Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 50 av 66)

Vinterkyla

Gick just en kvällspromenad med Kasper i vinterkylan. Termometern visar -17 grader, så vintertäcket åkte på. Har tvättat det, och nu är det lite kort över ryggen. Surt…
Gick, förresten… När han upptäckte kylan tvärnitade han och jag fick dra honom till soptunnan. Sen gick han självmant runt kvarteret, men tvärstannade vid bilen och ville in genom andra dörren. Drog honom vidare, för än hade han inte ens kissat. Han gick frivilligt till nästa sväng = hemåtchans. Drog honom med mig uppför backen till skolan. När vi sen svängde av hemåt hundra meter senare gick det frivilligt igen. Inte förrän huset var inom trevligt synhåll avbröt han sig för att kissa lite som hastigast. Sen ville han in. Basta!

Innehund visar tungan.
Jag får inte bita i bilarna, men titta på får jag iallafall!

Igår var det inte fullt så kallt och vi hade treåringsbesök. De lekte fint med bilarna.

Gick och handlade godis och mötte en stor borzoi, lika hög som Axel.

Sen var det full fart i backen, och jag upptäckte snart att det gick utmärkt att släppa linan utan att Kasper drog iväg på egen hand. Varannan gång putt på tefatet, och varannan gång kast med bollen…
Kasper rejsade ifatt tefatet nerför backen.
Tjoho, tjoho, här kommer en ko! Eller hund…

Härliga vinterbilder

Vi tog en härlig vinterpromenad på närmaste golfbanan. I början var Kasper totalt vildsint, men efter ett tag, när det inte fanns varken folk eller fä i närheten, vågade jag släppa honom lös. Oj, vad han kutade och hade skoj!


Stilstudie i hoppning.

Vilka otroliga iskristaller det var i snön. Och ett underbart ljus.

Isen var kul att gå ut på. På några ställen var det strömt och uppenbart svag is vid broar och vassruggar, men det gick ganska bra att ropa in honom. Lite läskigt när han genade till mig tvärs över större damm, dock. Jag hade ju tänkt att han skulle springa runt…
Otroligt vackert motljus.
Kasper spritter runt i ren och pur glädje.

Suverän inkallningsaction…

God jul!

Promenad med skvallerträning

Gick långpromenad efter sovmorgon. Kasper var pigg som sjutton efter att ha väntat på matte hela morgonen. Vi mötte en tre–fyra hundar och passade på att skvallerträna. Det gick ganska bra, förutom en gång då Kasper blev lite ivrig och ville fram till den mötande hunden.
Väl hemma mötte vi grannen med en alldeles ny liten kattunge, en kille som än så länge inte fått något namn. Då blev Kasper lite hoppig, både granne och kattunge på samma gång… Med möda fick jag honom att sitta, men svansen gick ju som en elvisp, och hur lätt är det att sitta fint då?
Var i samma veva inne på närmaste ICA för att handla. Slut på både vispgrädde och blockchoklad! Hur korkad får inköpsansvarige vara? Två nyckelingredienser helgen före julafton… Nu har Sara fått shoppingorder istället, hon och pojkvännen är på väg hit och får ta omvägen över en mer välsortad butik.

Besök hos ettåring

Kasper var – inte helt oväntat – otroligt i gasen när han fick träffa nya människor och gå runt och snooza i ett nytt hus igår. Efter en stund lugnade han ner sig,men så kom det fler människor och då var det ju fullt pådrag igen. Det här är svårövat, eftersom han inte alls är lika intensiv när han träffar bekanta, utan övningsomgångarna blir få och med glesa mellanrum.
Efter en kort stund var han dock hur lugn och fin som helst, och när ettåringen vaknade blev det spännande. Barnet satt först en stund vid bordet och då gällde det ju att bevaka de smulor som kom nerfarandes. Aha! En bra liten människa, tyckte Kasper.
När pojken så kröp omkring på golvet fick han ju omedelbart sällskap. En och annan slick i ansiktet blev det, men trots att pojken var helt ovan vid hundar hade han ett bra kroppsspråk. Han vände sig bort när det blev för mycket, och då gick Kasper omedelbart därifrån. Suveränt!
Det märkligaste av allt igår var att Kasper aldrig upptäckte familjens katt, som hade gömt sig bakom en gardin. Hela huset måste ju ha luktat katt, vilket säkert bidrog till snoozningen i början, men var katten befann sig klurade han aldrig ut. Lika bra det…

Apportbocken

Idag fick vi – kanske – ett litet genombrott med apportbocken. Jag är ju bergsäker på att vi fått problem bara för att jag behandlat apportbocken annorlunda mot vanliga leksaker. Det var det jag fick höra – släpp inte ifrån dig apportbocken så den blir en leksak, så att hunden börjar tugga på den eller så. Istället har Kasper alltid betraktat den som en tung, konstig, främmande sak som man inte vill bära i munnen längre än nödvändigt.
Idag gjorde jag så här:
Höll fram apportbocken så han fick ta den i munnen, klickade och belönade, så att han fick bekanta sig med den igen. Försökte dra lite i den för att se om jag kunde väcka kamplusten. Men nej, han släppte direkt. Drog den lite fram och tillbaka på golvet och snurrade runt med den lågt ner vid golvet, och då väcktes intresset lite för den. Sen lade jag den ner på golvet, gick nån meter bort. Genast tog han den men spottade ut den innan han var framme vid mig. Samma som förut, alltså.
Då prövade jag att istället visa att jag hade godis och klicker i handen och gå långsamt ifrån honom. Då plockade han upp apportbocken och följde efter. När jag såg i ögonvrån att han höll den i munnen klickade jag och belönade. Så gick vi runt i köket, jag före och han efter med apportbocken i munnen. Yes! På slutet försökte jag hinna böja mig ned och klicka samt fånga den snett bakom mig innan han släppte den på golvet. Gick ungefär varannan gång.
Jag är jättenöjd, känns som ett stort framsteg. Får jag honom bara van att bära omkring på den är jag säker på att vanlig apportering av den också ska gå, det är han ju som sagt van vid redan med andra föremål.

Träningsstatus

Det var längesen jag sammanfattade vår träningsstatus (jämför med för ett drygt år sedan), men ungefär så här skulle jag säga att vi står nu:
Platsliggning
Inomhus: Kasper ligger fint, ganska länge, även med godis mitt framför nosen. Jag kan gå utom synhåll en liten stund.
Utomhus: Har blivit lite bättre ute, även på inte helt torra underlag, men man märker att det inte är kul om det är kallt eller blött. Han ligger kvar om jag går 20–30 m bort. Ibland går jag tillbaka, ibland kallar jag in.
Tandvisning
Har gått skapligt att visa tänderna för domare. Nedlagt projekt iom bettfelet.
Linförighet
I våra vanliga trakter: det har lossnat ordentligt och Kasper kan gå med kontakt ganska långa sträckor innan jag belönar. Varvar, ibland tät belöning, ibland glesare.
Nya trakter och skogen: Problem. Han blir så ivrig, svårt att få kontakt. Dofter är mycket intressantare än matte och godis. Korta stunder kan det gå, men det handlar om sekunder. Ser ändå en förbättring även här.
Läggande
Inomhus: Kasper lägger sig jättefint och jag kan gå några steg framåt innan jag klickar.
Utomhus: Kan gå här med, men segare. Det ska funderas mer innan man eventuellt lägger sig ner.
Inkallning
Inomhus: Sitter kanonbra, absolut 100 %.
Utomhus: Sitter relativt bra, kanske 90 %. Om han sitter och väntar fungerar inkallningen jättebra, går han nånstans och skrotar kan det ta ett tag, tills han känner för det. Finns det andra hundar som intresserar är det helkört att få honom att komma. Övas kontinuerligt.
Ställande
Inomhus: Kan kommandot Stanna, men vi tränar det rätt sällan nu, så det sitter inte helgjutet.
Utomhus: Har börjat changera. Har börjat träna det lite igen när vi promenerar och spårar.
Stå
Fungerade bra i somras när vi tränade ringträning. Har inte tränat det så mycket, så man märker att han inte längre kan det i alla lägen.
Apport
Leksak: Han springer glatt och hämtar den och kommer tillbaka. Att lämna ifrån sig grejen är inte lika kul, han vill gärna ha igång en dragkamp istället. Fungerar att byta med godis eller en ny leksak.
Apportbock: Han hämtar fint, men släpper ofta på tillbakavägen. Ska träna att hålla kvar.
Hopp över hinder
Enda problemet är att sätta sig på andra sidan. Krävs uppmaning, han gör det inte spontant. Annars inga problem.
Fritt följ
Inomhus: Inga problem, följer jättefint.
utomhus: Har börjat fungera ganska bra, men kan ibland bli distraherad av en doftfläck.
Ingång
Klossträningen har gått bra, och vi har börjat träna ingångar ute, hittills utan kommando. Svårt att se på egen hand att han kommer in rakt.
Backa
Fungerar ganska bra, kanske 4–5 steg, dock oftast inte spikrakt.
Bakom
Kör det bl.a. genom häckhålet, fungerar ganska bra.

Galen i Sollentuna

Efter alla positiva inlägg är det då dax för ett bakslag. Eller: Kasper utsattes för en främmande miljö, ett promenadstråk utmed sjö i Sollentunatrakten där det går mycket hundar, fåglar och säkert andra djur.

Oj, vad han var vild. Det var helt otänkbart att släppa honom på de stora fina gräsytorna. efter att ha promenerat ett tag släppte jag iallafall honom dels på en skolgård och dels på en asfalterad plan, båda åtminstone delvis inhägnade. Jisses, vilket kutande och bolljagande!


Husse var kreativ med kameran. De konstiga lila kanterna på de båda bollbilderna är artistiska ramar. Säger husse. Bara så att ni vet – inget fel på kameran…

Skogen igen

Vi tog en ny skogspromenad av samma stuk, men lite kortare idag. Jodå, han kan gå Nära okopplad, men sen är det ju kul att sätta fart när han får Fri. Bara ett tokspel på slutet.

Efter att flera veckor nu ha kommit med övervägande positiva rapporter börjar jag äntligen tro att den värsta unghundsperioden är över. Det känns så skönt att all träning äntligen börjar märkas lite!

Ja, just det, han låg okopplad på skogsstigen två gånger också! Det är något han egentligen aldrig kunnat förut, han har alltid rest sig efter ett par sekunder. På andra ställen kan han ju, men just skogen… Framsteg! Jag körde med bara ett par meters avstånd och kanske 15 sekunder, men detta ska nu utökas.

Fokuserad skogspromenad

Idag gick Kasper och jag upp till stenskogen för första gången på ganska länge. Han var så lugn att jag bestämde mig för att släppa honom. Jag körde omväxlande med Nära och Fri beroende på terrängen – vill gärna ha lite överblick med glesare skog där han får springa fritt så jag ser att varkenmänniskor eller djur finns inom synhåll.

Att få springa fritt är ju helkul, men ökar samtidigt stressnivån. Ett par gånger fick han tokspel, men då fick han komma in och lugna ned sig. Att gå Nära helt lös i skogen hade aldrig fungerat för ett par månader sedan, men nu ser man verkligen hur han anstränger sig att göra som jag vill. Att han sen ibland glömmer sig lite när det dyker upp en intressant doft eller så är en annan sak.

Lite godis i ett träd, några hopp över nedfallen trädstam och lite bollkamp när vi kom ned till en grusplan fick fullborda det hela. Kasper var nöjd och sov fint efteråt.

Äldre inlägg Nyare inlägg