Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 59 av 66)

Badkruka

Sverige hade varmast väder i Europa idag på nationaldagen, sägs det. Kanske därför vi bestämde oss för att ta Kasper på badutflykt. Vid Rösjön finns det ett hundbad intill människobadet, så vi åkte dit med fika och allt.

I plurret fanns redan retrievern Tessie och vi fick veta att det var 20,5 grader i vattnet. Ingen tvekan att hoppa i, alltså. Jag, Tessie och Tessies lillmatte försökte locka i Kasper. Stor tvekan, men när både hund och matte badade kunde det ju inte vara så illa…
Inte trodde ni jag kunde crawla, va? Oj då, det var djupt. Måste simma snabbt som sjutton… Runt matte…

Puh. Äntligen fast mark under tassarna. Bättre att stå däruppe på klippan och kika ner på dem.Måste skaka mig torr. Attans vad sanden yr… Matte, ska du inte komma upp snart?

Fikastunden var rätt stressig för Kasper. Han tycker inte det är något kul att vara bunden vid ett träd. Grävde lite. Tuggade lite. Gnällde. Snurrade in linan i några träd. Lugnade ner sig en stund. Fick fikabelöning. Gnällde mer. Skällde när några hundar passerade ovanför. Snurrade in sig mer. Skällde när några simmare passerade nedanför. Grävde lite till. Sen tog husse med Kasper ner till en betongbrygga. Vid kanten var det nåt spännande som flöt… Oj då. Plumsade visst i gen, var ju inte meningen. Upp snabbt som sjutton.

När vi kom hem låg han mest och slappade i skuggan. Men lite mer kul hade han. Men det är ett annat blogginlägg…

Vissla efter Kasper

Igår var det näst sista gången av Steg 2-kursen i Frösunda. Vi körde från 19 till 22.15 och åkte hem helt utpumpade, både hundar och mattar. Vi var bara fyra ekipage, så det var verkligen intensiv gnuggning. Jag känner av mitt gamla hälsäcksproblem idag tack vare allt springande igår, får ta det lite lugnt någon dag nu.
Gårdagen var iallafall oerhört givande och vi lärde oss mycket. Läxor till nästa gång:
1) Öva korta ingångar vid sidan och kalla dem Hit. (Tidigare har Kasper och jag lärt oss ingångar runt om hos Cattlin och kallat dem Kom. Eva menar att vid sidan är bättre för att man behåller ögonkontakten med hunden, och eftersom Kasper vid några tillfällen har dragit rakt fram bakom mig är jag beredd att ge det en chans, så får vi se.) Öva detta med två personer mitt emot varandra på kort avstånd och låta hunden springa fram och tillbaka emellan, och visa runt med godishand.
2) Pränta in lystring till visselpipa med jätteroliga övningar, så hunden lär sig att ALLTID komma vid vissling (dubbelpip för att inte förväxla med till exempel domarsignaler).

Vi körde övningar längs en stig där Eva kom bakom den förare som gick först, tog över kopplet och föraren sprang åt sidan och gömde sig. Syftet var att se hur lång tid det tog innan hunden märkte att den fått en ny förare och att matte var försvunnen. För flertalet hundar tog det rätt lång tid eftersom de var mer fokuserade på alla dofter och så i skogen än att hålla koll på matte. När hunden så började kika sig omkring ropade matte och hunden fick springa dit. Detta körde vi ett antal gånger för att få upp uppmärksamheten hos hunden.

Detta påminner rätt starkt om den övning Eva Bodfäldt tipsar om i sin blogg:
http://www.agria.se/blog/eva_bodfaldt.nsf/d6plinks/indianovning-i-koppel

Vi köpte visselpipor (jag köpte två för att alltid kunna ha en i hundryggan) och började träna. Vi sprang visslandes med lockande leksak bort bakom ett buskage medan Eva höll i hunden. Hon släppte när vi kommit en bit på väg och hunden fick springa ifatt och få tokbelöning.
Sen körde vi samma på ett nytt ställe, men där vi tystnade bakom buskaget innan hon släppt, sen tittade fram och viftade och visslade, sen in bakom tysta igen, och så fram och vissla. Efter andra framtitten släpptes hunden som då var rätt triggad och kutade på ordentligt. Jättebelöning, givetvis.

Efter fikat var det lek och när Kasper rätt var det var drog bort ensam längs stigen körde jag visselpipa på honom på prov. Han vände blixtsnabbt och kom tillbaka! Annars lekte han fint, framför allt med storpudeln Athena men även med Enzo.

Vi vände tillbaka längs samma stig, och körde samma övning som på ditvägen, att Eva övertog kopplet. Men denna gång visslade vi när vi drog iväg framåt längs stigen och hunden skulle springa ifatt. Då sprang Kasper om mig och förbi och jag var osäker på om det var för att han ville dra iväg, eller om han trodde att det var en lek-och-spring-övning. Så vi testade honom en gång till där Eva ropade ”ifatt” när han var precis bakom mig. Då vände jag mig om och där stannade han, jätteglad. Så inte var det dra han ville, utan han trodde att leken var att vi skulle springa längs stigen tillsammans. Skönt…

Mot slutet körde vi så platsliggning. Det gick inte så bra. Kasper låg nån halvminut kanske, sen började han röra på sig. Vet inte om det var myggen som irriterade, för han sprang inte bort till nån annan hund eller så, han var bara inte komfortabel att ligga där. Över huvud taget är det där att koppla av mitt i all aktivitet inte hans starka sida…

På återvägen tränade vi fotgående med hårdare disciplinkrav och Kasper gör framsteg efter att Eva introducerat kasta småsten framför nosen samt vispa med lövruska framför nosen som alternativ till att bara prata mörkt så snart han accelererar för mycket. Att gå och prata mörkt hela tiden blir oerhört jobbigt, och dessa alternativ var faktiskt bättre än de låter. Kasper blev väldigt mycket mer alert och uppmärksam på var jag befann mig efter att det regnat ner lite grus framför honom några gånger.

Orkar vi ska vi åka på ringträning på VaBK ikväll. Bra att få några extra okända händer som undersöker Kasper, så han blir lite mer van vid sånt. 20 kr kan det definitivt vara värt.

Snacka miljöträning

Kanonväder, så vi bestämde oss för att åka in och kika på Stockholm Maraton. På Roslagsbanan var Kasper lugnare än tidigare, men rätt ivrig sen när vi gick längs Valhallavägen. Fick korrigera hela tiden för att han skulle gå skapligt. Träffade en pudelmatte som genast visste att han var en gårdshund. Visade sig att dottern hade en dsg. Hon tyckte Kasper var så snygg i kroppen – ska du inte ställa ut honom? Jo, men han har tandfel så det går kanske inte så bra… Vadå för tandfel? Underbett. Hmm, då blir det nog en blå rosett. Så synd på en så snygg hund.
Mer om rosetter och sånt: http://hem.passagen.se/bitchen/pyrre/rapport.html


Sen stod vi och väntade på att alla löpare skulle starta. Rätt trist, tyckte Kasper och gnällde, hoppade, bet i kopplet. När väl löparna kom struntade han helt i dem, några gubbar som sprang var väl inget att bry sig om…
Kan vi inte dra snart? Såg en schysst golden därborta…

Sen gick husse vidare med storkameran medan Kasper och jag promenerade genom Tessinparken och den intressanta fontänen för att utforska hundcaféet jag länge tänkt besöka(http://www.himmelskahundar.se/files/index2.html).
Jag skulle vilja beställa ett hundkex till, tack.

En latte för matte och en nybakad hundkaka för Kasper. Därinne fanns en stor hanlabbe och en brun spaniel, båda lösa sittandes fint vid sina mattar/hussar. Jag behöll Kaspers koppel på tills en av de som skötte fiket sade att det var okej att släppa även om han skulle kuta omkring. Så jag släppte, och genast drog han för att hälsa på labben. Labben visade sig vara 5 år och snäll, lät Kasper klänga, nosa och slicka. Senare kom en schäfertik ut från bakre räjongerna. Hon var lugn och fin, men så fort Kasper ville lukta på hennes bak slog hon ner svansen som ett lock. Det räckte. Kasper visade henne respekt och var försiktig runt henne. Det var så mysigt på hundfiket så vi tog varsin påtår innan vi gick ut i folklivet igen.

Vi kikade på löparna som nu hunnit in på andra varvet, strosade långsamt gatan fram. Det var så skönt och Kasper hade lugnat ner sig bra efter labbeleken, så jag fick för mig att vi skulle kika in på Stadion som var målgångsplats. Där var inte så jättemycket folk och inga skyltar om att man inte fick ta in hund, så vi traskade upp på läktaren. I solen var det för varmt, så vi hittade en skuggig plats ovanför kranskullorna cirka hundra meter före mål och där vilade vi i tio-femton minuter tills kenyanen Willy Korir gick i mål på 2.16. De stormande applåderna tog Kasper med upphöjt lugn, han lyfte bara på huvudet lite för att se vad som pågick. Kool hund!
Ska inte den där vinnaren komma snart? Den där gröna gräsmattan skulle vara schysst att pinka på, förresten…
På Roslagsbanan hem var han rätt trött, låg mest i mittgången när inte jag flyttade honom för att nån ville fram. Konduktören var där och kelade flera gånger.

Sista ringträningen 5(5)

Igår var det sista ringträningen. Strålande sol, och törstiga blev vi.
Han kan stå riktigt snyggt nu, men uthålligheten är inte den bästa. Upptäckte att när ”domaren” (Cattlin) närmade sig och jag klickat för att han stod fint så stod han stilla och fokuserad på att få sin godisbit istället för att hoppa och skutta intresserat mot den nya personen. Men klicker på tävling välkomnas visst inte. Så nu gäller det att hitta på ett diskret tecken som betyder KLICK och sedan gräva långsamt efter godiset medan domaren gör entré… Då kanske Kasper kan bedömas som en värdigare hund än han är… 😉

Värsta hundlivet idag

Idag har det varit fullt ös. Vi började med att cykla några kilometer i morse. Först ville inte Kasper, men när jag väl fått igång honom var det han som drog mig när jag vill cykla långsammare av hänsyn till honom. Då var det ju lika bra att öka farten, inte riktigt meningen att lille han skulle dra hela ekipaget. Han kanske tränar inför nån slädsäsong eller så…
Sen fick han besöka en tillfällig dagmatte när jag skulle in till stan på ett möte. Inger har en annan hund som daghund, en åttaårig cockerspaniel, så lekkompis fick han också. Cockern var visst inte lika förtjust, utan tyckte mest Kasper var en lite väl jobbig slyngel, tror jag.
Väl hemma igen fick han inte vila länge förrän det var dags att åka till Cattlins ringträning 4(5). Det går bättre och bättre. Han går fint när vi går runt i ring, kan ställa upp sig snyggt – några sekunder. Om det inte är nån intressant hund precis bakom, eller så, förstås. Sen pockar han på godis – får han inget med det samma för att jag vill dra ut på sekunderna testar han gärna att sätta sig eller backa. Det brukar man ju får beröm för annars! Bordet hade vi övat lite, så det gick också bättre idag. Det svåra sen blir ju att klara alla dessa moment med mängder av nya, helt okända hundar tätt inpå. Vågar inte tro att Kasper ska klara det… Sen kommer vi att få nedslag på tänderna, hur mycket påverkar felaktiga tänder egentligen?

Lilla snigel, akta dig…

Lilla snigel, akta dig, annars tar jag dej…

Det är rätt kul att åka bil. Man vet aldrig vart människorna tar en…

Jag har läst runor idag. Rena grekiskan…

Får fick jag jaga också.
Eller rättare sagt, fårskit fick jag äta.
Eller rättare sagt, det gjorde jag ändå…

Ringträning 3(5)

Vaddå stå på bord? Matte vill ju inte ha mig på köksbordet…

I tisdags var vi på ringträning 3(5) och det går väl så sakteliga bättre. Kasper kan nu stå lite bättre, men ibland åt helt fel håll. Jag tycker det är knepigt att rikta in honom rätt, särskilt om det finns något högintressant åt andra hållet. Vi måste försöka öva stående på bord lite också den här veckan, för det gick sämre än på marken.
Igårkväll satt vi och mös i soffan framför teven och jag höll i ett av Kaspers ben. Det gillar han, det blir så bra bittag då. Men rätt var det var bet han längre ned än innan och jag tjöt till. Hans bett om min tumspets kändes ungefär som att klämma fingret i dörren! Även nu på morgonen efter gör det lite ont när jag ska använda tummen.

Bit inte den hand som föder dig. Kaspiskt ordspråk

Hagen klar

Nu har Kasper fått en egen hage. Han har redan börjat gräva en grop invid stängslet, så lite oroliga är vi. Får hålla koll och se hur han beter sig ett tag framöver.

Första fästingen någonsin hittade vi på honom igår. En liten rackare som var jättesvår att få bort. Jag lyckades plocka ett antal hårstrån runtomkring istället, men Kasper var mycket medgörlig. Gnydde lite svagt när jag luggades, bara. Trasade sönder fästingen utan att få bort huvudet. Imorse hittade vi en mindre pincett och lyckade ta bort det sista av det lilla äckeldjuret.

Luktar inte dofterna godare på andra sidan staketet? Kaspiskt ordspråk.

Genombrott?

Genombrott? Ha! Trodde hon, ja. Det får hon allt förtjäna…

Igår på kurstillfälle 3(5) i Frösunda kändes det som om Kasper och jag fick ett genombrott. Vi jobbade så svetten lackade. Eller om det var solen som värmde. Härlig kväll var det iallafall, och efter hårt arbete nådde vi till slut så långt att jag kunde ha Kasper lös bredvid mig med andra lösa hundar runt omkring. Han följde mig som en skugga!

Vi fick prova på lite ur steg 3 med hundfölj vid skänkelvikning – även det gick bra.

Tidigare på kvällen bytte vi hund och jag fick de båda schäfrarna. Först Comma, som hela tiden gick och spanade efter sin matte. Satan, vad tung hon var när vi inte var överens om riktningen. Perla var enklare, henne kunde jag styra någorlunda med rösten. När vi kommit i mål gjorde jag dock misstaget att slappna av och missade att hon spanade in sin matte bakom mig. Rätt var det var gjorde hon en hoppattack bakåt och kopplet slet loss en nagel med mindre blodvite som följd. Trots allt en jättefin långhårig schäfer.

Vi hade lössläppning också med några hundar i taget. Först provade vi Kasper och Totte, en Old English Sheep Dog, men han morrade så att Kasper förskräckt lade sig på rygg och fortsatte morra, så vi bröt dem. Sedan provade vi med Comma och Kasper, men kanske var Kasper då lite skakis efter den stora lurvhunden, för det gick inte heller bra. Till slut släpptes han med de lite mer veka hundarna: en storpudel, kompisen Enzo, Perla och en spaniel. Först sprang han länge omrking och sökte skydd hos mig, men vi talade ljust och glatt till honom och efter en stund började han leka med Enzo och snart även storpudeln. Han vågade sig på att nosa Perla lite i baken också på slutet. Skönt att se att han repade sig, för så låg har jag aldrig sett honom förut. Kanske mindes han att han blivit biten en gång innan just i Frösunda. Inte samma plats, men dock…

Idag har jag testat lite att ha Kasper lös i trädgården och hoppa hinder följt av tunnel. Det är ju så kul att han har svårt att hålla sig lugn, men han drog inte iväg. Jag kör bara några rundor i taget, för han blir mer och mer på, så annars vet jag inte vart det skulle barka iväg om jag lät honom hållas. Rakt ut genom häcken ut på gatan, antagligen…

Vi funderar som bäst på om vi kan få till nån bra lösning med trädgården, så han kan gå lite mer lös och slippa lina hela tiden. Ingen lätt sak att lösa här, så vi får se vad vi kommer fram till…

Bättre tio tomma hundpåsar i handen än en full i fickan. Kaspiskt ordspråk

Handlingkurs hos Cattlin del 2(5)

Mums, vilken god grisfot matte hade med från Valdemarsvik.
Förra veckan började vi ringträning hos Cattlin. Då var vi tre hundar, en lapphund, en pudel och så Kasper. Båda de andra hundarna var lite reserverade och domarens visitering ses som det största problemet. Kasper har motsatt problem, han har svårt att stå still och när en domare kommer vill han gärna slicka den personen i ansiktet. Vi fick order att främst träna Stå i veckan.

Så ikväll var det dags igen. Vi har ju inte hunnit träna så mycket eftersom vi varit bortresta, men lite har det blivit. Både träna på att ha utställningskoppel (snöre snarast) på sig och att stå. Ikväll uteblev lapphunden, men istället var gårdshunden Asta där, även hon av det skyggare slaget. Kasper blev allt bättre under lektionens gång på att stå. Det visade sig att om vi distanserade oss mer från honom och inte böjde oss ned så gick det bättre att hålla honom lugn. Nedböjning tolkar han som kontakt och ska då hoppa, slicka i ansiktet osv. Fortfarande står han lite åt vilket håll som helst, men kan nu emellanåt stå still någon minut trots passerande hundar.

Jag funderar på att skaffa en bur, men en ren utställningsbur känns fånigt, eftersom vi säkert bara kommer att ställa ut en eller ett par gånger. Nä, det får bli en man kan flyga med också. Det fåniga är att Medium verkar vara på gränsen för låg i tak om man ska följa alla mätregler, och att köpa en Large för en gårdshund känns ju lite löjligt. Nå, vi får se hur det blir.
Äldre inlägg Nyare inlägg