Några exempel på när husse och Kasper lekte framför kameran:
Men… vad gör du här, hund?!
Här är det JAG som poserar, jyckar göre sig icke besvär!
Okej, ligg fint, då.
Ha! Det är jag som regerar!
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 46 av 66)
Inne roar sig husse med att fotografera. Mest stilleben, som blomvaser och så, och ett och annat porträtt på sig själv eller mig. Men så kommer Kasper dit friviligt och lägger sig. Han vet att då kan det vankas köttbulle.
Smart liten hund som utnyttjar tillfället att få husses uppskattning.
Alla tre tog vi en golfbanepromenad idag. Pulsade eller plöjde är väl rättare beteckning. Och Kasper hoppade. Och hoppade. Med fart. Han fick vara lös ända tills han totaldissade min inkallning och rusade alldeles för toklångt, över is, dessutom. Och isen på de där små vattendragen verkar rätt svag nu, så jag blev riktigt rädd. Väl tillbaka blev det långlina för hela slanten.
Ja, fasiken, vad bra att vi passade på att cykla igår. Idag skulle det vara förenat med total livsfara. Plogbilarna kör för fullt, men det syns snart inte att de varit där.
En katastrof har inträffat här hemma: kaffemaskinen har definitivt gett sig. Igårkväll reagerade den inte på minsta startförsök, och varken positivt eller negativt straff hjälpte, ej heller negativ belöning. Så vad gör man?
Den är exakt fem år gammal och har körts intensivt här hemma, men vi tror ändå denna italienska kvalitetsmaskin har mer att ge, så så snart snöovädret medger ska den fraktas till Södermalm och inspekteras av kunnig reparatör. Tills dess?
Tog fram vårt utflyktskaffepulver, men det är bara för beige. Därför tog Kasper och jag en nödutflykt till Coop Forum och köpte en liten espressokanna som man värmer på spisen. Njuter just av första koppen. Lite mekigare, men gott. Denna kan man ju ha med sig i skogen på gasköket, så inget dåligt som inte har något gott med sig!
På hemvägen stannade jag vid Strawberry fields och lät Kasper rusa av sig lite av den värsta ystra snöglädjen. Den hunden var verkligen i sitt esse idag! Vi pulsade fram i en decimeter orörd nysnö medan flingorna fortsatte dala ner över oss. Mysigt avbrott innan jobbet nu väntar igen.
Passade på att cykla idag med Kasper, innan nästa snöby anländer hit. Ett verkligt varannandagsväder för tillfället. Det blev en halvmilarunda, riktigt skönt, inte så blåsigt och kallt alls.
Jag tog fram ett antal cachar att besöka, varav vi tog två idag. Resten sparar vi till en annan gång. Alla låg i Rosersbergstrakten, vilket innebar att vi började med att åka förbi den fina hundrastgården som finns där. Som vanligt tyckte Kasper det var en höjdare att rusa omkring där en stund. Vi hade med lilla gasköket och kokade kaffe och åt medhavd lunch.
Sen var det då cachedags, och bunkern låg bra till som första cache. Den var inte alls svår att hitta, men knepigare att ta sig ned i. Jag anmälde mig som frivillig. Kasper hade nog gärna velat, antydde hans ivriga kroppspråk, men jag vågade inte låta honom hänga med in: en lucka på nån dryg meters höjd, innanför en gallerdurk och sen ett hål rakt ned cirka två meter med fotsteg inmurade i väggen.
Väl där nere var det becksvart när jag öppnade den stadiga järndörren, men som tur var hade jag min hundpromenadspannlampa i västfickan. Den var perfekt nu! Inne i bunkern fanns både gamla trasmattor och ett par stolar, tillsammans med en del gammalt skräp. Uppe i taket satt en fladdermus och sov. Fladdermöss brukar ju ha massor av kompisar, men den här var helt ensam.
Jag öppnade ett antal järnluckor och vände på gammalt junk innan jag till slut hittade cachelådan. Alltid lika kul!
Lycklig cachefinnare, välförsedd med välbehövlig pannlampa.
Och så ska man ju ta sig ut igen ur denna moderna betonggrotta…
Ohoj, inte hade de gjort det enkelt för knäskadade personer, inte… Men skam den som ger sig.
Nästa cache låg vid en 4WD-bana. Kasper gnällde i bilen, så han fick inte följa med. En liten timeout var precis vad gnällspiken behövde. Skogsvägarna var otroligt isiga, vilket egentligen var lika bra, för alternativet hade varit enorma gyttjiga hjulspår från de gigantfordon som man brukar lattja runt med härinne. Ingen aktivitet idag, men det syntes att de kört där nyligen. Cachen var ganska lätthittad trots snön.
Lånade en beskrivande bild från cachesidan på www.geocaching.com som visar vilka monster som brukar hålla till i den här skogen.
Nu bestämde vi oss för att det räckte med cacher, de bortåt slottet kan vänta tills en solig och skön vårdag, kanske. På hemvägen stannade vi till vid en annan golfbana än vår vanliga och släppte loss Kasper, som nu tystnat snällt i bilen. Han rejsade omkring av bara sjutton, och en gång dröjde det ett bra tag innan han kom på visselpipsinkallning.
Lite senare testade jag på kul att stanna honom på kanske tio meters avstånd. Jag hade utan att han sett det slängt en godis på kanske två meter. Jag sade Kom och han travade lite på halvfart in mot mig. När han hade någon meter kvar till godiset sade jag Stanna – Sök godiset. Och han gjorde det, med framgång! Detta är alls inget vi tränat som någon sekvens, utan bara de enskilda delarna var för sig. Men den här typen av dirigering har vi aldrig alls testat innan. Han är en underbart klok hund ibland – när han vill.
Men – har de lurat ut mig att bada nu igen?
Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Jag kan gå på vattnet! Precis som den där långhåriga jycken i den gamla sagan…
Väder: +1 grad, mulet, mest barmark i skogen, liten mängd porös snö här och där. En del vind från höger i den generella spårriktningen.
Spår: Lade spåret i den skog där Enzo och Kasper brukar promenera ibland, men rakt fram från bilparkeringen, för att inte komma för nära några hus. Rakt fram en ganska lång sträcka, sedan bloduppehåll fortsatt rakt fram, högervinkel minst 50 m, vänstervinkel, därefter spårslut med en liten böj till en mossbevuxen sten med lutande en.
Längd: uppskattar det till 100 m rakt, 30 m bloduppehåll, 50 m höger, 50 m vänster. Totalt cirka 280-300 meter.
Liggetid: ska låta det ligga 2 timmar, tar det i anslutning till golfbanerundan.
Spårning: Husse var med vid spårningen och tog hand om snitslarna, så jag kunde koncentrera mig på vad hunden gjorde. Husse uppskattade spårlängden till längre än 300 m, och det var den kanske. Det är väldigt svårt att skatta avstånd, och den här gången hade jag inte stegmätaren på mig.
Spårningen gick iallafall nästan kanon. Han gick rakt på hela raksträckan, inklusive bloduppehållet, vek av åt höger där han skulle. Vid vänstervinkeln genade han ett par meter, helt logiskt med tanke på vindriktningen. Men sen kommer anledningen till bara nästan kanon: han dundermissade spårslutet! Han började med att följa mitt återgångsspår – jag hade gått åt höger när jag lagt klart spåret, och det följde han nu. Jag stannade upp utan att säga något, och då gick han mer uppåt. Men jag hade ju hittat en bra slutpunkt lite åt vänster, och inte förrän tredje försöket, när jag till och med ropat in honom, tog han det! Han har aldrig missat så på ett spårslut förut, och särskilt svårt upplever jag inte att det var, även om det var en böj dit.
Jaja, på det hela taget gick det spikrakt och jag tycker att vi är väl förberedda inför nästa söndag, då gamla viltspårgruppen ska gå provspår i halvgrupp så att ledarna kan bedöma vilka ekipage som är klara för anlagsprov. Jag tror faktiskt att Kasper hör dit.
Nu har Kasper blivit av med sin fåntratt. Såren har läkt jättefint och jag kan inte se hur han skulle kunna slicka upp något längre. Dessutom har han ibland nått att slicka även med tratt… Vådan av en ganska lång hund med smidig kropp.
Grått ute, men det känns ändå lite vårlikt med snön som smälter fort. Husse ska prova att cykla en kortare runda med Kasper idag. Det går nog, cykelvägarna verkar vara isfria nu.
Nu på eftermiddagen körde vi ett pass med rutan igen. Jag stegade ut 3 × 3 m, så rutan är ungefär rätt storlek. Däremot avståndet in blir bara ett par meter på grund av vår lilla hage.
Jag repeterade targetplatta och ställde mig sedan på ett par meters håll och skickade in. Han springer rakt in och ställer sig på plattan. Jättebra! Jag belönade genom att kasta in godis eller repboll. Sen provade jag att skicka snett in från båda håll. Det går lika bra det.
Nästa steg var att plocka bort targetplattan och prova ett inskick utan. Då blev han lite konfunderad och höll en lägre hastighet in i rutan, men ställde sig ungefär i mitten och tittade på mig. Klick och belöning! Sen lade jag omedelbart tillbaka targeten och körde en gång till med, efterföljt av tre gånger utan. De sista gångerna var han mer konfident med vad jag ville ha och då vankades det storbelöning.
Det känns som om vi borde byta ställe nu, men jag har inte lust att ta honom till offentlig äng förrän tratten är bortplockad för den händelse det dyker upp en annan hund. Men vi kan nog repetera lite till i hagen under veckan, så är vi väl förberedda sen för en ruta på längre avstånd.
Åkte iväg till lite nya områden idag och njöt av solskenet.
Kasper i tratten
Tratten hindrade inte att en brant backe kunde utnyttjas till lite intervallträning:
Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning…
Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. 😉 Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.
Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.
Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.
Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.
Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.
Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:
De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.
Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.
Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer