I tisdags var det tr\u00e4ning vid Storsten igen. Skogsmaskinerna \u00e4r i full g\u00e5ng d\u00e4rborta och hade ordnat ett bra kalhygge \u00e5t oss att tr\u00e4na p\u00e5. Vi var tre hundar p\u00e5 plats: Reko, Lakrits och l\u00f6pande Speja.
Vi b\u00f6rjade med att Anita lade ut tre bollar under ett tr\u00e4d en bra bit ut p\u00e5 kalhygget, sen sk\u00f6t hon en apport med apportkastaren (premi\u00e4r med s\u00e5dan f\u00f6r Lakrits!) \u00e5t sidan som st\u00f6rning. Tanken var att skicka hundarna f\u00f6rst p\u00e5 dirigering ut till tr\u00e4det och sedan l\u00e5ta dem ta in apporten p\u00e5 h\u00f6gerkanten. Reko b\u00f6rjade, men han fick inte in apporten till h\u00f6ger, utan Anita sk\u00f6t en extra till honom. D\u00e4rf\u00f6r hade Lakrits extra mycket minnesbilder av apporter som farit ut \u00e5t h\u00f6gerh\u00e5llet n\u00e4r det var v\u00e5r tur att st\u00e4lla upp oss f\u00f6r skick ut till tr\u00e4det. Allts\u00e5 gick jag fram n\u00e5gra meter extra s\u00e5 att draget \u00e5t h\u00f6ger skulle minska lite. Han zickzackade lite bland riset ut till tr\u00e4det, men fick snabbt in bollen. Anita tyckte att s\u00e5 l\u00e4nge de h\u00e5ller sig inom en korridor g\u00f6r det inget att de inte g\u00e5r spikrakt i den h\u00e4r typen av terr\u00e4ng. Han mindes den skjutna apporten sedan och fick in den utan problem.
N\u00e4r \u00e4ven Speja gjort detta var det dags f\u00f6r oss att g\u00e5 p\u00e5 linje. R\u00e4tt var det var stannade Anita oss och sk\u00f6t en apport. Alla hade i uppdrag att markera vart den tog v\u00e4gen och sedan sade Anita vem som skulle ta in den. Lakrits fick en markering som gick rakt framf\u00f6r oss, men \u00f6ver en \u00e5s och f\u00f6rsvann n\u00e5nstans p\u00e5 andra sidan. H\u00e4r var Lakrits riktigt p\u00e5 hugget och hann sticka precis innan jag skickade honom. Eftersom det var en ganska sv\u00e5r markering valde jag att inte br\u00e5ka med honom utan l\u00e4t honom springa ifred f\u00f6r att lyckas med jobbet. Hade jag kallat in honom d\u00e4r hade han antagligen tappat markeringen, blivit os\u00e4ker p\u00e5 vad han skulle g\u00f6ra och d\u00e4rmed misslyckats. Han brukar ju normalt inte sticka i f\u00f6rv\u00e4g, s\u00e5 det fick passera den h\u00e4r g\u00e5ngen. Mycket riktigt, snart d\u00f6k han upp igen med apporten i mun.
Vi gick vidare och Anita lurade oss f\u00f6rare genom att s\u00e4ga n\u00e5t i stil med \u201dhelt om\u201d, varp\u00e5 hon sk\u00f6t en apport bakom oss. Inte helt l\u00e4tt att h\u00e4nga med i sv\u00e4ngarna, ha kontroll p\u00e5 b\u00e5de hund, var man satte f\u00f6tterna och var apporten hamnade. Reko fick ta in den, och det gick utm\u00e4rkt.
S\u00e5 sm\u00e5ningom hamnade vi uppe p\u00e5 \u00e5sen, varifr\u00e5n man hade utsikt \u00f6ver i princip hela kalhygget. D\u00e4r t\u00e5gade vi p\u00e5 rad en bit och stannade sen f\u00f6r att Anita skulle skjuta tre apporter som vi alla skulle markera: en \u00e5t h\u00f6ger cirka klockan 16 fr\u00e5n mig sett, en klockan 14 och en riktigt l\u00e5ng klockan 11. Nu skulle vi v\u00e4lja vilken markering vi ville skicka p\u00e5 och motivera varf\u00f6r. Speja b\u00f6rjade och hennes matte valde den sist skjutna som s\u00e4kert var 200 meter ut. Snabbt och s\u00e4kert kom den in. Vi fick fr\u00e5gan h\u00e4rn\u00e4st och d\u00e5 valde jag apporten klockan 14 eftersom jag inte var hundra p\u00e5 att Lakrits hade sett den h\u00f6gra riktigt bra fr\u00e5n v\u00e5r vinkel.
Jag skickade, men r\u00e4tt snart blev det tydligt att han visst hade sett var den h\u00f6gra hamnat. Han girade dit\u00e5t och jag blev tvungen att bl\u00e5sa stopp. Jag lyckades f\u00e5 honom att springa mer ut, men sen blev det f\u00f6r sv\u00e5rt. Felspring genererade ett antal stoppbl\u00e5sningar. Dessa tog han j\u00e4ttebra. Anita sade efter\u00e5t att hon tyckte att jag var f\u00f6r snabb med att skicka honom vidare sedan, s\u00e5 jag ska f\u00f6rs\u00f6ka att g\u00f6ra l\u00e4ngre pauser s\u00e5 hunden hinner landa lite mer och kanske t\u00e4nka efter och minnas vad han sett. mellan hans position och markeringen l\u00e5g ett omkullv\u00e4lt tr\u00e4d, s\u00e5 f\u00f6r att hj\u00e4lpa honom sk\u00f6t Anita en ny markering som hamnade mitt bland tr\u00e4dgrenarna. Under tiden satt han fint och tittade och jag kunde b\u00e5de f\u00e5 honom att v\u00e4nta p\u00e5 distans och sedan f\u00e5 honom att g\u00e5 h\u00f6ger mot den nya markeringen. Nu rundade han tr\u00e4det och det f\u00f6ll sig d\u00e5 s\u00e5 att hans v\u00e4g sammanf\u00f6ll med f\u00f6rsta markeringens nedslagsplats, s\u00e5 jag bl\u00e5ste n\u00e4rs\u00f6k, och han hittade den. Den senast skjutna markeringen fick Speja ta in efter att Reko gett sig i kast med den knepiga markeringen allra l\u00e4ngst till h\u00f6ger (och de stod allra l\u00e4ngst till v\u00e4nster n\u00e4r den sk\u00f6ts).
Avslutningsvis fick de varsin l\u00e5ng markering \u00e5t andra h\u00e5llet. B\u00e5de Reko och Lakrits bed\u00f6mde avst\u00e5ndet fel h\u00e4r, antagligen f\u00f6r att de inte \u00e4r vana att apporter kan hamna s\u00e5 l\u00e5ngt bort. B\u00e5da sprang ut riktigt bra, men stannade kanske tjugo meter f\u00f6r kort, s\u00f6kte d\u00e4r ett bra tag. Lakrits bytte till sist omr\u00e5de och kom in d\u00e4r Reko tidigare sprungit, s\u00e5 jag kallade in honom. Anita sk\u00f6t en ny, aningen kortare, och den var det inga som helst problem att plocka in.\u00a0N\u00e4r Speja sen skulle skickas p\u00e5 sin markering tyckte Lakrits att den var ju hans, den med, s\u00e5 b\u00e5de han och Speja drog iv\u00e4g. Jag r\u00f6t till \u00e5t Lakrits, som genast kom tillbaka, lite snopen. Speja saktade av aningens p\u00e5 takten n\u00e4r jag ropade till, men konstaterade v\u00e4l att det inte var hennes matte som sagt n\u00e5got och fortsatte d\u00e4rf\u00f6r ut p\u00e5 uppdraget.\u00a0Sen fick Speja chansen att ta in den l\u00e5nga markering som Lakrits missat, men de blev tvungna att ta det i etapper. Cia fick g\u00e5 ut och motivera upp r\u00e4tt omr\u00e5de, sen gick det bra att plocka in den.
En massa nyttigt fotg\u00e5ende med l\u00f6s hund fick vi p\u00e5 k\u00f6pet i denna jobbiga terr\u00e4ng. Vi avslutade med att \u00e5ka hem till Anita och fika lite.
Sammantaget var det h\u00e4r den sv\u00e5raste dirigerings\u00f6vning Lakrits n\u00e5nsin har utsatts f\u00f6r, och \u00e4ven om inte allt gick perfekt s\u00e5 tyckte jag att det gick \u00f6ver f\u00f6rv\u00e4ntan. Att han \u00e4r en bra mark\u00f6r vet jag sedan tidigare, och han tog mina stoppsignaler riktigt, riktigt bra. D\u00e4remot har han \u00e4nnu inte den fulla f\u00f6rst\u00e5elsen f\u00f6r v\u00e4nster, h\u00f6ger och ut. Det vet jag och det \u00e4r n\u00e5got vi jobbar med. Vi fick \u00e4nd\u00e5 ett kvitto p\u00e5 att vi \u00e4r p\u00e5 god v\u00e4g. Han vill g\u00e4rna g\u00f6ra r\u00e4tt, och bara det \u00e4r guld v\u00e4rt, \u00e4ven om det blir fel ibland. Kul var det ocks\u00e5 att se att b\u00e5da hanhundarna kunde arbeta i princip helt ober\u00f6rda av att Speja var p\u00e5 dag 11 i sitt l\u00f6p. Det var bara n\u00e4r Lakrits under fotg\u00e5endet skulle passera de fl\u00e4ckar d\u00e4r hon suttit som han fastnade lite i dem, men under arbetet var det just jobb som g\u00e4llde. Och schyssta leksaker som b\u00e5de pangar och skjuter iv\u00e4g roliga grejer sm\u00e4ller ju bra mycket h\u00f6gre \u00e4n en brud.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I tisdags var det tr\u00e4ning vid Storsten igen. Skogsmaskinerna \u00e4r i full g\u00e5ng d\u00e4rborta och hade ordnat ett bra kalhygge \u00e5t oss att tr\u00e4na p\u00e5. Vi var tre hundar p\u00e5 plats: Reko, Lakrits och l\u00f6pande Speja.Vi b\u00f6rjade med att Anita lade ut tre bollar under ett tr\u00e4d en bra bit ut p\u00e5 kalhygget, sen sk\u00f6t […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[6,3,8],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/284"}],"collection":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=284"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/284\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=284"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=284"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/www.heljesten.nu\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=284"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}