Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: sjuk (sida 3 av 3)

Samma status

Tyvärr är Kasper inte bättre i magen än. Han dricker och verkar förhållandevis pigg för övrigt, men äter han något kommer det ut i endera änden. Risblandningen igår likaså.
Vi struntar i sista agilityn och startar nog vår resa istället. Då kan vi ha koll på honom och stanna där det behövs.
Planen är denna:

  • fasta ett dygn fr.o.m. nu
  • köpa Canicur, verkar numera finnas även på Apoteket
  • ge honom hälsofil, A-fil, dofilus eller liknande som komplement till vatten
  • börja med att ge ris och morotspuré sedan

Någon som har andra tips utöver dessa, som går att fixa på resande fot?

Lite senare: Puh, sista förpackningen Canicur på Apoteket… Han har nu käkat de två första pillren. Håll tummarna, är ni snälla! Det blir lite glest med uppdateringar ett par dagar, stay tuned…

Magsjuk

Inatt kom Kasper och gnällde utanför sovrumsdörren. Jag raglade upp och sade strängt till honom att gå ned igen. Det gjorde han, mycket motvilligt.
Jag gick och lade mig. Kanske tio minuter senare (klockan var runt tre, så jag har bara dimmiga begrepp om tiden) hördes ett hulkande ljud nerifrån. En spyende hund? Mycket olikt honom, så jag släppte ut honom i hagen. Jodå, han rusade ut och satte sig i bortre hörnet. Det var skumt ute så jag såg inte riktigt status, men snart hoppade han in igen.
Okej, gå och lägg dig!
Jag hoppade, inte lika raskt, men ändock i säng igen. Kan det ha varit nån timme senare? Iallafall hulkade han igen, denna gång uppe på heltäckningsmattan. Suck. Jag upp på nytt, ner och öppnade balkongdörren. Nu var det ljusare ute och jag såg på distans hur det formligen forsade ur honom. Så där brukar inte Kasper vara i magen.
Nu verkar han må bra igen och är pigg som vanligt.
Tror ni också att han drabbats av resfeber?

Kaspers omdöme i Tollarp 2 augusti

Lite sent, men jag hittade just Kaspers omdöme på utställningen i Tollarp den 2 augusti. Så här sade den norske domaren Rodi Hübentahl:

Kraftig, välbyggd. Typiskt huvud och uttryck. Mkt bra hals o rygglinje, välutvecklad bröstkorg. Bra benstomme o goda vinklar. Rör sig väl. Tyvärr har hunden underbett.

Status på Kasper just nu:
Han hostar fortfarande emellanåt, särskilt när han kom in efter att ha varit ute i regnet en stund. Ingen extremhosta nattetid, dock. Hostan är så pass gles att vi avaktar och tror han klarar sig utan veterinärbesök.

Besvikelsen är stor

Huva, så Kasper har hostat och harklat sig i natt. Var uppe flera gånger och tittade till honom. Som tur var mötte han mig alltid med viftande svans, trots lätena ur strupen, och det gjorde att jag vågade gå och lägga mig igen. Det blev trots det en orolig natt med lite sömn.
I morse steg jag som planerat upp vid sex, men märkte direkt att Kasper fortfarande inte blivit av med det som antagligen irriterade i halsen. Jag tog tempen, men den låg bara på 38,2, så nån större risk att det skulle vara kennelhosta eller liknade verkade det inte vara.
Jag ringde MH-ansvarige som förstod mig när jag sade att jag inte ville ta dit Kasper i det skicket. Även om han klarade det skulle en plötslig hostattack säkert inte ge honom ett rättvisande provresultat. Och vore han sjuk var det ju dumt att ta dit honom alls. Hon sade att nästa MH redan är fulltecknat, men att det kommer att bli ett par tillfällen i februari-mars då nya beskrivare ska göra sina prov, och de proven kommer att vara officiella MH-tester. Hon har lovat sätta upp Kasper på ett av dem.
Jag sov vidare några timmar efter att ha konstaterat att veterinären öppnar klockan 10. Men vid det laget hade hans problem minskat avsevärt, så jag bestämde mig för att avvakta ytterligare. Ringde dock kenneln, mamma och en kompis och berättade att vi trots allt inte kommer ner. Själv börjar jag känna mig risig (husses fel) och risken att köra 50 mil med en hund som kanske börjar låta illa igen ville jag inte utsätta oss för. Den långa resan kunde ju bli väl jobbig för honom också.
Så trist är att behöva konstatera att vi inte dyker upp på kennelträffen imorgon. Jag som redan hade packat allt, och tänkt ta med ett par prylar till försäljning till och med. Hoppas iallafall att ni får kul i Växjö. Vi får ses en annan gång!
Kasper har slutat hosta och ligger nu och sover lugnt. Han har bara fått lättmat hittills idag i form av majsvälling och varmkorv, men allt verkar lovande.

Kasper bättre

Tack alla som kommenterat i bloggen!
Kasper har sovit mycket, vätskan i såret verkar ha runnit ut för svullnaden har lagt sig och det kommer inte ut något när jag försiktigt trycker till där. Han reagerar inte ens på trycket längre.
Däremot tror han att han har skadat baktassen, och går ofta på tre ben. När han inte ser något kul som en leksak eller ett ben eller så, och glömmer bort sig, förstås.
När vi är ute på rastning vill han ofta gå bort till bilen. Det är som att han vill tillbaka till dem som lindat hans ben, så han får bli av med det där dumma igen. På lördag, Kasper…
Att ta medicinen är inga problem. Fick tipset av Enzos matte att leverpastej varit Enzos favoritmetod, så jag testade det. Nu har vi bara leverpastej på tub hemma, men jag sprutade ut en stor klatt i handen och formade till en bulle runt den halva tabletten. Glufs, så var den borta.
Det var lite komiskt, en tabletthalva provade jag att stoppa in i en vanlig köttbulle, som jag stuckit ett hål i. Jag lade köttbullen i matskålen. Kasper har tidigare fått köttbulle någon gång, men då alltid i småbitar som träningsgodis, så han visste först inte var det var. Alltså rullade han runt föremålet med nosen, och tabletten ramlade ut. Klonk.
Ner slank köttbullen. Sen nosade han lite på den rosa tabletten, och slick – så var den nere också. Sånt gillar jag.
Har annars läst boken Marley och jag nyligen, en humoristisk bok om en vild labrador. När Marley behövde medicin kom de på trixet att tappa den på golvet och låtsas att han absolut inte fick ta den. Då skyndade han sig jättesnabbt att få i sig den…

Nyare inlägg