Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: hundpass

Hundpass till Lakrits!

Hurra! Nu har Lakrits ett hundpass. Igår var jag och hämtade det. Jag passade på att ha med mig honom för hans ett-årsspruta, så är den gjord ett par veckor för tidigt. Helt okej enligt veterinären. Jag vägde honom också: 29,8 kg. Han har gått ner nåt halvkilo, alltså. Det tycker jag är bra, han började nästan bli aningen för rund.

Kaspers hundpass är nu också uppdaterat med giltiga stämplar och både veterinären och jag muttrade igår om hur surt det är att ha missat det viktiga sista-förbrukningsdatumet på rabiesstämpeln. Jag passade på att prata lite om Kasper och hans pankreatit. Jesper tyckte att eftersom han varit bra nu så pass länge och Kasper gått ner i vikt till 8,4 kg när jag vägde honom vid förra besöket kunde jag börja ge mat med lite mer fett nu ibland. Men införa det försiktigt, och med måtta. Jag ska hela tiden vara vaksam på förändringar hos Kasper, så att vi inte får problem igen. Han sade att det var okej att använda lite godare godis till träning, bara det inte var alltför fetthaltigt. Skönt, det ger lite större belöningsflexibilitet.

Jag måste ju berätta hur Lakrits betedde sig inne hos veterinären också. Till skillnad från Kasper tycker han att de är hans bästa polare (precis som de flesta människor här i världen), så när Lakrits hoppat upp på britsen ville han ju gärna välta veterinär Jesper i all sin vänlighet. Veterinären tyckte inte det gjorde något utan passade på att undersöka hans lymfa medan Lakrits hjälpte Jesper att göra rent ena örat. Veterinärens öra, alltså. Even Steven, med andra ord.
Sedan började det bli dags för själva sprutan och jag tänkte att nu måste vi få ordning på den överglada jycken. Jag tog fram ett kex och lade på britsen och sade Vänta.
Oj, jösses så veterinären skrattade! Han tyckte Lakrits var en riktig cirkushund. Och det var han väl också, på sitt sätt. Från en översvallande glad och sprattlande retriever blev han på ett ögonblick en absolut stillastående stenstod. Förlåt: hund. Där skulle man egentligen ha klickat för det suveräna ställandet, men jag misstänker att jag inte kan åka tillbaka till Jesper och fråga om vi får träna ställande hos honom en stund.
– Fanns det verkligen en av-knapp på honom, sade veterinären och torkade tårarna. Det där skulle aldrig mina hundar ha klarat.

Det har regnat här hemma

I och med att vi kom hem tog sommaren slut. Allvarligt. Hela sommaren har vi haft solen med oss, känns det som. Vi har njutit av sol och vind, men sällan drabbats av regn. De stunderna har vi haft annat för oss.
Nu kom vi hem från Rügen och möttes av en flera decimeter hög illgrön tjock gräsmatta. När vi åkte lämnade vi en gulbrun torr stackars gleskammad historia efter oss. Liknade mest en julgran i februari.
Hemfarten, förresten. den gick ju strålande. Med hundpasset i ena handen och kopplet i den andra tågade vi in på en av Rügens veterinärkliniker. Kasper åt sitt medhavda piller under sträng tysk veterinäruppsikt, blev chipläst (hade inte ens tänkt tanken innan att alla veterinärer kanske inte har chipläsare!), fick sin stämpel i hundpasset. Nå, vad kostade det här, då? Nä, vi var klara nu, sade veterinären. Det var gratis! Eloge åt denne tyske veterinär. När vi så sen körde av färjan och som enda bilen valde röda utfarten (vapen och hundar var särskilt tillskrivna att köra på rött) lyftes bommen bara för oss. Obemannad station! Lite snopna körde vi in i Trelleborg.
Idag har vi så träffat Enzo igen och plockat massor av karljohansvamp. Där kom regnandet väl till pass. Och igår fick jag frågan om jag ville vara med på Eva Bodfäldts kantarellsökkurs. Jamenvisst, självklart vill vi det! Hoppas verkligen att den blir av om två veckor.
För övrigt har Kasper indelat oss i två kategorier: tjejer (lillmatte och jag) är bollar; killar (Enzo och husse) är hjortben. Vi har nämligen vid olika tillfällen frågat: ”Var är… [lillmatte/matte/husse/Enzo]” och vid dessa tillfällen har boll respektive hjortben hämtats. Nu har vi klurat ut det, lillmatte och jag: killar luktar skit… 😀

Hundpass och ny cykel

Åkte in och skaffade hundpasset idag. Veterinären sade att Kaspers antikroppsvärde låg på 4,57 och man behövde ha minst 0,5, så det var visst jättebra. 400 kronor för detta, plus 1000 kr för analysen, dessförinnan 360 kr * 2 för rabiessprutor. Låt se, 2120 kr. Lite dyrare än ett människopass, kan man säga. Ska gälla till 2010 innan rabiessprutan behöver förnyas.

Vad gör man inte för den lille?

Sen åkte vi för att lämna in min Trek på växel- och allmän vårservice, och då hade de rea på racercyklar. Jag har länge varit sugen på en, men var osäker på hur jag skulle gilla bockstyre. Men cykeln var så trevlig och hade ett så bra pris att den blev min. Häpp. Fin, va?

Vårkänslor får man av den här bilden, tagen idag.

Sen har ju vårt nya begagnade storobjektiv 300 mm/2.8 kommit. Husse har testplåtat, kolla senaste porträttbilden på Kasper. Wow! Klumpigt är det (understatement), men vilka fina bilder man kan ta med det om man bara orkar släpa det med sig.

Och det här är UTAN motljusskydd. Den klumpen på en extra plåtdecimeter kan göra vem som helst mörkrädd.

Kasper är 16 veckor

Det har bara smugit fram. Det där med rumsrenheten. När jag tänker tillbaka har Kasper faktiskt varit helt rumsren i två veckor nu. Dessförinnan hade vi ett par veckor där det nästan fungerade, med bara nån enstaka olycka nån gång ibland. Dessutom klarar han sig från en sista kissning vid 23 till nästa morgon vid 7 (eller tom senare på helgen).
Vi var på valpkurs igen häromkvällen. Han är inte alls lika hoppig mot de andra hundarna längre, vi kunde till och med gå fram och mötas, stanna med sitt, växla några ord med den andra föraren, och sedan gå vidare. Kanon! Det hade jag aldrig trott. Svårare bara att träna detta i hemmiljö, eftersom de hundägare man eventuellt möter inte har samma förinställning om vad vi ska göra, hur vi ska bete oss. Men kanske kan vi träna lite med Enzo igen någon kväll.
Det är verkligen svåra träningsförutsättningar på valpkursen – allt kallare och mörkare. Och en hel timme håller det på, märker att Kasper är bra mycket mindre motiverad på slutet. I onsdags var det nollgradigt när vi körde hem. Han har nu täcket på utan problem, men det har blivit lite kort så baken sticker ut, ser kul ut. Men den får allt duga ett tag till, värmer ju ändå.
Clara har skrivit en jättebra status för sin tax Doris på sin blogg (http://www.terrortax.net/?p=299). Ungefär så här ser motsvarande status ut för Kasper just nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint. Jag kan backa ett par meter, vänta kanske en halv minut, sen gå tillbaka och klicka.
Utomhus: Är gräset någorlunda torrt och varmt kan han lägga sig ned, men ligger inte kvar. Har jag med fällen ut kan han ligga kvar några sekunder, dock ej säkert.
Tandvisning
Har inte jobbat något med detta, endast borstat tänderna vid något tillfälle. Ska börja öva lite.
Linförighet
Inomhus: Kasper går superfint vid min vänstra sida och har kontakt. Jag kan svänga runt i åttor och cirklar i köket och han hänger med. Oftast även om han ser en leksak liggande bredvid, eller matskålen, men ibland tappar han koncentrationen då. Han stannar även fint.
Utomhus: Problem. Han går med nosen i marken nästan hela tiden, svårt att motivera honom. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder har jag lyckats få honom att gå nästan lika fint som i köket, men det handlar mer om någon undantag än regel. Husse föreslog att vi till helgen ska ta hela hans dagsranson och fördela på nos-upp-träning för att göra honom mer motiverad.
Läggande
Har inte börjat öva detta, först måste han gå fint vid sidan ute.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter mycket bra, kanske 90 %. Vid besök på brukshundskulbben plan häromdagen fanns det dock så himla mycket intressanta dofter att han inte kom in meddetsamma alla gånger. Om jag då vände mig om och gick/sprang kom han efter efter en liten stund. Så jag är väldigt nöjd med honom i detta. Ska givetvis övas mer.
Ställande
Inomhus: Kan kan kommandot Stanna, men jag har inte börjat med att låta honom få stå och vänta ännu.
Utomhus: Även här måste vi få ordning på att gå fint ute först, men de gånger jag övat i koppel fungerar det bra att stanna.
Apport
Har inte börjat öva detta aktivt, men kastar vi iväg en leksak springer han glatt och hämtar den och kommer tillbaka för att få leka mer. Att däremot lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. För det mesta kan vi byta med godis eller en ny leksak.
Hopp över hinder
Sara provade på valpkursen sist att hoppa med Kasper i koppel över ett mycket lågt hinder (kanske 1 dm). Det tyckte båda var jättekul.

I morse tränade vi ensamhet. Sara gick först, sen gick jag upp på övervåningen, sen gick sambon. När huset var tomt (ja, inte riktigt, men det visste inte Kasper) satt han och gnällde fem minuter. Sen blev det allt glesare mellan gnällen, och efter ytterligare två-tre minuter hade de tystnat helt. Jag väntade ytterligare kanske tio minuter innan jag gick ned. Köket var tomt. Han hade gått ned till källaren. Tror han låg och vilade/sov där, för helt tyst var det. Så fort han hörde mig göra en kaffe i köket kom han dock svansandes.
Idag ska vi åka och få andra rabiessprutan, hoppas han inte blir alltför olycklig.

Kasper är tolv veckor

Idag är Kasper tolv veckor gammal, det vill säga vaccineringsdags: första rabiessprutan + 12-veckorsspruta mot valpsjuka, hepatit och parvo (trippelvaccination) liksom kennelhosta (parainfluensa) . Oj, vad ynklig han var, speciellt vid andra sprutan, gnydde ordentligt. De var lite virriga på Upplands Väsby Veterinärmottagning. Jag hade sagt precis vad jag ville ha gjort i receptionen (2 sprutor + 1 recept), men efter att ha väntat en stund i mottagningsrummet (Kasper höll på att somna) kom de med bara rabiessprutan.
– Men valpvaccinet då?
– Oj då, ska du ha det med…
Åter en stund senare med ny spruta.
– Och så ett recept på kortisontabletter mot eventuella ormbett?
– Oj, då, får gå bort och be vet:en skriva ut ett…
Tillbaka:
– Vad skulle du ha det till?
– Ormbett.
Och så kom receptet till slut en stund senare. Allt funkade ju till slut, men hade det varit en mer akut situation där jag inte varit klar i huvudet, vet jag inte… Men trevliga var de, och jag fick en Hills-reklambag med valpmat med mig hem. Får se, just nu har jag annan mat som han redan är van vid…