Skogsstjärnas hundblogg

Vi tog det lugnt imorse innan vi tankade hojarna och begav oss så långt bort på ön asfaltsvägarna når. 
En kort mellanlandning i gamla Choria, men klättringen upp till den gamla borgen var alltför jobbig. 
Vi körde istället ända ut till Emporios och lade oss på stranden en stund. Det kom och gick små moln i snabb takt och blåste skapligt, så ingen av oss var badsugen. Efter en skön soltimme promenerade vi bort till den rekommenderade restaurangen, Harry’s Paradise. 
Vi välkomnades av en färgsprakande och frodig blomsterträdgård, och borden var utplacerade under träden. Mycket fint och ganska ogrekiskt. 
Vi åt falafel till förrätt och grillad fisk med mangold. Mycket smakligt. En hel mockakanna kaffe ställdes sedan fram till min stora belåtenhet. Ett ställe att varmt rekommendera om man tar sig så långt ut på ön. 
Vi brummade tillbaka och stannade för att fota några klättrare, något ön är känd för. Sen stannade vi o badade i närbelägna Skalia och efter en stund dök dammiga klättrare upp för välbehövlig vila efter en dag på det varma berget. 
På hemväg stannade vi på diverse fotospots och rätt var det är stannar Rolf sin moppe precis bakom mig och säger: ”Var det rumsnyckeln du tappade här borta?” Han gick tillbaka något tjugotal meter och plockade upp den blå rumsnyckeln. Puh! Den hade vi aldrig hittat om vi så letat i resten av livet. 
Hemma igen tog jag ett dopp i poolen och lånade sen med mig Rolfs dator ner till fiket. Jag fixade lite angelägna saker o så småningom dök Rolf upp för vidare promenad ner till restaurangerna. Vi valde ikväll Stukas som tydligen ägs av vår hotellvärd. En stor tallrik blandad fisk, bläckfisk o skaldjur och vitt vin. Mums! Nu tycker Rolf att fiskkvoten är nådd, men kanske jag njuter någon mer vläckfisk innan veckan är slut. Kul var att ett par octopus croquets, eller octopus balls, ingick på tallriken. De hade vi varit nyfikna på, men ännu inte provat. Riktigt goda!
Kvällen avslutades på vanliga hamnfiket där Rolf förutom kaffe beställde in en metaxa. Trestjärnig såklart. 

Efter lunch tog vi mopparna till Platys Gialos med svart sand och lite brytvågor. Jag hoppade i plurret och somnade sedan förnöjt i sanden. 
Rolf fotade folklivet. För ovanlighetens skull tog jag en frappé på strandfiket, något jag normalt undviker. Man måste tänja på sina gränser. 
På hemvägen ramlade vi över skylten mot Agios Savvas, så vi vek av uppåt. Det är ett nunnekloster som ligger högt över Pothia och syns vida omkring. Ännu synligare nerifrån är det stora vita korset som lyser blått om natten. Utsikten var såklart vidunderlig. 
På hotellet var det sen ett pooldopp som gällde. 
På väg mot middagsrestaurangen stannade vi till vid det lilla fiket vid torget, det där Rolf köpte välsigbade ostpajer den batt vi anlände och slm hag graris wifi. Det blrjar bli en vana att stanna till där. Såna superba kaféer ska premieras. 
Efter en stunds bloggande, bilduppladdande, fejsbookande och mejlande vandrade vi så vidare nerför backen och vek vänster. Vips uppdagades den restaurang vi letat efter igår och vi gick dit. Jag beställde en citronkyckling medan Rolf tog en moussaka. Till förrätt delade vi på en saganaki. Jag missade igen att fråga vad som severades till, och fick in en masss ris som jag valde bort. Rolfs moussaka var vara ljummen, så han skickade tillbaka den till köket för upphettning. God var den visst iallafall. 
Vi promenerade vidare och hittade en uppsjö restauranger. Nu vet vi var vi ska botanisera i fortsättningen. Igår hittade vi bara kafélängan. De har alltså delat upp de båda hamnområdena i en restaurang- och en kafédel. 
Vi hamnade så småningom på samma kafé som igår. Det har också wifi, om än sämre, och framför allt sköna stolar. De grekiska repstolarna skyr jag som pesten. Det ligger mitt i gångstråket och har ändå vettiga priser. 
Jag var inte helt mätt efter middagen utan kompletterade med en ostpaj när vi traskade hemåt. God och prisvärd!

Efter frukostomeletten (fördelen med kokplatta på rummet) tog vi mopparna och begav oss till andra sidan ön till Mirties. Härifrån går båtar över till lilla Telendos, men det sparar vi till en annan dag. Vi slog oss ner på den lilla stranden med mjukslipade småstenar. Vattnet var härligt turkost och skönt. Stenhällar i vattnet gjorde det enkelt att bada utan skor. Lunch på strandkaféet med Gigantes, keftedes. Det fanns octopuskeftedes, men visa av octopussalladen igår avstod vi dem.