänkt träna på att avsluta i den. Men ställa godisskål på marken och öva på att jogga mot, från och runt den kan man ju göra här hemma på gräsmattan.
Det här har vi tränat för jättelänge sen. Det var långt innan köksbytet, då lådorna var ganska tröga, tror han fortfarande var valp då. Minns iallafall att han fattade targetlappen snabbt, men att det var svårt att få till ett riktigt stänga på grund av trögheten.
Nå, nu ingår även detta i läxan till klickerkursen, så jag tänkte att jag får väl ta tag i det nu ikväll och se var vi står där. Hittade ingen postit-lapp, så jag tog ett gammalt visitkort och en bit tejp som target. Vit lapp på vit lucka/låda var kanske inte idealiskt, men det visade sig funka iallafall.
Jag började med en låda, satte på lappen och visade honom den. Vips var han där och nosade. Klick.
Snart höll jag in klicket och han tog i lite mer med nosen. Då åkte den nya, mer lättglidande, lådan in nästan helt. Klick.
Tog snart bort lappen och körde utan. Funkade finfint.
Sköt ut lådan lite längre så det behövdes lite mer fart att få in den. Då tog han i frustration till tassen till hjälp. In åkte lådan. Klick.
När lådstängningen satt så fint bytte jag till öppen skåpsdörr. Började med att sätta dit lappen. Kasper nosade först inne i skåpet, men när inte det gav något nosade han på dörren. Klick.
Efter ett par nosningar åkte lappen bort och han stängde lätt dörren på i princip varenda försök. Klick.
Vad skönt att detta moment fortfarande satt så bra! Vi får väl köra en eller ett par repetitioner till, men det är inget vi behöver lägga jättemycket tid på.
Fick en fråga på en annan blogg:
”Eva, hur tror du Kasper kommer gilla lilla labbe-valpen?”
Jag tror han kommer att älska honom. Kanske lite väl mycket. Misstänker att jag får skilja dem åt emellanåt så den lille får vila. Göra nåt slags schema, kanske, där lek med Kasper blir en del, och äta, sova, socialisera, miniträna osv blir andra delar.
De få hundar som varit inne här hos oss tillsammans med Kasper har fungerat hur bra som helst. Han har (hittills) inget behov att försvara sina ben eller leksaker. Ska bli väldigt spännande att se interaktionen dem emellan, så får vi väl se var vi människor behöver gripa in och vad de klarar att reda ut själva.
Hur blir det med en ny valp? Vad ska tränas?
När man skaffar sin första hund är det så mycket nytt. Vad ska man köpa? Hur ska man potträna, socialisera, träna kontakt osv? Nu inför andra hunden har vi ju det mesta här hemma redan, och det som kan behöva kompletteringsköpas kan man ta efter hand, det känns inte som om jag behöver springa iväg och köpa en massa saker redan nu. En stor bädd finns redan. Om han sedan kvalar in att få använda den beror lite på hur bitig han blir. Inför Kasper fick jag rådet att skaffa en billig bädd av typ banankartong och kudde – för han kommer ändå att bita upp den. Han bet ingenting i sin bädd! Nu har Kasper alltså redan en stor fin typ saccosäck som han sällan använder och som istället kan bli Lakrits, så om vi behöver akutskaffa nåt annat beror egentligen på hur Lakrits hanterar denna dyra tingest. För frigolitkulor över hela huset är väl inte vad jag siktar på …
Vad vi ska träna i början har jag väl någorlunda klart för mig, och kennelmamman kommer säkert att bidra med mer. Något jag kommer att satsa mycket på är passivitetsträning. Jag trodde jag passivitetstränade en hel del med Kasper, men så här i efterhand inser jag att det borde jag lagt mycket mer krut på. Det är svårt när man är nybörjare på hund att veta hur, och hur mycket, man behöver träna något, även om man läser/får förklarat för sig vad man borde träna in.
Likaså kommer jag att vara mycket konsekventare i koppeltränandet redan från start.
Sedan har ju Lina lagt upp en mycket fin lista på valpträningssaker, som jag kan passa på att kopiera in hit:
– Kedjeträning
Och så kikar jag in hos Thorsvi, och därifrån måste jag ju också hämta en bild. Labbevalparna äter riktigt symmetriskt och fint.
Råkade besöka en gårdshundskennel på webben ikväll, och måste helt enkelt dela med mig av det jag läste hos Kitenga kennel, som för övrigt är Kaspers pappas kennel.
En gårdistik som skulle valpa råkade i trubbel, blev snittad, fick dåliga blodvärden och antibiotika. Kunde därför inte amma. Kennelns övriga gårdshundstikar stod lägre i rang och vågade inte släppa till mjölk. Så hoppet stod till gårdens rottis, som gjorde sitt nya oväntade jobb med den äran. Kika in på kennelsidan och se på rottisen som ammar de små gårdisvalparna.
Jag har äntligen rensat kameran och hittade detta lite roliga foto från förra trippen till Skåne. Vilken tur att de lade till ordet ”påse” där på slutet…
Vi behöver ju verkligen träna lite mer rallylydnad inför Rimbo 30 maj. Så jag åkte till klubben ikväll och hade sån tur att hindren redan stod uppe sen en tidigare kurs. Vilken flax! Lite mekade vi om dem, men det stora jobbet var redan gjort.
Vi var fyra som tränade och eftersom Kasper gnällde där han satt fastbunden fick han vänta till sist med att starta. Jag körde med externbelöning (köttbullar i gröna skålen) och det kanske var bra. Första varvet var han i och för sig ganska nosig, men de två övriga varven hade han bra fokus på mig. Det enda var att sista skylten för mål var språngmarsch, och då drog köttbullarna så mycket att han inte höll jämna steg med mig (eller jag med honom) utan drog före. Det där skulle absolut ge poängavdrag på tävling, så jag måste tänka på att ha belöningen längre från målskylten, kanske inne i min rygga. Borde ta med mig den och testa det på torsdag.
Annars hade vi två problem: varv två var Fronten som förgjord, gjorde nog om det delmomentet tre gånger på två olika skyltar innan det satt. Varv ett och tre gick dessa skyltar å andra sidan hur bra som helst. Konstigt, får ingen logik i det. Tror inte jag betedde mig annorlunda på något sätt.
Vårt andra problem var mitt fel. Vi hade en Sitt-och-Ligg-och-Gå-runt-hunden-skylt mitt inne i en Sakta-zon, och jag glömde mig och gick för fort där. Som tur var skrek träningskompisarna, så jag sansade mig. 🙂
Imorgon är det möte inför utställningen i höst, så jag ska väl pallra mig dit och bli frivillig till någon syssla. Helst en syssla där man kan ha med liten valp i nån hage. Blir ju bra miljöträning för den lille herrn.
Och på torsdag är det rally på allmänna träningen, så då ska vi absolut dit igen.
Husse gjorde några svartvita bilder igår på valparna:
Idag var vi och kikade på de små telningarna. Ja, Kasper fick stanna hemma, men både husse, jag, lillmatte och hennes pojkvän for den timslånga vägen till Thorsvi bortåt Enköpingshållet.
Guinness kom och hälsade helt lugnt, inte det minsta orolig att vi utbölingar skulle komma och klämma för mycket och närgånget på hennes fina små valpar.
Av hanarna verkar Huvudet vara kaxigast, iallafall för tillfället. De båda gråbruna hanarna kändes rätt likvärdiga till sättet, även om Nacken charmade lite extra genom att slicka mig riktigt ren på hela vänsterhanden och sedan suga tummen en lång stund.
Även tikarna var framme och klängde och klättrade. Efter att ha varit vakna och aktiva i kanske en halvtimme föll de alla ihop av stor utmattning och låg utdrällda som kläderna i ett tonårsrum (oj då, nu ligger jag illa till, efter den liknelsen…).
Ellis, som ska bli matte till en av tikarna och redan är matte till en annan Thorsvihund, Extra, och Agnetha, matte till Thorsvihunden Kiwi, kom förbi och hälsade. Kanske inte så mycket på oss som på valparna… 🙂
Jag lämnade kvar en grön snuttefilt som Lakrits ska få ta hem med mamma- och syskondofter på, så han inte längtar ihjäl sig sen. Sen, när är det? Den 16 juni hämtas han hem till oss. Men redan dessförinnan blir det ett nytt besök den 3 juni, då har de hunnit fylla sex veckor.
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer