Nu har husse lekt vidare med en del andra bilder från igår. Det blev så många bra bilder att det är svårt att välja. Bland annat finns det många härliga afghanbilder och en fin liten basenji.
Kolla och njut av fart och fläkt!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: januari 2008 (sida 1 av 2)
Hundöarna på Drottningholm måste vara så nära ett hundparadis man kan komma.
Storleken har ingen betydelse. Alla är kul att leka med.
Hmmm… ska den där lille få vara med, tycker du?
Vi låtsas att vi är ute på savannen och smyger…
En förnäm afghan lade sig i leken. Den var hur kool som helst.
Om jag gömmer mig bakom trädet… Ser ni mig då?
Ytterligare en gårdshund. Vad ska vi göra nu?
Det går undan när man blir jagad av en dalmatiner.
Småhundarna tar det lite lugnare.
Men hallå! Vad är du för en?
Är det säkert att du är en hund?
***
Och så var det dags att gå tillbaka till bilen. Ropade på Kasper att kom, nu går vi. Och han följde med! Över bron. På nästa ö fanns ett par hundar till att leka med. Kom nu går vi! Jepp, han kom direkt. Följde fint med till grinden, där han blev kopplad innan vi steg utanför paradiset igen. Så bra det kändes, till skillnad från de senaste incidenterna…
Jag får nog börja med långlina igen när vi är ute i skog eller på äng. Idag lekte han lös med fyra hundar (varav en var tänkt lekkamrat) och gissa om det var svårt att få honom att sluta. Till slut hittade jag en sten som jag kunde lägga godis på, det blev min räddning. Han ÄLSKAR att hoppa upp på alla stenar, för det växer ju så mycket godis på dem.
Inkallning
Nu börjar jag inte våga ha Kasper lös längre. Igår gick vi på en promenad och jag släppte honom på en åker. Han sprang och lekte och kom till mig några gånger för godis och klapp. Men så – låååångt bort – kom en matte med schäfer. Direkt drog han dit, utan att lyssna på mig. Är dålig på att bedöma avstånd, men det var säkert 100 meter, alltför långt för att man skulle kunna kommunicera med matten. Gick emot dem, men ville inte springa för att Kasper inte skulle tro att matte gillade läget och ville leka… Hann aldrig fram till dem, så långt bort var de, de gick vidare hela tiden, dessutom. Tre gånger var han sen där och försökte leka med schäfern, sprang tillbaka lite ut på åkern (men inte så nära att jag kunde ta honom) och tillbaka igen. Pinsamt!
Schäfern fortsatte gå (var kopplad) och till sist när de började vika av från åkern tröttnade han och sprang ut på åkern igen. Jag fick äntligen fatt på honom och kopplade. Sen dess har han inte fått vara lös ute…
Kände mig som ett ufo ute på åkern, med noll koll på hunden. Så vill jag INTE ha det!
Längtar verkligen efter kursen nu… Ovillkorlig inkallning och att gå fint i koppel är våra absoluta prioriteter.
Gå fint i koppel
Har börjat träna i trädgården med koppel och targetpinne. Vi går runt, runt. Första varvet är det mycket att nosa av, men snart är han intresserad av pinnen (har ofta klickat den någon gång inne först, så han är beredd på träningen). Jag håller den vid min sida i Kaspers huvudhöjd och k/b med jämna mellanrum.Ger jag vanligt godis är han måttligt intresserad, har nu börjat ge leverpastejstub och kamptrasa, vilket ger bättre effekt.Har börjat träna vidare på detta på en liten återvändsgata. Det är genast svårare, men går jag varv på varv så går det bättre och bättre. (I änden på gatan bor en pudel, vilket gör träningen lite svårare…)
Hur fortsätter jag för att komma vidare? Hur gör jag då vi ska promenera, inte träna? Och hur gör jag då vi verkligen vill komma nånstans, inte bara gå i cirklar?
Har försökt på olika sätt, stanna till exempel. Stanna funkar bra, han sätter sig med det samma och väntar på mig. Men så snart vi börjar gå igen ligger han som en rem därframme. Det känns som om jag trampar på samma fläck och inte kommer vidare. Alla tips mottages med stor tacksamhet, så han och jag slipper gå varandra på nerverna om detta. Ibland önskar man att man kunde prata med hundar och bara förklara vad man vill…
Vi försökte få Kasper att stå lite fint på begäran. Lite svårt med ljus och koncentration, så den här var den bästa vi fick till. Normalt får jag ju inte stå på bordet, så varför nu?
Lite bilder från dagens soliga sjövandring. Kanonfin dag, tyckte vi alla.
I söndags var vi ute och cachade. Hamnade i en brant och hal backe med berg i dagen invid en stor gammal ek. Jag hade fullt upp med att ta mig uppför denna klippa och bestämde mig för att släppa Kasper för att få båda händerna fria och kunna koncentrera mig på uppgiften utan att drabbas av ett koppelryck mitt i en känslig passage. Hunden försvann uppåt, betydligt smidigare än matte.
Jag hittade cachen och började logga. Husse stod på grusvägen nedanför och undrade vart Kasper tagit vägen. Vi började ropa och vissla. Ingen reaktion. Normalt kommer Kasper tillbaka så snart han märker att vi inte hänger med. Det har vi tränat sen valpben genom att gömma oss bakom buskar och stenar.
Jag fixade klart det jag skulle och precis när jag var klar någon minut senare kommer Kasper nerskuttandes från busksnåren. Jag klappade om honom, men något godis blev det inte.
Just då kommer en kvinna med en vorsteh (tror jag) gående och jag kopplar Kasper. Hon börjar prata med husse.
– Var det er hund som jagade två rådjur därborta? Det var en liten hund. Rådjuren hoppade över en bred bäck, och hunden ville hoppa efter, men kunde inte.
Där ser man. Här var jag glad att Kasper kommit tillbaka, lydigt, om än lite sent. Nu fick vi en helt annan version av händelsen. Gulp! Rådjursjakt (eller annat vilt) vill vi absolut inte att han ska hålla på med. Vi kanske får ompröva att ha honom lös i skogen, men det är ju det absolut roligaste och trevligaste vi gör, tycker både han och vi: lufsa omkring i terrängen med honom skuttandes runt benen och en liten bit bort, sätta oss och fika nånstans och njuta av sol och friska dofter, plocka svamp eller bär eller ta en cache.
Nu sätter vi vårt hopp till kursen hos Eva Sognevik som vi ska börja på den 6 februari. Hoppas att hon kan ge råd om sånt vi har missat när det gäller kontakt och inkallning.
Och vilken jäkla tur att bäckdiket fanns.
Hittade lite gammalt footage från Saras filmkamera på när Kasper just var hemkommen till oss. Visst ser det skönt ut i gröngräset? Och vad liten han är!
Nu längtar jag verkligen till sommaren…
Här kommer nu cykelkorgsfilmen. Kasper håller alltså precis på att bekanta sig med denna nya tingest, som han förhoppningsvis kommer att vilja sitta en del i när det blir sommar.
Tanken är alltså att montera springern, antagligen på Saras cykel (min gamla gröna Trek) eftersom den har tjejram och ganska upprätt sittställning. Sen ska Kasper lära sig springa kopplad i den, varvat med att sitta i cykelkorgen, beroende på väg och sträcka.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer