{"id":350,"date":"2011-08-22T22:42:00","date_gmt":"2011-08-22T20:42:00","guid":{"rendered":"http:\/\/www.heljesten.nu\/?p=350"},"modified":"2011-08-22T22:42:00","modified_gmt":"2011-08-22T20:42:00","slug":"vattentraning-pa-wij-igen","status":"publish","type":"post","link":"http:\/\/www.heljesten.nu\/?p=350","title":{"rendered":"Vattentr\u00e4ning p\u00e5 Wij igen"},"content":{"rendered":"<div dir=\"ltr\" style=\"text-align: left;\" trbidi=\"on\">T\u00e4nk, vi lyckades vara med p\u00e5 tv\u00e5 tr\u00e4ningar i rad p\u00e5 Wij! Allt gick inte som p\u00e5 r\u00e4ls, men det blev bra till slut.<br \/>Vi var tre G2-hundar d\u00e4r, plus fyra eller s\u00e5 till ekipage, plus en unghund. En l\u00f6ptik gjorde det hela lite extra intressant.<br \/>Lakrits och jag b\u00f6rjade med vatten hos Anita. Vi testade f\u00f6rst om han mindes sitt l\u00e5nga fina linjetag han gjorde sist, p\u00e5 60 meter eller s\u00e5, fr\u00e5n kanotstranden. Men det hade han hunnit gl\u00f6mma, och simmade ist\u00e4llet in i vassen och upp p\u00e5 \u00f6n. D\u00e4r hade han ju inget att g\u00f6ra, ins\u00e5g han efter en liten stund och simmade ut igen. Jag testade ett Stopp och tyckte att han stannade till, s\u00e5 jag provade ett Ut. Men se det funkade inte och d\u00e5 lade jag genast ner det f\u00f6rs\u00f6ket och kallade in ist\u00e4llet.<br \/>Anita rodde bort till apportst\u00e4llet och kastade en liten markering som han nogsamt lade p\u00e5 minnet. Sen gick vi h\u00f6gre upp p\u00e5 land medan hon rodde bort igen, \u00e5terv\u00e4nde till strandkanten och jag skickade p\u00e5 ett nytt linjetag. Nu var det ingen som helst tvekan, utan han kastade sig frejdigt i vattnet och simmade ut. Dock inte helt rakt, utan in igen i vassen. Jag suckade f\u00f6r mig sj\u00e4lv och t\u00e4nkte att vad ska han envisas med den d\u00e4r \u00f6n f\u00f6r? Men s\u00e5 ropade Anita, som satt i b\u00e5ten med b\u00e4ttre vinkel \u00e4n jag, att han f\u00e5tt vittring p\u00e5 apporten och var p\u00e5 v\u00e4g ut mot den inifr\u00e5n vassen. Och vips syntes ett litet valrosshuvud d\u00e4rute. Han tog apporten, men v\u00e4nde inte meddetsamma. Just som jag b\u00f6rjade inse att han nog \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g till ytterligare en apport lite l\u00e4ngre ut skriker Anita att kalla in honom. Jag hade samma tanke i huvudet och bl\u00e5ste inkallningssignalen direkt. Och duktig som han \u00e4r v\u00e4nder han genast och simmar in till mig. Snygg avl\u00e4mning.<br \/>Vi gjorde vilopaus fr\u00e5n vattnet och bev\u00e4pnad med en l\u00e5nad tennisboll gick vi ut en bit i skogen. Jag gjorde ett l\u00e5tsasomr\u00e5de f\u00f6r n\u00e4rs\u00f6k, men beh\u00f6ll bollen i fickan, l\u00e4t honom s\u00f6ka f\u00f6rg\u00e4ves och efter en stund bl\u00e5ste jag Stopp. Han st\u00e4llde sig och tittade p\u00e5 mig och jag skyndade fram till lagom kasth\u00e5ll och kastade tennisbollen som bel\u00f6ning. Sedan gjorde jag om invittringen, men l\u00e4mnade kvar tennisbollen den h\u00e4r g\u00e5ngen, s\u00e5 att n\u00e4rs\u00f6ket inte alltid ska vara utan m\u00e5l och mening. Den var snabbt och effektivt hittad.<br \/>Tillbaka vid vattnet satte vi oss och tittade p\u00e5 n\u00e5gra andra ekipage och tr\u00e4nade passivitet. Han var sm\u00e5gn\u00e4llig idag med, inte s\u00e4rskilt h\u00f6gt, men det finns d\u00e4r i alltf\u00f6r h\u00f6g grad. Jag tycker han var mycket b\u00e4ttre p\u00e5 detta i v\u00e5ras\/f\u00f6rsomras och funderar p\u00e5 om det m\u00f6jligen \u00e4r den hyppiga tr\u00e4ningen som blir nu som gjort att han f\u00e5tt \u00e5terfall. Jag f\u00e5r h\u00e5lla det i schack s\u00e5 gott jag kan och hoppas att det f\u00f6rb\u00e4ttras l\u00e4ngre fram n\u00e4r jag kan tr\u00e4na mer regelbundet igen.<br \/>Anita undrade om vi inte ville testa en dubbelmarkering. Och visst ville vi det, det \u00e4r praktiskt taget Lakrits paradgren, i eller ur vatten. \ud83d\ude42 Fast lite sv\u00e5rt var det visst, f\u00f6r trots en bra ansats p\u00e5 den sist kastade markeringen hittade han den inte bakom v\u00e4nstra vassen, utan best\u00e4mde sig sj\u00e4lvsv\u00e5ldigt f\u00f6r att simma \u00f6ver till nummer ett som kastats bakom h\u00f6gra vassen. Men se den gubben gick inte, jag bl\u00e5ste omedelbart till inkallning medan Anita hotfullt n\u00e4rmade sig den \u00f6ppning han t\u00e4nkt simma igenom.<br \/>Lakrits kom tillbaka in och Anita plockade f\u00f6r s\u00e4kerhets skull bort nummer 1, och kastade en extra vid nummer 2. Nu gick det j\u00e4ttebra att plocka in tv\u00e5an, och vi v\u00e4ntade en liten stund medan hon sm\u00f6g ut ettan igen. Inga problem, den visste han ju precis var den l\u00e5g. En liten miss fr\u00e5n min sida d\u00e4r jag av n\u00e5gon anledning fick fram en visningshand. Den underl\u00e4ttade ju, men jag tror inte att den egentligen beh\u00f6vts. Fick bara lite hj\u00e4rnsl\u00e4pp d\u00e4r.<br \/>Nu gick vi bort till J\u00f6rgen som just kastade markeringar p\u00e5 land invid vattnet \u00e5t Mackan och Annika. De gjorde n\u00e5gra dubbelmarkeringar medan jag passade p\u00e5 att plocka lite nyuppkomna sm\u00f6rsoppar i l\u00e4mpligt medhavd svart plastp\u00e5se. Eller m\u00f6jligen grynsopp, n\u00e4r jag kikar n\u00e4rmare efter, ringen verkar saknas p\u00e5 flertalet exemplar, \u00e4ven om jag vet att jag s\u00e5g ringar p\u00e5 vissa ute i skogen. N\u00e5ja, b\u00e5da sorterna \u00e4r goda.<br \/>Efter svampplockningen var det s\u00e5 dags f\u00f6r oss att testa lite markeringar. F\u00f6rst kastade J\u00f6rgen tv\u00e5 enkelmarkeringar, en upp\u00e5t skogssluttningen och en ned\u00e5t strandkanten. Inga problem, \u00e4ven om fl\u00e4rparna p\u00e5 apporterna var s\u00e5 roliga att det blev lite lektendenser ist\u00e4llet f\u00f6r fina avl\u00e4mnanden. Nu kastade han likadant igen, fast som en dubbelmarkering. Jag l\u00e4t Lakrits l\u00e5sa fast p\u00e5 den sist kastade ned\u00e5t vattnet och skickade honom. Sen bl\u00e5ste jag f\u00f6r s\u00e4kerhets skull en inkallningssignal n\u00e4r han kom upp p\u00e5 mittstigen, s\u00e5 han inte\u00a0skulle\u00a0f\u00e5 f\u00f6r sig att byta sida. B\u00e4ttre avl\u00e4mning den h\u00e4r g\u00e5ngen. Jag st\u00e4llde upp honom mot f\u00f6rsta apporten och v\u00e4ntade tills jag s\u00e5g att han l\u00e5ste fast, och skickade. Den tog han direkt, snygg avl\u00e4mning. Lakrits fick ber\u00f6m av J\u00f6rgen som tyckte att han gjort kv\u00e4llens snyggaste dubbelmarkeringsjobb, m\u00f6jligen undantaget Malva, som ju \u00e4r n\u00e4stan ett helt \u00e5r \u00e4ldre. Stolt matte!<br \/>Tillbaka till fikaplatsen d\u00e4r det hade dukats upp god bl\u00e5b\u00e4rspaj och vaniljs\u00e5s som Sara bj\u00f6d p\u00e5 efter sin fina vinst med 93 po\u00e4ng i nyb\u00f6rjarklassens WT med sin Malva h\u00e4romveckan. Tack, den smakade fint!<br \/>Innan vi gav oss f\u00f6r dagen\u00a0skulle\u00a0vi prova ett linjetag p\u00e5 vatten igen, lite kortare den h\u00e4r g\u00e5ngen. Nu intr\u00e4ffade precis samma sak som p\u00e5 tr\u00e4ningen vid Hoven h\u00e4romsistens! Han ville alls inte g\u00e5 i vattnet, trots att han rimligen borde se apporten som guppade d\u00e4rute. Eller ser hundar s\u00e5 pass bra? Os\u00e4ker d\u00e4r, men den var max 30 meter ut. Jag rapporterade problemet till Anita, som i vanlig ordning satt i b\u00e5ten p\u00e5 andra sidan vassen och inte riktigt s\u00e5g oss. Hennes f\u00f6rslag var att ta en apport och g\u00f6ra ett vanligt enkelt linjetag p\u00e5 land s\u00e5 han fick springa av sig lite. S\u00e5 jag satte honom p\u00e5 gr\u00e4smattan och gick bort till h\u00f6ggr\u00e4set i skogskanten och lade ut apporten medan han s\u00e5g. Jag gick tillbaka och gjorde en kort snurr f\u00f6r att dimma minnet lite, och satte honom igen och visade riktningen. Han tittade koncentrerat mot skogen s\u00e5 jag skickade. D\u00e4r var det vanlig fart p\u00e5 benen och han hittade den snabbt och effektivt.<br \/>Nu gick vi tillbaka till kanotkanten och jag provade att skicka igen. N\u00e5got tveksamt steg fram\u00e5t, bara. Nu stod Anita bakom oss och s\u00e5g vad som h\u00e4nde. G\u00e5 ner ett steg till, sade hon till mig. Ett steg till var exakt vad som rymdes innan goretexskorna skulle s\u00e4nkas en v\u00e5ning ned i plurret. S\u00e5 jag tog ett steg till och hoppades i mitt stilla sinne att det skulle r\u00e4cka, att jag inte skulle bli f\u00f6st av kennelmamman ytterligare ett steg fram\u00e5t. Och se, det gjorde det! Pl\u00f6tsligt var tvekan som bortbl\u00e5st och Lakritsremmen satte av i full karutta ut\u00e5t. Kennelmamman \u00e4r uppenbarligen mycket b\u00e4ttre p\u00e5 att l\u00e4sa av den d\u00e4r virrhj\u00e4rnan \u00e4n jag varit. \u00c4r s\u00e5 glad att ha Anita som st\u00f6d n\u00e4r s\u00e5na h\u00e4r ov\u00e4ntade sv\u00e5righeter uppenbarar sig!<br \/>Nu \u00e4r det enkla sj\u00e4lvf\u00f6rtroendest\u00e4rkande vatten\u00f6vningar som g\u00e4ller ett tag fram\u00f6ver f\u00f6r lackemannen. Han ska verkligen f\u00e5 k\u00e4nna att han \u00e4r v\u00e4rldsb\u00e4st p\u00e5 vatten innan vi f\u00f6rsv\u00e5rar med l\u00e4ngre distanser igen.<br \/>Tillbaka vid bilarna demonstrerade Annika med Mackan en metod att tr\u00e4na Stoppsignalen, som gick ut p\u00e5 att s\u00e4tta hunden, g\u00e5 tillbaka en bit, kasta ut en apport n\u00e5gra meter bakom sig, v\u00e4nda sig mot hunden och i sitt stilla sinne best\u00e4mma en stoppunkt d\u00e4r man har som m\u00e5l att hunden ska stanna (typ n\u00e5n meter eller tv\u00e5 framf\u00f6r sig), och s\u00e5 kallar man in (utan att anv\u00e4nda vanlig inkallningssignal s\u00e5 man inte sabbar den; jag funderar p\u00e5 om handtarget kanske kan funka f\u00f6r oss?) och bl\u00e5ser lagom innan den t\u00e4nkta stoppunkten. Lyckas hunden g\u00e5r man fram och st\u00e4ller sig vid den och skickar ut att h\u00e4mta apporten som bel\u00f6ning (eller ger en godis). Lyckas hunden inte stanna tar man med hunden tillbaka till den t\u00e4nkta stoppunkten, s\u00e4tter den och bl\u00e5ser ett stopp (f\u00f6r att demonstrera att det var d\u00e4r man menade att den skulle stanna), och g\u00e5r sedan vidare med hunden tillbaka till startpositionen och g\u00f6r om \u00f6vningen.<br \/>Detta l\u00e5ter som en n\u00e5got mer avancerad \u00f6vning \u00e4n den variant vi just b\u00f6rjat med, med invittrat men tomt n\u00e4rs\u00f6ksomr\u00e5de. Annika varnade dock f\u00f6r att tr\u00e4na den varianten f\u00f6r mycket, eftersom det kan ge stopp vid n\u00e4rs\u00f6k som o\u00f6nskad bieffekt. Det ligger mycket i det, och som alltid \u00e4r det nog klokt att t\u00e4nka p\u00e5 variation redan i ett tidigt tr\u00e4ningsskede. Nu har jag tv\u00e5 \u00f6vningar p\u00e5 detta, vore kanon med ytterligare en eller tv\u00e5 varianter som kan tr\u00e4nas p\u00e5 varierat avst\u00e5nd och som vi kan varva med f\u00f6r att verkligen f\u00e5 till en stabil och s\u00e4ker stoppsignal som sitter i alla v\u00e4der. <span style=\"color: #660000; font-size: large;\">S\u00e5 \u00e4r det n\u00e5gon som har fler bra tr\u00e4ningstips p\u00e5 Stoppsignal tar jag emot dem med \u00f6ppna armar!<\/span><br \/>Sammanfattningsvis blev det en mycket bra och nyttig tr\u00e4ning som gav en del besked om hur vi ska forts\u00e4tta fram\u00e5t.<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>T\u00e4nk, vi lyckades vara med p\u00e5 tv\u00e5 tr\u00e4ningar i rad p\u00e5 Wij! Allt gick inte som p\u00e5 r\u00e4ls, men det blev bra till slut.Vi var tre G2-hundar d\u00e4r, plus fyra eller s\u00e5 till ekipage, plus en unghund. En l\u00f6ptik gjorde det hela lite extra intressant.Lakrits och jag b\u00f6rjade med vatten hos Anita. Vi testade f\u00f6rst [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[3,31,8,34,75,37],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/350"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=350"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/350\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=350"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=350"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=350"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}