Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: b-prov (sida 1 av 2)

B-prov NKL i Kuså med Sansa

I helgen var det dags att prova Sansas vingar på b-prov. Både jag och Annika hade kommit med båda dagarna på dubbelprovet i Kuså. Skönt att ha två chanser när man nu körde så pass långt. Vi bodde i en trevlig liten stuga ganska nära Borlänge. Det var strandtomt med tillgång till eka, men den testade vi aldrig på grund av väder och tidsbrist.

Kasper, Lakrits och Cheysie var med som supportrar. Nåja, de tyckte det var rätt trist att ungdomarna fick ha roligt medan de själva mest satt i bilen.

Jag startade som nr 9 på lördagen och hade sett en del tidigare ekipage. Det gick snabbt undan på grund av en del grava fel hos vissa ekipage så jag hann  både köra provet och stå passiv för nästa ekipage före lunch. Skönt. Tycker alltid det är knepigt att hamna så där i skarven.

Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten. De var väl synliga och Sansa markerade bra. Knepigheten här var den knixiga torvkant de skulle ta sig uppför på tillbakavägen med fågel i mun. Det var den del jag oroade mig mest för, att hon skulle släppa på uppvägen. Gissar att jag stod cirka sju meter upp på land och tog emot. Det gick iallafall bra och jag fick båda änderna i hand.

Sedan följde ett kort fotgående med två skott under marsch mot sökområdet (uppåt mot röda korgen mitt i bild). Området gick ungefär från klockan tre med en stor sten till höger och sedan åt vänster med en skogskulle vidare mot sankare mark mot sjökanten klockan tolv. Det gick rackarns så snabbt i söket men hon hade turen och näsan med sig och plockade effektivt in alla vilt (and, trut, kråka, kanin och nån dubblett av dessa). Jag försökte lugna ner henne mellan varje skick genom att lämna av viltet och förflytta mig ett par steg så hon hann andas ut en aning.

Vi tog ett par steg mot klockan sex ungefär och där gjordes landmarkeringarna. Provmarken var alltså väl sammanhållen, vilket såklart bidrog till effektiviteten. Det var två enkelmarkeringar med kråkor och hon spikade båda.

Resultatet blev ett förstapris på vår första start i NKL! Hoppsan, nu är det visst redan dags för ÖKL. Men det får vi träna på ett tag först, ingen brådska med det. Jag är supernöjd med den lilla ungen som höll ihop så bra. Det känns väldigt okomplicerat att ha henne med på prov och tävlingar, jätteskönt.

Grattis också till syster Chilla och Annika som grejade sin etta på söndagen!

Två nöjda systrar som helt plötsligt är ÖKL-hundar.

 

Både regn och sol i Alfta

FB_IMG_1470728316476_1470728418597

Vi var i Alfta i helgen. För mycket att göra nu så jag nöjer mig med att lägga upp protokollen och några bilder. Upplägget var hur som helst riktigt trevligt och skojigt: jaktlig teateruppvisning, kan man säga.

Sansa var med och minglade och fick skotträning på köpet. Kasper var så klart med som sällskap också.

20160807_075348_147072842341720160807_075742_1470728422049

20160807_082111_1470728490253
På söndagen började vi med att gå bakom riktiga spaniels. På lördagen hade vi fått nöja oss med Blixten, vilket i och för sig var underhållande.

20160807_122208_1470728490760

 

Godissök medan de sköt nere vid vattenkanten för en annan grupp startande.

 

 

 

ekl-6aug2016-alfta ekl-7aug2016-alfta

 

Tillbakablick på 2015 och framåtblick inför 2016

Träningsåret 2015

Vi grejade två ettor i B-prov ökl i Norge i höstas! Det känns fortfarande stort. Likaså att Lakrits fick ett andrapris på A-prov på gås uppe i Järvsö. Vi lyckades också väl på WT i Wenngarn.

Vi hann också med att starta i några B-prov ekl på senhösten, och fick 3:or. Lite att jobba med alltså, och det är nog främst söket som behöver jobbas mer med, men även mattes minnesförmåga när det gäller markeringsnedslagen. En del vattenjobb gjorde han lysande, minns särskilt en supersvår dold hörselmarkering bakom en hög vassudde på Lilla Träskaten, där han valde sin alldeles egen närmaste väg strax förbi skytten och grejade in apporten utan minsta hjälp. Enda hunden som inte behövde stöttas av föraren på den apporten.

dirigering vattendirigering

20150905_105237 Lakrits_rosett-1

Lakrits och jag fick den stora förmånen att vara med på mängder av andjakter på lite olika ställen under hösten. Det är verkligen kul att se hur han har utvecklats, och att ibland kunna hjälpa till om en mindre rutinerad hund fått problem att reda ut något skammat. Tänk att vi inte längre hör till den kategorin!

Mitt största minne från jakthösten är den gången jag stod på land med god utsikt över blankvatten (skytteflottar utanför) och Lakrits jagade en skammad and. Den lurade honom ideligen genom att dyka åt ett oväntat håll, men eftersom jag hade så god överblick där jag stod kunde jag varje gång dirigera om honom åt rätt håll. Efter kanske fem–sex dyk och omdirigeringar hade vi tröttat ut anden och Lakrits kunde simma ifatt och ta den. Känslan av det samarbetet, när han uppmärksamt lydde alla mina anvisningar och fick uppleva att det ledde honom till målet, är obeskrivlig!

Bokåret 2015

Jag gav ut Den gula giraffen i mjukbandsupplaga. Dessutom pågår arbetet med en novellantologi där jag bidrar med en novell och ett antal bilder. Jag arbetar dessutom med layouten av denna bok med Täby-tema. Lansering planeras till hösten 2016. Så stay tuned …

Torsholma 2015

Det stora som hänt med huset är takomläggningen och den nya stenlagda uteplatsen med berså.

20150422_095825_resizedslutresultat4

Och sedan har vi den nya hybridbilen, såklart. Den fick sina premiärturer till Mariestad tätt följt av Norge.

Laddning

Träningsmål 2016

Det jag vill helst är att klara ettorna i B-prov ekl. Jag vet att det är mycket att gapa över, men som bästa kennelmamman skrev i ett sms när jag grejat andrapriset i Järvsö: ”[Andrapriset i A-prov] räknas som godkänt praktiskt jaktprov under hela 2016 (regeländring 2017). Så nu behöver ni ’bara’ tre elitettor i ekl för B-provschampionatet.” Så det blir målet. Om vi sedan har skuggan av en chans att nå dit, är en helt annan historia.

För att lyckas behöver vi träna fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga.

Något som jag blir alltmer medveten om är också vikten av en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang. Vi har fått våra rutiner och ju mer jag lyckas hålla dem och vara kvar i vår egen bubbla, oavsett om vi startar först, sist eller mittimellan på ett prov, desto bättre fungerar han. Så att jobba på den biten är också något vi behöver göra.

Han är inte superbra på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster, något jag givetvis får ta på mig. Jag jobbade ett intensivt pass med Sök vänster idag, och från att ha fått börja om på bäbisnivå (mer om det i separat blogginlägg) gick det till slut med riktig schvung att söka i rätt riktning. Ett par liknande pass till så ska det nog mogna i huvudet.

En annan sak jag skulle vilja få till är en vettig vändsignal: två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning) ska leda till vändning åt andra hållet. Både inåt mot mig om han sprungit för långt, men också vänster respektive höger om han tagit sig utanför målområdet, då tillsammans med visande arm. Jag har börjat lite smått med det, men behöver köra detta oftare och mer konsekvent.

Övriga planer 2016

I slutet av januari ska Lakrits ögonlysas, mest beroende på brorsans ögonproblem. Håll tummarna att allt är väl.

Jag hoppas få hem en valp under året, men ligger lågt med att berätta mer detaljer om dessa planer innan jag vet hur allt utvecklar sig.

Tja, sedan lär det väl i vanlig ordning hända en massa mer, väntat och oväntat. Hoppas det blir åt det roliga hållet.

B-prov ekl på Lilla Träskaten

inför_startIgår 20 sep åkte Mona och jag till B-provet i Ärla (Lilla Träskaten) för att starta i elitklass i B-prov. Min första start i ekl. Flertalet foton är tagna av Mona Kronqvist, tack för dem!

Mona startade i första par, så vi var på plats i god tid för att rasta och förbereda oss. Tyvärr gick det inte så bra för Mixa denna gång, bättre lycka nästa gång!

startLakrits startade i fjärde par direkt efter lunch. Nu var den låga solen Mona brottats med borta, men det var fortfarande i princip vindstilla, och säkert minst 20 grader varmt. Ja, mer i solen ute på söket. Det var som en het sommardag i denna gryta, och alla hundar flämtade snart rätt rejält. Underbart med tanke på att vi är i slutet av september!

dubbelmarkeringarVi fick inleda med en dubbelmarkering på linje i tovig skvattrammark. Lakrits tog in den yttersta först, vilket försvårade för oss, i synnerhet som jag felbedömt djupet på båda två. Jag visste att han tagit in den yttre men skickade honom ändå för djupt i tron att båda låg längre ut än de gjorde. Detta ledde till att vi fick kalla in utan den andra apporten. Snöpligt! Jag måste skärpa mig på att hålla koll på var markeringarna hamnar, även om terrängen är så här knepig.

söketNär parkamraten också gjort sin dubbelmarkering gick vi ut till stigen för att påbörja söket på andra sidan. Jag började med att ta in en snabb och sedan sökte han länge runt, runt i ungefär samma område utan att hitta någon mer. Domaren bad oss vila och skicka nästa. Därefter blev det vår tur igen och nu sökte han bättre och fick in två till. Parkamratens tur att söka vidare och vi bytte stigsida igen för att ta in en dirigering snett till vänster om hur våra markeringar gått.

dirigeringdir_avlämningJag fick blåsa ett par gånger då han inte höll en rak linje, men han hittade apporten relativt fort.

Tillbaka till söket. Nu fick båda ekipagen gå ut kanske 20 m i skvattramen som verkligen var hög och svårforcerad. Förstår att hundarna hade det jobbigt, i synnerhet som skvattram doftar en del och det knappt fanns någon vind. Vi skickade på nytt och Lakrits tog in en till. Med det nöjde sig domaren och vi fick gå ner till vattnet.

vatten-1

Framför båten hamnade markering 1 bland näckrosorna medan markering 2
hamnade bakom vassruggen som sticker ut.
Ekipaget i högerkant gick i par 2 tidigare på morgonen.

Vi fick börja och det inleddes med en dubbelmarkering på vattnet, där den första kastades synligt mitt bland näckrosor och den andra gick mer åt höger, på andra sidan hög vass, helt osynligt för oss. Det blev en ren hörselmarkering. Jag var noga med att positionera om mellan de två så han skulle gå på nummer två först, och han rusade med emfas förbi skytten en helt egen väg till markeringen och spikade därmed båda. Domaren sade efteråt att han var den enda hunden som verkligen tagit in båda markeringarna som markeringar, utan förarhjälp, och det känns verkligen bra. Något mycket positivt att ta med oss för framtiden, och en liten revansch på de första strulmarkeringarna.

vatten-2

Här syns linjen för dirigeringen. Inka i par 2 gjorde en fin vattendirigering.

vattendirigering

Lakrits kommer in med sin vattendirigering.

Sedan fick vi direkt ta in en vattendirigering innan vi bytte plats med parkamraten. Antagligen gjorde man så på grund av att det är så ont om plats här och man ville slippa strul och spara tid med ideliga platsbyten. Gissar jag. Dirigeringen låg ganska parallellt med vasslinjen åt vänster 60 meter ut på baksidan av en större grön vassrugge. På vägen dit fanns det ett antal mindre vassruggar att passera samt ett band näckrosor lite mer utåt höger. De flesta provhundarna drog sig lite utåt näckrosbandet, likaså Lakrits, och jag fick blåsa ett par gånger Vänster, Vänster innan han var på plats och hittade den. Ändå rätt okej.

Sedan fick vi bara vänta på att den andra hunden gjorde sina vattenuppgifter innan vi fick koppla och var klara.

Vi slutade på ett tredjepris med den sammanfattande kritiken:

Hund som idag genomför provet med vissa problem i sök och landmarkering. Gör ett utmärkt vattenmarkeringsarbete.

 

Jaktprøve AK i Kongsvinger

Förra helgen var det dubbelprov i Kongsvinger i Norge. Det är kanske lite överkurs att fara till Norge när vi inte ens är klara med ÖKL i Sverige, men Annika Månsson hade chans på norskt championat med Cheysie, så jag bestämde mig för att hänga med. Alltid kul med nya erfarenheter.

Vi reste redan på fredagsmorgonen med stopp för lunch och kultur i Karlstad.

IMG_1885

Utanför Lars Lerin-museet bidrog vi med en futuristisk installation av hybridbil och Silver Shade.

Redan före avresan hade vi haft vissa bekymmer med vart vi egentligen skulle. När jag pratade om

sandgrund

pratade Annika om

sanngrund

Men det redde ut sig och vi kom till båda ställena!

Eva_morokulien gränsen

LaddningJag kunde ladda bilen genom ett fönster, så vi drog ner lite på bensinkostnaderna i Norge.

Lakrits_Cheysie_prommis Lakrits_prommisVi bodde på alltså campingen Sanngrund, där Annika bott ett tidigare år med Suzy. Ett litet hus hade vi, men helt okej. Ingen toa inne, men ett litet servicehus precis i anslutning till vår stuga, så det funkade fint.

stugan-1 stugan-2 stugan-3

Kongsvinger-prøvet var ett dubbelprov. De hade fått så många anmälningar att de bestämt sig för att köra även fredagen, för att sprida lite på deltagarna. Fint gjort!

På startplatsen visade det sig att Annikas ruta låg kanske 5–6 km bort, så eftersom hon skulle starta i andra gruppen åkte vi bort dit med detsamma. Vi hamnade dock efter övriga deltagare och när vi kom till parkeringen var där helt tomt, förutom en man som hette Peder med fru. Det fanns överhuvudtaget inga snitslar (eller sløjfer, som man visst säger på norsk). Vi fyra lullade runt i skogen ett bra tag och vi följde Peder som tyckte sig se en i princip omärkbar stig nedåt. När vi var beredda att ge upp satt där plötsligt en liten grupp människor på sina ryggsäckar. Ingen aktivitet alls. Annika bestämde sig ändå för att gå hela vägen upp till bilen och hämta Cheysie, med tanke på den långa vägen. Det visade sig så småningom att det var nån kommunikationsmiss bland arrangörerna så starten på EK-rutan blev cirka två timmar försenad.

Hygge_ek-rutan

hygge_EK_2Jag följde med den första gruppen på tre startande runt men sedan var jag tvungen att vända om för att inte komma för sent till min egen start. Jag hann aldrig varna Annika för det knepiga därsöket där man skickade hunden ut på en myr, stoppade på en liten grön fläck och skulle hålla hunden där. I det gröna fanns det 6 smådummies nergrävda. Som tur vad grejade Cheysie detta ändå. Provet började annars med trippelmarkering där man fick ta varsin apport, sen en dirigering till hund 1. Man gjorde två likadana omgångar till efter att ha bytt mark en bit framåt. Här hade många hundar problem med den tredje markeringen där två redan var inplockade.

vatten_EK

Vattendirigeringen vållade också en del problem för vissa med långt fram till ihoppskanten (30–40 meter), och många vek där åt sidan istället för att fortsätta rakt i. Själva vattnet rakt ut kanske 40 m följt av land kanske 10 m vållade inte lika mycket problem, utan det var att få i dem på den distansen. Cheysie lär ha gjort bomben i vanlig ordning och jag hörde många som talade lyriskt om denna vattendirigering efteråt.

Jag lämnade alltså Annika därhän i skogen och åkte tillbaka till stora parkeringen. Hon fick sedan gå hela den långa vägen tillbaka nån timme eller så! Tur att hon var så lycklig att de rosa molnen hjälpte henne att glida fram längs skogsvägen.

Jag kom rätt lagom till min ruta, som var lättare att hitta till, och fick vänta ett par innan det var min tur. Jag hann alltså inte se rutan, men fick höra lite om den. Istället koncentrerade jag mig på Lakrits, och vi satt i vår lilla bubbla på ryggsäcken varvat med att gå och kissa och gå lite fot med stopp och vändningar för att skärpa upp honom. Han fick också några kast och närsök med en snörboll.

Allt flöt på bra med Lakrits. I Norge är det bara matvilt, men eftersom det inte varit några problem med kråkor på sista provet eller träningarna tror jag inte det var avgörande. Lite ovanligt för oss var att man inte hade vatten, och det hade varit skönt eftersom det var bra varmt uppe på myren. Många hundar hade problem att ta viltet, särskilt de bautastora kaninerna, båda dagarna på grund av mängder av spyflugor. Men detta gick bra med Lakrits. Jag fick blåsa några gånger på dirigeringen, men det var inget som belastade, utan vi fick vår första etta i öppenklass. Så kul!

Kritiken på lördagens prov med domare Asbjørn Kristiansen:
Søk: søker effektivt och bruker nesen godt. Henter vilt både nært og langt ute.
Fart og utholdenhet: meget stor
Nese: brukes godt
Dirigerbarhet: hendles lett til henvist område. Holder omr. godt.
Markeringsevne: marker sikkert på både entle og doble. Tar førers tegn vid behov.
Skuddreaksjon: rolig og oppmerksom.
Almen oppførsel: føljer fører pent prøven igjenom
Apporteringslyst: meget stor
Apportgrep: spontan, meget godt grep og avleveringer.
Samarbetsvilje: god
Hundetoleranse : god
Sammenfattende kritikk: en hund som er sikker i alt arbeid. Fin balanse mellom selvstendighet og samarbeid med fører. Føres tyst og pent.

Här är hela resultatlistan i AK för lördagen. Tre ettor, alla svenskar:

resultat_lör

Cheysie

Annika och Cheysie grejade det norska championatet med ett fint förstapris (som sånär blev ett HP)! Stort grattis än en gång!

ringnes_öl

Vi hyggede oss på kvällen genom att först bada i Glomma – iskallt! – och sedan äta en god middag på campingrestaurangen, som höll rätt god klass.

Morgnarna var dimmiga men vackra.

gryning-1 gryning-2 gryning-3 gryning-4 gryning-5

Vi packade bilen full och åkte upp till provstarten för söndagens prov. Annika hade avmeldet sig eftersom hon inte behövde fler ettor, och kunde ta det lugnt från åskådarplats istället.

Dagens AK gick runt en sjö så publiken kunde sitta uppe på ena sidan och se hela provet gå längs med kanten på andra sidan. Som deltagare fick man gå runt sjön, in från höger och ut till vänster, detta för att man skulle kunna köra med två domare parallellt som tog varannat par, och därmed flöt det på bra trots många startande.

Vi började med söket, sedan en markering. Gick vidare till dirigeringen där många haft problem med en sned linje, men ett blås så var han där och plockade hem en fasan. Därefter en vattendirigering, och där hade jag sett tidigare en hund få vittring på vänster sida om apporten så när Lakrits också kom upp på andra sidan till vänster om fågeln bestämde jag mig för att ha lite is i magen. Vilken lycka när jag ser hur han får vittring och tar den direkt utan ett enda blås! Dubbelmarkeringen på vatten går också kanon och förstapriset är ett faktum.

vattendir_sön_1

Jag står högst upp i högerkanten i bild och Lakrits syns en bit fram vid igången. Rakt i utan minsta tvekan.vattendir_sön_2

Han är halvvägs över.
vattendir_sön_3

Och nu nästan framme – en spikrak linje. På land fick han vittring åt vänster i bild och plockade den direkt.

väntar_prisutdelning_sön

Men hur långt skulle det räcka? Det var inte förrän Annika nämnde möjligheten till ett HP och domare Magnus kom förbi vid något tillfälle och frågade lite retsamt om jag undrade vad jag skulle få för betyg som hoppet tändes lite. Och visst – ett HP blev det som dagens enda hund.

Lakrits_rosett-1

Kritiken från söndagens 1 med HP – domare Magnus Ånsløkken:
Søk: dekker feltet godt i bredde og dybde meget effektivt.
Fart og utholdenhet: meget god
Nese: anvendes meget godt
Dirigerbarhet: føres godt i hånd, tar retning særdeles bra.
Markeringsevne: meget god markør.
Skuddreaksjon: UA.
Almen oppførsel:OK
Apporteringslyst: OK
Apportgrep: spontane opptak, faste grep og fine avleveringer.
Svømmesett og arb.vilje i vann: effektiv svømmer som går meget villig i vann
Samarbetsvilje: meget god
Hundetoleranse : OK
Sammenfattende kritikk: meget god jakthund som udfører alle dagens oppgaver eksemplarisk.

Och här är hela resultatlistan för AK på söndagen. Totalt 4 ettor och hela 10 nollor av 18 startande.

resultat_sön

Tina E med sin Robin fick också två ettor i AK i helgen, så totalt sett var det en mycket lyckad helg för hitresta svenskar. Grattis till detta, vi syns i EKL!

 

B-prov ökl i Nässjö

Så var det dags igen. Förra årets försök på ökl-provet i Nässjö slog inte så väl ut, men det var trevligt och välarrangerat på alla sätt, så vi gjorde ett nytt försök i år. Det slutade med ett andrapris.

Serien 2-2-0-0-0-3-2, kan det vara ett tips på lottorad, kanske? Det känns som det är hög tid för ett par ettor nu.

Lacke gjorde en perfekt inledning med dubbelmarkering uppför en brant backe och sedan två korta linjetag på land. 
Vi fick pausa och tog sen de båda vattenmarkeringarna bra. Ny väntan inför söket. De 3 första kom in snabbt, sen blev det segare och han sprang ur området ett par gånger så jag fick blåsa tillbaka honom. Detta kallade domaren senare att jag ”manade på” honom. det var ju inte därför jag blåste, men jag håller med om att effektiviteten gick ner där i värmen. 
Vi avslutade med vattendirigeringen och där drog de gamla markeringarna och vinden honom åt vänster så det blev lite omständligt där. Det verkade dock inte belasta, utan det var söket som gjorde att vi hamnade på ett 2-pris.

2014-07-26 09.16.09

Markeringsviken: första i vattnet ungefär mitt i bild, andra i vassen till vänster, vilket ledde till mycket landspring.2014-07-26 09.16.34

Här är söket i full gång åt vänster. Detta blev Lackes fall.

2014-07-26 09.20.48Samma vatten, lite mer åt höger. Under den nerhängande alen (?) låg dirigeringen. Det blev stor dragning mot tidigare markeringar för många hundar.

2014-07-27 20.23.50I den muntliga kritiken sade domaren att Lakrits behövt ”manas på” i söket. Han försvann vid ett par tillfällen bort bakom åskådarlinjen (i riktning mot därifrån vi kom där landmarkeringarna och -dirigeringarna hade varit). Nu manade jag inte på – jag tog in honom med inkallning och Stopp och sade därefter Sök igen. Kanske får man inte det? I vilket fall tar detta ner hans spontanitet lite, tror jag, att det fria söket inte längre är så fritt. Gillar inte att behöva blåsa på honom i dessa situationer, men hur kommer man ifrån det?

 

 

Jaktprov i Herräng

2014-05-08 13.34.08

Lakrits är lugn och väntar.

Jag ligger lite efter med skrivandet, men förra torsdagen var jag och Lakrits på jaktprov i Herräng. Vädret var ganska okej, rätt kallt i luften på cirka 7 grader men i stort sett uppehåll. Kallt i vattnet med andra ord. Provet var mycket bra upplagt och trevligt på alla sätt.

2014-05-08 13.33.51

Min parkamrat med hund har boat in sig.

Vi startade på eftermiddagen som sjätte ekipage och Lakrits fick börja med två vattenmarkeringar. Den första kom in snabbt, men den andra missade han i vinden och började därför simma längre ut. Domaren sade till mig att hon tyckte att jag skulle hjälpa honom på grund av det kalla vattnet. Jag fick till en helt perfekt dirigering där han simmade tillbaka och sedan höger rakt på fågeln. Mycket nöjd med denna del, för det var skapligt avstånd och vi har inte hunnit träna vattendirigeringar så mycket ännu.

2014-05-08 11.39.30

Så här såg vattendirigeringsmarken ut.

Vi fick sedan vänta en stund medan parhunden tog in sina apporter. Lakrits satt och skakade, vilket han inte brukar, och det kom lite tysta gnäll, som domaren sedan gjorde neddrag för. Han frös helt klart. Sedan om han skulle pipit annars med kan man ju bara spekulera i.

Vi fick vända oss om och på andra sidan ta in en landmarkering följt av en landdirigering. Båda spikade han.

Vi flyttade oss ner längs landremsan och fick en ny landmarkering utmed vattenkanten. Inga problem.

Nästa moment var en vattendirigering i riktning mot en stolpe med fodertunna. Här kom han lite väl långt åt vänster, så jag valde att vänta tills han simmat klart och stoppade direkt på land för en högerdirigering. Han kom lite ovanför apporterna som låg i vasskanten på andra sidan, men rätt i vind, så efter lite finlirsdirigering och närsök hittade han en och simmade tillbaka.

2014-05-08 15.09.25

Storsöket bestod av en rektangulär våtäng med skog bakom och till höger. Det låg tre vilt i skogen och tre ute på ängen.

Det avslutande momentet var storsöket. Lakrits sprang frejdigt rakt ut i skogen och kom snabbt tillbaka med ett vilt. Detta upprepades så två gånger till. Så långt allt väl. Men sedan fortsatte han på detta sätt. Han såg ängen mer som ett springområde att ta sig igenom än ett område som också skulle sökas av noggrant. Det är inte så att vi inte tränat terrängövergångar från öppen mark till skog, utan snarare att vi inte tränat just denna våtängstyp och skog. Svårt att hitta alla olika marktyper att träna på. Han fortsatte alltså att söka idogt i skogen. Domaren bad mig till sist kalla in honom och då hade vi turen att han sprang precis förbi den rishög där det låg gömt en kanin bakom i lä. Han snappade upp doften och plockade med den på invägen. Fyra vilt inne. Domaren bad mig så skicka en gång till på ängen för att se om han kunde söka mer riktat. Jag hade medvetet låg hand, men det hjälpte bara marginellt. Han sökte lite på utvägen, men fick ingen träff och var då snart inne i skogen igen. Vi avbröt och jag kallade hem honom.

Vi fick ett tredjepris på grund av dessa missar med gnäll och bristande sökarbete. Jag hoppas få protokollet ikväll av Marie, för jag var tvungen att åka hem till Kasper innan allt var slut. Återkommer om det står något att tillägga i protokollet.

Sökvilt

Jag gjorde en delförstoring av sökviltet. Vad är det för något?

sökvilt-124929Jag håller bestämt på att det är en kråka: storleken, den grå färgen på buken, de smala benen. Alternativen skulle vara and eller duva, och inget stämmer.

Inte för att detta skulle vara avgörande för hans resultat; bara för analysen av vad som går snett och vad man därmed bör försöka fixa till. Dumt att hålla på och specialträna kråka om det inte är det som är problemet, menar jag.

Vad ser ni för vilt på bilden?

 

Nässjöprovet

Edit: Nu med bilder! (samtliga foton: Annika Månsson, förutom det sista som jag tagit av henne)

Efter onsdagens sökträning kände jag mig skapligt förberedd, men hade samtidigt i bakhuvudet att vi gjort två nollor nu det sista. Samtidigt mindes jag ju de fina tvåor vi grejade på försommaren. Hur skulle det nu gå i Nässjö?

Annika och jag åkte ner på fredagseftermiddagen. Som tur var ringde Suzi och varnade för att det var totalstopp på E4 i Jönköping på grund av översvämning. Vi googlade vid en rastning och fann att det var egentligen norrgående trafik. Men tittköer bildas ju gärna, så vi tog det säkra före det osäkra och vek av i höjd med Gränna och körde roliga och vackra småvägar bort till Nässjö. På vägen passerade vi Äng, där provet skulle hållas, så vi fick samtidigt lite koll på vår resväg dit nästa dag.

Vi åt en tafflig kebab-/fiskburgarmiddag på ett enkelt ställe invid a-lagarnas favorittillhåll. Först efter middagen tog vi en runda runt stan och hittade några trevligare restauranger. Nåja, vi skulle ju stanna en natt till. Efter att ha handlat lite Norrbodakorv på Coop for vi bort till det vandrarhem Annika kikat ut åt oss. Det visade sig att vi hade hela huset för oss själva, så det gjorde inget att toa, dusch och kök låg separat från rummet.

20130726_211054

Kvällsmys på skidbackens topp.

Vi hade en avslappnande mysig kväll med lite vin, ost och jordnötter uppe på toppen av skidberget där hundarna kunde lubba omkring upp och ner lite som de ville. Det var endast lite flygmyror och knott som störde idyllen.

Vi var på plats på samlingen en stund före 8 nästa dag och körde sen ut till ökl-rutan som låg nån halvmil bort. Det visade sig vara en ganska liten damm som var full av hinder i form av vassruggar och näckrosor som ökl-provet lagts vid. Jag startade inte förrän som fjärde par så vi hade gott om tid att kika på de första ekipagen innan det var dags att ta ut Lakrits och gå en runda med honom. Han fick hoppa i sjön på andra sidan en sväng, sen en del fotgående varvat med Fri så han fick rasta av sig och nosa runt lite på de andra hunddofterna. Han verkade helt lugn och fin, och jag var inte nervös själv heller. Inget kunde ju gå sämre än Örbyhus, min nya lägsta-måttstock alla kategorier.

20130727_120659

Inmarsch tillsammans med domare Sören Swärdh.

Provet var upplagt så att nr 1 (en gul labbetik) började med söket och vi, som var nr 2, fick ta en dubbelmarkering på land när par 1 pausade efter att ha tagit in 3 vilt. Den första markeringen spikade han, den andra fick han ringa lite innan han plockade. Inte superbra, men godtagbart.

20130727_121823

Passivitet medan par 1 jobbar med söket.

20130727_121249

En av landmarkeringarna på väg in.

Sen fortsatte söket för nr 1 och när det var klart gick vi ner till nästa uppställningsplats. Där fick nr 1 ta en dubbelmarkering på vatten, och när hunden var på ingång med sitt andra vilt sköts ett skott mot en landdirigering parallellt med vattnet som Lakrits fick ta.

20130727_122243

Passivitet medan par 1 tar vattenmarkeringarna. Observera vegetationen i sjön.

20130727_122651

Jag skickar på landdirigeringen till buskaget före den vita björken.

20130727_122702

Strax härefter viker han av ner mot höger.

Han höll en snabb och rak linje ut, men vek av in i det höga gräset mot sjön till aningen för tidigt. Han tog min stoppsignal bra, men när han sen dirigerades Vänster sprang han höger. Hum, inte bra. (Här sade Annika i efterhand att min hand med vitt papper var lite väl låg och att jag kunnat förstärka med ett par steg åt vänster. Det hade hon säkert rätt i. Kan nämna att jag typiskt nog glömt min vita keps hemma, därav pappret.) Minns inte om jag fick korrigera något mer, men sen kom han rätt och plockade in dirigeringen.

Sedan fick nr 1 ta in vattendirigeringen som låg snett åt höger i förhållande till dubbelmarkeringen. När detta var avklarat var det vår tur att ta dubbelmarkeringen medan de fick ställa upp sig beredda på sin landdirigering.

20130727_123320

Här kastas andra dubbelmarkeringen som Lakrits spikade.

Båten låg inte jättelångt ut i vattnet, men det fanns som sagt mängder av hinder ut dit. Den första markeringen gick ut åt vänster mitt bland näckrosbladen. Båten låg invid en större mörkgrön vassrugge och den andra markeringen kastades i bortre kanten av denna vass, ganska rakt fram sett ifrån ekipaget.

Jag lät medvetet Lakrits få markera båda kasten så länge det bara gick för att han skulle ha full koll på dem. Han spikade den första, och jag riktade noga in honom mot nästa. Jag såg att han liksom låste fast mot rätt ställe, och skickade ut honom. Tyvärr blev han nu tveksam inför det sneda ihoppet, och vek av åt vänster utmed kanten för att börja leta efter en bättre igång. Nej, han hittade ingen, utan vände tillbaka. Halvvägs tillbaka hittade han ett ställe där det var lite lägre växtlighet och plumsade i utan att jag behövde pusha på honom. Men vid det här laget, och i synnerhet efter att ha passerat några jobbiga vassruggar, hade han totalt tappat bort sin markering. Han simmade ut så han var kanske tre meter ifrån, men vek sen av åt helt fel håll, mot båten. Jag funderade på om jag skulle blåsa på honom, men det var ju trots allt en markering. Jag beslutade mig för att ha is i magen och hoppas att han skulle vända av sig själv och söka vidare åt rätt håll. Nu var han dessutom utom synhåll bakom båten och den mörkgröna vassen, och blåsa på en osynlig hund? Inte gärna.

20130727_123614-1

Nånstans där i all sörja är han på jakt efter den först kastade markeringen.

Detta visade sig vara totalt fel beslut, han simmade genom vassen och hamnade långt åt höger. Om han inte hörde mig inne i allt vasstrampande eller bara ignorerade mig ska jag låta vara osagt, men lyssnade gjorde han i vilket fall inte på allt mitt blåsande. Till slut hade han fått vittring på vattendirigeringen långt bort åt höger. Aj, aj! Jag blåste för allt vad jag var värd, och till slut fick jag honom att vända tillbaka (utan den pippin) och efter långt och krångligt arbete kom rätt apport till slut in. Där var jag rysligt nära att bara bryta, men bestämde mig för att se resten av provet som träning.

20130727_124429-4

Jag skickar på vattendirigeringen.

20130727_124520-6

Jag dirigerar Höger. Apporten ligger bortom första vassen ute bland näckrosorna åt höger mot granen.

Vi fick hämta andan medan det andra paret tog landdirigeringen och sen var det dags för vår vattendirigering. Här hade jag kanske lite glädje av att han sniffat in den fågeln medan han var ute på sin stora simrunda näckrosdammen runt, för även om han gick lite för långt åt vänster på utskicket var det inte svårt att stoppa och få honom att sen gå åt höger och plocka pippin.

Nu hade vi bara söket kvar. De första tre gick riktigt bra, och sen pausade vi medan par 1 tog sin dubbelmarkering. Jag hade hela tiden försökt rikta honom mot det ställe där jag visste att kaninen låg, för jag var rädd att han trots onsdagsträningen åter skulle vilja byta om han passerade den på ingång med något annat. Den låg precis i frestande färdriktning, nämligen. Men ingen tendens till byte och som fjärde hittade han kaninen.

20130727_125648

Äntligen kom kaninen in.

20130727_124929-9

Häpp! Är inte det här en kråka som kommer in på söket?! Har zoomat bilden och tycker mig se det.

Sen blev det segt. Jag skickade medvetet mot en al där jag visste att det låg en kråka, men trots att han passerade nära kom den inte in. Efter mycket springande runt på sökmarken sade domaren att jag skulle kalla in honom. Sören Swärdh menade att Lakrits passerat bara ett par decimeter från kråkan vid alen och dessutom väldigt nära en annan kråka i ett buskage (som jag själv inte hade lika bra koll på) och att han därför misstänkte att Lakrits inte var fullt spontan på kråka, utan medvetet hade dissat dem. Likaså ogillade han Lakrits ovilja att släppa duvan han kom in med, och där måste jag ge honom rätt. Duvor är läckra i Lakrits värld, och när han nu var lite uppe i stressnivå märktes det direkt på oviljan att släppa duvan. Däremot är jag inte helt säker på domarens slutledning om kråkor, har aldrig lagt märke till detta tidigare. Så klart ska det utredas nu, men jag misstänker snarare att han har svårt att mentalt orka ett helt sök efter alla de andra ingående momenten, och att han bara var tom i bollen. Möjligen hade vi vunnit på att vara par 1 på detta prov, men det får vi aldrig veta.

20130727_125133

Mot slutet söker han utan att finna.

Den muntliga kritiken var inte nådig, jag kände verkligen att jag hade världens skithund i hans ögon. Men tack vare att Annika startade Cheysie på söndagen i ekl (och dessutom fick förstapris!) plockade jag till sist ut mitt protokoll, och då var kritiken iallafall klart bättre än den muntliga hade varit. Så här:

Samarbetsvilja: Bra i närområdet. Kunde vara mer distinkt på avstånd. 4

Sökarbete: Söker inledningsvis med tillräcklig motivation. Täcker den största delen av marken. Bedöms vägra apportera kråka. Domaren bryter. 4-4

Fart: Anpassad. 5

Uthållighet: Håller. 5

Näsa: Används. 5

Dirigerbarhet: Kunde vara mer distinkt och följa upp förarens signaler på ett bättre sätt. 4

Markeringsförmåga: Koncentrerad med något yvig uppföljning på land. Mycket yvig och förarstödd på vatten. 3

Skottreaktion: Uppmärksam. 5

Stadga: Stadig i skott och kast. Tyst. 5-5

Apporteringslust: Spontan på de flesta vilt. Ej bevisad spontanitet på kråka vid fältarbete. 1-4

Apportgrepp: Godkänt grepp men ovilliga avlämningar. 5-5-8

Simteknik: Simmar bra. 5

Vattenarbete: Går gärna i och arbetar i vatten. 5-5

Hundtolerans: Respekterar sin parkamrat. 5

Sammanfattande kritik: En hane som visar en del goda föresatser. Måste dock visa bättre spontanitet på kråka för att gå till pris.

Tja, tack och lov är vi inte anmälda till några fler b-prov nu, och det lär inte bli några fler förrän jag känner att jag fått bukt med vad det nu är som orsakat de här tre nollorna på raken. Trenden är rakt nedåtgående efter de inledande fina tvåorna och nu gäller det att klura ut vad det egentligen är som fallerar och baxa honom på rätt spår igen.

På kvällen åt vi en god middag på en av Nässjös troligen bättre restauranger. Jag valde en gös och fick potatismoset utbytt mot wokade grönsaker, riktigt bra val trots att den halstrade gösen visade sig vara panerad och inte halstrad. Annika fick in en enorm plankstek med en massa fräscha frukter på bland kött och mos.

Sålunda kunde vi njuta av ännu en trevlig kväll med vin och jordnötter, denna gång vid ett bord mindre belamrat med flygmyror. En annan ekl-startande hade dykt upp i vårt hus och gjorde oss sällskap vid bordet.

På söndagen startade även Annika som fjärde par så vi kunde kika på de första ekipagen ute på myren. Här var sjön enklare än ökl vill jag påstå, lite större men väsentligt mindre belamrad med allsköns växtlighet. Däremot var marken betydligt tuffare med riktigt gungfly som inte bara satte hundarna, utan också förarna, på stora prov. Två stycken tappade balansen och plaskade rakt ner i blötan. Annika inte bara höll balansen, hon förde också sin hund med den äran och kammade hem deras första förstapris i ekl. Stort grattis, det var ni värda!

2013-07-28 11.20.38-1

Förstapristagare i ekl: Cheysie och Annika Månsson. Suveränt jobbat!

Därför blev vi ju tvungna att vänta in prisutdelningen och jag passade på att hämta ut mitt protokoll. Sen åkte vi vägen över Jönköping och åt en god middag där på Jensens Bøfhus. Vi blev rejält sinkade på grund av den ytterst sega serveringen, men gott var det och mätta blev vi. Kanske behövde vi den vila inför hemfärden, rentav, som sen förflöt smidigt.

Vi har nu att se fram emot ett WT i Gagnef om ett par veckor. Det kanske just nu passar Lakrits bättre, med de korta momenten och vila emellan. Vi får se, ska i vilket fall bli kul att premiärcampa med honom några nätter i Dalarna.

 

B-prov i Norberg

Hur skulle det gå idag efter gårdagens b-provskatastrof? Inte idealiskt att ha prov två dagar i följd, men jag kunde ju inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag faktiskt skulle komma med på alla prov. Min planering för idag var iallafall att försöka minimera Lakrits stress inför provstarten (startnr 1 idag, nr 2 igår, så jag gick som första par båda dagarna).

2013-07-20 07.37.04Vi anlände i god tid, tog en rastningsrunda på ett hygge intill, sen satt vi på ryggan och väntade en bit bort från provledningen. Jag tog med ryggan ända till startplatsen och kunde faktiskt sitta på den lite där också medan vi väntade på domare + elev. Lakrits till och med lade sig ned en stund där, så det kändes faktiskt som om vi bara satt på en vanlig träning.

2013-07-20 08.16.22Vi gick i par med en gul labbehane som fick andrapris.

2013-07-20 08.16.57

Susanne Böhn och Ringlets Straw

Hur gick det då? Jo, jag hade inte längre en bortbyting i kopplet, utan min alldeles vanliga Lakrits var tillbaka i kopplet. Skönt!

Själva provet:

Vattendir: stark sidvind. Svårt få honom uppåt i vind. För mkt blås krävdes.
Vattenmark: gick bra.
Landdir: samma starka sidvind.  Här tog han inte dirtecken höger utan sprang vä. Knöligt.
Landmark: spikade båda.
Söket: här var det som om hjärnan tog slut. Bytte kråka mot kanin. Ganska säker på att han släppte en trut långt ut som den gula parhunden sen tog in. Inte så strukturerad på marktäckningen som jag skulle vilja. Vinden i ryggen så de måste iofs ut en bit.
Annars lugn o fin vid sidan, inget vilttugg. Inga duvor idag.
Tugg igår var duva och trut.

Domaren var mkt nöjd med allt utom landdir och söket. Nollade såklart pga söket.

Känns ändå som bortbytingen försvunnit och det är min hund jag har fått tillbaka.

Nu stundar ju Nässjö nästa vecka och till dess blir det allt bara en träningsomgång med sök på vilt. Sen anmäler jag inte till fler prov förrän söket känns säkrare. Hel b-provsträning vore nog också bra.

Ändå himmelsvid skillnad mot igår – känner igen min hund igen!

Träffade duktiga förstapristagaren Jenny Långström med Searover All In Duff från igår och grattade såklart. Hon hade bara blivit reserv idag, konstigt med tanke på att hon hade färre starter i år än vad jag hade.

Äldre inlägg