Idag var det så fint väder med sol och lätt snöfall, så Kasper och jag tog en promenad längs ett av elljusspåren. Jag tänkte att han skulle komma igång igen lite försiktigt efter operationen, så vi gick ca 3 km.
Inga problem, han skuttade lika glatt i slutet av promenaden som i början. Nu sover han dock. 😉
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 47 av 66)
Igår på eftermiddagen var Kasper verkligen låg. Har faktiskt aldrig sett honom sådan, utom möjligen några minuter när man just satt på honom sitt täcke. 😉
Men nu var det timvis av denna dystra lilla hund. Jag tog upp honom i famnen en stund (svårt att veta var man skulle greppa honom där bak utan att det skulle göra ont) och då slappnade han av lite efter en stunds smek på bröstkorgen.
Sen stod han igen som en sorglig staty och vinglade till aningen ett par gånger och gnällde lite ynkligt.
Jag bad lillmatte att hålla ett extra noga öga på honom och se att han åt och drack på kvällen.
Hon rapporterade senare att när de började laga middag och alla härliga dofter började sprida sig i köket så släppte Kaspers invalidbeteende. Hon hällde lite köttsaft över hans mat, och då kvicknade han till och började äta lite. De härliga dofterna gjorde nog att han glömde bort vad som bekymrade honom. 😉
Sen fortsatte han tydligen gnälla men ville ändå gå på en liten promenad senare på kvällen.
När vi kom hem framåt midnatt var han glad och hade slutat gnälla. På något mystiskt sätt hade bandet som håller fast tratten försvunnit (ner i hans mage?). Jag letade efter det överallt inne utan att hitta det, så det fick bli en bit gasbinda som nytt band.
Inatt har han sovit fint och nu har jag varit ute på promenad med en hund som beter sig ganska normalt, förutom att han skottar snö med tratten när han nosar och går framåt.
Nyss återkomna från ett par dagar i Skåne. Kasper har skött sig bra på det hela taget. kort sammanfattning:
Åka bilen – har sovit exemplariskt hela tiden medan vi kört.
Rastningstips 1 – Götaström, ett suveränt hundrastställe där man inte behöver åka av motorvägen särskilt långt och ändå få sjönära skogspromenad där Kasper kunde gå lös en stund och skutta i den decimeterdjupa snön, och man samtidigt har nära till kafé och toaletter, plus bensin om man behöver. På sommaren kan både människor och (tror jag) djur bada där, men jag upptäckte stället i höstas så det har vi inte testat i praktiken än.
Träffa småbarn – min bror har en treåring som inte är särskilt hundvan och en nyfödd parvel på 1,5 mån. Kasper skötte sig jättebra med dem med undantag för ett par slickförsök i ansiktet på den äldsta.
Träffa katter – han skällde på nån katt som hoppat upp på fönsterblecket, och när de råkade på varandra inne reste bägge parter ragg innan vi fick ut katten. Han är helt klart osäker på om de där konstiga djuren är vän eller fiende. Skvallertränade lite på katt genom fönsterruta, men där behövs mer.
Träffa hästar – han fick inte komma in i stallet, mest på grund av katterna. Men vi gick förbi hagen så båda parter fick kika intresserat på varandra. Sen träffade vi Samantha med Ingrid på ryggen, och det mötet förlöpte bra sen jag kört lite skvallerträning på det.
Plumpen – Den stora plumpen i protokollet skedde idag på hemvägen. Kasper fick gå lös de få metrarna mellan bilen och min mammas dörr när vi skulle hälsa på där idag. Det gick bra, och inne gick utmärkt sånär som att han var sugen på lite medikamenter som var lågt placerade. Men så skulle vi de få metrarna tillbaka till bilen. Kopplet låg kvar i bilen, så jag sade Vänta vid dörren, kollade ut på gångvägen som går förbi precis intill. Tomt. Varsågod! Så gick jag mot bilen medan Kasper vek av åt höger – rakt över en ganska trafikerad väg – och en liten bit in på gångvägen som fortsatte på andra sidan. Där fanns en matte med schipperke som jag inte sett på grund av en carport i vägen. Men Kasper hade givetvis känt doften. Vågade inte ens försöka ropa tillbaka honom (även om det är tveksamt om han hade lyssnat i det läget, utsvulten på hundlek som han givetvis var) på grund av trafikfaran. Den snälla matten väntade in mig så jag kunde ta hand om rymlingen. Det är precis sådana här farliga situationer jag befarar och vill undvika genom mer störningsträning, men det är helt uppenbart att vi har långt kvar.
Ringde Götängens för ett eventuellt spontanbesök, men Ninni satt mitt i en skönhetsbehandling, så det får bli en annan gång. Vi tog iallafall vägen över Vrigstad och köpte ostkaka och Norrbodakorv. Mums!
Rastningstips 2 – Stavsjö (nya) där man också kan gå på skogspromenad, eftersom Sörmlandsleden passerar precis bredvid.
Imorgon bitti ska vi iväg på kastrering – håll alla tummar och tassar för Kasper!
Igår var det meningen att vi skulle på kurstillfälle 2 av Bus och lek, men matte låg däckad i av dottern ärvd förkylning. Till min stora tacksamhet kom Kasper ut först på en långpromenad med husse och sen på en något kortare promenad med lillmatte med boyfriend.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.
De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden… När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.
Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.
Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.
Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.
Tväääärnit! Husse ropar…
Va?! Bara en klapp?
Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.
Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.
Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.
Husse har stått för dagens promenader, så jag kunde fokusera på lite inomhusträning. Jag gjorde fem perfekta apporteringar på raken inne i köket. Så härligt! Det var flera veckor sen sist, och det märks en tydlig förbättring. Det där med att sova på saken är inte alls dumt.
Ska se om någon vill filma oss också, så jag kan se vilka detaljer vi behöver slipa mer på. Återkommer…
Okej, här kommer den, inte med bästa kameran, men iallafall. Givetvis gick det inte riktigt lika bra nu som tidigare idag, men så är det ju alltid när man ska filma. Ser fram emot synpunkter. Måste han till exempel sitta vid avlämnandet, eller godkänns det om han står vid min vänstra sida? Alla förbättringsidéer mottages gärna…
Idag på golfbanan dök det plötsligt upp ett par stavgångare kanske 300 m bort. Kasper satte av i full karriär och mitt rop efter honom gav inget resultat. Sen stannade han till halvvägs för att kolla upp närmare vad det där var för några, och då hade jag hunnit få upp visselpipan. Han tvärvände och kom in kanonfint! Belöning och lina på ett tag tills vi hunnit förbi stavgångarna.
Tack alla som skrivit en massa bra och intressanta kommentarer till förra inlägget!
Fick ihop det till 2 som skrivit att de själva eller andra kört med negativt förhållningssätt, 3 med neutralt och 3 med någon grad av positivt. Kändes som åt det neutrala hållet övervägde, om jag tolkade alla svaren rätt.
Givetvis ska man undvika att hamna i sådana situationer, men har man en hund som har en så stor radie som Kasper så är det nästan oundvikligt emellanåt. Tror jag, kan ju ha fel. Om han är helfokuserad på något och dessutom långt borta är det ursvårt. Visselpipan som i situationen ovan är helt klart till hjälp, men i några fall har inte heller den fungerat. Om han då inte hört, eller bara dissat vet jag ju inte. Men vi tränar givetvis massor av lättare och mer styrbara inkallningar också, de blir ju många fler till antalet än de svåra. Det blir många inkallningar varje dag på promenaderna, av olika karaktär och svårighetsgrad. och jo, belöning blir det varje gång han gör rätt, för är det något jag verkligen vill nöta in så är det det här.
Angående olika typer av belöningar så måste det givetvis inte vara godis alltid. Det händer att jag går ut utan godis i fickan. Jag håller på och värdeladdar klappar genom att klappa först och sen ge godis, eller klappa först och sen låta nosa. Att låta Kasper nosa är den bästa belöningen han kan få, eller leka med kompisen. Att lattja med repboll eller liknande är också himla kul.
Om man däremot klickertränar är godis nästan ett måste eftersom man belönar så ofta. Att kampa vid varje belöning skulle ge en så uppstressad Kasper att vi fick lägga av efter kanske fem upprepningar. Dessutom skulle det ta väldigt lång tid mellan varje upprepning. Men jag brukar försöka variera så att det blir kanske nio godis och en leksak, fyra klappar och en nosa fritt. Osv.
Vad fick jag då för svar på kursen? Fick faktiskt inget svar av kursledaren, utan hon bollade frågan vidare till en kursdeltagare som har erfarenhet av ett antal hundar. Kursdeltagaren menade att hon varierade sitt beteende i sådana lägen, att hunden inte skulle ta för givet vad som skedde när den kom tillbaka. Jag kände inte riktigt att jag höll med där, för inte vill jag att Kasper ska vara osäker när han kommer tillbaka. Samtidigt har jag ju ibland svårt att vara sprudlande glad om han sprungit runt flera minuter utan att komma in (händer sällan…). Neutral är nog det bästa.
Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag…)
Idag var det då dags för kursen Bus och lek. Vi skulle inte till den kulle jag trodde, utan höll till på andra sidan järnvägen. Jättebra hagområden med mycket utrymme för lösa hundar utan att vara för halt. Vi var två golden, en labrador, en schäfer som vi kände sen förut, en basenji, kursledarens keeshond och så Kasper. Kaspers hovfotograf var bara med i början när hundleken var som intensivast.
Keeshonden Vagabond är mycket fotogenisk, till skillnad från den svarta labradoren Stella, som var ytterst svårfotograferad mot snöbakgrund.
Basenjin Tella.
Golden retrievern Ludde.
Golden retrievern Troy.
Schäfern Perla, som vi träffat tidigare på kurs hos Eva.
Stella fick prima störningsträning med Kasper springandes intill.
Den här gången ägnade vi oss mest åt inkallning vid fri lek. Jättenyttig övning för Kasper, som givetvis rejsade runt sprudlande av energi. Inkallningen funkade till 90 procent. Några gånger skulle han först nosa och kissa, och sen kom han inlullandes. Några gånger vände han också en eller två meter ifrån för han hittade något roligare (läs: hundkompis) än matte. Som vanligt gick han upp i varv efter ett tag och började springa längre bort i ett eget ärevarv bortåt en skogskant, så när han kom tillbaka kopplade jag upp honom så han fick lugna ned sig. Såg senare att det fanns mycket rådjursspår bortåt den skogsdungen.
Det var kul att se att Perla lekte så pass mycket som hon gjorde, här med Stella.
De stora lurviga hundarna.
Labben håller undan i hundrejset.
Vi fikade med teoripass i en skogsglänta och då fick Kasper vara kopplad. Några lugnare hundar var lösa även då.
Kasper lattjar med Stella och Ludde.
Basenjin var en ganska ny omplacering, och lite osäker på andra hundar. Efter ett tag lät matte henne vara med och hon lekte fint i gruppen.
Härlig dansuppvisning.
På tillbakavägen körde vi mer inkallning med lösa lekande hundar, och nu gick det riktigt bra att kalla in Kasper. Sammantaget gjorde vi inget som var nytt för oss, men just den här träningen med hundar runt omkring är precis vad vi behöver, och något som är så svårt att få till på egen hand.
Nästa gång ska vi vara på samma ställe och då göra fler övningar. Fjärde och sista gången ska vi åka Roslagsbanan in till stan, gå en promenad med hundarna, kanske på Gärdet, för att avsluta på hundkaféet Himmelska hundar. Kasper och jag har ju varit där en gång förra året, och det är ett väldigt trevligt initiativ där både människa och hund kan få sig något gott till livs. Blir kul att göra det i grupp.
Kasper tyckte det var en jättebra idé att använda en bib-kartong till godisgömma. Alla var glada och nöjda med denna produkt…
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer