dsg | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: dsg (sida 49 av 66)

Lite nejövningar

22 januari 2009 / hundadmin / 2 kommentarer

Träffade Enzo med matte idag igen (Grattis!) och körde lite välbehövliga nejövningar.

Vi började med att sätta båda hundarna intill varandra. Sen höll jag fram en öppen hand med köttbullbit och sade ”Enzo, varsågod!” respektive ”Kasper, varsågod!” Efter några gånger gick det ganska bra, även om Kasper tenderar att bara lyssna på ordet Varsågod. Nyttigt att lära sig att inte bara roffa åt sig, utan varva med hundkompisen.

Sen strödde vi köttbullssmulor på marken för att kolla av att det inte uppstod nåt gruffande och morrande om maten, men de gick så fridfullt bredvid varandra och plockade smulor som små kycklingar.

Tredje övningen blev tre lock med köttbullsbitar på. Kasper var mest intresserad av att snooza på löptiksfläckarna på ängen, så Enzo fick börja. Det var ett tag sen sist, så några bitar snodde han, men sen fick de styr på promenaden förbi locken. Oj, vad Enzo var intresserad av godisarna, han blev superlycklig när han fick ta dem till sist. Kasper hängde med koppellös runt och klarade alla passager fint. När jag till sist sade varsågod till det närmaste locket tolkade han det som att han fick ta köttbullen även på nästa lock. Tredje locket hann jag stävja och han fick sen ta en extra runda innan han fick ett okej på det också.

Vi testade också en i taget att promenera runt lite med båda hundarna.

Löptiksfläckarna var så intressanta att det blev helt ointressant att springa runt och leka med kompisen. Har väl aldrig hänt förut att de inte jagat runt när de fått chansen.

Ikväll ska jag på clinic i fotgående hos Eva Bodfäldt, ska bli mycket intressant och lärorikt.

Sorgliga historier och finfin utsiktsplats

21 januari 2009 / hundadmin / 2 kommentarer

Fick reda på idag att en av mina hundinstruktörers hundar, Adjak, sprungit ut på en landsväg och blivit överkörd av en långtradare strax före jul.

Inte nog med det, sen verkar schäfern Tosse ha skadat sig allvarligt under lek idag hos Kaspers uppfödare. Håller alla tummar och tassar att det ordnar upp sig snart.

Mina tankar är hos dessa hundar och familjer.

Så mitt i allt detta sorgliga får jag se en så fin bild på Cärla, en dsg på sju månader. (Tack, Lina!)

Visst ser det för läckert ut med en uppmärksamt spanande gårdshund på hästryggen?

Kasper gnäller

21 januari 2009 / hundadmin / 3 kommentarer

Kasper tycker synd om sig idag. Det manifesterar han genom att ligga vid min arbetsrumsdörr och gnälla som ett gnisslande gångjärn. Jag väntar ut honom…
Anledningen? Har städpersonal hemma som ska få arbeta i lugn och ro utan intensiv gårdshund. Sen var jag hos tandläkaren nu på morgonen, och för att samma personal skulle få frid tog jag med honom i bilen där han fick ligga och vänta. Han har hittills bara fått kisspromenader och vill nu antingen ut och busa med personalen eller ut och röra på sig ordentligt. Provade att ta fram klicker och godis, men inte ens det intresserade.
Så snart personalen har gått ska vi ut och röja i skogen med Enzo plus matte. Tur att jag ändå väntar på jobbfiler just nu, annars skulle detta schema knappast gå ihop sig…

Lite senare:
Han var precis den vildbasare jag väntat mig i början av långpromenaden. Jag lär honom fara omkring i sina vilda svängar ett bra tag, för jag insåg hur mycket överskottsenergi som bara väntade på att få komma ut. Lite längre fram fick Enzo och Kasper leka lösa, och jisses vilken fart det var på dem! Vi promenerade vidare, men efter att ha sett färska rådjursspår tyckte jag det var lugnast att koppla upp Kasper. Enzo saknar rådjursinstinkt, så han fick fortsätta att gå lös.
För första gången hade jag chansen att studera exakt vilka typer av spår Kasper intresserar sig mest för. Snön var så där perfekt med riktigt tydliga spåravtryck. Och det visade sig faktiskt att det inte alls var de ganska rikligt förekommande rådjursspåren som var intressantast, utan lite större hundtassar! Det kan ju ha varit en löptik, det vet man inte, men dessa spår fick mest uppmärksamhet från lillpojkens sida. En gång nosade han lite på ett rådjursspår, då nejade jag och belönade när han upphörde med det.
Efter en skaplig runda i skogen kom vi tillbaka till fältet där de lekt förut, och vi släppte ihop dem igen. Den här gången var leken lite mattare. Men rätt var det var drog Kasper iväg rakt över fältet, okänt vad som triggade honom, men snart var han halvvägs till hästgården Molnby.
Jag försökte ropa tillbaka honom, men det enda som hände var att jag blev hes. Fick upp min visselpipa ur fickan och blåste mig lomhörd. Efter en stund stannade Kasper upp och bestämde sig faktiskt (tror han funderade lite där) för att vända tillbaka. När han sprungit två tredjedelar av sträckan vände jag och sprang åt andra hållet samtidigt som jag fiskade upp köttbullar och delade i småbitar i handen. Det var bara det att emellan oss fanns Enzo… Och ärligt, vad är roligast, en liten kul snabbsprungen sheltie eller en betydligt långsammare vanlig gammal matte? Köttbullar eller inte?
Jag stannade upp och båda hundarna närmade sig. Jag bestämde mig för att slänga ut köttbullsbitarna för att locka, men då var det Enzo som var ivrigast på dem. Inte riktigt avsikten… Enzos matte kom fram och försökte hindra Enzo från att ta alla, men då morrade han åt henne! Första gången nånsin det har hänt! Lite perplexa blev vi, båda två.
Kasper fick några godisbitar och blev uppkopplad, och sen började vi istället träna nej-sägning till Enzo. Jag lockade med köttbulle och min ljusaste lockröst, och det var lite svårt ett tag, men snart insåg han att det var bättre att lyda matte. En liten vass sheltietand i tummen fick jag, men det syns inte längre. Kanske blir det mer sån här nyttig övning imorgon. Gjorde samma övning på Kasper, gick riktigt bra utom en gång när jag själv tvekade om jag skulle förbjuda eller tillåta. Inte direkt hans fel…
På hemvägen kunde Kasper faktiskt gå lite fint vid sidan av med släpande koppel, kändes som en mycket bra avslutning. Nu sover han så gott i sin säng i köket. Och jag ska äntligen börja arbeta…

Kryp, ingångsposition, apportbock

20 januari 2009 / hundadmin / 1 kommentar

Har tränat lite olika delmoment i köket:
Kryp – svårt att komma förbi ca tre krypsteg. Sen stannar han upp och tittar på mig. Varför klickar du inte? Om jag bara avvaktar kryper han tre igen, och stannar. Eller så reser han sig upp helt eller med rumpan. Fast jag kanske inte ska oroa mig för det – här skriver man att krypmomentet ska få ta sin tid. Några tips på hur jag ska gå vidare med min egen position snarare än sträckan (fast jag använder ju target stick istället för hand): ”Kom ihåg, ju högre huvud fram, desto lägre bak. Ser det bra ut och hunden kan krypa en dryg halvmeter är det dags att börja jobba in sig så man hamnar bredvid hunden. Med din hand ser du till att hunden kryper rakt medan du själv sakta ändrar position så du till slut hamnar bredvid hunden. Låt hunden krypa max 70-80 cm vid varje tillfälle innan belöning och gå gärna tillbaka där du bara belönar en tass framåt osv. Sakta men målmedvetet ska du till slut kunna sitta på knä bredvid din hund när den kryper. För att minimera risken för ett snett kryp kan du sätta upp vänster ben så det bildar en ”mur” som hindrar hunden att dra sig åt höger.”
Ingångsposition – han börjar bli rätt duktig på detta, både ute och inne. Har nu börjat göra små försiktiga vänstervändningar, och visserligen ser jag inte hur det ser ut, men när vi vänt klart är han i rätt position. Måste se om jag kan ta till spegeln igen för att se hur han beter sig i vänstervändningen. Åt höger hamnar han ibland fel, oftast då lite snett bakom mig. Tänk min vänsterhäl med riktning klockan tio. Givetvis nollar jag det. Totalt sett har det dock gått bra framåt.
Apportbock – lade ned en bok till hjälp för att köra apportbocksträning à la klossträning. Han fattade rätt snabbt att han skulle ta apportbocken med sig runt till mig. Men sen släpper han den nästan omedelbart. Måste klura ut hur han ska fatta att han ska hålla fast den. Ett tag blev han väldigt förvirrad när han kom runt med apportbocken, slängde ner den på golvet och sen inte fick någon belöning. Då tjurade han ett tag, lade sig och tittade på mig och gnällde lite. Jag bröt för att fixa mej en kaffe och då kom han gående med apportbocken till mig… sötnos.
Klickerklok skriver så här om ett bra gripande: ”Här kan det vara en stor fördel att belöna med kamplek och hålla ett högt tempo i träningen. Det kan till och med vara en bra idé att ha kampleksaken i ena armhålan och apporten i andra. Då kan du snabbt växla mellan repetition och belöning och se till att hunden behåller den intensitet och lust att gripa som väcks med kampleken.”
Och lite längre ner, för att träna stadgan i detta moment: ”Nu kan du prova samma sak med apportbocken. Låt hunden hålla apporten, presentera en öppen hand med godbitar. Om hunden släpper apporten försvinner handen och ni gör om övningen. Så for hunden håller fast apporten trots att du lockar med godbit, tar du tag i apporten, säger ”tack” och belönar. Öka tiden som du lockar hunden innan du belönar. Du kan också göra samma sak med leksaker. Plocka fram en leksak och belöna om hunden fortfarande håller fast apporten. Om han skulle släppa, försvinner leksaken och ni gör om övningen. Det brukar inte ta lång tid innan du kan kasta leksaker runt dig och lägga godbitar på näsan, medan hunden fortfarande håller apporten i ett fast grepp.”
Lite senare: Testade att varva kamp med handske och hålla apportbock, och då blev det lite roligare, även om han ju inte alls håller så hårt om bocken som om handsken. Men jag kunde backa ett antal meter med apportbocken utan att han släppte taget. Ninni, för att kunna träna som du beskriver måste han ju kunna kommandot Håll fast, och det kan han inte. Jag provade lite med Vänta, och det verkar funka, även om det känns konstigt att säga så i det här sammanhanget. Men för honom betyder ju Vänta att fortsätta göra det han gör, så kanske det är en väg att gå… bara under en övergångsperiod.
Angående HD så har jag inte tänkt göra det på Kasper. Det ingick ju i min ursprungsplan, men eftersom han har fel på tänderna och ändå inte kan avlas på har jag svårt att motivera den utgiften. De pengarna lägger jag hellre på en rolig kurs som vi båda kan ha kul av… Trist på Bond, men Billy är förhoppningsvis en A-kille.

Hundtränaren vecka 3

19 januari 2009 / hundadmin / 1 kommentar

Kort sammanfattning av sådant jag skrivit i Hundtränaren förra veckan:
Vi skulle träna Stanna (har tränat detta ytterst lite vecka 3) och Utgångsposition.
det senare har vi tränat på en hel del, både ute och inne, och jag tycker absolut att vi har gjort framsteg.
Har ett par idéer om hur vi ska komma vidare med Kryp den här veckan, och givetvis jobbar vi vidare med Utgångspositionen också.
Stora besvikelsen för veckan: ingen Canis-kurs.

Brödbak och antihoppträning

18 januari 2009 / hundadmin / 3 kommentarer

Bakade brödkakor av en typ som hela tiden måste övervakas i ugnen så de inte blir för bruna. Kasper har för ovana att gärna hoppa upp och slicka i ansiktet när man böjer sig ner. Jag har inte direkt gjort något för att stävja det, för normalt störs jag inte så mycket av det.
Men nu blev det lite jobbigt i och med dessa ideliga ugnstittningar, så jag bestämde mig för att passa på att träna bort beteendet medan vi ändå bara stod och väntade.
Jag böjde mig fram med godis bakom ryggen. Kasper hoppade och slickade i förhoppning att få godiset. När han tröttnat och satt sig ned lugnt framför mig kastade jag en bit till honom. Så höll vi på tills baket var slut.
Lite bättre blev det allt, får fortsätta denna träning en annan gång. Kanske nästa gång skorna ska på?
Sen har jag rengjort hundcykeln och bytt bakdäck också. De sista decimetrarna att få på nya däcket över fälgen var så hårt att husse fick komma och bistå. Till och med han tyckte det var svårt, men på kom det. Varje gång jag kämpar med däcksbyte hoppas jag alltid innerligt att jag aldrig ska behöva göra det i fält, i ösregn eller så. Inomhus på en stol kan jag (åtminstone nästan) greja, men i ett lerigt dike…

Dr Jekyll och Mr Hyde

16 januari 2009 / hundadmin / 2 kommentarer

Husse kom just in från en längre promenad och förfasade sig över hur totalt odräglig Kasper hade varit. Jo, jag vet ju det, särskilt på utväg i skogen är han ibland rena mr Hyde. På hemvägen kan han sen slå om helt och bli dr Jekyll.

Som en koll av hur uppspelt han var tog jag fram en klicker och lite godis och började träna fotpositioner i arbetsrummet. Suveränt bra, flertalet högervändningar också. Då vågade jag mig på att prova några vänstervändningar och fick lite märkliga beteenden:

1) hopp mot godishanden (händer aldrig annars, måste vara att jag liksom inbjuder genom att närma mig hunden med vänsterhanden)

2) backning först och sedan fram till min vänstersida när jag ställt upp mig på nytt.

Ingetdera var ju direkt bra, så jag lade ifrån mig godiset på bordet för att få bukt med 1). Sen gjorde vi om tills han gjorde ett par fina bakdelsvändningar à la klossträning. Belöning!

Detta är ju ett helt nytt moment i positionsträningen, och det behöver helt uppenbart tränas en hel del. Men jag såg samtidigt tendenser till att det kan bli väldigt fint så småningom.

Nån som vill ha mr Hyde, så kan jag behålla dr Jekyll?

Går det bra…?

14 januari 2009 / hundadmin / 1 kommentar

Oj, inte varje dag jag gör tre inlägg här, men nu måste jag bara göra ett till.
Var ute på hundpromenad. När Kasper stannade för att nosa/kissa såg jag att det kom ett till hundekipage längre ner i backen, rätt långt bakom oss. Vi ska ändå snart vika av, tänkte jag, så jag behöver inte bry mig.
Max en minut senare säger det SWOOSH! Ett stort svart djur svischar sig förbi oss bakifrån och kastar sig över Kasper. Överdriver inte om jag säger att hjärtat gjorde en helvolt, även om jag faktiskt sett hunden alldeles innan. Jag trodde absolut att han var kopplad…
Går det bra…? hörs det från husse långt nerifrån backen.
Jag svarade inte, visste faktiskt inte vad jag skulle säga.

Gick det bra för mig? Tja, jag dog faktiskt inte i hjärtattack, även om det kändes så ett kort ögonblick.
Gick det bra för Kasper? Tja, han blev vänligt behandlad av hunden efter det initiala påhoppet, och betedde sig själv ganska civiliserat med tanka på omständigheterna. Han ställde sig visserligen med framtassarna på den andres rygg, men det tycker jag var helt okej efter en sån attack. Det visade sig vara Charlie, en av hundarna i grannskapet, nån slags retrievermix, tror jag.
Gick det bra för Charlie? Tja, han blev vänligt bemött av Kasper och inte överkörd på gatan. I och för sig en lokalgata, men bilar brukar köra alltför fort där, och varken bussar eller lastbilar hör till ovanligheterna.
Men ändå…
Gick det bra…? Nej, jag tycker inte riktigt det. Hundlek får gärna överenskommas först förarna emellan, överraskningar av den här typen kan gå väldigt snett. Och så föredrar jag hundlek på annan plats än gatan.
Men så vill man ju hålla sig väl med övriga hundägare i området. Så jag svarade inte på frågan.

Vägning och hundhage

14 januari 2009 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Åkte idag en sväng till Upplands Väsby, skulle köpa ett nytt bakdäck till hundcykeln. Det börjar fransa sig oroväckande.

Började med att svänga förbi veterinären och väga Kasper på deras utmärkta våg: 9,2 kg. Bara muskler, skulle jag vilja påstå.

Lät bilen stå och promenerade bort till den stora hundhage som ligger i närheten. Ingen annan var där, så jag släppte Kasper som lyckligt rusade omkring ungefär som Ferdinand när han stuckit sig på det där biet. När han lugnat ned sig efter tio minuter eller så provade jag lite inkallningar från lek och snoozande. De gick ganska bra om än inte så suveränt som jag skulle önska. Liten fördröjning sådär, sen kom han inspringandes. Lite köttbulle, en omklappning och så fick han sspringa iväg igen. Efter några sådana började han komma in helt frivilligt till min vänstra sida. Kanoners! Vi fortsatte då med lite fritt följ, fotposition och en och annan högervändning. Det gick riktigt bra. Fortsatte med Sitt och sen gick jag långt bort till andra änden för att göra inkallning. Någon gång steg han upp för att nosa på något intressant, men jag fick till tre mycket snabba och bra inkallningar med repboll som belöning.

Just när vi började känna oss ganska klara kom några invandrare med två blandrashundar. De frågade om de fick komma in och släppa, och visserligen morrade Kasper lite efter att nosat på den ena genom staketet, men jag sade okej ändå. Höll honom i halsbandet och försökte lugna ned honom medan de andra tog sig in genom grinden. Sen vart det fart! Två smågruff blev det med den ena hunden, en hane på två år (åt stövarehållet). Tiken (labbeliknande) var lugnare, men sade ifrån en gång när Kasper nosat alltför ingående där bak. Bortsett från gruffen, som de redde ut själva, kutade de som kompletta galningar fram och tillbaka i hagen och hade störtroligt. Sådana intensiva ruscher kan man aldrig få till på egen hand utan extrahund.

Jag provade att kalla in Kasper ett par gånger från hundleken, men det var som att tala inför döva öron.

När jag tyckte Kasper lekt klart (han var rätt uppstressad, tog knappt köttbulle som annars är hur poppis som helst) kopplade jag upp och så tog vi bilen vidare till cykelhandlaren. Öppnade inte förrän 12! Och jag som tyckte jag tog i rejält med marginal när vi kom dit klockan 11. Suck. Fick åka hem utan däck, men med en rejält däckad hund.

Första viltspårningen för i år

10 januari 2009 / hundadmin / 5 kommentarer

Väder: +1 grad, lite vind från höger i den övervägande spårriktningen.
Spår: Nära Angarnvägen. Drog ett ganska kort spår för att Kasper inte skulle tappa spårkunnandet nu i vinter, kanske 200 m. Rakt, bloduppehåll, vänstervinkel, högervinkel, spårslut. Låg ca 2,5 timmar.

Visst ser jag för kool och helkoncentrerad ut?

Framme! Jag ser den, jag har den på kornet!

Spårning: Raksträckan och bloduppehållet gick kanon. Sen gick han åt alla håll och kanter vid vänstervinkeln. Jag stod och väntade och till sist kom han tillbaka och tog upp spåret. Kan det ha varit viltstörning där? Därefter genade han och gick rakt på klöven (från fel håll) utan att ta högervinkeln. Kanske vinden spelade in där (och kanske även i förra vinkelproblemet?)? Det kan också vara så att jag lade de båda vinklarna lite för nära varandra, ska tänka på att ha lite längre avstånd mellan respektive moment nästa gång. Klöven var iallafall jättekul att återse!

På bilderna nedan ser man kamouflageselen ganska bra i olika vinklar.