Igår åkte vi på cykelutflykt. En mil ungefär. Givetvis fick inte Kasper springa hela den sträckan, han varvade med att sitta i cykelkorgen. Gissa vilken spejare han var då. Spanaren. Den självutnämnde utkiksposten. Måste hålla superkoll på alla lukter vi for förbi, alla människor vi mötte.
Rätt var det var såg jag en person med två hundar komma nedanför en backe. Jag stannade rätt långt ifrån för att inte riskera att han plötsligt skulle försöka hoppa ned från korgen. Och bli hängande halvvägs… Då kom ytterligare en hund från vänster. De promenerande hundarna började skälla och dra mot varandra. De märkte liksom inte Kasper där han satt högt uppflugen. Han märkte dem, däremot. Höll ett fast tag i selen så han inte skulle få för sig något. Det gick bra och vi cyklade vidare. Ett par gånger var det lite läskigt, när han bytte ställning i korgen. Egentligen skulle jag vilja ha lägre tyngdpunkt på den, och lite högre kanter. Men de korgar som finns med högre kanter har också en mindre botten, och den här kan han rulla ihop sig och ligga i. De korta stunder han har gjort det har cyklingen känts som säkrast. Tyvärr vill han oftast sitta, för då har han bättre koll.
Att stanna är också knepigt. Jag saktar in i god tid, och i princip rullar fram sista biten. Ändå, när jag trycker in bromarna för att få stopp är ju Kasper oförberedd och åker lite framåt. Om jag skulle behöva nödbromsa skulle han väl åka som en vante tills det lilla styrkopplet (30 cm) stoppar honom. Han kommer ju inte så långt, alltså, men det känns ändå lite läskigt. Måste få honom så van och trygg däruppe att han inte får för sig att det vore roligare där nere på marken.
När vi kom fram till grusvägen till Molnby fick han springa vid sidan om. Tror han tyckte det var skönt att få sträcka på benen efter de 4 km eller så han suttit i korgen. Vi klarade att passera hästar i hagar, men när det kom två ryttare stannade jag och godismatade Kasper tills de var förbi.
Det är andra gången nu han plötsligt har börjat tugga i springerrepet. Det är hans kiss-/och bajssignal! Det svåra är bara att lägga märke till beteendet direkt, för jag måste ju ha största uppmärksamheten framåt, och kollar bara lite emellanåt snett ned bakåt åt höger. Men den signal jag efterfrågade häromdagen finns där helt klart.
Nästa asfaltsträcka fick han åka korg igen, för att sen få springa sista biten hem längs cykelvägar med gräskant. Gissar att han totalt sprang kanske 3 km, det är nog max för honom just nu. Idag vilar vi från cyklingen.
Istället har vi tränat lite i trädgården. Gå fint (ganska) intill mig, även när jag vänder höger. Backa och stanna. Sitta på vänster sida och börja vända runt åt vänster. Allt har gått skapligt bra, även om det givetvis kan slipas till mycket mer. Men ack, vilken skillnad det är mot Cattlins gräsmatta. Imorgon ska vi på VaBK-kurs med start inne i bilarna. Blir spännande, han kommer säkert att vara otroligt speedad när han kommer ut och får se de andra hundarna.
Vårkänslor får man av den här bilden, tagen idag.
Vi bytte hundar! Först fick jag lille busige charmtrollet Sixten, bichon havanais, och det gick kanonbra att gå ett varv med honom fint vid sidan. Nytt byte, denna gång blev det rottweilern Arrak. Lite mer tyngd, men det gick bra det också. En härlig hund, faktiskt, med en tuff liten tonårsmatte som jobbar jätteduktigt med sin hund.
Vi körde rätt många inkallningsövningar, nyttigt med mycket störning. De andra hundarna allt tätare inpå, och sista omgången bildade vi tunnel med människor och hundar på två sidor och inkallning i mittfåran. Gick kanon för alla hundarna!
Senaste kommentarer