Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: handtarget

Åkte till klubben en sväng

Jag hade lite papper som ändå skulle till klubben så jag tänkte passa på att köra ett litet träningspass med buren och se om det gick att träna den andra hunden medan den första var just i buren. Trodde det skulle vara tomt på klubben. Men icke. Fyra–fem personer tränade agility, men det var i bortre änden av plan så jag tänkte att jag stör nog inte så mycket.
Men lite pip blev det… 🙂

Jag började med att ställa fram ett halvdussin rallyskyltar rakt framför buren och sen tog jag ut hundarna ur bilen. Jag lät dem gå in och ut ur buren några varv och matade upp intresset för den. Sen fick Kasper börja i buren medan jag lekte lite med Lakrits. Jodå, för att vara första gången på appellplan så lekte han. Inte jättelänge, men med ett par fina gripanden. Jag testade en slags repfrisbee som var klubbens – halvkul. Bäst var kaninskinnet ändå. Sedan körde jag lite allmän shejping och här börjar Stå och Utgångsposition komma som frivilliga beteenden, liksom till min glädje lite Hoppstå. Vi har inte kört detta alls mycket, så det var kul att se. Sitt belönar jag sällan, för det kommer så spontant ändå, och Ligg har vi inte hunnit till än. Handtarget är också populärt.

Sen var det Lakrits tur att vara i buren. Jag hade med mig hans 16-mål och han fick hela den inne i buren. Bra, sade Lakrits. Men när portionen var slut en minut senare var det inte lika bra. Han pep rätt rejält, men Kasper och jag fortsatte att gå den lilla korta rallybanan. Det var kanske fyra skyltar nedåt, sen en vändning och uppåt igen. Då tystnade Lakrits och jag bröt banan med Kasper och gick istället bort för att belöna Lakrits. Sedan gick vi tillbaka och fortsatte banan ut. Det roliga med Kasper är att han i princip inte nosade någonting i gräset. Kan det vara att planen är så torr eller att det inte är nån regelbunden träning där nu? För att det skulle vara att han lärt sig vågar jag väl inte tro… Men det går nog en del folk där även nu sommartid, tror jag bestämt. Tja, bra var det iallafall.

Jag bytte hundar igen och körde lite mer burlek. Kan konstatera att det blir trångt och rörigt när båda hundarna går in samtidigt… 🙂

Lite mer kort träning med Lakrits med fritt följ och lite svängar. Mest höger, men han är inte helt borta om jag gör en tydlig vänstersväng. Utnyttjade ett par rallyskyltar att svänga runt. Sen körde jag ett rallypass till med Kasper. Fortfarande lite gnäll från Lakrits, men det var väsentligt lägre jämfört med första passet vi gjorde. Det ska nog gå att få till detta så småningom.

Vi avslutade med att softa på altanen. Jag fikade och hundarna fick koppla av. Det känns som en inte alltför lång, men rätt konstruktiv, träning idag.

Retrievertränare, se hit! Vilka signaler är bäst?

Jag gick ju valpkurs för Carina Persson nyligen och hon tipsade då om att använda handtarget för inkallning (gjorde jag redan) men också samma signal i en massa olika andra vinklar, inklusive uppifrån, och med båda händerna. Istället använde hon knuten hand i betydelsen Stopp. Hon hade gjort det till en rolig lek med sin hund: två knutna händer = stopp, öppna ena handen så hunden får dunka nosen där. Vilken hand öppnas nästa gång?
Så långt allt väl. Men nu börjar jag fundera ett steg till. Jag ska ju använda Lakrits till apporterings- och jaktträning och behöver då en fungerande stoppsignal på avstånd, likaså andra dirigeringssignaler. Kommer hunden verkligen att kunna skilja på en öppen och en knuten hand på långa avstånd? Eller borde jag tänka annorlunda med den här typen av signaler redan nu som valp med tanke på framtiden?
Tina och jag diskuterade detta lite igår, och jag ställde ungefär denna fråga nu till Eva Bodfäldt eftersom hon tränar apporterig och jakt med Zakk. 
Eva svarade nästan omgånde 🙂 och sade då att hon fått problem med att Zakk ville närma sig när hon använde öppen hand i sido- och uttecken. För henne upphörde det när hon begränsade sig till att använda handtargeten nedanför midjehöjd. Hon menar att jag som ett alternativ kan använda vitt papper eller näsduk vid dirigeringen. Tina var igår negativ till att använda specialgrejer till dirigering (du får gärna utveckla varför, vi diskuterade inte det så ingående) men jag vet också att Märta är jättenöjd med sin slaskrensare. Som jag ser det är väl nackdelen att ju fler prylar desto större risk att man glömmer nåt hemma. Annars verkar slaskrensaren smart, billig och greppvänlig också.
Nu vill jag alltså ha in synpunkter på detta! Alla ni som jobbat ett tag med dirigering redan, hjälp mig att inte måla in mig i något dumt hörn med handtecknen. Man kan ju lära om, men bättre lära ut rätt från början. 

Valpkurs 2(2) för Carina Persson

Dagens valpkurs gick mycket bättre än sist ur gnällsynpunkt. Ja, egentligen ur alla synpunkter, men förra gången var han ju också världsduktig på vissa saker.
Lite gnäll kom det periodvis, men han kopplade av bättre. Och en del övningar vi gjorde var effektiva, så med lite mer träning blir det nog jättebra.
Vi började med att berätta hur träningen gått under veckan och så fick vi visa upp vår geni-/shejpingövning. Jag passade på att fråga Carina om Stolpen och fick visa hur långt vi kommit med den. Hon tyckte det såg bra ut, och tipsade om att varva med extern belöning och inte bara handen när jag ska fejda bort godishanden, t.ex. en skål med godis framför hunden. Över huvud taget talades det mycket idag om vikten av att variera belöningarna, både typ av belöning och placering (båda händerna, munnen, externt åt något håll, kasta).
Vårt shejpingtrix blev så här:
Jag sitter på en stol och så böjer jag mig fram och lägger vänsterarmen över bägge knäna.
”Var hänger du då?”
På det kommandot hoppar Lakrits upp med framtassarna på armen och verkligen hänger på mig. Ibland hänger han ner med huvudet också, men det sitter inte hundra än.
”Hos matte, såklart!”
Inte så avancerat, men det mottogs väl.

Sen hade vi en skvallerövning. Jag har ju gått en ren skvallerkurs hos Eva B, det här var introt, kan man säga. Lakrits var duktig på detta, och jag vet ju hur vi ska köra vidare.

Nästa övning var något Carina kallade Indianen: att kalla in när hunden tittar eller redan är på väg mot mig. (Detta ska man se till att göra 80 % av inkallningsgångerna.) Man ska sträva efter att alltid kalla in till något, inte från något. Övriga 20 % kan ske när hunden är riktad från/på väg från föraren.
Denna övning gjordes genom att hon höll i hunden medan föraren knatade bort en bit och kallade in med leksak som belöning. Lakrits tyckte det var så där halvkul. Han tog den lite, men släppte rätt snart. Jag har ju fått lära mig på diverse kurser (bl.a. Eva Sognevik och Bus och lek med Anette W) att prata med ljus och glad stämma (kvittra) till hunden för att få den att vilja komma, och nu kom just samma Anette med en konstruktiv synpunkt – den ljusa rösten kunde göra att jag blev intressantare för Lakrits än leksaken! Så – bort med rösten och köra enbart leksak blev nästa prov när vi skulle testa att smyga undan från hunden och se om den märkte något, och om vi kunde göra en inkallning utifrån det. Lakrits är ju ingen man smyger undan från, men enbart leksak utan röst gav faktiskt resultat! Jag märkte att så fort jag sade så lite som ett Bra! att han grep kaninskinnet så släppte han – antagligen i tron att nu skulle vankas godis. Här ser man ett tydligt exempel på hur mina båda hundar är väldigt olika – med Kasper behöver man vara rejält roligt och anstränga sig mycket för att man själv ska vara intressantare än omgivningen … En mycket bra lärdom.

Därefter var det mycket inomhusövningar. Skönt, för det var 30 grader varmt ute. Vi tränade bl.a. hantering, som utgick ifrån Ryggsäcken med en godishög framför. Vi satte oss på golvet och började träna de första stegen av dessa moment:
Klor:

  1. tass i handen
  2. hålla i och pilla lite på klo
  3. föra en tång till klon
  4. klippa med tången

Vid alla dessa delmoment ska hunden vara lugn och hålla tassen still som kriterium för att man ska släppa tassen och ge en godisbit från högen.
Tänder:

  1. lyfta lite på läppen vid sidan av munnen
  2. lyfta på båda läpparna
  3. in med ett finger till tänderna
  4. in med finger och öppna käkarna

Samma kriterium – lugn och stilla hund, så släpper man det man gör och ger en godisbit från högen.
Öra:
Samma sak, lyfta örat, ner med ett finger grundare/djupare.

Nästa moment var handtarget. Det kan ju Lakrits redan, så vi fick visa det. En sak jag aldrig gjort var att köra även med höger hand och att variera positionen på handen till mellan benen osv. Inga problem förrän vi kom till höjd hand där hunden skulle hoppa för att nosa. Lakrits satte sig och bara tittade på mig. Efter några försök trillade poletten ner hos mej. Ett sådant handtecken gör jag ju när han ska sitta still och inte springa fram till Kaspers matskål! Han tolkade alltså övningen som Stopp. Mycket bra gjort, egentligen!
Carina tipsade om att hon kör öppen hand även i brösthöjd, till och med två utsträckta öppna händer (tänk fågelskrämma), för signalen Kom. Samma som jag gjort, fast bara nere vid vänstersidan. Till Stopp-signal har hon använt knuten hand. Till sin bc har hon stått som fågelskrämma med två knutna nävar, hunden stannar och kikar omväxlande på den ena och andra handen, ivrig att se vilken hand hon tänker öppna. Det har blivit som en rolig lek dem emellan. Kul!
Så nu ska jag försöka ändra mitt Stopptecken från öppen lyft hand till knuten lyft hand. Vi får se hur svårt det blir…
Det sista vi gjorde nu när hundarna var trötta var en passivitetsövning. Ryggsäcken igen med godishög framför, sedan släppa taget om hunden när den känns helt lugn och samtidigt införa kommandot Vänta. Sedan fick vi testa oss fram och avlägsna oss lite (men fortfarande ha koll på hunden och högen). När hunden var riktigt lugn och fin – varsågod. Gick kanon. Men å andra sidan var han bra trött nu, får se nästa försök när han kanske är lite piggare.

Efter lite velande bestämde jag mig för att passa på och köpa nya Kontaktkontraktet med dvd och handledning till kurspris. Jag har ju redan gamla versionen, så är det någon som vill köpa den till ytterst reducerat pris går det bra att höra av sig…

Vikt och träning

Kasper känns lite hängig idag. I morse var det diarré, sen har han hellre sovit än lekt och han har med nöd och näppe tagit godisar. Hm.
Dock fick Kasper och jag lite kort, men fin, morgonträning då jag tränade fotgående med ögonkontakt. I början var det synkroniserad dans à la min vänsterfot fram – hans huvud ned – min vänsterfot fram – hans huvud ned, men när inte det gav någon utdelning behöll han blicken på mig när jag satte fram vänsterfoten. Klick. Sedan gick det snabbt att gå flera steg med bibehållen blick. Vi måste försöka träna detta kontinuerligt nu ett tag, så grejar det sig nog.
Har vägt bägge jyckarna i sele och väskvåg. Fick det till (inkl selar)
Lakrits 6,15 kg
Kasper 10,00 kg
Kan nog stämma rätt bra, får väl räkna bort ett hekto eller två för selarna.

Husse tog Kasper på kort promenad och då passade jag på att träna lite med Lakrits inne i köket.
Vi började med omvänt lockande vid kontakt – jag vill ju få bort det intensiva grävandet efter godis i min hand. Han har nu blivit riktigt duktig på det och klarade 5/5.
Eva Bodfäldt har skrivit en del om Stolpen, så det provade vi härnäst. Så här skriver Eva att hon börjar med detta moment:

Jag börjar med att sätta ned min knutna hand intill hans vänstra kind och ge honom en godbit när han står snett framför mig. Nästa kriterium är att minsta lilla böjning i nacken till vänster belönas med klick och godbit (ges eller kastas snett bakåt vänster). Armen ska vara helt stilla så att det är hunden som rör sig runt den knutna näven. Du ska inte röra på handen (tänk stolpe ned i marken).

Det var lite svårt att få till en knuten hand intill hans vänstra kind. Som med koppelgåendet tänker han höger istället för vänster :), eller gärna nosen rakt på handen. Eftersom vi just (det var nog en taktikmiss från min sida) tränat stadga var han inte på handen särskilt mycket, utan stod mest med nosen mot. Jag klickade någon anings halsböjning, men kände att vi var fel ute, så jag slutade med denna övning.

Eftersom han gärna ville köra nosen mot näven bytte jag taktik och började träna handtarget istället. Backade med öppen handflata och fick genast 5/5 fina noskontakter. Vilken naturbegåvning!

Vi avslutade med lite träning av koppelpåtagning. Frivilligt huvud genom öglan = klick och godis. Det gick skapligt, uppskattar det till 3/5. Vi får köra vidare med det tills det sitter till hundra.

Igår gjorde vi förresten lite träning av sele, bilåkande och skogsupptäckande i kombination. Selen går nu bra att ta på, särskilt om man använder tekniken godis på golvet som han har blicken fäst vid medan jag spänner runt halsen. Sen ett varsågod medan jag fortsätter fästa runt magen. Klart.
Rolf körde och jag satt bak i bilen med hundarna en kort sträcka till stenskogen. Det kom lite gnäll från Lakrits, men inte alls i närheten av det desperata ankljudet från i onsdags. Kasper är ju tyst i bilen, och det gjorde kanske sitt till. Så höll jag handen om bringan hela tiden.
Skogen var intressant. Vi gick inte alls långt, utan bara till en grillplats där vi (Rolf, jag och kopplad Kasper) bara satt en stund medan Lakrits fick fnula runt. Han kommer hela tiden på inkallning. En gång gick jag kanske tjugo meter bort och ställde mig bakom ett träd medan Lakrits var nere hos de andra. Jag ropade sedan på honom, halvt dold, och han kom på stört. Så roligt! Däremot verkar han inte alls ha fått igång nosen än. Tappar man en godis, eller slänger den ett par cm framför nosen på honom så har han inte en aning om vad som hänt. Han går på handen istället. Synintrycket, antar jag. Likadant om jag håller en godis i handen och för handen bakåt: normalt följer hunden med godishanden, men inte Lakrits. Han förblir stående. Hoppas att det bara är en utvecklingsfas.
Bilen hem gick minst lika bra som dit, om inte bättre. Lite gnäll, men tyst vid framkomsten (kortare än 2 km att köra).

Kort rallyträning

Tog med mig Kaspers matskål med färskfoder ut till vändplan i morse. Hade preppat med en liten minirallybana nedklottrad på en fusklapp, så jag skulle veta var nånstans det skulle bli bra att ställa ner skålen som externbelöning. Kasper tyckte det var mycket intressant att promenera iväg med matskålen så där…

Han hade iallafall sinnesnärvaro att göra toalettbestyren på vägen dit, så jag satte ut skålen och så ställde vi upp oss. Det blev precis lagom mycket störning med en barnfamilj som skulle hoppa in i bilen ett par hus bort.

Vi startade med fokus. Jag satte honom och gick ett varv runt (det moment vi fick tio minuspoäng på i höstas). Den här gången gick det jättebra. Han kikade lite bortåt matskålen/barnen (samma riktning), men satt kvar. Sen gjorde vi en 360-graders högersväng följt lite längre fram av en 270-graders vänstersväng. Där tappade han lite position och jag kände att kopplet sträcktes lite.
En högervinkel följt av en 180-graderssväng ledde till det avslutande momentet Fronten, som nu gick jättebra sedan jag börjat med targethand. Jag flyttade kopplet till vänster hand strax före momentet, kör handtarget u-svängen runt så han sätter sig framför mig. Sedan ett steg, sitt, två steg, sitt, tre steg, sitt där jag backar och han går framåt. Det momentet satt osedvanligt bra för att vara utomhus. Nu var det rak bana till matskålen, så jag klickade och sade varsågod. Snacka rusning bort till matskålen!

Backlash

Snacka backlash på vädret. Idag har vi fått i storleksordningen tio cm snö!
Kasper vänder i dörren, så vi har nöjt oss med ett par korta promenader.

Tränade lite inne istället:

  • repeterade targetstick – fungerade bra.
  • överförde targetstick till handtarget – fungerade bra.
  • frivilligt sättande, gick ifrån och visade fram handtarget – fungerade ganska bra, men ett par gånger reste han sig och följde efter.
  • provade att göra Fronten med hjälp av handtarget – svängen runt gick bra, men några gånger missade han att sätta sig när jag ställde mig upp framför honom (efter att ha varit böjd med targethanden).