Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 54 av 66)

Gårdshund övermannar schäfer

Måste bara sno en liten berättelse från uppfödaren, den var för kul (Tosse är en vuxen schäfer och PXI är en liten gårdshund, yngre än Kasper):

Var ute med hundarna, när vi gick iväg kom Tosse springandes med sin nya leksak, en kampboll med snöre… PXI är ju inte den som ger sig i första taget…. vilket jag fick bevis på…. PXI sög tag i leksaken och släppte inte, de kampade, slet…. Tosse släpade PXI som inte släppte… PXI kämpade emot….
Hela rundan höll de på utan att släppa någon av dem…. väl hemma efter 1,8 km släppte Tosse och stod helt förvånad och tittade på mig! PXI var såååå nöjd och lekte och lekte!!!

Viltspårkurs uppspårad

Tjoho, vad kul! Har lyckats spåra upp en viltspårkurs, fick ju blodad tand i Skåne i somras.

Efter att ha kikat runt lite överallt hittade jag till slut en kurs via Svenska spaniel- och retrieverklubben här i deras avdelning Östra. Kursen börjar sista lördagen i oktober och håller på fem helger i rad, antingen lördag eller söndag, ute på Bogesundslandet, kanske 2,5 mil härifrån.
Det bästa är att det ingår klöv på kursen. Det verkar lite knepigt att få tag i rådjursskankar om man inte känner någon jägare. Dessutom ingår en kursbok (okänt vilken) samt ca 3 dl blod.
Ska verkligen bli skojigt. Nu får jag väl ta och skaffa lite snitslar också, även om jag läste på ett ställe om att använda gps:en till att logga först spåret och sen hunden, så kan man direkt analysera diskrepansen efteråt. Men sådana teknikaliteter kan ju anstå tills vi blivit lite varma i kläderna.

Kaspers omdöme i Tollarp 2 augusti

Lite sent, men jag hittade just Kaspers omdöme på utställningen i Tollarp den 2 augusti. Så här sade den norske domaren Rodi Hübentahl:

Kraftig, välbyggd. Typiskt huvud och uttryck. Mkt bra hals o rygglinje, välutvecklad bröstkorg. Bra benstomme o goda vinklar. Rör sig väl. Tyvärr har hunden underbett.

Status på Kasper just nu:
Han hostar fortfarande emellanåt, särskilt när han kom in efter att ha varit ute i regnet en stund. Ingen extremhosta nattetid, dock. Hostan är så pass gles att vi avaktar och tror han klarar sig utan veterinärbesök.

Kul skyltsamling

Underbart originell hundskylt.

Kopplad hund kan tillåtas på serveringen.


På nästa ställe är det lek- och badplats, där var det hundförbud.

På ytterligare ett annat ställe hänvisar man till hundstrand lite längre bort och berättar att här är det textilstrand (till skillnad från det vanliga – nakenbad).

Nästan granne med oss på Rügen fanns denna skylt med imponerande välmusklad vakthund innanför.

Liten fin drickplats för hundgästerna.

Underbart bisarr skylt i Frankrike. Skulle passa rätt bra hos oss med…

Ibland måste till och med franska hundar vara kopplade.
En särskild hundsopkorg även i Frankrike. Otänkbart för bara några år sedan…

Fransk respektive tysk variant på hundpåsställ. Den franska hållaren har en detaljerad beskrivning över hur man gör 😀 medan den tyska nöjer sig med en soptunna under.

Alternativ sysselsättning

Idag har Kasper var nästan hostfri, men det har kommit en och annan hostning från honom. Han är ju vaccinerad mot kennelhosta, men efter att ha läst lite mer på webben funderar jag på om det ändå kan vara en lindrig släng han fått?

Vid kennelhosta börjar hunden hosta och kraxa. Hostan tilltar och blir skrällande. I de flesta fall är hunden pigg, men hostar mycket framför allt nattetid så att husse och matte inte kan sova.
Tillståndet liknar kikhosta på barn. Hostan är besvärande och kan pågå under flera veckor innan den klingar den av. Många tror att hunden satt något i halsen.
Så länge hunden inte har feber (över 39 grader) eller är dålig, gör man som när man själv är förkyld; man tar det lugnt. Om hunden blir sämre, tröttare eller får feber ska man naturligtvis kontakta sin veterinär.
Inkubationstiden för kennelhosta är 4-10 dagar. De flesta hundar har en febertopp precis i början av sjukdomen, men har sen normal temperatur (vilken för hund ligger mellan 38-39 grader Celsius). Hosta i varierande grad under 5-10 dagar för att sedan tillfriskna helt. Vissa hundar hostar i upp till 2-3 veckor.
Vaccin mot kennelhosta ger inte ett hundraprocentigt skydd mot smitta, men om hunden ändå blir sjuk förkortas sjukdomstiden och symptomen blir mildare.


Tja, i vilket fall är han idag betydligt piggare än husse och matte. För att låta honom springa av sig lite tog vi en tur med bilen i det vackra höstvädret till en hundrastplats i Rosersberg. En hund gick just därifrån när vi kom, så vi fick vara ensamma. Bra, för den händelse han nu har kennelhosta…
Jag kan sitta fint och vänta när jag vill…
Eller ligga fint och vänta på husses godis…
En kul belöning är när jag får leka med lammtussen…
… mooorrr, kan jag aldrig får vinna den?
Ibland måste man ju göra sig till och stå på två ben också för att få det goda… Jag tycker de tvåbenta borde stå på alla fyra när de äter efterrätt!

Besvikelsen är stor

Huva, så Kasper har hostat och harklat sig i natt. Var uppe flera gånger och tittade till honom. Som tur var mötte han mig alltid med viftande svans, trots lätena ur strupen, och det gjorde att jag vågade gå och lägga mig igen. Det blev trots det en orolig natt med lite sömn.
I morse steg jag som planerat upp vid sex, men märkte direkt att Kasper fortfarande inte blivit av med det som antagligen irriterade i halsen. Jag tog tempen, men den låg bara på 38,2, så nån större risk att det skulle vara kennelhosta eller liknade verkade det inte vara.
Jag ringde MH-ansvarige som förstod mig när jag sade att jag inte ville ta dit Kasper i det skicket. Även om han klarade det skulle en plötslig hostattack säkert inte ge honom ett rättvisande provresultat. Och vore han sjuk var det ju dumt att ta dit honom alls. Hon sade att nästa MH redan är fulltecknat, men att det kommer att bli ett par tillfällen i februari-mars då nya beskrivare ska göra sina prov, och de proven kommer att vara officiella MH-tester. Hon har lovat sätta upp Kasper på ett av dem.
Jag sov vidare några timmar efter att ha konstaterat att veterinären öppnar klockan 10. Men vid det laget hade hans problem minskat avsevärt, så jag bestämde mig för att avvakta ytterligare. Ringde dock kenneln, mamma och en kompis och berättade att vi trots allt inte kommer ner. Själv börjar jag känna mig risig (husses fel) och risken att köra 50 mil med en hund som kanske börjar låta illa igen ville jag inte utsätta oss för. Den långa resan kunde ju bli väl jobbig för honom också.
Så trist är att behöva konstatera att vi inte dyker upp på kennelträffen imorgon. Jag som redan hade packat allt, och tänkt ta med ett par prylar till försäljning till och med. Hoppas iallafall att ni får kul i Växjö. Vi får ses en annan gång!
Kasper har slutat hosta och ligger nu och sover lugnt. Han har bara fått lättmat hittills idag i form av majsvälling och varmkorv, men allt verkar lovande.

MH imorgon

Tack, alla, för era välönskningar!
Vi hoppas det går bra imorgon. Var en snabbis idag på VaBK:s appellplan, har inte varit där sen vi slutade kursen på försommaren. Faktiskt är Kasper aningen mindre het där nu. Visst är han på, men inte extremt. Fick snosa runt en stund och göra några små kommandon. Imorgon är det ju skogen intill som gäller, men jag ville iallafall kolla av hur han utvecklats sen sist.
Nu på kvällen har han börjat harkla sig väldigt mycket. Eller om det är hosta, fast tror inte det. Undrar om han fått i sig nån benbit för mycket… Får hoppas det ger sig till imorgon.
Vet inte om det blir några bilder på MH:t, för husse ligger sjuk i lunginflammation. Tar med kameran ifall det finns någon åskådare där som vill åta sig uppdraget.
Sen bär det av till Småland, och dit ska kameran givetvis med.
Oj, ska bli så spännande att se hur det går för Kasper i MH, och sen att träffa alla gamla och nya valpar i Växjö.

Indianer i vägen

Vi skulle träna lite på gröna ängen, var det tänkt. Men den var full av små dagisindianer och hövdingfröknar, så vi fick gå hem till tomten istället. Visserligen är jag helt övertygad om att Kasper skulle ha gjort sig perfekt som prärievarg, men jag är inte helt säker på att alla höll med, så jag avstod från att släppa loss honom i den vilda skocken.
Körde lite inkallning med ett par olika leksaker istället. Ville se vilken han tyckte var roligast, vår vanliga lammtuss förstärkt av lammgosedjur eller en taggig boll med snöre igenom. Kunde faktiskt inte se nån skillnad på farten.

Kasper gnyylar

Skulle just njuta av lunchen ute på uteplatsen. Kasper ligger i sin vanliga solhörna och njuter.
Rätt var det är hoppar han upp, gnyylar. Jag vet inte hur jag annars skulle beskriva det, en ynklig blandning mellan gnäll och ylande. Han kastar sig ut på gräsmattan, ser ut att harkla sig, öppen mun. Inget kommer ut.
Så kommer han fram till mig, stel som en pinne och gnyylar.
Getingstick i munnen, är det första som far genom huvudet. Jag öppnar munnen och tittar, men ser inget svullet eller konstigt. Går in och kollar på webben. Där står det att hundar i allmänhet klarar getingstick bra, men om de fått ett stick i munnen kan andningsorganen påverkas. Ha koll någon timme och kontakta veterinär vid behov. Det står också att man kan ge kortison.
Försökte ge lite gräddvatten för att om möjligt lindra vad det nu var, men först ville han inte ha. Mycket ovanligt att den hunden inte vill ha grädde! Men efter kanske tio minuter slurpade han i sig den. Har plockat fram kortisonet i beredskap. Nu ligger han på gästsängen i arbetsrummet och har somnat. Andas fint.
Håll tummar och tassar att han piggnar till snart!

Tre och en halv timme senare:
Han sov ett tag, sen gick vi på en kort, stillsam promenad. Nu börjar han så smått hoppa efter bollar och skälla på förbipasserande som stannar till utanför häcken, så det är nog inte nåt större fel på honom. Skönt!

Upp som en plätt och ner som en …

… pannkaka, ja.
Pannkaka blev det av lattjandet på nästa äng.
Kasper och Enzo hade kul en stund, och jag kunde till och med få Kasper att sitta lös med lös Enzo vid sin sida, och sedan kalla in på ganska kort avstånd, max fyra-fem meter. Men sen fick Kasper korn på några andra småhundar långt bort på andra sidan ängen.
Swosh, så var kanonkulan iväg.
Provade att ropa, men icke. Tog fram visselpipan och blåste mig både öm i halsen och döv i öronen. Kom han? Tja, efter en låååång stund kom han tillsammans med sina nyvunna bröder (systrar?).
Jag kopplade upp och försökte få stirrig hund att varva ned. De andra ägarna hämtade sina hundar, och Enzo tittade mest på och undrade nog varför Kasper inte kom när matte ville. (Själv var han ju framme vid mig nästan meddetsamma när jag visslade…)
Jag körde några små enkla sittövningar, och märkte att det funkade. Tänkte att då testar jag att göra en kort inkallning igen. Han satt still, men spänd som på nålar, och det borde väl funkat som varningssignal. Men, lätt att vara efterklok… Så fort jag kallade in for han iväg som ett skållat troll… men inte till mig, utan bort till de nyvunna vännerna.
Avvaktade lite för att se om han skulle komma. Han gjorde ett uppehåll i leken och jag satte igång att vissla. Såg att han kom mot mig och jag började springa åt andra hållet. Efter en stund… ingen hund hinner ifatt? Hmmm… Vänder mig om och ser att Kasper återgått till kompisarna och dissar mig helt.
Till sist gick jag bort för att hämta honom och var arg. Sen var det koppel resten av promenaden. Trist, för det började så fint med bara Enzo och han. Men fler hundar utgör en alltför stor frestelse, helt klart.
Det är väl det här man får räkna med, bra ena gången och kasst den andra. Suck.

Äldre inlägg Nyare inlägg